En analys av tillståndet i Ryssland får ni här på Nyhetsbanken. Den går hand med ett reportage i Rapport för den 1 nobember (drygt 17 minuter in i sändningen). Bra att veta för att få proportioner på Rysslands – och Putins – problem.
2006 började Knut Lindelöf fylla denna databas, först som en personlig och hemsnickrad blogg. 2008 fick den WP-tema och nu är den en webbtidning med många medarbetare, präglad av framför allt Folket i Bild/Kulturfronts ”vänsterprofil”.
På senare år har frågorna om USA:s/Natos "Drang nach Osten" tagit allt mer utrymme.
Sedan mars 2014 har bloggen utgivningsbevis och är därmed en journalistisk produkt under yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).
Kontakt: kontakt@lindelof.nu
© Copyright lindelof.nu – Newspaper by TagDiv
Bra Knut! Och bra att Nyhetsbanken och SVT (som jag missade) tog upp detta. Jag skrev om det här på bloggen för drygt tre år sedan under titeln ”Svåra tider i Ryssland”. Jag noterar att då var rubelkursen 65 rubel för en dollar. Slår upp dagskursen och ser att den är 66 rubel/dollar.
Med tanke på Sveriges närhet till Ryssland, är det viktigt att Ryssland diskuteras i klartext och med öppna ögon utan att det anses vara ”russofobi”.
Faktum är att när jag såg inslaget i Rapport tänkte jag att här är man åter ute för att svartmåla Ryssland. För oss som inte är insatta i ryska och om förhållandena är det inte lätt att sortera ut ”det förnuftiga klartextmässiga” ur USA/Nato-propagandan i de stora medierna. Man riskerar att drunkna i propagandafloden.
Bert Sundström nämnde att reportaget avspeglade förhållandena för tiotals miljoner människor i Ryssland. Motsvarande proportion i Sverige skulle omtalas som ”hundratusentals människor”. En reporter som vill visa att Sverige står på avgrundens brant behöver ju bara resa till våra förorter eller de nerlagda brukssamhällena i Bergslagen för att få underlag för upprörande reportage.
Det var också signifikativt att den intervjuade ryske mannen riktade vreden mot oligarkerna, inte styret i Kreml. Hur är det på vår sida? Varför är det bara svinaktigt rika ryssar som kallas ”oligarker”? Varför kallas de på vår sida ”framgångsrika entreprenörer”? Eller ”skickliga fondinvesterare”?
Kanske var reportaget mer ”anti-kapitalistiskt” än ”anti-ryskt”?
Och förresten, varför är det så tyst om Västs skötebarn Ukraina? Njuter ukrainarna av sin ”befrielse”? Läs här på steigan.no eller min artikel där besvikelsen erkändes öppet.
Bland de ”relaterade” inläggen till den här sidan finns ett jag skrev för fyra år sedan: ”Den folkföraktande rysslandspropagandan”. Men vilka är allvarligt ”pressade” nu?
Jo, Theresa May som lever i kaoset inför ”Brexit”, Emmanuel Macron med popularitetssiffror som når bottenrekord, Angela Merkel som tappat greppet om opinionen i sitt land, Donald Trump som utstår en belägring i Vita Huset och förlorat kriget i Syrien. Samtidigt hotar Italien att spräcka EU:s ekonomi, Polen och Ungern dess överstatliga ideologi.
Jag citerar också ett debattinlägg i UNT ”Demokratiföraktet” om respekt för grundlagarna, något som har aktualitet i dag för en annan av ledarna 2014, Stefan Löfven.
Ett revolutionärt läge lär utmärkas av att överheten inte längre kan kontrollera och menigheten inte längre vill uthärda den rådande situationen.