Polens affärer

polens vapen

Visst angår oss Polens affärer (fritt efter Bellman).

Man bör hålla i minnet att samtliga “öststater” som en gång låg bakom “Järnridån” (med undantag för Tjeckoslovakien) före 2:a världskriget leddes av hel eller halv-fascistiska regimer. Så eventuella brister i demokratisk parlamentarism idag etc kan inte bara förklaras med deras “kommunistiska” förflutna. Dessutom är det betecknande att vid behov skönmålas dessa stater, som till exempel då en hel- eller halvfascistisk stat som Ukraina påstås “utveckla sig i demokratisk riktning”.

Det var bara en tidsfråga innan det skulle dyka upp skönmålningarna av Polen, här av Johan Norberg i Metro trots att Polen verkar vara ett land som verkar utveckla sig i motsatt riktning, d v s från liberal parlamentarism till något i bästa fall kan kallas klerikalt reaktionärt.

Men detta verkar inte våra svenska massmedier bry sig om, inte ens när Polen nu lagt in en begäran att få “låna” kärnvapen av USA. Jag tipsade de tappra Nato-motståndarna här i Uppsala att de kan upplysa folk om vilken medlem vi kommer att få samsas med om vi går med i Nato.

…en ann sad’ åt mej:
vad fan angå dej
Polens affärer? Pling plingeli plång.
Spela ej polska men lär dig en gång
ha tand för tunga. Pling plingeli plång.

Om svenska massmedier tiger så är det återigen så att man får gå utomlands för att få information, och då av CNN av alla kanaler (RT har jag tyvärr inte). Varje söndag har man ett program som heter GPS och nu sist hade dess ankare Fareed Zakaria ett allvarsord till tittarna just om Polen som ligger under radarskärmarna, som han uttryckte det.

Jag vet att många av er inte gillar Herman Lindqvist, men kom ihåg att han egentligen är utrikeskorrespondent och om jag ibland instämmer i att han är lite ytlig i sina historieberättelser så skulle jag vilja uppmuntra honom att ägna sig mer åt utrikesrapportering.

Och det har han gjort nu, från sin nya postering i Warszawa, ett inför valet där och ett efter valet.

Var någon annanstans i våra tidningar har vi kunnat läsa sådana kritiska ord om utvecklingen i Polen? Eller se på TV eller höra i radion?

Ej bättre jag vet
än fly ur mitt land
med harpan i hand,
spela för Bacchus och Venus, kling klang

Till slut vill jag återknyta till Tjeckoslovakien. Tvärtemot vad många trodde i augusti 1968 var Tjeckoslovakien inte ockuperat av Sovjetunionen. Landet hade blivit “kommunistiskt” på egen hand 1948. Se min bok Kuppen i Prag. Ty varför skulle sovjetiska trupper annars ha behövt militärt ockupera landet 1968?

Denna militära ockupation av ett suveränt land emot dess vilja (både folk och regering) beredde på sin tid (1968) inte Nato eller EEC något större huvudvärk.

  9 kommentarer for “Polens affärer

  1. Ulla-Britt Niklasson Göteborgska
    2015-12-11 kl. 6:36

    Tack för informationen!

    Varför tiger socialdemokratin – det kan inte vara okunskap – många gamla
    partimedlemmar måste minnas – Persson och hans lakejer måste avslöjas –
    absolut finns det diskussioner inom partiet som leder till en revolution och
    delning – en allians mellan S, V och Fi, Sjöstedt och Schyman – de bästa
    retorikerna i dagens politiska sfär!

    Hoppas ditt politiska budskap sprider sig och avslöjar fascisterna!

    Tyvärr har fascister slagit klorna i media – alla utlovas en plats i solen för att tiga!

  2. Henrik Linde
    2015-12-11 kl. 13:47

    Jörn Svensson beskriver i boken Korporatismen och den borgerliga klassdiktaturen, Bo Cavefors 1969, hur högerdiktaturer av fascistisk typ, sinsemellan mycket olika, växte fram i många europeiska länder under första hälften av nittonhundratalet. Boken har utgjort en viktig kunskapskälla för mig. Finns att köpa på Bokbörsen.

  3. Anders Persson
    2015-12-11 kl. 18:48

    Jag ironiserade över att Ukraina sades “utvecklas i demokratisk riktning”. Man skulle också kunna kalla det “en kämpande demokrati”. För en stund sedan kom SVT in med den här snutten från dagens förhandlingar.

    Men googlar man på “Ukraine parliament fight” blir man rikligt belönad. Ett stickprov:

    https://www.youtube.com/watch?v=4tYXr_VsQKY
    https://www.youtube.com/watch?v=lkh9Va8FD7E
    https://www.youtube.com/watch?v=emKIIv2_cNI

  4. Martin Kullberg
    2015-12-13 kl. 13:35

    Som jag torrt brukar konstatera.

    Det formligen vimlade av nazister i Östeuropa på 30- och 40-talet.

    Man skall minnas att det aldrig satt lika många i Gulag och arbetsläger som det fanns nazister i Östeuropa. En nåd vi betalar för idag.

    Favorit från veckans Ukrainska parlament:
    Favorit från veckans Ukrainska parlament

  5. Herman Nilsén
    2015-12-14 kl. 12:42

    “Visst angår oss Polens affärer” – Jag menar att Sverige (i form av statsledning, stabsinformation o dyl) och svenskarna inte har klart för sig att vi alltmer sedan 1990 liknar Tyskland i det att vi har en mängd grannländer att förstå, vilket vi inte behövde tidigare. Jämfört med hur det har varit historiskt har vi fler grannländer att ta hänsyn till där det innan funnits 2-3 auktoritära stater på andra sidan Östersjön (Tyskland och Ryssland i olika skepnader) som ingen vanlig människa hade något som helst förhållande till.

    Före 1990 var situationen klart enklare: Alla grannländer vi hade någon kontakt med var av samma typ som vi, de protestantiska nordiska välfärdsstaterna, och det gick att prata svenska med samtliga (finnarna själva hade Sverige som enda “västliga” grannland, därtill ett grannland med djupa historiska traditioner av kontakter, kultur m m). Vad som hände på andra sidan Östersjön var inte så viktigt. BRD fanns lite perifert på vägen till kontinenten, visserligen en demokrati men en väldigt auktoritär sådan och dessutom fanns en del katoliker där som på något vis alltid varit läskiga i svensk historieskrivning och så även i nutiden (Pehr Gahrtons argument mot EG/EU i en debatt 1970 var just att vi skulle tvingas in i en “katolsk union” vad gällde socialpolitik m m, i kontrast mot vår nordiska “progessiva” linje) och det var en helt annan känsla att vistas i BRD än i Skandinavien och Norden. DDR och Polen var visserligen självständiga stater, men vem åkte dit frivilligt på semester om inte för att sorgligt nog supa sig full på billig sprit och (i fallet med Polen) gå till sjaskiga köpedamer? (och riskera att bli nedslagen på kuppen). “Folk flest” hade ingen kontakt med andra polacker eller östtyskar. Sovjetunionen och baltstaterna, samma sak där. Vad gällde balterna var det visserligen tragiskt att deras stater hade upplösts men de var nog trots allt fascister innerst inne (man vet “ju” hur mellankrigstiden var!) och då var det bra att Sovjetunionen var där och såg till att de höll käften och fred så att inte handelsförbindelserna stördes och politiken blev instabil. Affärsmän reste ibland till öststaterna och gjorde upp lukraktiva kontrakt som representanter för en “neutral stat”, men det var allt.

    Trots att Sverige är den stat som hade längsta kustlinjen mot Östersjön (plus centralt placerade öar som Öland och Gotland) är det inte som sjönation med kontakter över haven Sverige gjort sig känt. Bortsett från Göteborg och västkusten var de svenska “sjöfararna” typ skärgårdsfiskare nära land och bedrev jordbruk utöver fisket, att segla över Östersjön och hämta hem en fru var det inte tal om.

    Vad vi har sedan 1990 är 4-5 “nya” grannländer att hålla kontakt med på en mellanfolklig nivå (baltstaterna plus Polen och givetvis även Ryssland i form av Kaliningrad. DDR gick upp i BRD). Vi har alltså 4-5 “fler” viljor och intressen att tänka över när vi ska utforma vår egen utrikes-säkerhets-militära politik, totalt omges vi av ett tiotal länder i närområdet varav med samtliga vi numer har mellanfolkliga kontakter på olika nivåer och i många fall inte alls delar samma erfarenheter som vi gjorde med våra nordiska grannländer eller ens alltid kan tala engelska med (även om det senare börjar bli mer utbrett). Med katolska grannar vid Östersjön (Polen och Litauens befolkning) kanske vi ska se till att göra oss kvitt katolicismskräcken exempelvis, nu när vi till skillnad från 1600-talet inte störs av katoliker vid Östersjöns stränder? En komparativ studie skulle kunna titta på varför det romersk-katolska kleresiet på lägre nivå oftare har stått på folkets sida (även i Nazityskland var det så; protestanterna gick i högre grad villigt in i det nazistiska Deutsche Christen där Führern ingick som del av det världsliga styret i tvåregementsläran underställd Herren medan katolske biskopen Galen (sic!) i Münsters domkyrka öppet predikade mot eutanasiprogrammet 1941. Vilket fick den effekten att eutanasiprogrammet “Aktion T4” stoppades då myndigheterna fick veta att idén att döda handikappade m fl inte var populärt i katolska kyrkliga kretsar. När eutanasiprogrammet återupptogs i andra former var det betydligt mindre omfångsrikt än vad Aktion T4 varit från början).

    Vad jag kan efterlysa är ett verk liknande Helmut Schmidts “Die Deutschen und ihre Nachbarn” i Sverige.

  6. Anders Persson
    2015-12-26 kl. 20:07

    Mer nyheter från Polen. Dess regerings kuppförsök mot Nato-kontoret!

  7. Anders Persson
    2015-12-27 kl. 9:39

    Herman Nilsén har väldigt rätt i att vi måste lära känna våra “nya” (eller nygamla) grannstater. Men det är lättare sagt än gjort att få gehör för en sådan klok uppmaning. Svenskarna har ju redan svårigheter med dansk, finländsk och norsk historia och politik. Vad gäller de östeuropeiska staterna måste man dessutom fäkta emot den västliga propagandans enkla tumregel att alla länder som stöder Nato är “bra” eller håller på att bli “bra”, och alla som inte gör det är “dåliga” på ett eller annat sätt. Just nu sitter man på olika håll i Europa och kliar sig i huvudet hur man ska sälja in den nya polska regimen.

  8. Anders Persson
    2016-01-05 kl. 14:36

    Det fria Polen står inför sin hittills största prövning. Den nya högerregeringen har skapat ett extremt klimat präglat av paranoia och nästan religiös övertygelse, skriver polske författaren och poeten Tomasz Jastrun.

    Han gör, i en mening, nog ett misstag när han förlägger orsaken till Polens alla problem till dess delningar på 1700-talet. Men mer om detta en annan gång …

    Sedan uppträder en egendomlig formulering: “Utredningen pågick i åratal och fynden bekräftade att olyckan berodde på ett ödesdigert misstag av piloterna och att den ryska flygledningen inte var utan skuld.”

    Borde det inte i logikens namn stå: “… och att den ryska flygledningen var utan skuld“.

    Men det hade kanske kolliderat med DN:s policy att allt här i världens som går snett är Putins fel?

  9. Anders Persson
    2017-01-31 kl. 23:01

    I dessa dagar, då Polens demokrati alltmer urholkas, amerikanska militärer i stora skaror anländer till Polen och förre polske statsministern Donald Tusk styr och ställer i EU, kan det vara befriande att se hur Vladimir Putin ger honom en omgång 1 september 2009.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.