Vår konditorikultur i Sverige förtvinar och är utrotningshotad. Min hustru Marie-Louise och jag träffade dock för några år sedan, till vår glädje, på ett etablissemang med de traditionella bakverken. Det var när vi tog en annan väg än den vanliga hem från Göteborg och tyckte det var dags för en kaffepaus i Ulricehamn. På Storgatan frågade vi ett par damer vi mötte var man kunde hitta ett trevligt konditori. Jo, det fanns två stycken lite längre ned på gatan. Ett till vänster och ett till höger, och damerna kunde inte enas om vilket som skulle anses vara det bästa.
Vi valde det till höger, Konditori Günther, och förstod genast att vi hade hamnat rätt. Här fanns de klassiska bakverken. Kongresser, Catalaner, Milanopinnar och så vidare. Allt tillverkat enligt konditorkonstens alla regler.
Från konditoriets terrass har man utsikt ut över sjön Åsunden. I sluttningen ned mot sjön finns en liten park med en porträttbyst av Birgit Sparre som skrev de nio böckerna i romansviten Gårdarna runt sjön. Och den som gått i den gamla skolan vet att Sten Sture den yngre skadades dödligt i slaget mot den danska invasionsarmén på Åsundens is.
När jag år 1971 flyttade till Strängnäs fanns där fyra konditorier. Kanske fanns det några till som jag aldrig hittade. Nu läggs det sista av de klassiska ned. Schelins konditori som startades redan 1922 av konditor Elof Schelin. För några år sedan övertogs verksamheten av Hotell Rogge och bytte namnet till Rogge-bageriet. Nu skall det i stället bli Coffee Shop och vem vet vad som då händer med bakverken.
Ett har dock redan försvunnit. Det är Gizelatårtan som komponerades av en konditor i Kungsör på 1940-talet och en gång var mycket populär bland Schelins kunder. Själv beställde jag en på min åttioårsdag för att bjuda mina syskon med respektive på till eftermiddagskaffe. En mindre fadäs inträffade dock när Marie-Louise skulle placera några födelsedagsljus på tårtan. Den tunna marängskiva, som utgör tårtans överdel, sprack som nygammal is, men den havererade tårtan uppskattades trots detta till fullo av gästerna.
När vi nyligen skulle fira med gamla vänner var det självklart att det skulle göras med en Gizelatårta. Men nu klarade man inte längre att göra tunna marängskivor på Rogge-bageriet. Mina tankar gick då till konditori Drott i Enköping, beläget snett emot järnvägsstationen. Med inte bara anor från trettiotalet, utan också en väl bevarad inredning från samma tid. Plus tårtan Monte Carlo, också komponerad på trettiotalet.
Ett kort ögonblick tänkte jag att nu får jag ta bilen till Enköping efter en tårta men hejdade mig i tid. Tre mil fram och tre mil tillbaka är i mesta laget för en tårta, så det fick i stället bli en utsökt gräddtårta med hallon. Men tårtan Monte Carlo är, liksom tvåstjärniga Michelinrestauranger, väl värd en omväg för den som råkar befinna sig i Enköpingstrakten och vill ta en välbehövlig kaffepaus och njuta av en delikat tårtbit.
En lördagsförmiddag tog Marie-Louise och jag en promenad ned mot Strängnäs centrum och passerade en enkel källarlokal med tårtor utställda i de små fönstren nära gatuplanet. ”Här håller hon hus, som det stod om i tidningen för ett tag sedan, låt oss titta in”, sa hustrun och mycket riktigt. Här hittade vi tårtspecialisten Ulrika som i Ulrika Smakeri tillverkar tårtor på beställning. Jag berättade om min besvikelse över att inte längre kunna få tag på en Gizela-tårta. Men Ulrika plockade fram sin tjocka pärm med recept och där fanns den.
Det dröjde inte länge innan vi hittade ett lämpligt tillfälle att beställa och avnjuta en Gizela. Som visade sig vara just så delikat som jag mindes den.
Jag tycker att du är för pessimistisk. Här i Uppsala så blommar kafékulturen som aldrig förr. Güntherska hovkonditoriet har aldrig varit bättre och de gamla konditorierna Fågelsången vid Svandammen och Ofvandahls hänger med fortfarande, även om det sistnämnda börjar se slitet ut. Dessutom växer det upp nya kaféer med traditionella bakverk i de nya stadsdelarna. Jag har barnbarn i Göteborg och åker därför dit rätt ofta. På hemvägen stannar vi ibland i Vara vid E 20 och går in på det anrika konditoriet Nordpolen. André landade visst i Vara med sin ballong när han tränade för sin nordpolsresa. Detta konditori lämnar inget övrigt att önska när det gäller bakverk. Du som bor i Strängnäs har inte så långt till Taxinge Näsby där de har kakbuffé. Jag var där i somras när det var som varmast men blev besviken trots att de hade 85 olika bakverk. Det var lång kö trots att det var mitt i veckan och det blev dyrare än jag tänkt mig trots att jag försökte sovra ordentligt. Turistfälla.