”I själva verket är det naturligtvis en ödesfråga för varje nation om den långsamt tynar bort eller förmår reproducera sig. Det gäller i synnerhet små folk – vore jag balt eller georgier skulle jag vara extremt oroad. Att Ungern diskuterar fertilitet är självklart – de har bland Europas lägsta (fertilitet) och dessutom lever sex miljoner ungrare utanför landets gränser.”
Detta och annat existentiellt grundläggande skriver den oroade fembarnsfadern Stefan Lindgren på sin blogg 8 dagar.
2006 började Knut Lindelöf fylla denna databas, först som en personlig och hemsnickrad blogg. 2008 fick den WP-tema och nu är den en webbtidning med många medarbetare, präglad av framför allt Folket i Bild/Kulturfronts ”vänsterprofil”.
På senare år har frågorna om USA:s/Natos "Drang nach Osten" tagit allt mer utrymme.
Sedan mars 2014 har bloggen utgivningsbevis och är därmed en journalistisk produkt under yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Kontakt: kontakt@lindelof.nu
© Copyright lindelof.nu – Newspaper by TagDiv
Nu kan man förstås fundera på varför i tider med omfattande migration just den egna befolkningen (som tydligen i Lindgrens värld inte består av andra än sedan urminnes tider infödda) reproduktionsförmåga/lust är en avgörande fråga.
En mig närstående man har för avsikt att bli förskollärare. Han har redan många gånger vikarierat på olika förskolor. Nu går han på utbildning. För någon månad sedan blev han tills vidare avstängd med lön på den förskola han arbetade på. Chefen på skolan hade av en ”brukare” via mejl fått veta, att deras treårige son meddelat att en man som bytt blöjor på honom hade tagit honom på snoppen! Den mig närstående mannen blev naturligtvis rasande. För en vecka sedan fick jag veta att ”brukarna” bett om ursäkt, andra ”brukare” hade kommit till förskollärarkandidatens försvar; men utredning sker ändå. Är det konstigt att mer ”normala” män undviker vissa jobb?
Vi lever i en alltmer fiktionaliserad värld!
Det är inte så konstigt att i tider av brutal globalisering och därav stor turbulens i världen frågor om nation, migration kommer upp på dagordningen överallt. Hur som helst är det f n ingen framkomlig väg att på övernationell EU-nivå besluta i såna frågor. I Sverige körs folkopinionen över av ”eliten”. Demokratin, den borgerliga som vi känner den, har en gång utvecklats i suveräna stater och upplöses nu i nästan olösliga , nationalistiska motsättningar, som i EU, när gamla gränser, inte minst kulturella, rämnar p g a ekonomiska krafter som vi inte har minsta kontroll över. Vem tjänar på det? Proletära internationalism däremot, förutsätter suveräna stater och är förmodligen den enda möjliga vägen, om vi vill ha en framtid överhuvudtaget. Det exempellösa politiska förfallet i riksdagis är även detta ett uttryck för samma tendens. Total skamlöshet frodas! Som gammelmorfar är jag minst lika oroad som Stefan Lindgren. Fru Strandhälls demagogi är ett exempel på intellektuellt haveri.