Pål Jonsson i GP:s poddstudio (Bild från GP)
Vår malligaste morgontidning (för att travestera Guillou) skriver den 25 april (osignerad huvudledare):
”Låt oss vara tydliga: Det ’fredsavtal’ som USA just nu pressar på för att få Ryssland och Ukraina att skriva under kommer inte leda till fred. Tvärtom innehåller det exakt de komponenter som Vladimir Putin behöver för att kunna fortsätta sin kolonialistiska, imperialistiska expansion och bit för bit lägga under sig allt större delar av Europa.”
Erik Helmersson skriver i en kommentar, i samma tidning (25 april), angående 105 medborgares protest mot krigshets och militär upprustning i Aftonbladet den 19 april:
”I en särskilt obehaglig formulering skriver de om ’överdrivna och ensidiga hotbilder om Kremls och islamistiska intressen’. Ingen vet bättre än ukrainarna vad ’Kremls intressen’ betyder: de är att terrorbomba landet till underkastelse, deportera ukrainska barn till Ryssland och se till att den ukrainska nationen och kulturen upphör att existera.”
Helmersson förolämpar de 105 svenska medborgarna och hånar även Hans Blix för dennes hållning att man i konflikter ”behöver begripa motpartens perspektiv, upplevda hot och långsiktiga intressen”, vad han kallar ”strategisk empati”. Detta liknar Helmersson vid det som Trump nu håller på med. Alltså, den som lyssnar på vad Putin har att säga har redan kastat sig i djävulens gap.
Jag följer inte fler stora svenska dagstidningar. Det räcker med DN, som är ledande och sätter normen och tonen. Deras oansvariga lydskribenter trotsar nu all sans och moral och låter som ideologiskt förblindade utkommenderade gatudemonstranter i en diktatur. Håller vi på att förberedas på en svensk färgrevolution? Man börjar faktiskt undra. Tidigare har jag jämfört DN med nazityska Der Stürmer. Vi är snart där.
Alla dessa högprofilerade europeiska politiker (och DN) menar nu att den enda möjligheten är – trots att man inte har varken militär slagkraft eller ekonomiska resurser – att fortsätta kriget (genom att stötta Zelenskyj, som redan i praktiken förlorat kriget) till den siste ukrainaren har stupat eller flytt… Det kan tyckas som om de inte förstår att krig bedrivs först och främst med skarp ammunition, att människor dör, att samhällen slås i grus, alltså inte med kaxiga uttalanden och allmänt munväder.
Pål Jonsson säger i GP:s politikpodd Makten. GP återger:
”Försvarsminister Pål Jonson (M) säger att svenskarnas medborgerliga rättigheter förändras i en krigssituation.
– Vid fred så finns staten här för att skydda oss. Men vid krig, då är det viktigare att staten och Sverige överlever.”
Vad är det vi har att vänta oss? Hur länge kommer 105 svenska medborgare kunna protestera offentligt via Aftonbladet och hur länge kommer vi som skriver sådana här artiklar att kunna göra det?
Men, vad är det som gäller i den verkliga världen? Jo, en samlad västvärld har sedan länge förlorat Ukrainakriget, ett krig man själva provocerade fram, och står nu öga mot öga med världens största kärnvapenmakt. Då säger plötsligt den samlade västvärldens största kärnvapenmakt (USA) att Ukrainakriget måste få ett slut, varpå samtliga övriga i den ”samlade västvärlden” och Nato som en man vänder sig emot USA och behandlar dess folkvalde president och hans regering som om de vore förrädare och Putinkramare. Så biter de sig fast vid sitt fanatiska Ukrainastöd. Inte en tum av Ukrainas territorium ska avträdas till Ryssland! Det strider mot Ukrainas grundlag! (sic)
Men eftersom Kristersson, Jonson & Co inte är helt tappade bakom en vagn måste det rimligtvis finnas en baktanke. Den är: att om kriget fortsätter (som alla vet redan är förlorat om inte…) räknar man med att USA tvingas träda in med hela sin militära slagkraft – inkusive kärnvapen, på samma sätt som skedde under andra världskriget efter Japans anfall på Pearl Harbor den 7 december 1941. Att Ryssland då redan var i full färd med att besegra Hitlers arméer i öster glömmer man helst bort. Och! 1941 fanns inte kärnvapen. Och! Putin är inte dagens Hitler. Fel således på alla punkter.
Hatet mot Putinryssland är nu så vitglödgat att inget verkar kunna stoppa den europeiska politikermobben. Men, är det verkligen ingen som förstår vad detta betyder? Ett fortsatt krig kommer att leda till att Ukraina förlorar ännu fler oblast, inklusive Odessa. En uppgörelse nu kanske kan rädda Ukraina (med Odessa) som självständig neutral stat. Men det är alltså inte det som det handlar om. Det är att på sikt knäcka Ryssland – vilket inte kan ske utan USA:s kärnvapen. Och då är vi alla förlorade – p g a dessa högprofilerade galningars bristande verklighetsuppfattning.
En liten möjlighet kanske återstår: att USA faktiskt helt och hållet drar sig ur, och vägrar ingripa militärt, slutar skicka pengar och vapen, tar hem alla sina ”rådgivare”, och låter Europa och Ukraina själva göra upp med Ryssland. Då kommer Ukraina och Europa tvingas kapitulera inför Rysslands förkrossande militära övermakt. Men utsikterna för detta bedömer jag som små. Jag hoppas förstås att mina farhågor är överdrivna…
Försvarsminister Pål Jonsson är USA:s och Nato:s man. I hans CV ingår kandidatexamen i statsvetenskap vid Georgetown University i Washington D C, magisterexamen i europeisk politik vid College of Europe i Brygge samt doktorsexamen i krigsvetenskap vid King’s College i London (Wikipedia). Karln är naturligtvis marinerad i Nato/USA:s exceptionalism och av honom kan man väntas höra vad som helst.
Redaktören har rätt hela vägen utom i den tydligt uttalade farhågan om de europeiska ledarnas förväntningar:
”om kriget fortsätter räknar man med att USA tvingas träda in med hela sin militära slagkraft – inkusive kärnvapen”
Men som svar (och någon slags tröst?) vill jag peka på följande:
1. Trump själv har varit negativ till kriget i Ukraina från början och hela dess tid. Trump har varit negativ till Zelenskys tiggarresor runt om i världen. Vad det beramade samtalet i Vita Huset visade var – att den amerikanska administrationen anser att Zelenskys ovilja att ge med sig på en enda punkt gör att han är omöjlig som förhandlare. Man menar att han egentligen inte vill ha fred.
2. Det är UK som varit drivande i att använda Ukraina som proxy för sina mål och utnyttjat USA:s resurser.
Kit Klarenberg har en artikel på steigan.no.
Den 4 april i år, under rubriken: ”Det er offisielt: Ukraina-konflikten er en britisk «stedfortrederkrig»”
Där skriver han:
”Likevel fremhever etterforskningens mest slående passasjer, Londons hovedrolle i å påvirke og administrere ukrainske – og i forlengelsen av amerikanske – handlinger og strategi i konflikten. Både direkte referanser og utvetydige insinuasjoner strødd overalt, peker uunngåelig på konklusjonen at «stedfortrederkrigen» er av britisk påfunn og design. Dersom tilnærmingen mellom Moskva og Washington lykkes, vil det representere den mest spektakulære fiaskoen til dags dato for Storbritannias samordnede konspirasjon, etter andre verdenskrig, for å utnytte amerikansk militærmakt og rikdom for sine egne formål.”
3. Risken för kärnvapenkrig mellan Ryssland och USA är i stort sett noll.
Detta eftersom båda sidor vet att det innebär oerhörda risker. ”Terrorbalans” är ett lika aktuellt begrepp nu som tidigare.
USA vet att man själv är den part som riskerar mest, eftersom man inte har robotar som är kompatibla med Rysslands supersoniska.
Det är mycket säkrare för en kärnvapenmakt att bomba någon som inte har egna motsvarande vapen.
Den sista av alla militära katastrofer som kan tänkas ske är därför att USA och Ryssland beskjuter varandra med kärnvapen. Alla andra kärnvapenkrig och militära scenarier är troligare, eftersom alla andra kan leda till en seger.
4. EU-länderna kan inte utpressa USA. De europeiska ledarna vet att USA inte kommer att börja skjuta kärnvapen mot Ryssland – även om Ryssland skulle försöka invadera EU med hjälp av kärnvapenattacker – eftersom det skulle innebära ett svar från Ryssland.
Och det svaret skulle inte riktas mot något EU-land, utan mot själva USA, oavsett om de amerikanska kärnvapnen skjutits ut från någonstans i Europa.
Jag ber alla som följt resonemanget hit, att göra sig en föreställning av ett svampmoln över Los Angeles. Föreställ dig det, för det är vad Pentagon föreställer sig – och absolut inte vill se.
Inget EU-land, eller annat land är värt att försvara för USA om det finns en risk att USA själv tvingas ta emot en salva ryska kärnvapen. Och Ukraina är definitivt inte värt det.
”Stategisk empati” är inget nytt inom fredsforsksning men Erik Helmersson vill ju inte ha fred så såklart känner han inte till det begreppet och försöker måla upp hållningen som kontroversiell, suck. Hur ska man få fred om stridande parter inte ser kriget från varandras synvinklar? Men nej, som sagt, Helmersson vill inte ha fred. Men som Lindelöf exakt besrkiver, ju längre kriget pågår, desto mindre ukrainare och Ukraina blir det kvar, man kan inte grina att ukrainare dör samtidigt som man VILL att kriget ska fortgå som Helmersson och liknande krigsgalningar.
Mer om ”empati” i länken nedan:
”The Geopolitics of EmpathyHow our understanding—or misunderstanding—of other countries’ perspectives shapes global order.”
Helmersson är ju något i hästväg gällande sin dubbelmoral förövrigt.
För några år sedan grinade han illa när uppmaningar till bojkott mot Israel torgfördes.
Ledare: Erik Helmerson: ”Varför bojkotta just Israel”
Men, några år senare drev han kampanj att Ryssland skulle bojkottas.
Ledare: Erik Helmerson: ”Mmm… Massbojkott!”
Helmersson och den gräsliga Dagens Nyheter – som ofta med fega, osignerade ledare – stödjer när Netanyahu svälter ut och slaktar barn i snart 20.000-tal är när det kommer till Ukraina plötsligt åh så fina humanitärer, herregud, vem tror på dessa skenheliga bomb-liberaler?
Och mitt i allt kallar sig Helmersson för…kristen!? Hur går det ihop? Hur kan man kallas sig kritsten och 2025 stå bakom ett folkmord på barn?!
När det gäller Pål Jonson – ytterligare en radikaliserad krigstupp – intervju, så beskrev han också just detta att nej vi ska inte ha någon fred med Ryssland, han öppnade upp för kärnvapen och sa även att han vid ett eventuellt krig kommer sitta och trycka i något bergrum, däremot ska svenska befolkningen ställa upp som kanonmat tydligen.
Vad är det för politiker, journalister vi har i Sverige? Totalt värdelösa, även den Röd/Gröna oppositionen är ju helt knäpptyst om dessa frågor, de lallar med högerreringens än mer krigshetsande politik. Vad har hänt med detta land?
Att få europeiska politiker att backa och ändra kurs ser jag som svårt. De har investerat hela sin prestige i ett narrativ som nu visar sig vara falskt. Trump kunde ändra kurs eftersom hans hela politik gick ut på att misskreditera föregångaren, men europeisk politik måste vänta till nästa val i varje land då en del regeringar kommer att bytas ut mot realpolitiker. Men det tar sin tid. Förhoppningsvis klarar vi mellantiden genom att USA inte vill ett europeiskt krig och de europeiska länderna saknar styrka att utföra ett angreppskrig. Sveriges aktiva militär uppgår t ex till knappt 5.000 man vilket verkar vara normal veckoförbrukning i köttkvarnen.
Ryssland har däremot byggt upp en avsevärd militär styrka på kort tid, men har sannolikt blivit mätt på krig. Antagligen ville Putin upprepa erfarenheterna från Georgien genom en kort bestraffningsinsats (militär specialoperation) men hade nog inte väntat sig över 3 års utnötningskrig.
Europas svansföringen är större än den militära styrkan. Hur det ser ut utanför Europa är en annan sak.
Kommer Europa att inta en mindre krigisk hållning inom en snar framtid och finns det hos dessa länder en antydan som kan leda mot ett bättre förhållande till Ryssland?
Visst vore det en stilla nåd att bedja om, men jag är inte helt övertygad med tanke på den högerextrema våg som sköljer över hela västvärlden och vart denna leder oss?
Även om den politiska högerideologin förmodligen inte kommer att inta det fäste som kan befaras så enbart utifrån deras stora väljarstöd är det risk att dom påverkar en färdriktning till nackdel för det fria och öppna samhället.
Med utgångspunkt av vad som hänt i vårt eget land ser vi ett tydligt mönster där SD ständigt sätter avtryck på den politiska dagordningen och då genom att vara en betydande del som det största partiet i regeringsunderlaget.
Även om D Trump verkar vara en fredens talesperson just nu, finns oroande tecken på att han plötsligt kan byta fot i detta mycket väsentliga spörsmål.
Så något positiv i en nära framtid att blicka fram emot känns ganska skakigt, att då jämföra med en världsbild om vi blickar tillbaka över ett antal decennier sedan andra världskriget slut.
Men oavsett, trots allt är det min förhoppning att en humanpolitisk kraft åter kan se framtiden i ljusets tecken och då inte minst under samverkan med en alldeles nödvändig och aktiv miljörörelse, byggd på ett omfattande folkligt engagemang.
Sven A!
Du skrev: ”Antagligen ville Putin upprepa erfarenheterna från Georgien genom en kort bestraffningsinsats (militär specialoperation) men hade nog inte väntat sig över 3 års utnötningskrig.” Straff för vilket brott av Georgien, och straff för vilket brott av Ukraina?
Ulf R C!
Du har kanske rätt: att EU-länderna inte längre tror de kan få USA att gå in med full kraft ens med provokationer. Då gäller kanske istället förhoppningen i slutet av mitt inlägg att man ”låter Europa och Ukraina själva göra upp med Ryssland.” Det gäller ju för EU att nu försöka rädda vad som räddas kan, genom att tvinga samman EU – inkl Storbritannien – i en krigsallians (med Nato utan USA!) emot Ryssland. Det är kanske enda sättet att rädda EU – att enas mot den yttre fienden. För EU är nu inne i en mycket tydlig nedbrytningsprocess. Snart är bara Storbritannien, Frankrike, Sverige och Estland (och kanske några till) kvar bland de ”villiga”. Ungern, Tjeckien, Rumänien, Tyskland, Italien, Spanien m fl är på väg åt annat håll.
Så, vad vi bevittnar är kanske ett sista desperat försök att rädda EU från ett sammanbrott.
Jan Arvid G!
Även om det i stort sett räknats som en “påverkansåtgärd” att hävda att man måste förstå Rysslands utgångspunkter för att lösa konflikten så tror jag det är nödvändigt.
Först Georgien
Georgien startade kriget med Ryssland 2008 genom att illegalt attackera staden Tskhinvali, kom en stor EU rapport kommit fram till.
”Det är frågan om huruvida Georgiens våldsanvändning i Sydossetien, som började med beskjutningen av Tskhinvali natten mellan den 7 och 8 augusti, var försvarlig enligt internationell rätt. Det var det inte”, står det i studien.
”Utredningen är inte i stånd att betrakta det georgiska påståendet om en storskalig rysk militär intrång i Sydossetien som tillräckligt underbyggd före den 8 augusti 2008.”
Georgiens användning av flera raketgevär och tungt artilleri i Tskhinvali-attacken var varken nödvändig eller proportionerlig för att avvärja påstådda attacker från sydossetiska separatister, tillägger rapporten.
När det gäller både Georgien och Ukraina så är det uppenbart att Ryssland uppfattade det som ett hot när Ukraina 2008 deklarerade att man hade för avsikt att börja en formell process för att bli NAato-medlem. På Nato-toppmötet i Bukarest 2008 hade det samtidigt beslutats att Ukraina och Georgien ”kommer att bli medlemmar” av Nato över huvudet på flera Natoländer och folket i Ukraina vars stöd för Nato var lågt speciellt i östra och södra Ukraina, där många kände kulturella och historiska band till Ryssland.
Det innebar en stor förändring av relationerna mellan Ryssland och Ukraina sedan Ukrainas första självständighetsdeklaration (1990–1991) där det stod att landet skulle vara ”en permanent neutral stat” och icke ansluta sig till militärallianser. När sedan det blev aktuellt med en ansökan till Nato så blev det därför mer komplicerat. Om Georgien och Ukraina skulle bli Natomedlemmar skulle Svarta Havet bli ett Natoinnanhav och den ryska marinbasen i Sevastopol som man fått hyra i 25 år, (skulle återlämnas 2022 blev sedan förlängt till 2047) och hade då förvandlats till en Natobas. Natos förra chef Stoltenberg har senare bekräftat att för ryssarna var Natofrågan viktigast. Med facit i hand så kan man observera hur svårt vissa Natoländer i Östersjön har att acceptera internationell lagstiftning som ger Ryssland fri rätt till internationella farleder. Skulle både Svarta Havet och Östersjön förvandlas till Nato-innanhav skulle Ryssland i princip få gå tillbaka till tiden före Peter den store (sent 1600-tal och tidigt 1700-tal) då Ryssland var i princip landlåst, alltså utan bra tillgång till öppet hav. I väst (Östersjön) blockerades Ryssland av Sverige och Polen-Litauen. I söder (Svarta havet) kontrollerades kusterna av Osmanska riket och deras vasall Krim-khanatet.
I öst (Stilla havet) fanns Sibirien, men det var enormt avlägset och ännu inte fullt utvecklat.
Norra ishavet var tekniskt tillgängligt, men det var (och är) extremt svårt att använda för handel eller krig på grund av isen.
Lägger man sedan till det allt hetare inbördeskriget vid gränsen till Ryssland där Ukrainas etniska ryssar sedan 2014 blivit angripna av Kievregeringen så var det bara en fråga om tid och styrka innan Ryssland skulle reagera. Det totalt kollapsade Ryssland kunde bara protestera på 90-talet och först agera efter 2008 när man fått tillräcklig styrka.
Knut L!
När tror du att EU, formellt eller i praktiken, kommer att ha upphört att existera?
Jan Arvid G!
Hur tror du att jag ska kunna ha en uppfattning om NÄR detta kan ske?
Knut L!
Jag tolkar dig som att du är så gott som säker på ATT EU:s sammanbrott kommer att ske. Rimligen måste du mena, att EU kommer att försvinna på grund av de PÅGÅENDE världshändelserna?
Jan Arvid G!
F d diplomaten från Malta Bartolo ger en intressant inblick i EU:s inre liv. Han liknar det vid ett gammaldags tåg med tre klasser. USA styr och bestämmer färdriktningen, klass 1 (Tyskland och Frankrike) bestämmer sedan vad vi andra i klass 2 och 3 skall tycka. Omröstning överflödig. Ställer man inte in sig i ledet väntar bestraffning.
Själv röstade jag aldrig för EU men om jag gjort det så hade jag inte röstat för en modell där de lokala parlamenten har lika mycket att säg till om som det elevråd jag en gång satt i. Över hela Europa röstar folken främst på sina lokala regeringsalternativ och förväntar sig att de skall följa de mandat de vunnit i valen.
EU:s nuvarande ordning innebär att en röst i de nationella valen i princip kan vara bortkastad om EU-byråkratin bestämmer. En byråkrati som inte väljs i direkta val. Som jag ser det finns bara två vägar ut ur den situationen, ett federativt United States of Europe eller ett lösligare samarbete med frihandel, miljö mm som bas.
USA kanske fungerar hjälpligt med en enda engelsktalande blandkultur grundad av bosättare, Europa kommer fortfarande under sekler vara präglat av etniska, språkliga och kulturella olikheter som inte låter sig suddas ut med tvång. Ukraina visar hur det går om man försöker.
Så själv tror jag att EU i sin nuvarande form kommer att upphöra, när vet jag inte. Ett antal ”nobelpristagare” i ekonomi hade samma resonemang inför införandet av Euron, d v s att det var ett dåligt alternativ för ett Europa med stora kulturella och språkliga olikheter. Även inom Euro-området gäller principen om det treklassiga tåget. Som tur var valde Sverige ett eget spår i det fallet.
Sven A!
Du formulerar genomarbetade kommentarer grundade på läsning. Jag argumenterar inte mot beskrivningar av EU:s brister. Jag reagerar mot de retoriska förutsägelser, som är vanliga på lindelof.nu, som ”EU är nu inne i en mycket tydlig nedbrytningsprocess”.
EU kommer inte att upphöra. Det vet lindelof.nu:s skribenter innerst inne. När några skribenter förutspådde, att Johan Croneman skulle tystas i DN, förklarade jag mig beredd att sätta 50.000 kronor mot 10.000 på att Johan C inte skulle tystas. Och så blev det: Johan C fortsätter att skriva vänsterkrönikor mot upprustning och högerpolitik, tills han självmant slutar på tidningen, kanske vid 75 eller 80.
Någon hugad? 100.000 kronor på att nuvarande EU-struktur finns kvar om tio år?
Jag noterade dessutom, att du inte försitter något tillfälle att klandra Ukrainas statsledning.
Jan Arvid G!
Jag växte upp med existensen av Sovjetunionen som alla trodde skulle finnas för evigt, nu påstår du att EU skall finnas för evigt. Sovjetunionen ersattes av ett lösare samarbete och EU kan gå samma väg om de fortsätter att stå i vägen för européernas intressen. Den nuvarande politiken att försöka bekämpa Ryssland, USA och Kina samtidigt tror jag inte håller. Inte ens charmoffensiven mot f d kolonier räcker. Ukrainas statsledning är ju tyvärr kidnappade av högernationalister som direkt efter Zelenskys valseger med otroliga 73 procent på ett fredsprogram blev hotad och tvingades överge sin egen politik. Åtminstone var det så om man skall tro Boris Johnson. Zelenskyj är ju varken förmögen just nu att fortsätta kriget eller sluta fred beroende på hoten från högernationalismen. I princip skulle han kunna skriva på ett avtal och omedelbart ta första flyg ut från Ukraina samt beställa plastikkirurgi till hela familjen.
Sven A!
Huruvida en stat eller ett förbund av stater (som EU eller COMECON-Warszawa-pakten) upplöses beror på förhållandena där. När många överraskades av Sovjetimperiets snabba fall berodde det på, att folk överskattade den diktatoriska maktens förmåga att kuva folkviljorna. Någon sådan makt finns icke i EU. Om folkviljorna vore emot EU, skulle EU försvinna snabbt. Men det vill inte folken.
Hur Ukrainas statsledning är, ville jag inte taga upp till diskussion. Jag observerade blott, att du gärna finner anledning att leda in samtalet på att klandra Ukrainas ledning. Ofta på konstiga sätt: ”Ukrainas statsledning är ju tyvärr kidnappade av högernationalister … Zelenskyj … skulle … kunna skriva på ett avtal och omedelbart ta första flyg ut från Ukraina samt beställa plastikkirurgi till hela familjen.”
Efter att funderingar från flera håll framförts om att EU är i gungning skriver Jan Arvid Götesson med stor säkerhet följande:
”Huruvida en stat eller ett förbund av stater (som EU eller COMECON-Warszawa-pakten) upplöses beror på förhållandena där. När många överraskades av Sovjetimperiets snabba fall berodde det på, att folk överskattade den diktatoriska maktens förmåga att kuva folkviljorna. Någon sådan makt finns icke i EU. Om folkviljorna vore emot EU, skulle EU försvinna snabbt. Men det vill inte folken.”
Jag frågar då: Hur vet han vad folkviljan är i EU?
Vad jag möjligen kan gå med på är att bland många av dessa 27 europeiska folk finns en slags acceptans för den nuvarande ordningen, men att den är sval, loj och knappast bygger på någon unionistisk patriotisk samhörighetskänsla.
EU är ett faktum sedan ganska lång tid med en stor samlad administrativ och exekutiv makt i Bryssel/Strasbourg och med lojala fördragsbundna regeringar i EU:s 27 medlemsstater. En sådan solitt uppbyggd maktapparat rubbar man inte i första taget.
Men EU är nu i realiteten förvandlat från ett freds- och frihetsprojekt (vilket folk vill ha) till ett allt mera toppstyrt krigsprojekt med Ryssland som sitt stora skräckobjekt. Ser ni inte likheterna mellan EU idag och Tyskland på 30-talet? Det blir allt tydligare. Det här är i längden hopplöst att försvara. Motvilligt – men säkert som amen i kyrkan – kommer folken att vända unionen ryggen. Vad som är tidsperspektivet vet ingen. Men när förlåten rämnar kan det å andra sidan gå fort.
Man kan irriteras över Jan Arvid Götessons envisa motstånd mot vad de flesta här står för i olika frågor. Men vi ska istället vara tacksamma. Argumenten vässas och mönstren framstår som allt klarare.
Knut L!
”Hur vet [Jan Arvid G] vad folkviljan är i EU?” Genom att analysera val, opinionsundersökningar, opinionsyttringar, och vad folk INTE gör.
”bland många av dessa 27 europeiska folk finns en slags acceptans för den nuvarande ordningen, men att den är sval, loj” Sval och loj acceptans räcker för långsiktig stabilitet. Sval och loj acceptans är snarast normalfallet i demokratiska samhällsordningar.
”Ser ni inte likheterna mellan EU idag och Tyskland på 30-talet?” Nej, de likheterna ser inte jag. Bland annat saknar EU en motsvarighet till det nationalsocialistiska Tysklands Generalplan Ost med avrättning av 100 millioner östeuropéer.
”Man kan irriteras över Jan Arvid Götessons envisa motstånd mot vad de flesta här står för i olika frågor. Men vi ska istället vara tacksamma.” Utan lindelof.nu minskar yttrandefriheten. Därför fortsätter jag och andra det frivilliga arbetet och stödet.
Jan Arvid G!
EU har ännu inte drabbats av en allvarlig kris men jag tror den kommer. Mina skäl är:
1. EU försöker bedriva ett ekonomiskt krig mot Ryssland, Kina och USA samtidigt. Brott mot strategins alla principer.
2. EU har frivilligt gjort sig av med källan till sin rikedom, billig energi och det är ingen hemlighet att företagen flyr.
3. EU kommer att försöka låna upp fantasisummor för upprustning som skall betalas av kommande generationer men även av denna generationen eftersom räntorna drivs upp.
4. EU bedriver en politik mot dissidenter som strider mot frivilligheten i EU-projektet. Även när det gäller stater utanför EU så försöker man tvinga fram EU-vänliga regeringar. Det är USA:s misslyckade politik.
Jag är medveten om att du upplever det abstrakt att blanda in Ukraina i en diskussion om EU men min koppling är etnonationalismen. Europa är indraget i en rad kriser som kan kopplas till olika staters försök att etniskt rensa sitt territorium. Exempel är Ukraina och Israel men även baltländerna. EU:s utrikeschef har tydligt uttalat sitt mål om att splittra upp Ryssland i mindre etniskt rena småstater.
I en stor del av övriga Europa bedrivs en invandrings- och utvandringspolitik som väldigt snart kommer att resultera i att allt färre unga skall försörja allt fler gamla. De ständiga attackerna på speciellt utomeuropeiska invandrare kommer sannolikt att leda till att de välutbildade invandrarna söker sig någon annanstans. Kvar blir de svagaste som sällar sig till de svagaste svenskarna i rostbälts-proletariatet.
Säger som Knut, ditt ifrågasättande är uppfriskande och hjälper till att klara tankarna via debatten.
EU:s budget består till största delen av regionalstöd och jordbruksstöd. Till detta kommer nu en gigantisk försvarsbudgetpost. EU har redan haft allvarliga konflikter när det gäller jordbruksstödet där franska bönder kände sig utträngda av t ex polska bönder. Ukraina är Europas största land efter Ryssland. Blir Ukraina medlemmar i EU så tillkommer ett land som nästan är dubbelt så stort som Tyskland men med en bråkdel av dess BNP per capita och som har förlorat en stor del av sin befolkning i arbetsför ålder. Hur EU skall klara att ge stöd åt Ukraina både när det gäller vapen, jordbruk och återuppbyggnad utan allvarliga spänningar inom unionen förstår inte jag. Och hur stor blir avkastningen på en sådan investering om USA blir/är ägare av både mineraler och den rika svarta jorden?
Aldrig mera krig mellan Europas Stater var för dom minnesgoda äldre det främsta syftet till bildandet av EU. Så i den meningen är denna sammanslutning ett stort misslyckande. Och inte nog med detta utan nu i denna stund rustar dessa stater för krig i en omfattning som riskerar katastrofala förödelser för generationer framöver.
Så i den meningen har EU blivit något annat än vad medborgarna förespeglades när dom befann sig vid valurnorna för att rösta på detta, så kallade fredsprojekt.
Inte enbart fredens sak är ett misslyckande, utan även den demokratiska uppbyggnaden, genom folkets organiserade strukturer, har mist sin betydelse och därmed lämnat dessa viktiga små, men alldeles nödvändiga, fästen som den vilade på i begynnelsen för så där 100 år sedan tillbaka.
Så att tala om att EU är på väg att falla samman blir ett icke påstående, ty detta har redan hänt med tanke på att där finns dessvärre ingen reell demokratisk legitimitet som kan värna om freden. Nej, det är andra maktförhållanden som lägger ut framtidens kompassriktning mot mål utanför människors gemensamma intressen. Samhällen som egentligen är ganska lika i sin uppbyggnad där det som skiljer är kulturella avvikelser. Något som egentligen inte borde vara särskilt svåra att överbrygga om det funnits en verklig vilja till detta, ty andemeningen är hos oss alla förhållandevis ganska lika.
Men som sagt andra enskilt förhärskande viljor ställer upp sina mål där inte minst kriget verkar som medel över vardagsmänniskors möjligheter att påverka.