Knut Lindelöf informerade läsarna om Oresjnik-missilen genom att publicera M K Bhadrakumars text, och en parafrasering av Andrei Martyanovs text. Den sistnämnde kan vi bortse ifrån av kvalitetsskäl. M K Bhadrakumar däremot är ett exempel på faktalösheten hos många Putinvänner. Hans artikel består bara av att upprepa, vad Vladimir Putin, Dmitrij Medvedev och andra företrädare för Ryska federationen säger i sin propaganda, om att Oresjnik-missilen vore strategiskt avgörande. Han beskriver sin skriftställarmetod så här: ”Writing must come in a spontaneous rush of thoughts. The exhilarating sense of freedom of an eclectic mind makes all the difference. None of the Indian Punchline blogs has been a pre-meditated act of writing.” Att han skriver ”oöverlagt” i den ”uppiggande friheten” av ett ”spontant tankeflöde” stämmer säkert.
Jag däremot vill finna och publicera fakta. Om meningsmotståndare förfäktar en hypotes, måste man lägga mest tankekraft på, att konsekvensneutralt finna bevisning för meningsmotståndarnas hypotes.
För att samla bevisning för mina meningsmotståndares hypotes ville jag undersöka medelst geolokalisering, huruvida stridspetsar eller ”submunitions” från stridsspetsar hade träffat målet Pivdenmasj/Juzjmasj vid det hittills enda Oresjnikanfallet 21 november. Jag tog en bild från västliga massmedia, som sägs visa en Oresjnikträff, och jag fann Pivdenmasjbyggnader, som jag har numrerat 1 till 5 i bilden ovan.
Jag skulle skicka in denna bild och klaga på att jag måste göra jobbet åt de Putinvänliga nätkrigarna. Att jag samtidigt skulle visa på förödelse i målet – en framgång för min politiske motståndare Vladimir Putin – hade för mig ingen betydelse.
Men så tänkte jag, att jag skulle använda Googles gratis bildidentifieringstjänst, för att utesluta, att den dramatiska bilden vore av äldre datum. Bilden visade sig vara från ett tidigare anfall på Dnipro. Då tänkte jag, att jag kanske vart lurad även i min föregående artikel i ämnet, ”Karta över Oresjniks nedslagplatser i Dnipro”. I god tro hade jag geolokaliserat en bild publicerad av Stephen Bryen, som på sin Substackblogg har den förtroendeingivande presentationen ”Stephen Bryan is a former Deputy Under Secretary of Defense and is a leading expert in security strategy and technology. Bryen writes for Asia Times, American Thinker, Epoch Times, Newsweek, Washington Times, the Jewish Policy Center”.
Stephen Bryens bild visade sig vara från 2022. Den röda punkten som är närmast Pivdenmasj/Juzjmasj i kartan i min föregående artikel måste strykas.
Stephen Bryen ljög nog inte om bilden. Han har litat på någon propagandakälla. Hans gamla bild visar kratern efter ett exploderande vapen. Men han drev tesen, att bilden visade verkan av ett kinetiskt vapen utan sprängämnen. Han satte dessa föregivet sakkunniga kommentarer under bilden: ”Note there is no sign of fire or burning” och ”Eyewitnesses who live in the area near the factory say that there was no fire when the attack struck, yet they felt something like an ’earthquake’ that ’cracked’ some houses perhaps a mile away. Likewise there was no explosion in the conventional sense.” Hans kommentarer ser löjliga ut, när bilden visat sig visa ett konventionellt missilnedslag. Nå, vi begår alla fadäser ibland. Värre är, att detta är obegåvat och lättjefullt.
Jag kan ha fel i viktigare saker än dessa missilanalyser. Kanske att jag har fel i huvudfrågan om samtidens varma och kalla krig? Kanske att jag har fel i min analys, att vi idag har en klassisk imperialistisk rivalitet, snarare än att Förenta staterna driver alla krig? Men när vi reder ut den stora frågan såge jag gärna, att skribenter av olika åsikt ansträngde sig lite mer. Ett första steg i en bedömning av Oresjnik-misselen vore rimligen att fastställa var delarna av missilen slog ner, och vilken skada de orsakade. Så vitt jag vet är min karta, som visar en partiell träffbild upp till en kilometer för långt norrut, världsunik. Jag redovisar också den största möjliga felkällan i min kartläggning, att information om träffar i målet kan undertryckas av Ukraina. Jag tycker, att sådant objektivt faktasamlande är bättre, än att ingå i ett världsomspännande kotteri, som hänvisar till varandras obestyrkta uppgifter.
För övrigt kan vi konstatera, att Ukrainas beskjutning av Ryska federationen med ATACMS-missiler upprepats två gånger, senast 11 december. Hittills har M K Bhadrakumar haft fel i denna förutsägelse: ”Tvivla inte på att om man försöker sig på ännu en ATACMS-attack inne i Ryssland så kommer det att ha förödande konsekvenser för Väst.” Nya rapporter om avfyrande av Förenade kungarikets Storm Shadow-missil in i Ryska federationen finns dock ej. Har Förenade kungariket hemligen förbjudit Ukraina att skjuta? Man kan spekulera. Vidare sade Donald Trump 12 december att det var ett misstag av Förenta staterna att tillåta Ukraina att skjuta in i Ryssland med vapen från Förenta staterna, men att han icke skulle överge Ukraina.
Vi vet fortfarande inte vilken skada Oresjnik åstadkom, så låt oss inte slösa energi i onödan. Det dom flesta tycks vara överens om är att den är svår eller omöjlig att skjuta ner, att den kan förses med både konventionella stridsspetsar och kärnvapen och att den kan nå hela Europa på mycket kort tid.
Om Putin säger att den är strategiskt avgörande, så blir det naturligtvis inte fel bara för att Putin säger det. Jag tycker mig ana en sådan antydan både i artikeln och i media i övrigt, allt ryssarna säger är fel bara för att det är dom som säger det.
Om Putin har rätt kan vi inte veta förrän mer fakta om vad som hände i Dniepropetrovsk kommer fram, Oresjnik används med stridsspetsar eller de facto visar sig omöjlig att skjuta ner.
Det som borde bekymra oss är hur kriget hela tiden eskalerar. Media och politiker bekymrar sig inte. De har samma obekymrade inställning till kärnvapenkrig som tidigare ÖB. De fullständigt nonchalerar riskerna.
Biden och andra neocons i Washington fortsätter att skjuta sina långdistansmissiler in i Ryssland. Jussi Hanhimäkie, historieprofessor och Rysslandsaexpert vid Graduate Institute i Geneve, säger till SvD idag att missilerna möjligen har en psykologisk effekt för att stärka moralen, men ändrar inte grundläggande läge på slagfältet och kommer inte att göra att Ukraina vinner kriget och återtar ockuperade områden.
Det är då svårt att se att syftet med att skjuta dessa missiler bara är till för att provocera Ryssland att slå till hårt mot USA på något sätt. Detta skulle kanske då försvåra för Trump att göra någon fredsöverenskommelse med Ryssland.
Risken kan ju också vara att provokationerna resulterar i en militär konfrontation mellan USA och Ryssland med alla de mycket allvarliga konsekvenser detta kan få för Europa.
Det här visar bara hur hänsynslös Bidenadministrationen är. De bekymrar sig inte för hur många som dör i kriget i Ukraina och dess ödesdigra konsekvenser det kan få för hela Europa. Vi ser denna inställning till Israels folkmord i Gaza där de förser Israel med ammunitionen och vi ser det i Syrien.
Prislappen på Oresjnik är naturligtvis inte offentlig men jämför man med andra jämförbara robotvapen i den här kategorin så kan det röra sig om 200-300 miljoner kr/styck. Knappast något för massproduktion och att slösa med. Och kan förstås orsaka svår förödelse, men inte mer än typ en byggnad eller slå ut en stab, om man vet var den finns exakt. Försedd med kärnvapen blir det förstås något helt annat, men nu talas det om konventionella laddningar eller bara den kinetiska energin när den kommer med enorm hastighet. Man kan ju jämföra med Tysklands V2 som skulle vara ett undervapen men kostade så mycket som ett bombplan och kunde bara användas en gång.
Här ett resonemang som bland annat utgår från bättre satellitbilder. Det svarar inte på frågan vad som hände under marknivån, men ger åtminstone en bättre uppfattning om vad som hände ovan mark.
Björn N!
Klockan 05:10 svensk tid den 21 december drog din källa reservationslöst tillbaka hela den publiceringen som du länkade till. Han skrev ”Mea Maxima Culpa. My previous analysis was completely wrong”.
Han skrev: ”All of the damage seen in the November 22nd [satellite] pass happened prior to the Oreshnik strike on the 21st, and was the result of attacks using conventional Russian standoff weapons. The November 22nd pass shows no new damage from Oreshnik.”
Orsaken till felet är, säger han, att han av ekonomiska skäl köpte en högupplöst bild från tiden EFTER Oresjnik, men inte en högupplöst bild från tiden FÖRE. För tiden före Oresjniksmällarna använde han Google Maps.
Hans häpnadsväckande slutsats är, att med hjälp av högupplösta satellitbilder kan han inte visa någon skada alls av Oresjnik i Pivdenmasj/Juzjmasj. Han föreslår tre förklaringar:
1. Oresjnik missade målet helt.
2. Oresjnikträffar i målet syns inte ens på högupplösta bilder.
3. Alla (västliga) satellitbildsföretag skickar gamla bilder till bland andra Google Maps, vilket döljer skador i Ukraina, och därför trodde han, som litade på Google Maps, att Pivdenmasj/Juzjmasj var oskatt före Oresjniksmällarna, och han misstänker nu, att bilden från 22 november (efter Oresjnik) som han köpte från företaget Airbus är falsk, och bara visar gamla skador, inte Oresjnik-skador.
Att Maxar skickar gamla bilder till Google maps stämmer! Men, enligt min undersökning, inte för att hindra insyn bara i militärt intressanta mål. Ett exempel är att området runt Gammalsvenskby visas oskatt på Google Maps NÄRBILDER av området. På bilder i stor skala, 1 till 500.000 och högre, visar Google Map nyare bilder, men då ser man ju bara gigantiska skador, som att vattendammar tömts.
Rörande hans förklaring nummer 1 är han ovetande om min kartläggning av nedslag i civila områden norr om Pivdenmasj/Juzjmasj, och han hade inte råd att köpa bilder av områden utanför industriområdet för att undersöka den saken. Tydligen missade han, att dessa nedslag i civila områden exponerades stort i massmedia.
Nu är det 23 december, och i slutet av sin vanliga kvällsföreläsning diskuterade Alexander Mercouris det här fallet. Det gjorde han om jag minns rätt igår också, och diskuterade bilderna som ’Amerikanets’ beställt och som denne själv upptäckte inte stämde. Finns det ingenting att se, eller har någon mixtrat med bilderna innan de släpptes?
Antagligen är det verkligt högupplösta bilder från spionsatelliter som behövs, och dessa lär allmänheten inte få tillgång till. Samtidigt är ju fortfarande kanske den viktiga frågan: vad hände under markytan? Om det inte hände något (trots att folk rapporterade att det kändes som en jordbävning har jag för mig) borde ju gästande politiker och mediafolk tas på rundturer i de nedre regionerna av jättefabriken.
Jag tror man får vänta på mer information av definitiv natur för att kunna göra ett slutligt omdöme, och det kanske inte kommer på länge än.