Putin + Netanyahu = sant?

Bild från Jerusalem Post

Bild från Jerusalem Post

Våra likriktade svenska massmedier har inte missat händelsen där Putin knäckte en gammal rödvinsflaska från 1700-talet tillsammans med sin gamle polare, den politiskt avpolletterade Berlusconi. Men det har däremot varit tunnsått i DN, SvD och UNT om premiärminister Benajamin Netanyahus snabbesök i Moskva igår (måndag). Allt jag hittat nu på morgonen är en notis i DN att Netanyahu uttryckte “stor oro” för de ryska vapnen i Syrien.

Så långt stämmer nyhetsbevakningen med den bild vi av Överheten förutsätts ha fått av Putin, Ryssland och problemen i Mellersta Östern. Men går vi under ytan så öppnar sig en helt ny värld inför våra ögon. Ja, det är som om vi måste gnugga oss i ögonen en extra gång för att vara säkra på att det vi ser är sant.

Varför for Netanyahu till Moskva?
Det som fick mig att gå lite djupare var min lite lättsinniga skeptiska kommentar till Pål Steigans blogg om ökad samsyn mellan Washington och Moskva vad gäller Syrien. Det som inte riktigt föll in i bilden var Netanyahus plötsliga besök i Moskva. Om det bara gällt att undvika militära missförstånd i gemensamma attacker mot IS hade väl detta kunnat skötas på lägre nivå, bland militära experter där detta hör hemma.

I den primitiva russofobiska propagandan som vi utsätts för jämförs Ryssland med Sovjetunionen och Putin med Stalin (eller något ännu värre). Vi ska därför bland annat dra slutsatsen att till exempel judarna förföljs i Ryssland och att Putin är fiende till Israel. Men en enkel koll på nätet visar att det inte alls är så – ja snarare tvärtom!

25 år av ömsesidig vänskap
Efter upplösningen av Sovjetunionen 1991 skedde en mycket stor invandring av judar från de forna sovjetstaterna till Israel. Det ledde snabbt till etablerandet av en stor rysktalande minoritet i Israel. Ryska är nu det största minoritetsspråket i Israel efter hebreiska och arabiska. Uppskattningsvis en miljon israeler har ryska som sitt modersmål. Det finns följaktligen en stor ryskspråkig press och till och med en rysktalande TV-kanal i Israel.

Omvänt finns det en stor och växande israelisk bosättning i Ryssland med till exempel 60 000 israeler i Moskva. Där finns det också ett kulturcentrum, liksom i Sankt Petersburg , Novosibirsk och Jekaterinburg. Det går i medeltal tio flygningar om dagen mellan Tel Aviv och Moskva.

Israel – en del av den ryska kulturvärlden?
Med så många rysktalande judar, som inte lämnat sitt födelseland av russofobi eller i protest mot någon “kommunistiskt” system, måste ju detta få klara politiska konsekvenser mellan de båda länderna. Putin lär för några år sedan sagt att “Israel har i själva verket en speciell relation till oss som ett nästan rysktalande land.” Han hävdade dessutom att Israel skulle kunna utgöra en del av den ryska kulturvärlden och påpekade att “sånger som i Israel anses vara nationella israeliska i själva verket är ryska nationella sånger.” (Detsamma kan förresten sägas om en hel del gamla “äktfinska” schlagers – men det tar vi en annan gång.)

Han sade sig betrakta de rysktalande israeliska medborgare som landsmän och en del av den “ryska världen” och att “jag stöder Israels kamp som syftar till att skydda sina medborgare.” I augusti 2014 började Ryssland ökad import av frukt från Israel efter det att livsmedelsimporten från EU, USA, Kanada och Australien stoppades genom bojkotten. I oktober 2014 började Israel, tillsammans med Indien, exportera kött till Ryssland.

Realpolitik
Det som är avgörande för de rysk-israeliska relationerna är dock inte de mellanfolkliga emotionella kontakterna utan real-politik. Dock kan den stora mängden ryska judar i Israel bidra till att statsledningen inte leds av någon axiomatisk russofobi av svensk typ. Eftersom Washington kan komma fram till, med rätt eller orätt, att IS tjänar deras politik att bli av med Assad och rensa Syrien från ryskt inflytande, kan Israel ha andra åsikter. Kan det vara en tillfällighet att relationerna mellan Israel och Ryssland förbättrats i samma takt som de försämrats mellan EU och USA å ena sidan, Israel och Ryssland å andra?

Rysk-israelisk intressegemenskap?
Vi måste ta av oss eventuella skygglappar för att bättre orientera oss i värld där de gamla huvudmotsättningarna ersatts av helt nya. Vad signalerar till exempel den här ledaren i Jerusalem Post?. Eller denna: “Moscow’s support for Assad could actually serve Israel’s interests – it could potentially bring stability, which is currently the best scenario for Israel.” [Moskvas stöd till Assad skulle faktiskt kunna tjäna Israels intresse eftersom det skulle medföra stabilitet, det för närvarande bästa scenariot för Israel]

Om nu Putin, som Håkan Holmberg i UNT och Mats Johansson i SvD vill så hjärtinnerligt få oss att tro, är en ny Stalin och Ryssland ett nytt Sovjetunion, utesluter det ett nära och gott samarbete med Håkans och Mats ompysslade favoritstat? Vad var det som till världens förundran hände 1947?

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  9 kommentarer for “Putin + Netanyahu = sant?

  1. Anders Persson
    2015-09-24 kl. 8:31

    När man läser kommentarer som Wolfgang Hanssons i AB, och han är som bekant inte ensam om dem, undrar man vad som är “brott eller dumhet”.

    Hansson: “Många har försökt [att mäkla fred i Syrien] de senaste fyra åren men alla har misslyckats. Ett av de främsta skälen till det är att Ryssland blockerat alla ansträngningar i säkerhetsrådet att sätta press på diktatorn Assad att lämna ifrån sig makten. Så även om EU intensifierar sin diplomati och kanske tillsätter ett särskilt Syriensändebud så kommer det att ta lång tid att få till en lösning. Allt hänger på Rysslands intentioner.”

    Redan innan IS dök upp 2014 hade den troligaste utvecklingen efter ett avlägsnande av Assad varit att landet sjunkit ner i samma kaos som vi sett i Irak och Libyen, eftersom det inte fanns någon enad och kompetent opposition. Att nu allt hänger på Ryssland är mer en avspegling av Västs agerande än någon gudomlig kraft hos Putin.

    PS: Denne har f ö trots sin goda relation med Netanyahu inte försummat att uppehålla goda relationer med muslimerna.

    Sista meningen i TT-notisen inbjuder till leenden: tänk om USA finner att också Israel “börja strida på president Bashar al-Assads sida”?

  2. Erik Skoogh
    2015-09-26 kl. 19:59

    Två liberaler diskuterar Syrien. Det är intressant att notera att de två verkar ha tagit in att valet idag står mellan en Baathparti-dominerad regering och IS. Aron Lund, onekligen kunnig i faktadelen men svagare i analysen, brukar åberopas i medierna som expert.

    Se http://www.ui.se

    Maktpolitik under galgen: ny öppning för diplomati i Syrien?

    En timme långt men värt det!

  3. Anders Persson
    2015-09-27 kl. 10:33

    Problemet för de svenska NATO-anhängare, som med rysskräcken vill driva oss in i den USA-styrda militäralliansen, är inte “Putins propaganda” utan allas möjlighet att läsa nyheter från garanterat icke-ryssfinansierade källor på nätet, som t.ex. denna “The West is moving Russia’s way, on Syria and even Ukraine – b]Ignore the misleading briefings/b. It is Vladimir Putin who is precipitating change in US and UK policy”.

  4. Anders Persson
    2015-09-29 kl. 16:40

    Nu får man gå ända till Jerusalem Post för att få lite intressanta nyheter, som t ex att Donald Trump stödjer Putin. I den tidningen lade man också märke till att Obama inte med ett ord nämnde den palestinska-israeliska konflikten och även uppmärksammade ett korkat uttalande från den franske utrikesministern.

    Var vad det Mao sade? “Stort kaos under himlen och läget är utmärkt”

  5. Bengt Svensson
    2015-10-02 kl. 1:55

    Donald Trump sa redan tidigt i sin presidentvalskampanj, att han skulle kunna göra en “deal” med Putin. Det och hans stöd för Putin mot IS&Co har nämnts (utan entusiasm) på Reuters nätsida och andra amerikanska medier. Men från Stockholm är det ju närmare till Jerusalem än till Washington.

  6. Bo Zackrisson
    2015-10-02 kl. 9:17

    Igår lyssnade jag på Netanyahus tal i FN. Det sändes direkt i CNN. Hans tal var fyllt av hat mot främst Iran, men även mot al-Assad. Jag har visserligen inte i detalj screenat hur rapporteringen av talet har sett ut i svenska medier, men jag såg i alla fall inget i gårdagens Rapport eller Aktuellt.

  7. Anders Persson
    2015-10-19 kl. 11:39

    I dagens Independent skriver Robert Fisk:

    [The Russians] have set up a hotline communications system between their base on the Syrian Mediterranean coast and the Israeli ministry of defence in Tel Aviv. More incredible still is that the Israelis – who have a habit of targeting Syrian and Iranian personnel near the Golan Heights – have suddenly disappeared from the skies.

    Alla som följer kommentarerna på lindelof.nu borde vara mindre överraskade över “Axeln Moskva-Tel Aviv”.

    Om Putin, Assad och Åkesson framstår som “smarta” så är det, enligt min mening, mindre beroende på deras “smartness” än den fullständiga idiotin bland “the chattering classes” i Väst och Sverige.

  8. Anders Persson
    2018-05-15 kl. 16:55

    Hur många svenska medier har uppmärksammat att “USA:s fiende nr 1”, dvs Putin den 9 maj tog emot “USA:s bäste vän”, dvs Netanyahu i Moskva? Vad ska man säga om det? Varken på höger-, vänster- eller centernsidan stämmer detta med “kartan”, så man tiger. Men Nathan Shacher i DN har intressanta synpunkter https://www.dn.se/nyheter/nathan-shachar-netanyahu-visar-direkt-att-han-sitter-med-trumf-pa-hand/

  9. Hans Andersson
    2018-05-15 kl. 22:45

    Finns säkert flera olika skäl. Relationen till den judiska befolkningen i Ryssland har stor betydelse, trots att de inbördes ser olika på Netanyahus regim.

    Noteras bör att efter samtalen med Putin skrinlades den redan kontraktsskrivna leveransen av S-300 robotsystmet till Syrien. Oklart varför, vilket också väckt frågor i omvärlden.

    Min gissning är att Netanyahu meddelade att Israel har kapacitet att pulvrisera S-300 systemet, vilket stoppar hela processen. Faktum är att israelerna även hävdat att de är på väg att kunna effektivt bekämpa S-400 systemet framgångsrikt, vilket dock fortfarande är ett påstående.

    Osmakligt är att Netanyahu beordrade attacker som genomfördes mot iranska mål i Syrien, när han som gäst befann sig mitt i firandet.

    Putin har en svår balansgång att utföra, vilket gör att han ligger lågt om Gazamassakern jämfört med Europa, som söker mer samarbete med Ryssland. Ytterligare en svår uppgift att hantera för Ryssland.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.