en brittiske Rysslandsexperten Keir Giles säger:
”Det går inte att få bättre relationer med Ryssland förrän västledarna inser att Putin-regimen är i ständig konfrontation med väst. För att undvika nya krig i Europa måste Sverige och andra länder sätta hårt mot hårt.”
Den tyske konservative politikerm Willy Wimmer (CDU) säger:
”USAs militära kommendanter har tagit kontroll över Europa och instrumentet de använder för att ta kontroll över våra länder är Nato.”
Dessa båda beskrivningar läste jag häromdagen under mitt morgonpass vid datorn. De är typiska båda två, det första från en artikel av Mikael Holmström i Sveriges ledande opinionskanal Dagens Nyheter, den andra i en liten norsk alternativmediekanal vid namn steigan.no, som drivs och ägs av den oberoende organaisationen Mot Dag. Var och en ser att de två bilderna av säkerhetsläget i Europa är helt olika. DN:s bild är den helt dominerande i medievärlden, medan den andra är en liten rännil, som oavbrutet envisas med att hacka hål i den dominerande mediebilden.
Mellan dessa bilder och deras respektive läsekretsar löper en politisk avgrund. Det som står i DN är i huvudsak samma sak som i övriga stora mediekanaler; SvD, GP, UNT, Sydsvenskan, SR/SVT, TV4… Är man så en ordinär mediekonsument blir man utan att anstränga sig väl orienterad om denna ”allmänna mening” om läget i världen. Det kan leda antingen till att man blir skrämd och stänger av in-kanalen – man försöker inte bry sig – eller så blir man upprörd och instämmer i kraven på mera Nato och fler miljarder till försvaret. Någon alternativ bild kommer man knappast i vägen för, eftersom DN:s Mikael Holmström och den övriga etablerade mediesvansen undviker att ens antyda existensen av en Willy Wimmer. En sådan stör ju den gängse säkerhetslinjen, och alla vet vad det kostar att gå mot strömmen i de här sammanhangen.
Bli en tvivlare!
Men du som börjat tvivla och önskar ta del av den andra bilden måste söka sig ut på nätet där du finner steigan.no och många många andra. För mig är idag nätet viktigare än DN, men SR/SVT, DN, SvD, UNT m fl. De har visserligen ibland viktiga artiklar i olika frågor, även om försvars- och säkerhetspolitik faktiskt, men dessa inslag är undantagen som bekräftar regeln. De legitimerar den dominerande linjen som demokratiska fikonlöv.
Så även de stora måste bevakas, även för att man inte ska hamna i en okritisk motsatt position och tro att allt i de stora etablerade medierna är lögn, för så är det alltså inte. Jag gör sedan mitt bästa för att på denna sida sprida en förnuftig sammanvägd bild i de frågor jag tycker jag förstår mig på.
Vem ska man då tro på, Holmström eller Wimmer (DN eller steigan.no i det här fallet). För det första, Holmströms bild är helt förutsägbar. Den underbygger bara vad han framfört i otaliga andra artiklar under flera år.
Detta kan förstås också sägas om steigan.no och kanske även om mig i det här fallet. Men sökandet efter motröster mot makten har ju ett värde i sig i en demokrati. Det är ju en central medieuppgift som de stora medierna tar alldeles för lätt på.
Läs kritiskt
Så har vi då den stora bilden av styrkeförhållandena i Europa och världen idag. I den har DN och Holmström inte mycket att komma med. Man följer bara den av USA utstakade linjen. Det gör att allt som talar emot den måste döljas eller tonas ner. T ex John Boltons uttalande om USA:s planer på att lägga beslag på Venezuelas olja. Var har du läst om det?
Därför får vi alltså i DN inte läsa sådant som att CDU-politikern Willy Wimmer – som satt i tyska förbundsdagen 1976–2009 och på så vis är en politisk tungviktare – säger att…
”USA:s militära kommendanter har tagit kontroll över Europa och instrumentet de använder för att ta kontroll över våra länder är Nato.”
Så, du som önskar en nyanserad bild av världsläget måste också ta del av den alternativa bilden som bl a finns till hands på steigan.no och på ett antal svenska webbsidor. En del av dessa finner du i listan ”VÄNNER PÅ NÄTET” nere till höger på startsidan.
Britterna, eller snarare engelsmännen, är i en större knipa än vad de verkar inse:
1. Traditionellt, sedan 1500-talet, har en engelsk stormakt alltid stött den näst starkaste makten på kontinenten, emot den starkaste. Nu är de avoga mot bägge, d v s EU och Ryssland. Om denna politik kommer tillbaka så är det kanske med den EU-kritiske och inte Rysslandsfientlige Jeremy Corbyn som premiärminister!
2. Innan Storbritannien går ut alltför hårt i omvärlden bör de se om sitt eget hus. Landet är inte bara präglat av ökande klasskillnader, utan också av spänningar gentemot irländare och skottar. Håll också utkik efter motsättningar i toppen.
3. Kanske tror engelsmännen att de alltid har en vän i USA. Det är tveksamt om detta ens var säkert före Trump. Mina egna erfarenheter är att engelsmän och amerikanare på det rent personliga planet har svårt att dra jämt, trots det gemensamma språket – eller kanske på grund av det?
Utmärkt Knut!
Ett par kommentarer. ”DN:s bild är den helt dominerande i medievärlden, medan den andra är en liten rännil, som oavbrutet envisas med att hacka hål i den dominerande mediebilden.” Är inte perspektivet något ”västligt”? Vad läser kineser, indier, ryssar, brasilianare…?
Mer än rännil är det nog. Men du menar i Sverige? OK
”Mellan dessa bilder och deras respektive läsekretsar löper en politisk avgrund.” Jo, men din uppgift, liksom den för steigan.no, är ju bland annat att hitta sprickorna på andra sidan avgrunden. Sådana sprickor finns det gott om och de är viktiga för oss på denna sida avgrunden (som naturligtvis också har sprickor). USA är knökfullt av sprickor, liksom Nato och EU. Jag har just läst hur det är i Frankrike och i den svenska fackföreningsvärlden.
Hamnarbetarförbundets nya avtal visar på en möjlig bättre värld även för Sveriges folk (= mer än 90%). Jag känner mig något upprymd!
Den amerikanska oberoende icke-reklamfinansierade ICH innehåller också en mängd värdefull information. Den bygger på att läsare bidrar med donationer av allt från 5 dollar och uppåt. Senast i går en artikel av John Pilger om förhållandena i Venezuela.
Klokt resonerat, Knut. När jag först läste igenom texten så såg jag (måhända lätt freudianskt) också något skymta fram. Du skriver om ”Sveriges ledande opinionskanal Dagens Nyheter” och jag läser och tänker på hur nära (enbart två bokstäver ifrån) opinionskanal är ”opinionsskandal”.
Som efter VK2 när de gamla nazisterna hängde upp porträtt av presidenten på samma ställe de tidigare hade haft Hitler-porträtten. Men eftersom dessa varit lite större såg man som en skugga på väggen vad som verkligen rör sig i dessa själar.
Om man stavar fel och glömmer k-et…
”Det går inte att få bättre relationer med Ryssland förrän västledarna inser att Putin-regimen är i ständig konfrontation med väst. För att undvika nya krig i Europa måste Sverige och andra länder sätta hårt mot hårt” säger den brittiske rysslandsexperten Keir Giles.
Det är ett motsägelsefullt uttalande. Om han tror att Putin ständigt söker konfrontation med väst så ska Sverige och andra västländer sätta hårt mot hårt för att få fred. Jag tycker att detta är ett recept för att få krig. Jag hörde Björklund debattera mot Åkesson i aktuellt igår. Björklund var orolig för att vissa EU-länder vill avskaffa sanktionerna mot Ryssland. Tror verkligen Björklund att Ryssland kommer att upphäva annekteringen av Krim p g a sanktionerna eller vill han med vapenmakt driva bort Ryssland från Krim. Sanktioner är en form av krig och man får en känsla av att Björklund och hans gelikar vill ha permanent krig mot Ryssland. Som tur är håller L på att avskaffa sig själva.
Ett annat exempel på hur brittiska regeringen agerat med huv’et under armen är Skripalaffären (1-årsjubiléum i förrgår). Uppenbarligen utgick Downing Street från att far och dotter skulle dö och att det var fritt fram att pytsa ut vilka historier som helst med 110% övertygelse.
Om det nu var så att ”Putins lönnmördare” var ute efter deras liv är det förståeligt att de hålls gömda på hemlig plats. Men vad som saknas är de givna intervjuer de borde ha gett om sin ”oro för att bli utsatta för nya mordförsök”.
Att inga journalister, inte ens från BBC, CNN eller Times, har träffat dem kan inte tolkas på annat sätt än att de inte skulle ge sitt stöd till den officiella förklaringen.
Men de kan ju inte hållas inspärrade på livstid. Så risken är, tyvärr, att vi en dag får höra att s k ”Putinmördare” kommit åt dem och avlivat dem. Downing Street och Whitehall kan andas ut.
Om ett fungerande litet hjärta, som Julias eller en gång Dianas, hotar etablissemanget är det bäst att det slutar fungera.
Samma sak gäller nog ”ekonomin”. MSM beskriver USA:s ekonomi som god: Låg inflation i åratal, minskande arbetslöshet och lägsta sedan 1960-talet osv. Motsidan talar om budgetunderskott, ökande sociala klyftor och har spått dollarns snara undergång i över tio år. Men ojämlikhet och folks lidande är ju inget problem för ”ekonomin” (=kapitalismen).
Knut!
”Fler miljarder till försvaret” är alltså, menar du, en felaktig och farlig politik?
Jan-Arvid G!
Nej!
Knut L!
Förlåt om jag missförstod. Jag uppfattade det som du skrev att en mediekonsument som bara känner till de dominerande nyhetsmedia (som DN) kan förledas att instämma ”i kraven på mera Nato och fler miljarder till försvaret”. Det lät som om du klumpade ihop Nato-anslutning och försvarsanslagsökning i dålig politik. Eller menade du bara ökning just nu, under statsrådet Peter Hultqvist?
Den som skriver mest intressant om Venezuela (på svenska) är en skribent vid namn Sven Andersson. Man hittar honom på Clarté-bloggen, där han skrivit många kommentarer till bloggen ”Om Venezuela”.
Sven Andersson bor, om jag förstår rätt, i Columbia, talar spanska och har besökt Venezuela många gånger. Han verkar extremt kunnig och det är helt uppenbart att ingen på Clarté-bloggen kan matcha honom. Anders Romelsjö har försökt bemöta honom, men kommer hopplöst till korta.
Anders Persson här, och Jan Nybondas på Romelsjös blogg, är de enda som jag känner till som återkommer till Skripal-fallet. Det finns säkert en hel del frågetecken kvar, men för egen del föll de sista pusselbitarna slutligen på plats när Putin stirrade in i kameran, och med återhållet raseri två gånger sa [om Skripal] ”predatel rodina, predatel rodina” (landsförrädare).
Imorgon är den internationella kvinnodagen. Rysk TV är lika traditionell som svensk. Imorgon sänds naturligtvis ”Moskva tror inte på tårar”.
Jan Arvid ställer en intressant fråga. Mitt svar är: det beror på! Tidigare har den svenska staten i sin vishet avskaffat folkförsvaret och allmän värnplikt! Nu har man återinfört någon slags begränsad, selektiv, värnplikt men än så länge har man, såvitt jag kan se, inte återinfört folkförsvaret. Därmed får vi inte det allmänna, medborgerliga, stöd ett verkligt försvar måste ha. Som det ser ut just nu skulle jag nog luta åt ett JA på din fråga J A!
Jan Arvid G!
Ja, jag menar att även om vi behöver ett effektivt robotförsvar och annat potent försvarsmateriel riskerar miljarderna att rulla ut till en massa onödigt i vår nu med Nato totalsynkade militärmakt. Inte ens gröna gubbar är att förakta t ex.
Mats L!
Kanske är det ”den sista pusselbiten” som du hittat. Ty varför vill de brittiska myndigheterna inte släppa fram Skripal till journalister? Kanske beror det på att de inte lita på honom. Han lär ju före attentatet ha uttryckt önskemål till Kreml att få återvända till Ryssland. I så fall fungerar ju Putins utspel väldigt bra för att öka Skripals trovärdighet i de brittiska kretsarna!
Jag har stretat emot men måste nog erkänna, att brittiska regeringens version av Skripal-affären låter troligare än den ryska. Motiv? Hämnd, givetvis. Och att avhålla andra ryska agenter från att extraknäcka hos konkurrenten. Jämför med det enorma hat som amerikaner möter i Washington, om de ”hoppar av” eller uttrycker tvivel mot pågående eller tidigare krig. Från Jane Fonda och John Kerry till Chelsey Manning, Edward Snowden och … Donald Trump.
Vad gäller Skripals försvinnande gissar jag att de håller på att öva in sina kommande liv med nya identiteter och en fet brittisk pension.
Anders P!
Teckenbegränsning hindrade mig att lägga till ”svenska språket” när det gäller dig och Jan Nybondas. Jag ser nämligen att Craig Murray fortfarande skriver. Nåväl, jag kom på dålig fot med Murray från första början, när han visade att han inte kan spendera 10 minuter med Google Scholar.
Det börjar dyka upp artiklar i den öppna kemiska litteraturen som bygger på omfattande teoretisk studier av novichok-varianter. Man använder nervgiftet VX, för vilken omfattande experimentella data finns tillgängligt (i motsats till novichok), för validering.
Kunskapen om novichok bygger på vittnesmålet av Mirzayanov, men dennes påståenden ifrågasätts nu av de teoretiska studierna. Giftighetsgraden uppskattas som betydligt lägre än för VX, och upptaget genom huden betydligt långsammare än för VX.
Varför britterna håller Skripals avskilda vet inte jag, däremot vet jag att det kommer att krävas ganska mycket innan jag ändrar uppfattning i Skripal-fallet, och betydligt mer än Craig Murray.
”…men för egen del föll de sista pusselbitarna slutligen på plats när Putin stirrade in i kameran, och med återhållet raseri två gånger sa [om Skripal] “predatel rodina, predatel rodina” (landsförrädare).”
Knut! Hur många läsare har du på din blogg som så ofta följer MSM:s outtalade rekommendation till sina följare: ”Lita inte på intellektet, följ Era känslor blott?” Nåväl, du har gott om följare som kan vara mycket känslosamma, men som dock vet att intellektet bör styra. Steigan har en bra artikel om detta. Den har jag översatt.
[Redax: Stiganartikeln kommer inom kort här]
Bra Bertil Carlman!
Då kanske du kan utveckla om du anser att quantitative structure-activity relationship-modellen kan tillämpas på novichok-varianterna. Det är den modellen som använts för att få fram resultaten jag kommenterade ovan (8 mars, 8.45). Eller uppfyller den inte kraven på hur intellektet ska styra?
Ett PS…
I kvällens ryska nyhetssändning, 8 mars!, visades levande bilder på Guaidó, medan Maduro enbart fick förekomma på någon suddig instagrambild.
Att Venezuela just nu är hett diskuterat ämne i Kreml är ju helt uppenbart, och Putins försvagade ställning är tydlig för den som följer Ryssland. Det finns just nu, helt klart, ingen rysk linje gällande Venezuela.
Mats L!
Du är mycket väl informerad om vad som sänds, sägs och rapporteras i rysk regim-TV. Det är givande att ta del av. Men det är inte avgörande för hur jag som ”antiimperialist” ska ställa in mig. Klart att stormakten Ryssland har en herrans massa intressen att försvara i olika omaråden. Men frågan blir i alla fall i slutändan, om Ryssland är ett akut storkrigshot för närvarande. Inte ens i Ukraina kommer de att – som du själv vid ett flertal tillfällen varnat för – att gå till vidare attack mot det idag internatonellt erkända Ukraina. Ryssarna verkar t o m vara en broms för detta…
Det är sant som Mats skriver men medan Guaidó fick fem sekunder att visa sitt ansikte i rörliga bilder fick Maduro dubbelt så mycket tid att i stillbild visa fram vad han tycker i ett twitter: Kolla själva på ryska ”Kanal 1”. Så om Kreml tycker att Guaidó är bildskönare än Maduro så tror jag att de har hela ”the internagtional community” med sig 😉
Knut L!
Anti-imperialismen kommer framöver att präglas av ”putinismens” frånvaro. (Jag använder termen slarvigt, jag vet, men i brist på annat).
Jag har, till min förvåning, bevittnat ett totalt sammanbrott de senaste veckorna. Sven-Eric H:s försök att mobilisera stöd på FB-sidan AEMS resulterade i två kommentarer om mig som person, helt på den intellektuella nivå som präglar den FB-sidan: ”idiot” och ”senil”.
Bengt Svensson slog huvudet på spiken i Skripal-fallet.
Kragh-affären har onekligen spelat en viktig roll för ”putinismens” marginalisering.
Fredsdagarna i Degerfors kommer i framtiden att vara just fredsdagar. Ingen mer ”Boris” eller hans mindre insatta papegojor.
FiB/K visade i senaste numret med Per Åsbergs artikel om Kertjsundet att en förändring är på gång.
Vart Ryssland är på väg vet jag naturligtvis inte, men att Putin tappat inflytande tycker jag verkar uppenbart. Kremls agerande i Venezuela kommer att ge en fingervisning vart Ryssland är på väg.
Mats Larsson!
Om Ryssland nu är så passivt när det gäller Venezuela som du menar, kan man då inte tolka det som att man erkänner att Venezuela ligger inom den amerikanska intressesfären (Monroedoktrinen) och kommer världen då inte att fråga sig varför amerikanarna inte ser på samma sätt på förhållandet mellan Ryssland och Ukraina?
Bo P!
Det är inte min tolkning. Istället gissar jag att ryssarna just nu inte är klara över vilken strategi man ska välja för att säkra sina investeringar i Venezuela. Vilken strategi man i slutändan väljer återstår att se. Har svårt att tro att ryssarna har något större förtroende för Maduro. När uttalade Putin själv senast sitt stöd för Maduro?
Jag jämför naturligtvis med hur det gick till när Ryssland började engagera sig i Syrien framåt höstkanten 2015. Assad fick plötsligt mycket tid i ryska nyheterna, från att tidigare varit helt frånvarande. Kremls agerande var distinkt och handlingskraftigt.
Ytterligare en faktor är också antagligen Putins minskade stöd bland det ryska folket. Donbass är en enorm förlustaffär med väldigt lite tillbaka, och även Syrien kostar pengar. Jag läste häromdagen en rysk kvinna som frågade sig varför det ryska folket verkar komma i tredje hand.
Mats L!
Anledningen till att jag gjorde inlägget i AEMS var att de förtjänade att få veta vilket vedervärdigt påhopp du utsatte dem för. Har inget med din person att göra. Ledningen för sidan har sedermera meddelat mig att de inte anser att den smörja du skriver är värd att bemöta. För övrigt har flera av dem varit både i Ukraina och i Donbass. Dessutom är det knappast du som bestämmer vilka som ska bjudas in till Degerfors.
Mats L!
”Vart Ryssland är på väg vet jag naturligtvis inte, men att Putin tappat inflytande tycker jag verkar uppenbart.” Tänk denna koncentration på Putin som vore han en diktator. Möjligtvis är han ”Primus inter pares”.
Om vi i Sverige hade en fungerande forskning och mediehantering kring Ryssland skulle vi bättre kunna förstå vad som sker i det landet. Den kände bloggaren The Saker, publicerade redan 2013 en internationellt mycket uppmärksammad artikel ”Pas de deux” (inte minst p g a publicering i webbtidningen Asia Times). Den berörde motsättningarna i det ryska samhället, med en uppdelning på atlantister resp. självständighetsivrande euro-asiater. Putin skulle då stå i spetsen för den senare gruppen.
Mycket talar för att den ryska regeringens förslag från Medvedevs regering förra året om en nyliberal pensionsomläggning skapat spänningar, som försvagat Putinkretsens ställning i landet. Det vore viktigt att få denna utveckling belyst, men icke i Sverige!
Sven-Eric H!
Jaså, ”ledningen” har kommit fram till att den smörja jag skriver inte är värd att bemöta. Man undrar vilken denna ”ledning” är, av 6 admins på AEMS är det flera jag inte sett till på åratal.
Jag kan ju dock inte undgå att notera att jag är den ende på denna blogga och AEMS som publicerat i en rysk vetenskaplig tidskrift.
För två år sedan, när Kragh/Åsberg-artikeln först publicerades, utlöstes en våldsam aktivitet på AEMS. Nu påminner det mer om Mäster Skräddare (”det bidde ingenting…”).
Jan H!
Om du vill skriva ”Putinkretsen” istället för ”Putin”, så gärna för mig. Det finns en hel del skrivet på svenska om pensionsreformen.
Men vi tycks överens om att Putinkretsen försvagats, något som jag nu skrivit ett flertal gånger på denna blogg (med reservationen att jag skrivit Putin och inte Putinkretsen), och att försvagningen antagligen primärt beror på pensionsomläggningen. Något intresse för att ta upp denna tråd har jag inte märkt på denna blogg förrän din kommentar.
Mats Larsson!
Du har kanske rätt men håll med om att det vore smart av Putin att låta Trump göra bort sig helt på egen hand i Venezuela. I Europa har Putin lyckats sätta stopp för USA:s expansion (Ukraina) och att USA nu är på väg ut ur Syrien får väl denne också se som en framgång. Liksom att Trump idag tycks vilja ha slut på det nu snart tjugoåriga kriget i Afghanistan. (Även om Ryssland en gång i tiden backade upp detta krig.)
Är det bara i Sverige som USA håller sina ställningar? Det finns visserligen en minidiskussion mellan dem som håller på USA och dem som håller på Ryssland men den antiimperialistiska ståndpunkten ”Varken USA eller Ryssland” finns inte alls företrädd.