Henry Söderström har förtjänstfullt översatt Patrik Baabs senaste inlägg på Substack: “Quo vadis Germany?” från engelska. Det är ett tal Baab höll på konferensen ”Mut zur Ethik” (Mod till etik) i den schweiziska staden Sirnach. Han kallar det ”En nekrolog i 12 teser eller en avvecklad modells sammanbrott”.

Frågan ”Tyskland – vart är du på väg?” är hämtad från en roman som publicerades för 130 år sedan, år 1895. Den skrevs av den polske författaren Henryk Sienkiewicz och har titeln ”Quo Vadis”. Berättelsen utspelar sig år 64 e Kr och handlar om förföljelsen av kristna i Rom under kejsar Neros regeringstid. Henryk Sienkiewicz beskriver hur kristna torterades och brändes levande som facklor. Rom var vid den tiden ett imperium i förfall. Det är karakteristiskt att människor på den tiden inte var medvetna om dess nedgång. Hursomhelst är internt och externt våld uppenbarligen kännetecknande för fallande imperier.

I dagens Tyskland pågår återigen en förföljelse av dissidenter som avviker politiskt och ideologiskt från maktelitens linje, precis som de tidiga kristna gjorde på den tiden. Även offentliga bål förekommer, om än inte i fysisk bemärkelse, utan i bildlig. Censurmaskineriet sätter dissidenter vid den offentliga skampålen, förstör deras rykte, tvingar fram deras avskedanden och de facto yrkesförbud och förstör därmed deras försörjningsmöjligheter. Journalister och representanter för hjälporganisationer placeras på sanktionslistor utanför lagens ramar. Dessa processer ingår i en antidemokratisk ”censurindustri” genom vilken regeringar, med hjälp av underrättelsetjänster, teknikjättar, transatlantiska tankesmedjor, de så kallade GONGOS – statligt organiserade icke-statliga organisationer [Government Organized NonGovernment Organizations], media och diverse föreningar, kontrollerar och övervakar sina medborgare och bekämpar oönskade åsiktsyttringar.

Varför förstör då Tyskland resterna av sin parlamentariska demokrati och varför går Tyskland med på att dras in i nya krig orkestrerade av Nato och dess ledande makt USA mot bakgrund av de förödande förintelsekrig som tog sin början på tysk mark under 1900-talet?

Det räcker med att hålla ögonen öppna. Det är just det som är journalistens uppgift: ”See and say”, som min amerikanske vän Patrick Lawrence uttrycker det. Det är status quo. Detta leder till frågan varför – en blick tillbaka i vrede och en framåt mot framtida handlingsalternativ – quo vadis? I nedanstående tolv teser skisserar jag en helhetsbild av Tyskland som ett exempel på västvärldens nedgång.

1. Status quo

Tes 1: Ekonomiskt sett står Tyskland på randen till kollaps.

Sanktionerna mot Ryssland har visat sig ha haft en boomerang-effekt. Avbrytandet av energiförbindelserna med Ryssland och sprängningen av Nord Stream-rörledningarna, som den undersökande journalisten Seymour Hersh lägger skulden på USA för, har gjort att den tyska ekonomin förlorat sin konkurrenskraft. Avindustrialiseringen har nått den brytpunkt där den har blivit oåterkallelig. Hundratusentals jobb går för närvarande förlorade. Inflationen galopperar. Den tyska ekonomin krymper, medan däremot den ryska ekonomin växer (+4,5 % år 2024). Miljardbelopp undandras konsumtion och välfärd för att istället flöda in i den amerikanska vapenindustrins kassakistor. Uppgörelsen som EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och USA:s president Trump träffade i tulltvisten är uppenbart ofördelaktig för Tyskland. Den tyska strategin att åka snålskjuts är ett misslyckande.

Tes 2: Berlins politiska självförslavande under USA tar nu sin revansch.

Den 18 augusti satt Europas representanter i Ovala rummet likt skolpojkar som gjort något dumt – en farsartad scen. De europeiska ledarna vädjade om att kriget i Ukraina skulle förlängas – en cynisk kapitulation i ett hav av blod! Tyskland lät sig dras in i kriget, trots att det från början var tydligt att Ukraina inte kunde vinna detta krig. Ändå försökte väst och Nato tvinga ner Ryssland på knä med en kombination av vapenstöd till Kiev, ekonomisk press genom sanktioner (uteslutning från SWIFT; oljepristak; stöld av ryska utländska tillgångar till ett värde av cirka 300 miljarder euro) samt diplomatisk isolering. Denna strategi har misslyckats. Ryssland har omstrukturerat sig ekonomiskt och vänt sig politiskt och ekonomiskt till Asien. Totalt 153 av 193 nationer i FN fortsätter att handla med Ryssland. Under hegemonens ledning omstruktureras nu Tyskland till ett Europas fattighus. Notan får betalas av medelklassen och lönearbetarna.

Tes 3: Militärt sett har Tyskland och Nato förlorat kriget i Ukraina.

Ryska trupper avancerar på bred front. Lugansk, Donetsk, Zaporizjzja och Cherson har formellt införlivats i Ryska federationen och kommer inte att lämnas tillbaka. Om kriget förlängs kommer framtiden för ytterligare fyra oblaster att stå på spel. I slutet av augusti 2025 var mer än 1,7 miljoner ukrainska soldater döda eller saknade. Ryssarna har för närvarande mer än 700.000 soldater i Ukraina och är överlägsna när det gäller drönare, artilleri och missiler. Det är en tidsfråga innan fronten kollapsar. Toppmötet i Anchorage mellan Putin och Trump har visat att USA nu vill avskriva Ukraina som en förlustaffär och europeisera kriget. Husbonden lämnar sina europeiska slavar ute i kylan och lägger över skulden på dem för det förödande nederlaget. Närmandet mellan Ryssland och USA pressar Europa ut i periferin och in i ett tillstånd av geopolitisk obetydlighet. Europa håller inte bara på att bli USA:s bakgård, utan även Rysslands. Moskvas skifte mot Asien kommer att pågå under minst 100 år. EU har inget mer att komma med.

Tes 4: Tyskland upplever en process av civilisatorisk nedgång och kulturell försummelse.

Det sätt på vilket detta krig förs: ”Vi levererar vapnen, ni levererar liken” är cyniskt och ett utslag av moralisk kapitulation. Slagord som: ”Ryssarna är egentligen inte européer, utan har en annan relation till blod och våld”, ”Ryssarna är djuriska svin”, ”Vi för krig mot Ryssland”, ”Sanktionerna kommer att ruinera Ryssland”, ”Vi måste ställa samhället på krigsfot” motsäger fredsbudskapet i grundlagen. Dessa slagord förringar inte människor för vad de har gjort, utan för vilka de är: ryssar. Som en kontrast till detta förbises befolkningens lidande i Ukraina, då ukrainare behandlas som undermänniskor. Detta är en renässans för en form av rasism som överlevt Hitlerdiktaturen och tillsammans med ukrainsk fascism genomgått en transformation och återigen blivit i stånd att vinna över dagens majoritet till sig. Jag ser detta som ett återfall i antidemokratiskt tänkande och en civilisationsmässig regression.

2. Tillbakablick i vrede:

Låt oss ta en titt på den bortglömda historien, på de dolda orsakerna, hur och varför.

Tes 5: Den tyska ekonomins nedgång har en lång förhistoria av självdestruktion.

Skattebefrielsen för kapitalvinster genom Schröder-regeringens reformer 2002 ledde till att banker sålde av sina tillgångar i industriföretag och istället placerade pengarna i ”giftiga” värdepapper. Detta fick två konsekvenser: 1. Amerikanska finansiella investerare kunde köpa in sig i alla tyska DAX-företag. 2. Tyskland fastnade i finanskrisens malström.

Detta ledde i sin tur till följande: 1. För att rädda bankerna övertogs deras skulder av staten som pumpade in centralbankspengar i systemet, vilket drev upp skuldsättningen och gav näring åt finanskapitalismen. Dåliga banklån övergick till statsobligationer. 2. Bankerna kunde rensa upp sina balansräkningar och obligationerna hamnade i det oreglerade skuggbanksystemet. De innehas nu av finansiella investerare, specialföretag och försäkringsbolag. I skuggbanksystemet utnyttjas investeringarna vanligtvis med hjälp av derivatinstrument för att maximera vinsten. Refinansieringen av den tyska staten har därför hamnat i händerna på amerikanska finansiella investerare som tjänar miljarder på kriget. Finansjättar som Blackrock, Vanguard, State Street, JP Morgan och Goldman Sachs riktar in spekulationsattacker mot statsobligationerna i varje land som inte ställer upp på krigspolitiken. Genom att göra det sätter de också den tyska statens refinansiering under avsevärd press.

Tes 6: Den tyska politiken följer finansindustrins primat och förstör därmed sina industriella grundvalar.

Studier visar att profitkvoten faller i alla västerländska industrialiserade länder. Profitkvoten är förhållandet mellan sysselsatt kapital och vinst och dess fallande tendens kan motverkas genom att sänka löner, öppna nya marknader, rationalisera och komma över billigare råvaror. Ukraina erbjuder allt detta. Förbundskansler Friedrich Merz agerar som en filialchef för Blackrock på tysk mark och därmed tämligen rationellt när han underblåser kriget och vill skicka tyska trupper till Ukraina. Finansiella investerare tjänar trots allt inte bara pengar på krig, utan också på återuppbyggnad. I krig förstörs kapital. Därefter kan den ursprungliga kapitalackumulationen börja om igen. Rosa Luxemburg: ”Proletärerna faller, börskurserna stiger.” Kriget var en börssatsning. Ingen förväntade sig att ryssarna skulle vinna. Det är därför börssatsningen övergick till rysk roulette.

Tes 7: Natos expansion österut är den främsta orsaken till kriget i Ukraina. Tyskland kunde ha förhindrat det.

Som Natos tidigare generalsekreterare Jens Stoltenberg förklarade för EU-parlamentet den 7 september 2023, började kriget i Ukraina inte i och med den ryska invasionen i februari 2022, utan redan 2014. Kriget tog sin början med statskuppen som väst organiserade på Majdan i februari 2014, under vilken EU-diplomater förhandlade med ukrainska fascister som i en basar om antalet döda som ansågs nödvändigt för att tvinga bort den demokratiskt valde presidenten Victor Janukovitj.

En överenskommelse nåddes om cirka 100 mord, som enligt ögonvittnen utfördes av åtta krypskyttegrupper med cirka tio man i vardera från västra Ukraina, Georgien, Polen och Litauen. I april 2014 attackerade kuppregeringen i Kiev separatistrepublikerna Donetsk och Lugansk, som hade brutit sig loss från den med våld tillsatta centralregeringen, efter Kosovos exempel. The Grayzone har publicerat en artikel från 2014 från Institute for Statecraft, en utlöpare av MI6 och Nato, som i detalj beskriver hur Ryssland skulle lockas in i Ukraina för att där lida nederlag. Tyska myndigheter var också inblandade i dessa operationer. Minsk II-avtalet om fred i Donbass kan nu ses som ett bedrägeriförsök; efterlevnad var inte något man avsåg att uppnå. Moskvas fördragserbjudanden från december 2021 och januari 2022 avvisades. Fredsförhandlingarna i Istanbul i början av 2022 gick i stöpet. Nato ville ha krig, och Tyskland följde fogligt efter.

Tes 8: Ukrainakriget är den fräckaste propagandalögn som tyskarna matats med sedan 1945.

Den tyska befolkningen blir avsiktligt förd bakom ljuset beträffande krigets orsaker, den faktiska situationen vid fronten, det geopolitiska sammanhanget och det egna landets nedgång. Denna kognitiva krigföring orkestreras av Nato; den implementeras av det propaganda- och censurindustriella komplexet som består av propagandapressen, GONGOS, presstjänster, tankesmedjor, transatlantiska organisationer, stiftelser, universitet och kyrkor. De ledande opinionsbildarna utgörs allt som oftast av transatlantiskt korrumperade politiker, forskare och chefer samt det akademiska prekariatet. Vissa har knutit sina karriärer till olika transatlantiska organisationer och verkar som Washingtons förlängda armar i det egna landet. Andra pendlar mellan frilansarbete och tillfälliga kontrakt, från ett projekt till ett annat. Detta akademiska prekariat gör vad som helst för en kontraktsförlängning eller ett nytt uppdrag. USA:s hegemoni i Tyskland är nu institutionaliserad från båda håll. Den transatlantiska sprickan är en myt. Sammantaget fungerar dessa transatlantiska nätverk som konsensusfabriker i den amerikanska hegemonins intresse. Resultatet är en mental filterbubbla där invånarnas intellektuella horisonter är begränsade. De känslomässiga reflexerna är betingade av russofobi och blodtörst, fantasin är hämmad och beteendestyrningen uppfattas inte som ett tvång. Allt detta bidrar till den tyska elitens verklighetsförlust.

3. Quo Vadis

I sin roman skickar Henryk Sienkiewicz aposteln Petrus till Rom: ”Och hans enkla hjärta förvånades över, hur Gud kunde giva Satan en sådan ofattbar makt, hur Han kunde giva honom jorden att trampa på, pressa fram tårar och blod och härja som en orkan. Och vid denna tanke ängslades hans hjärta, och han började tala till sin Mästare: ’Herre, vad skall jag göra i denna stad, till vilken du skickat mig? Hav och länder tillhöra den och alla konungariken och städer, och trettio legioner bevakar den, och jag är endast en fattig fiskare’”.

Men vart är vi då på väg?

Tes 9: Ekonomiskt sett står Tyskland – liksom Europa – på randen till kollaps.

Européerna har nu investerat hundratals miljarder i kriget i Ukraina. Enbart Tyskland har redan investerat minst 50 miljarder euro, de massiva vapenutgifterna och de medel som har flödat genom EU får läggas till detta. Om Donald Trump tvingar EU att acceptera Ukraina, kommer kostnaderna för kriget och återuppbyggnaden att fördelas inom EU, uppskattningsvis 800 miljarder dollar, och kriget är inte över än. Medel från EU:s jordbruks- och sammanhållningsfonder kommer då sannolikt att flöda in i Ukraina. De nästan 300 miljarder euro i ryska frysta tillgångar hos Euroclear och på andra håll i Europa väntas bli stulna från ryssarna efter en seger i Ukraina. I finanskretsar gör man dock gällande att Putin och Trump i Anchorage diskuterade möjligheten att flytta dessa nästan 300 miljarder dollar från Europa och investera dem i USA – en lukrativ affär för båda länderna. Européerna skulle då förlora även på detta.

Om fred uppnås kommer skuggbankerna att spekulera massivt mot europeiska statsobligationer. Den efterföljande devalveringen av dessa skulle kunna leda till att Tysklands refinansiering kollapsar.

Tes 10: De flesta europeiska ledare ser ingen annan utväg än att förlänga det militära kriget.

Faran för statsskuldkris och det europeiska finanssystemets kollaps tvingar regeringscheferna att förlänga kriget. De drivs av det desperata hoppet att Kiev på något sätt ska hålla ut till den sista ukrainaren. De hoppas att europeiska trupper i Ukraina under de kommande fem till tio åren ska kunna stå upp mot Moskva och rycka åt sig Ukrainas resurser från Ryssland: svartjord, gas, litium och sällsynta jordartsmetaller. De politiska eliterna kan inte träda tillbaka: från Majdanmorden till de nästan två miljonerna döda i Ukraina: de har tagit sig vatten över huvudet! Ett nederlag kommer oundvikligen att leda till att det utkrävs ansvar. Då skulle de antingen behöva avgå eller hållas straffrättsligt ansvariga. Rädslan för sin egen undergång driver blodtörsten hos den tyska byråkratiska eliten till vansinnets gräns. Det finns bara en hake: utan USA kan européerna inte få Ryssland på fall. Det är därför de till varje pris vill hålla USA kvar i kriget.

Tes 11: Kriget är ett krig mot den egna befolkningen och mot demokratin.

Rustningen i Tyskland har ett helt annat syfte: att avskaffa demokratin och ersätta den med en ny form av diktatur, att beväpna militären så att interna oroligheter kan kväsas och den styrande partikartellen kan fortsätta att regera som tidigare. Det transatlantiska klientväldet ska upprätthållas med vapenmakt mot den egna befolkningen, något som skulle kunna organiseras konstitutionellt genom att utlysa ett spänningstillstånd med två tredjedels majoritet i förbundsdagen i enlighet med artikel 80A i grundlagen.

Syftet med den blodtörstiga propagandan är att återställa en sammanhållande kraft i ett EU där centrifugalkrafterna tilltagit och medlemsstaternas intressen glidit isär: Efter att ha misslyckats som fredsprojekt ska det nu leva en zombietillvaro som krigsmaskin för den pangermanska driften österut.

Tes 12: Tyskland – ett land utan opposition.

I Tyskland går kriget hand i hand med demokratins förstörelse, vilket är möjligt eftersom befolkningen inte visar något motstånd. Civilkurage och demokratisk kampanda befinner sig uppenbarligen i ett förlamat tillstånd. Folk hann vänja sig vid statlig kontroll under coronaviruspandemin och har genom aggressiva mångfaldsläror, krigspropaganda och digitalisering och blivit berövade sin handlingskraft och sin förmåga att fatta självständiga beslut. Den digitala kapitalismen gör det möjligt att söva människor som konsumenter genom digitala gratisprylar, samtidigt som de utnyttjas på arbetsmarknaden och övervakas och manipuleras som politiska subjekt. Resultatet är en blockerad konflikt.

Detta blockerar också den oidipala konflikten på en psykologisk nivå: folk vill inte engagera sig politiskt mot eliterna; auktoriteterna har deras fulla förtroende. Detta öppnar dörren för en omkodning av historien i den rådande propagandans tjänst och en sjösättning av historiska lögner. Särskilt i Tyskland skulle en nytolkning av historien vara ödesdiger med tanke på den unika karaktären av nazisternas brott, inte bara mot judar utan även mot sovjetiska medborgare, vilket ju skulle möjliggöra en psykologisk omkastning av skuldbördan och därmed en förskjutning av aggressionen mot Ryssland som fiende. Resultatet är en nation på autopilot, fångad i en digital ekonomi av affekter, utan opposition, utan motstånd i sin återgång till barbariet.

Farväl

Ett återtåg från den tyska styrande elitens krigspolitik kan bara tvingas fram genom ett genomgripande motstånd. Vi får se om de förestående massiva sociala nedskärningarna kommer att förmå människor att gå ut på gatorna och protestera. Det som behövs är en bred allians för att värna om freden och välfärdsstaten som för ut protesterna på gatorna. Men tyskarna slumrar just nu in mot sin undergång.

Henryk Sienkiewicz igen:

”Det är juli år 64 e Kr. I skymningen lämnar han Petrus tillsammans med det kristna Lygia framför Roms kuliss, och uttrycker sin förtvivlan över denna stad: ’Hur ska jag besegra deras ondska?’ ’

Hela staden verkar stå i brand’, avbröt Lygia honom i hans funderingar. Solen höll just på att gå ned i underbar prakt… och när den sjönk blev glöden rödare och rödare. ’Hela staden verkar stå i brand’, upprepade Lygia. Petrus lade handen över ögonen och sade: ”Guds vrede vilar över staden!’”

Så här kommer det att gå för den västerländska hegemoniska makten och dess vasaller. Tro nu inte på allvar att folket i det globala Syd någonsin kommer att förlåta oss för folkmordet i Gaza, folkmordet i Donbass, det framprovocerade kriget i Ukraina och de mer än 20.000 sanktionerna mot Ryssland. Ingenting kommer att falla i glömska. Tyskland får återigen inta en befläckad plats bland nationerna – besudlat med blodet från dem som mött döden på gatorna i våra imperialistiska krig.

De som klamrar sig fast vid fallande imperier kommer att dras med i deras fall.

Patrik Baab

Artikeln först publicerad på svenska på Dissidentpodden och i original på Substack den 5 september.