ats Larsson undrade i en kommentar vilka de vetenskapsmän är, som jag har tillgång till så fort ”en mikrofon är avslagen eller en skarp penna avbruten”.
Jag har haft tillgång till dessa vetenskapsmän i 40 år sedan klimatdebatten startade, ty de är mina kollegor, i Sverige och utomlands. När vi träffas är TV-kamrorna inte närvarande, inte heller journalister från press eller radio. Och då, bland insiktsfulla kollegor, är de som specialiserar sig i klimatfrågor mycket mer nyanserade och intressanta än när media är närvarande. Jag tror inte detta är något typiskt bara för meteorologer.
Det mesta i medierna ”strunt”?
En av dessa kollegor var professorn Bert Bolin som var med och grundade IPCC. 1979 skrev vi en bok tillsammans Vad gör vi med klimatet? Någon gång kring 2005 hamnade vi bredvid varandra på ett möte på SMHI. I ett intervall mellan två inlägg vände han sig till mig och sade halvhögt:
”98% av allt som skrivs i media om klimatet är strunt!”
Men så besinnade han sig och kom tillbaka:
”Nja, åtminstone 80%…”
Det hade blivit en intressant debatt i medierna om också han rest sin kritik där.
Som ett exempel på vad Bolin menade redan för 15 år sedan kan vi ta vad TT skrev häromveckan:
”Under de senaste 20 åren har vi sett en fördubbling av antalet extrema väderhändelser som stormar, översvämningar och skogsbränder…” (AB 20 augusti)
Ren lögn – det debatteras t ex fortfarande om ens de tropiska orkanerna har ökat.
Häromdagen, jag har glömt var, var det en klimatforskare, dock inte meteorolog, som hävdade att extremnederbörden i Sverige ökat med 10%. Inte ens denna modesta siffra håller för verkligheten, enligt SMHI:s statistik.
Vetenskapsmän och medierna
När Greta Thunberg uppmanar alla att lyssna på vetenskapsmännen menar hon förmodligen inte att allmänheten ska läsa facklitteraturen, utan lyssna på forskare som direkt eller indirekt uttalar sig i medier. 2006 fördes det inom Svenska Meteorologiska Sällskapet en debatt om huruvida vi meteorologer skulle tala med ”dubbla tungor”.
Liknande debatter har förts bland meteorologer i andra länder, som denna i USA på 90-talet, redovisad i icke-klimatskeptiska ”Uppsalainitiativet”.
Till mina kollegors försvar kan jag andraga att de, för att lätta trycket från politiker som vill driva dem framför sig, frestas att uttala sig mer ”aktivistiskt” i massmedia, som politikerna följer, än i den vetenskapliga debatten, som politikerna inte följer.
Lennart Bengtsson bok
Lennart Bengtssons nyutkomna bok Vad händer med klimatet? är mycket läsvärd. Den speglar nog vad de flesta meteorologer och meteorologiska klimatforskare egentligen tycker är. När ”Uppsalainitiativet” ska behandla den talar de verkligen med ”dubbel tunga”.
I huvudartikeln med rubriken ”Lennart Bengtsson verkar inte veta vad som händer med klimatet” rackar en halvanonym ”Magnus” (Magnus Wetterstrand?) ner på honom för en intervju han gav Gefle Dagblad 16 juni. I den mycket mer sakkunniga recensionen av gästbloggaren kemiprofessorn (emeritus) Mats Almgren, men inlagd av den geofysiskt utbildade och tungviktige Anders Martinsson (se denna länk för presentation av recensenterna). Här ges en övervägande positiv bild av Bengtssons bok, men den hamnar i skuggan av Magnus Wetterstrands inledande ”råsopar”.
Så att ”lyssna på vetenskapen” är inte lätt.
Redaktionell kommentar (31/8 14:00): Missade den medskickade bilden från Anders Persson. Har därför bytt till den bilden, som ju har en poäng för inläggets innehåll.
