Polarisering

Karnevalsstämning i Kapitolium

Vi lever i en förfärlig tid där politiska motståndare inte kan tala med varandra. Det gör ont. För ett par dagar sedan såg vi hur en karnevalsliknande mobb blandad med huliganer stormade USA:s demokratiska hjärta för att man anser att ens politiska motståndare har tagit makten i landet med fusk. Fyra personer lär ha omkommit i tumultet, en kvinna sköts av en polis.

Men bilder vi nu får från stormningen av Kapitolium verkar närmast karnevalslika. En stormning av regeringsbyggnaden i Washington har inte skett sedan 1814, den gången av brittiska soldater. Nu var det det undanträngda folket som ville visa upp sig i all sin brokighet. Mannen som poserar med statyn, han med talarpulpeten i famnen, han med fötterna på talmannens bord, han i indianutstyrsel… utförde demonstrativa symbolhandlingar och sa: Här är vi!

Jag lyssnade torsdag kväll till vad SVT i ett extrainsatt program förmådde uppbåda av klokskap – Stefan Löfvén, Carl Bildt, Birgitta Olsson, Stefan Åsberg, Dag Blanck, Lars Trädgårdh, två amerikaner i Sverige samt SVT:s utlandskorrespondenter – för att analysera och skåda in i en oviss framtid. Det var föga upplyftande.

Eftersom jag ser förklaringarna till gårdagens oroligheter på ett annat sätt blir jag bara än mer orolig att den knivskarpa oförsonligheten – det alla kallar polarisering – ska växa till sig även hos oss. Den är visserligen redan här, men kan bli ännu värre. Förmodligen är det ofrånkomligt, men jag ska dra mitt lilla strå till stacken genom att försöka hålla ett ärligt samtal igång. Det är själva meningen med denna webbsida.

Alltså…
Vad jag saknade i programmet var den grundläggande orsaken till stormningen av Kapitolium. Den är enligt min mening de enorma klassklyftorna i USA. Inte ett ord om att dessa har ökat dramatiskt sedan 80-talet. Nästan halva USA:s befolkning röstar inte i presidentval. 2020 var valdeltagandet ovanligt högt, 67 procent, bland annat för att Donald Trump lyckades mobilisera mängder av allmänt missnöjda soffliggare.

USA är ett mycket stort land som befunnit sig i ekonomisk kris mycket länge nu. Landets rika lever på en nivå – tack vare dollarn ställning som reservvaluta i världshandeln och sin globalt växande finanskapitalism – som är obeskrivlig. Fattigdomen och nöden för miljonerna på botten är lika obeskrivlig. Dessutom för de orättfärdiga krig och bryter mot folkrätt, begår krigsbrott och vänder FN ryggen på ett sätt som ingen annan. Ett sådant samhälle kan inte fungera. Det är ett land i materiellt och moraliskt förfall. Att kalla det för en demokrati är faktiskt tveksamt.

1969 sa min storasyster (född 1943) till mig att ett land som vill bomba ett fattigt folk tillbaka till stenåldern kan inte kallas en demokrati. Hon tänkte själv, var FNL-are och pratade väl om KFML. Jag var en väluppfostrad lillebror (född 1945), som hemma lärt mig att USA räddat världen från nazismen och sedan stått för uppbyggnaden av allt som vi sätter värde på i tillvaron, blev ordentligt omskakad. Men hennes allvar fick mig ändå att börja intressera mig för dessa obekväma ställningstaganden.

Nu är vi där igen. Vi måste våga se sanningen. Det var det som saknades bland klokskapen som SVT bjöd oss i torsdags kväll, tycker jag. Ingen räddning finns för USA såvida de inte tar itu med sin kvaddade ekonomi, vänder på steken och börjar bygga upp välfärdssamhället med allmän sjukvård, arbetsrätt och ett sociala skyddsnät. Men alltså, om detta talades inte i programmet.

Däremot talade alla om den hårda polariseringen i USA, och menade att den beror på populismen i hela världen i allmänhet och Donald Trump och hans beväpnade hangarounds i synnerhet, som tror på konspirationsteorier och lever med en helt annan “verklighetsbeskrivning”. Flera lyckades till och med se en ljusning och hoppades att Joe Biden skulle lyckas ena landet – åtminstone lite. Det kändes mycket pliktskyldigt.

Det som i onsdags utspelade sig framför tusentals mobilkameror i USA är – enligt min mening – toppen på ett komplicerat ras- och klasskrig där lojaliteter kan hoppa hur som helst. Det var en muntrare variant av kuppen i Kiev 2014, när huliganer stormade parlamentet och skrämde ut de folkvalda. Skillnaden är att den “revolutionen” lyckades och befäste en maktställning för huliganerna (fascisterna). Den amerikanska kongressen visade sig något mera robust. Men hur blir det nästa gång? Kuppen i Kiev hyllades av USA:s regering som ett uttryck för demokratiska strävanden. Den här lightvarianten skakade etablissemanget i grunden.

Alla europeiska statsledare har så klart fördömt och förfasat sig över det inträffade. Putin eller Lavrov har emellertid inte sagt ett ord. Dock har ordföranden för överhusets utrikesutskott i Ryssland enligt Bert Sundström sagt ungefär så här: “USA:s demokrati haltar, inte bara på ett ben utan på två ben och dom är utan riktning för framtiden och därmed oförmögna att peka ut riktningen och råda andra länder vad de ska göra.” Sundström menade att det visar på rysk “skadeglädje över att att demokratin i USA inte fungerar och att systemet i Ryssland är bättre”. Jag tycker däremot att det var en ganska pricksäker analys, som ingen i studion hade någon kommentar till. Lustigt nog var det ingen som hade kollat om någon i Kina uttalat sig.

Historien och framtiden…
USA kollapsar inte imorgon, eller nästa vecka. Men, när ett så skakigt land med en så bräcklig ekonomi och så enorma inneboende sociala spänningar vacklar, kommer de förr eller senare tvingas dra sig tillbaka från sina militära posteringar jorden runt. Snart är det bara militärapparaten de har råd med och som fungerar. Imperiet faller sakta men säkert ihop inifrån, som det verkar. Är det inte precis så det brukar vara när imperier faller? Det finns ju många historiska exempel att studera.

Jag älskar också USA. Därifrån kommer så mycket bra, inte minst de demokratiska idéerna. Men USA har sitt inre trauma som förföljer dem som en skugga, utrotningen av urbefolkningen och slavsystemet. USA är byggt på våld, förtryck och folkmord. Det är denna nermyllade mentalitet som kommer i dagen nu när ekonomin inte längre kan bära en utveckling. Det är grunden för händelserna på Kapitopium i onsdags.

Att skriva det här; att USA är navet i ett vacklande imperium, att Joe Biden inte kommer att kunna ena landet, att en rysk politiker ger en pricksäker beskrivning av situationen, att Sverige bör hålla sig neutrala i den stora kraftmätningen mellan USA och Kina (och Ryssland) väcker stor indignation även hos oss. Om man dessutom hävdar att dessa frågor inte bör skymmas av klimat- och pandemikriserna blir det ofta dålig stämning, samtal tystnar och dörrar smälls igen. Men jag vill hålla dem öppna och samtalet igång, det är mitt sätt. Jag säger som min storasyster (salig i åminnelse): ett land som…

  11 kommentarer for “Polarisering

  1. Rolf Nilsson skriver:

    Mycket bra skrivet!

  2. Gunnar Eriksson skriver:

    Avvikande åsikt:
    1) Det var väl ryska folket i all sin antifascistiska kamp som fick nazismen att bita i gräset! Och inte USA!

    2) Den s k revolutionen i Kiev var väl initierad av USA!

    Imperailistmakten USA stöttar ekonomiskt alla terrorister i alla länder i det att flytta fram sina egna ekonomiska intressen. Sedan spelar det ingen roll vilken typ av terrorister som horar för imperialismen. Terroristisk extremvänster eller terroristisk extremhöger eller religiösa extremister är väl av samma skrot som tar emot pengar av en imperialistmakt. Alla är de horor, då en imperialistmakt styr dessa terrorister med kapital. Med ökat kapital kan terrorister öka propaganda och vapeninnehav. Det är skillnad på terrorister och revolutionärer. Revolutionärer tar inget bistånd från imperialismen. En revolutionär tar endast bistånd från sitt eget folk!

  3. Knut Lindelöf skriver:

    Gunnar E!
    1) Vad jag lärde mig hemma var att USA räddade oss från nazismen. Idag är jag av annan åsikt.
    2) Håller nog med dig här.

    I övrigt är vi nog också i huvudsak överens, fast jag inte uttrycker saken som du.

  4. Bertil Carlman skriver:

    ”Eftersom jag ser förklaringarna till gårdagens oroligheter [på Capitol Hill] på ett annat sätt blir jag bara än mer orolig att den knivskarpa oförsonligheten – det alla kallar polarisering – ska växa till sig även hos oss. Den är visserligen redan här, men kan bli ännu värre.”

    Hur tänker du sedan Knut? Är polariseringen något som du, eller vi, bör arbeta på att försöka mildra? Eller är den något mer eller mindre oundvikligt, något som har med de allt snabbare växande klassklyftorna att göra, och som därför på ett eller annat sätt är mer eller mindre oundvikliga? Uppenbarligen gör du det. Jag ser min, eller vår, uppgift vara att fortsätta med mitt, eller vårt, folkbildningsarbete, så att den reaktionära sidan får så få anhängare som möjligt.

    Du/vi påpekar ofta att det främst är reaktionen som står för framställningen (the narrative) av vad som sker i Sverige såväl som i världen. Så var det under nordiska sjuårskriget (1563–1570) då Erik XIV och Fredrik II förmådde/tvingade/lyckades övertala delar av allmogen i respektive land att ha ihjäl varandra. Samma sak gäller idag. Det gäller inom USA/Sverige såväl som globalt.

    Jag läser i dagens SvD på ekonomisidorna (15). ”Biden vill samla västländer för att sätta tryck mot Kina” är rubriken. Vidare ”USA:s tillträdande president Joe Biden planerar att samla västliga demokratier för att sätta press mot Kina, något som skulle innebära en tydlig brytning med avgående presidenten Donald Trumps ’gör det själv’-hållning”. Längre fram ”Seniora rådgivare säger till Wall Street Journal att kärnan i Bidens Kinapolicy är något han kallar för ’Summit of Democracies’, som ska försöka etablera ett tydligt alternativ till Pekings autokratiska styre.”

    WSJ, NYT, WP m fl i USA liksom SvD, DN, SmP, SVT m fl i Sverige kommer framöver att stenhårt hamra in att fienden är Kina. Men vi vet ju att det allt mer dysfunktionella USA, som även har utsett Ryssland m fl till fienden, också mer och mer tappat förmåga att ”lyssna av” vad som händer, dels inom det egna folket och dels ute i världen. Vad denna bristande förmåga kommer att få för påverkan på den ökande polarisering som du skriver om Knut, är det svårt att veta något mer exakt om.

    Flera analytiker har skrivit om att USA:s många krigsinsatser (angrepp) i Mellanöstern kanske hade blivit färre om USA:s olika underrättelsetjänster hade gjort mer korrekta omvärldsanalyser. Krigen i Mellanöstern har ju varit förödande för USA:s nationella ekonomi (och bra för krigsindustrin). Men kan vi förvänta oss att en dysfunktionell stat skall ha en annat än dysfunktionell underrättelseverksamhet och press, radio, TV m fl? För egen del är jag övertygad om att det folkliga maktåtertagandet i Bolivia inte hade lyckats om USA fungerat som det gjorde för några tiotal år sedan. Du ”blir än mer orolig” Knut. ”Det råder stor oreda under himlen; läget är utmärkt” är ett annat sätt att se det som nu sker.

    Du skriver också ”Nu är vi där igen. Vi måste våga se sanningen.” Mycket bra, mycket bra Knut!

  5. Henrik Linde skriver:

    Visst kommer man att tänka på H C Andersens Kejsarens nya kläder, publicerad år 1837, när en bloggredaktör gör en klokare analys av situationen än alla experter SVT kan uppbåda.

  6. Lise Blomqvistl skriver:

    Förvånad över detta påstående om USA: “Därifrån kommer de demokratiska idéerna”.

    Inte minst som samma text påminner om (men inte konstaterar) att statsbildningen USA till stora delar grundades på de vita europeiska invandrarnas utrotningskrig mot urbefolkningen och byggande av stora förmögenheter genom rasistiskt utnyttjande av afrikanska slavar.

    Jag menar att rasism snarare än demokrati är fundamentet för denna statsbildning. Rasism är också ett framträdande drag hos nuvarande presidenten och han bygger hela sin politik på stöd från dem som hatade den förre presidenten just på grund av hans hudfärg.

    Allt får inte plats i en enda tevesändning, men den som följt bevakningen av det amerikanska valet och efterspelet kan knappast ha missat att orättvisorna är oerhört stora i det amerikanska samhället.

    En nyhet under höstens svenska bevakning är att de utsatta svarta och hispanic befolkningarnas protester ifrågasätts medan de vita i motsvarande situation ofta ursäktas.

  7. Mats Larsson skriver:

    Tidsskalor för imperiers kollaps är intressanta. Det Osmanska riket tog hundratals år på sig.

    I en initierad bok skriven av två ryssar om Sovjetunionens historia, skriven på ryska men publicerad också i engelsk översättning, slår man i slutkapitlet fast att vad som karakteriserar det sovjetiska systemet är stabiliteten. Detta var 1986, fem år innan Sovjetunionen föll samman nästan över en natt.

    “Inför omvärlden visar Förenta Staterna upp en bild av politiskt förfall” skrev Jan Myrdal i SvD i juli 1980, d v s för mer än 40 år sedan. Så frågan är när kollapsen kommer. Pratar vi om en osmansk eller sovjetisk tidsskala?

    USA har enormt starka privata institutioner. Om Harvard vill rekrytera någon oavsett var denne befinner sig, så gör man det. Detsamma gäller för de andra privata toppuniversiteten. Hur många som arbetar i de stora teknikföretagen i Bay Area är amerikaner? 20%?

    Min gissning är att förmågan att locka intellektuellt kapital, en förmåga som Ryssland helt saknar och Kina har i viss utsträckning, kommer att fördröja kollapsen av USA.

    1) Hitlertyskland besegrades av de sovjetiska folken. Vitryssland och Ukraina led de största procentuella förlusterna i människoliv. Båda sovjetrepublikerna ockuperades i sin helhet, medan ryska sovjetrepubliken ockuperades som mest till 12%. Det största nominella förlusterna i människoliv drabbade den ryska sovjetrepubliken.

    2) Att revolutionen i Kiev var initierad av USA är en grov förenkling, som jag har insett passar en del alldeles utmärkt. Jag är emellertid inte en av dem.

  8. Dennis Zackrisson skriver:

    Ett litet tittartips:
    Under de första kvällarna i januari sände SVT en mycket välgjord och innehållsrik serie om George Washington och hur han, motvilligt, blev USAs förste president.

    Tar vi del av denna riskerar vi t ex inte att falla i samma ideologiska fallgrop som Lise Blomqvist när hon talar om att grunden för USAs statsbildning var “utrotningskrig mot urbefolkningen”. Denna faktor tillkom senare, ungefär samtidigt med svenska statens försök att tvångsassimilera vår egen urbefolkning!

    Det är också viktigt att minnas Donald Trump som USAs förste fredspresident på ett hundra år!

  9. Knut Lindelöf skriver:

    Dennis Z!
    Jag tror du slarvat med läsning av följande: “Det har aldrig varit fråga om att assimilera samer, därför förtigs den norrländska historien. Genomgående är att samer flydde in i storsamhället när de kunde, ner till kusterna för att undgå övergrepp och misär, kanske få chans till skolgång. Filmen Sameblod beskriver precis den flykten.” av K G Köhler på fib.se.

  10. Torgny Forsberg skriver:

    Det vi har sett har ju sin förklaring i Knuts spalt ”Missa Inte”
    I den profetiska Chris Hedges intervjuvn ”THE COLLAPSE OF THE AMERICAN EMPIRE?”

    ”The problem is not Trump. It is a political system, dominated by corporate power and the mandarins of the two major political parties, in which we don’t count. We will wrest back political control by dismantling the corporate state, and this means massive and sustained civil disobedience… If we do not stand up, we will enter a new dark age.”

    Lyssna på honom igen kamrater.

  11. Lars Jansson skriver:

    “Jag lyssnade torsdag kväll till vad SVT i ett extrainsatt program förmådde uppbåda av klokskap – Stefan Löfvén, Carl Bildt, Birgitta Olsson, Stefan Åsberg, Dag Blanck, Lars Trädgårdh, två amerikaner i Sverige samt SVT:s utlandskorrespondenter – för att analysera och skåda in i en oviss framtid. Det var föga upplyftande.” skriver Knut.

    Jag tänkte också att det ska bli intressant att höra vad USA expertisen med professor Dag Blanck i spetsen anser om det som sker i USA. Jag hade inte så höga förväntningar eftersom jag lyssnade på professor Blanck hösten 2016 inför förra valet i USA. Det jag minns av hans föredrag var att hans oerhörda beundran över president Obamas talekonst (retorik).

    Ingenting om hur Obama lyckats infria sina vallöften “Yes, we can”. Ingenting av massmorden med drönare som Obama godkänt. Ingenting om den ekonomiska utvecklingen i USA de senaste 30 åren med avindustrialisering. Ingenting om de eviga krigen som USA driver över hela världen.

    Han verkade mest orolig över att den nye presidenten inte skulle leva upp till Obamas eleganta retorik.

    Där fick han ju faktiskt rätt i sina farhågor. Men att detta utgör det yppersta det akademiska Sverige kan åstadkomma i analys gör mig verkligen orolig för Sveriges framtid.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.