Minns ni Bonniers satsning på "herrtidningar" efter att ha övertagit arbetarrörelsens masspridda veckotidning Folket i Bild? Här en kommentar i poesiform av Povel Ramel.
Jag trycker eder hand Madame
Hur står det till? Goddag!
Jag trycker sånt ibland Madame
Tor Bonnier heter jag –
Jag trycker ni är snygg Madame
Ni har en mycket omtryckt rygg
Det är inget frieri Madame
Men jag har ett tryckeri Madame
Jag trycker med finess Madame
Vad gillar Ni min press Madame?
Jag hoppas att ni vet Madame
Här råder tryckfrihet Madame!
Nu trycker jag er mun Madame –
Tack för en trevlig stunn!
Adieu.
(1973) –
Ur boken Lingonben – samlade texter
2006 började Knut Lindelöf fylla denna databas, först som en personlig och hemsnickrad blogg. 2008 fick den WP-tema och nu är den en webbtidning med många medarbetare, präglad av framför allt Folket i Bild/Kulturfronts ”vänsterprofil”.
På senare år har frågorna om USA:s/Natos "Drang nach Osten" tagit allt mer utrymme.
Sedan mars 2014 har bloggen utgivningsbevis och är därmed en journalistisk produkt under yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Kontakt: kontakt@lindelof.nu
Telefon: +46 73 6550316
© Copyright lindelof.nu – Newspaper by TagDiv
Povel blev tidigt föräldralös. Hans mamma och pappa dog 1937 i en bilolycka. Och sedan dess, skrev han, har hela ”mitt liv varit ett slags bakvänt sorgearbete – i glädjens tecken”. Efter kriget (1945) beslutade han sig att alla hans visor skulle vara så långt borta som möjligt från de politiska kupletterna som hade präglat revyscenerna under kriget. Nej, fram för nonsens och ”flugighetens främjande” skrev han. Och han blev verkligen en mästare i vara crazy. Han kom att roa ett helt folk (så adlig han än var). Han kom att påverka massor av kommande artister att vara modiga och låta texterna få leva sina egna liv, vara så bra som möjligt och gärna crazy. En av många, som levde i Povels anda var Robert Broberg. Han skrev en gång en sång om väntan. Den heter Ulla-Trapid och handlar om en flicka som gjorde allt i ultrarapid, därför heter hon Ulla-Trapid: ”Uppå sådan sölig jänta jämt man vänta får”. Owe Thörnqvist skapade ju också text och musik i Ramels anda.
Jag tänker också på en Kornej Ivanovitj Tjukovskij (1882–1969) som blev barnens favorit i Sovjet. Hans sagor, rimsagor och dikter var väldigt populära, inte minst dikten Krokodil Krokodilovitj. Barnens rätt till fanatsiliv var Tjukovskijs röda tråd. Men på 1930-talet var betonghäckarna i partiet inte överens med sagoförfattaren. Men Kornej Ivanovitj höll emot – och segrade! Det gjorde även Povel Ramel. Leve han!
Leif Str!
Håller helt med dig om Povel. Hans Karl Nilsson-monolog till musik av något enkelt gammalt skillingtryck (gissningsvis) tillhör en av mina favoriter (finns på YouTube).
Men man vet ju aldrig med Povel, han kan mycket väl komponerat musiken själv, att efterlikna ett skillingtryck.
Hans firmafestsång ”Bladbergeri hurra” till musik av Evert Taubes ”Turalleri” har tillhört min favorit under alla år.
Om Evert verkligen själv komponerat ”Turalleri”, denna enkla slagdänga, tror jag är tveksamt. Lyssnar man till folkmusik från Sverige (utmed våra kuster) slås man av hur musiken påtagligt präglats av sjömän från hela världen, som tog med sig sina hemländers musik. Sjömannen Evert Taube lånade ju friskt själv från Sydamerika. På samma sätt präglas ju folkmusiken i Västerdalarna av närheten till Norge, så riktlig på trioler.