”För tjugo år sedan var jag en entusiastisk anhängare av den då så populära teorin – som fortfarande överlever i den officiella svenska politiska diskursen – att eländet i eländiga länder, exempelvis Irak, berodde på grymma och korrupta ledare, i detta fall Saddam Hussein, och att den rätta politiken för anständiga länder som USA och Sverige var att ta ut dessa ledare för att deras folk, törstande efter demokrati, skulle kunna bilda partier, genomföra demokratiska val och gradvis utstaka en väg att förvandla sig till moderna, lyckade länder som Finland och Norge.”
Så inleder Patrik Engellau på Det goda samhället en självrannsakande recension av Patrik Paulovs bok Syriens tystade röster.
Sverige, eller Lövenien numera en region i Neuropa, har väl aldrig någonsin haft en så feg och antiintellektuell regering. Därför deltar vi och gör drängtjänst åt imperialismen överallt där husse kallar. Jag behöver bara nämna Hultqvisten, Wallströmskan och före dem en sån som Ingvar Carlsson… i Norge har man ett begrepp för sådana.