rins Andrew, hertig av York, drottning Elisabeths andre son och yngre bror till den evige tronföljaren prins Charles, prins av Wales, har omsider framträtt och låtit sig intervjuas om sin roll i Epsteinaffären. Det skedde i BBC och i ett av public-serviceföretagets mest prestigefulla program, The Newsnight Interview.
Det tycks som om den allmänna meningen om prins Andrews intervju är att den var ett stort misstag. Hans rådgivare sägs bestämt ha avrått honom från att framträda. Envar må själv bedöma från det på sitt sätt intressanta (om än något pinsamma) samtalet mellan prinsen och Emily Maitlis:
Uppfattningen att prins Andrew hade gjort bättre i att knipa käft är dock, enligt min mening, en alltför ”journalistisk” och PR-styrd synpunkt. Jag kan inte tänka mig annat än att prinsen var fullt medveten om att han skulle bli tvungen att ljuga det brittiska folket rätt i ansiktet, att bara de mest trogna skulle tro på vad han hade att säga och att han i stort sett skulle göra bort sig för lång tid, (det vill säga ett eller annat år). Dummare än så är han knappast; även om prins Andrew inte ger något påtagligt sofistikerat eller djupsinnigt intryck. Men sunt förnuft saknar han knappast.
Man bör istället inse att vi här står inför ett drama värdigt en Shakespeares penna! En brittisk kunglighet kan nämligen inte dra sig undan från Epsteinaffärens brottslighet genom att helt enkelt ligga lågt. Det skulle av det brittiska folket uppfattas som ryggradslöst och fegt och bara ytterligare undergräva den brittiska monarkins redan skamfilade rykte. Ett sådant undflyende handlande finns därför bara som en teoretisk utväg.
Nåväl, prins Andrew kunde förstås ha trätt fram och berättat sanningen om sina relationer med de unga flickor som Jeffrey Epstein och dennes följeslagare Ghislaine Maxwell serverade honom i det märkliga spel PÅ ALLRA HÖGSTA NIVÅ som ägde rum omkring Epstein. Den möjligheten finns förstås fortfarande. Det vore dock inom den klass han tillhör ett så ovanligt handlande – totalt i strid med alla traditioner – att det praktiskt taget aldrig inträffar. Hertigen av York skulle dessutom med en sådan sanningsenlighet sätta monarkins politiska existens på spel i Storbritannien. Sådana saker händer nästan bara om den skyldige i
sin samvetsnöd blir frälst och – i sitt möte med Gud – så att säga vänder ut och in på sig själv och sin personlighet.
Prins Andrew ger inte intryck av att tillhöra den lättfrälsta typen.
Man kan notera att han vid upprepade tillfällen i intervjun nämner Ghislaine Maxwells namn. Det är hans hälsning till henne – och de andra vännerna i det illustra sällskapet – att:
”I’m not going to carry this shit alone!”