Fordi Russland så tydelig har markert at landet vil gi Bashar al-Assad og Syria den militære og humanitære støtten de trenger til både å unngå nederlag og bekjempe Den islamske staten er Barack Obama kommet i det man i sjakken kaller trekktvang.

Vladimir Putin har gjort det klart at Russland gjerne samarbeider med USA for å knekke IS. Det var ikke det Washington ville høre. Der ville man helst at IS skulle knekke regjeringa i Damaskus. Men stilt overfor de nye realitetene på bakken later det til at Obama ikke synes at han har hatt noe valg. Men nå melder Reuters at Syria har begynt å bruke nye og tyngre russiske våpen mot jihadistene.

Stilt overfor de nye realitetene på bakken later det til at Obama ikke synes at han har hatt noe valg. Han må gjøre et trekk han misliker, fordi alternativet er verre.

Den russiske nettavisa Sputniknews skriver:

Rysslands försvarsminister Sergej Sjojgu och hans amerikanske kollega Ashton Carter har konstaterat att parterna återställt försvarskontakter och tänker fortsätta konsultationer, enligt det ryska försvarets talesman generalmajor Igor Konasjenkov.

Telefonsamtalet mellan de två försvarscheferna hölls i dag fredag. Parterna uppges ha dryftat situationen i Mellanöstern, i synnerhet Syrien och Irak.

Samtalet visade att parterna har lika eller identiska ståndpunkter i största delen av frågorna som tagits upp.

USA:s utrikesminister John Kerry uppgav i dag att rysk-amerikanska förhandlingar om Syrien påbörjas inom kort.

Enligt Kerry, ska president Barack Obama betrakta förhandlingarna med Ryssland som ett stort steg framåt.

Dette skjer bare halvannet år etter at USA «feministiske» presidentkandidat Hillary Clinton sammenliknet Putin med Adolf Hitler.

Hvis denne «fornuftsalliansen» mellom Obama og Putin holder, så vil «Sannhetsministeriet» både der borte og avskrivningsbyråene her hjemme få litt å henge fingrene i.

Men om det skulle vise seg å holde, vil kanskje Syrias folk endelig ha fått en god nyhet.

Föregående artikelNy viktig bok om Ukraina
Nästa artikelAugust Balders och Lisbeth Salanders världar
Pål Steigan
Pål Steigan
https://steigan.no/
Pål Steigan är före detta ordförande för norska AKP(ml) och nu redaktör för webbavisen steigan.no

RELATERADE ARTIKLARMER FRÅN SKRIBENTEN

4 KOMMENTARER

  1. Nja …?

    Detta är kanske vad som borde göras, men enligt den logik USA verkar följa tror jag snarare att man på ett eller annat sätt vill ta stöd av IS för att bli av med Assad, för att sedan kunna kontrollera åtminstone västra Syrien och därefter göra sig av med den ryska närvaron där, som ju varit ett av de strategiska målet sedan början av den ”arabisk våren”.

    Då säger ni att USA underskattar hotet från IS. Men IS har stöd av USA-vänliga regimer bland Gulfstaterna, så ytterligare en reaktionär regim gör varken till eller från. Och reaktionära regimer utgör ju mindre strategiska hot än mer progressiva, som Iran och tidigare Libyen och Irak.

    Men vad ska nu Netanyahu göra i Moskva? Han lär vara orolig för de ryska vapnen som kommit till Assad.

    Inte bara Berlusconi verkar vara en bra polare till Putin.

    Så låt oss se. Det spännande – eller oroväckande – med dagens situation, liksom 1914, är att det sällan går som de höga herrarna avsett …

  2. ”Världens ledare börjar mjukna inför Assad” heter det i SvD.

    Uppenbarligen tillhör Margot Wallström inte ”världens ledare” enligt SvD; Wallstrom Sverige ser ingen framtid för Assad

    I SvD-reportaget finns en länk till en lång, men läsvärd artikel ur London Review of Books

    Där heter det bland annat (i övers.):

    Västmakternas kapning av de arabiska upproren har inneburit en framgång i att ersätta djupgående förändring med rent ytliga ”regimskiften”som enbart inneburit utstötning av en ledare de aldrig gillat ( Saddam, Gaddafi, Assad ) eller inte haft ytterligare användning för ( Mubarak ), för att ersättas av någon som de godkänner. i sina strävanden efter dessa förändringar, i sina egna intressen, har de vid upprepade tillfällen visat hänsynslös förakt för konsekvenserna av sin politik, från Irak till Egypten, Libyen och Syrien.

    Intressant nog har ingen av kommentatorerna spårat länken till Putins och Nethayahus diskussioner

  3. Robert Fisk bekräftar det man kunnat ana, att de ”moderata” anti-Assad rebeller som nu lär vara en av måltavlorna för de ryska flygstridskrafterna inte finns.

    De avskrevs av Väst för flera veckor sedan, men har nu återuppstått i och med de ryska attackerna. När jag var i England talades det från officiellt håll upprört om att ryssarna bombade ”legala” (legimited) oppositionella, till skillnad från de ”illegala”, troligen avsågs IS.

  4. Enligt en Gallupp utförd av ”högertidningen” The Express i Storbritannien stödjer 2/3 av britterna Rysslands ingripande i Syrien. Mycket ska man höra innan öronen trillar av, som det hette i min barndom.

    När jag var där (i England) uttryckte David Cameron och andra upprördhet över att ”Putin bombar den legitima (!) oppositionen i Syrien”. Men som Robert Fisk skrev i The Independent

    The Russians, we are now informed, are bombing the ”moderates” in Syria – ”moderates” whom even the Americans admitted two months ago, no longer existed.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.