Rättvis bild av Kim Philby?

SVT:s Kunskapskanalen visade härförleden (20 oktober) första delen av en halvdokumentär om den brittiske spionen Kim Philby. Den andra kommer på torsdag. De ligger ute på SVT Play i bara tio dagar. Förra torsdagens program kan man alltså se t o m 30 oktober.

kimphilby-371754

Kim Philby på en gata i London 1955

Kim Philby tillhörde den brittiska överklassen och blev under universitetsstudier i Cambridge ideologisk kommunist. I mitten på 1930-talet blev han rekryterad av Komintern, och blev en del av spiongruppen “The Cambridge Five”, tillsammans med Donald Maclean, Guy Burgess, Anthony Blunt och John Cairncross. 1944 blev han chef för den sovjetiska avdelningen i MI6. 1951 började misstankar riktas mot Philby men det var först 1963 som han avslöjades men hann fly till Sovjetunionen, där han bodde fram till sin död 1988.

Var kommunismen bara en modetrend?
Det trista med filmen är att den inte ger rättvisa åt varför Philby blev kommunist. Han framställs som en av många överklassynglingar på Cambridge för vilka kommunismen var en slags modetrend. Andra jämnåriga åsiktsfränder som nämns framställs som alkoholister eller homosexuella, eller bägge.

Filmen verkar vara byggd på journalisten Ben Macintyres bok En spion bland vänner. Kim Philby – dubbelagent, förrädare och gåta (övers. Gustaf Moëll), Ekerlids förlag och författaren förekommer i filmen mycket mer än huvudpersonen.

maxresdefault

Ben McIntyre på en reklamtillställning för sin bok

Av bokens 400 sidor ägnas bara drygt två åt varför Philby blev kommunist. Och det var förstås tack vare en förförisk kvinna, Litzi Kohlmann:

“Då Philby träffade Litzi var han fortfarande oskuld och politiskt naiv; hon såg snabbt till att åtgärda båda bristerna. Litzi var en fullfjädrad revolutionär och, enligt en samtida person, ett ‘utomordentligt sexigt litet nummer’….”

En författare med förståelse
En ganska annorlunda och fylligare beskrivning får man i Genrikh Boroviks Kim Philby – Mästerspionen från 2008 (på engelska 1994). Borovik är en vitrysk f d KGB-agent och journalist som träffade Philby i Moskva kort före dennes död. Han ägnade tio sidor åt Philbys formativa år 1932-34 och har, kanske tack vare sin bakgrund, mycket större förmåga att ge en rättvis beskrivning av en ung människas kommunistiska övertygelse.

Det var den kände Cambridge-ekonomen och kommunisten Maurice Dobbs som 1933 tipsade Philby om att resa till Österrike under förevändning att bättra på sin tyska. Där stod den politiska kampen hård mellan ett katolskt-fascistiskt parti under den auktoritäre Engelbert Dollfuss och en militant socialdemokrati, de så kallade “austromarxisterna” (för mer detaljer se min bok Österrike mellan Hitler och Mussolini, Ordfront 1978).

Kläder och flygblad
I Wien drogs Philby snart in i hjälparbetet för flyktingar från det nazistiska Tyskland. Ledaren George Neller föreslog olika arbetsuppgifter:

“Du kan samla in bidrag åt oss bland dina vänner, hjälpa till att dela ut kläder och pengar, skriva och dela ut flygblad. Vi har många fler uppgifter än vi har folk att utföra dem…”

Genom Neller blev Philby inackoderad i den judiska familjen Kohlmann, träffade och blev förtjust i deras dotter Litzi. Hon var ledare för en av stadsavdelningarna för International Organization for Aid to Revolutionaries (IOAR) eller Rote Hilfe (Röda hjälpen) som var en illegal organisation.

Till en början hjälpte Kim Philby bara till med sådant som hade internationell anknytning, men i takt med att hans tyska blev bättre drogs han mer in i gruppens inre, illegala aktiviteter. Hans brittiska ursprung i allmänhet och brittiska pass i synnerhet var oerhört värdefulla tillgångar.

Varje resande engelsman uppfattades som en lord eller diplomat. Det räckte med att visa upp sitt brittiska pass för att komma in var som helst. Philby blev därför kurir med uppdrag att forsla paket med pengar, instruktioner, personliga brev etc mellan de olika centraleuropeiska länderna.

Ifall han ändå skulle bli förd åt sidan och tillfrågad om innehållet i paketen skulle han svara att han inte hade en aning, det var för en vän. Om han tillfrågades vart paketet skulle lämnas, var planen att säga att adressen hade han i plånboken. Han skulle sedan ta fram plånboken, leta igenom den och sedan utbrista med besvikelse: “Vilken idiot jag är, jag måste ha glömt adressen hemma i Wien!”

Inbördeskriget i februari 1934
En dag i februari, slocknade plötsligt ljuset i deras våning. Hela grannskapet var drabbat. Han ringde en vän, journalisten Eric Gedye, som var en sympatisör och mycket välinformerad. Av honom fick de veta att det utbrutit strider mellan högergrupperna och de radikala Socialdemokraterna.

Kim och Litzi drogs genast in i kampen, mest för att ge hjälp och understöd åt arbetarna. Striderna var över efter tre dagar, men hjälparbetet fortsatte. Han berättade senare:

“Vår hjälpinsats för de behövande fortsatte i tio dagar. Jag gick till olika adresser, sökte upp de sårade, de som hade deltagit i striderna och hjälpte dem så gott jag kunde.”

Eric Gedye berättade senare i sin klassiker Fallna fästen (Tidens förlag, 1939) hur Kim Philby en dag dök upp hos honom:

“En dag kom en ung engelsman som jag kände lite grand in i min lägenhet och krävde att få en kostym för att möjliggöra för en sårad socialist att komma ut ur landet. Jag öppnade min garderob för att välja något. När han såg att flera kostymer hängde där ropade han: ‘Gode Gud, människa – en kostym, och du har sju! Jag måste ha fem – jag har sex sårade vänner i kloakerna som riskerar galgen’. Det fanns inget att säga? Han tog kostymerna och försvann.”

februarkampfe_body

Från gatustriderna i Wien 12-14 februari 1934

Men Philbys generositet med de 100 brittiska pund han hade haft med sig i reskassan innebar att han och Litzi räknade ut att de omöjligen skulle kunna klara sig ytterligare en månad. Han kunde återvända till England, men hon var fast:

“Även om grunden för vårt förhållande till viss del var politiskt, så älskade jag henne uppriktigt och hon älskade mig. Jag ville inte lämna henne i fasciststaten. Jag bestämde mig för att gifta mig med henne, ge henne ett brittiskt pass, ta henne till England och fortsätta partiarbetet där.”

Värvad för Komintern
Den 24 februari vigdes de och i april var de tillbaka i London. Där sammanförde Litzi Kim med en annan österrikare, Arnold Deutsch som i sin tur ordnade ett hemlighetsfullt möte med en okänd ryss, “Otto”, på en avsides belägen bänk i Regent’s Park. Men här tar Kunskapskanalens film mer eller mindre över…

Det som är beundransvärt med Kim Philby är att han håller ut i nästan 30 år. Till skillnad från andra spioner arbetar han utifrån politiska-ideologiska motiv, som inte försvagas under år av utrensningar i Moskva, Molotov-Ribbentroppakt eller “kupp” i Prag. Han måste dessutom under hela tiden spela, låtsas vara sin absoluta motsats, en överklassig britt med fint umgänge och lite fascistoida böjelser. Men kanske var det mer det praktiska arbetet i Wien bland kommunister och anti-fascister som gjorde honom till den ideologiske kommunist han var, än studierna av Karl Marx samlade verk under de svala ekarna i Cambridge.

Philby har beskyllts för att ha varit en “mördare” eftersom flera av de hemliga uppdrag som hans agenter var invecklade i slutade med deras död, ofta genom regelrätta avrättningar. Men det rådde ett slags krig, där dessa agenter, som skulle smugglas genom järnridån för att utföra sabotage och gerillaverksamhet, visste att de riskerade att dö.

ny-times-correspondent-ger-gedye

Eric Gedye som går igenom dagens tidningar

Det enda som verkar ha fått Philby på fall (nästan) var de första tio åren i Moskva. Mötet med den “reellt existerande socialismen” och hans egna föreställningar ledde till en djup själslig kris. Men han ångrade sig aldrig – och det hedrar honom

….
PS: Eric Gedye har varit en av mitt livs “eviga följeslagare”. Jag blev bekant med hans bok 1977 när jag planerade en bok för Ordfront om förspelet till andra världskriget (efter idé av Stefan Lindgren). Men till avgörande del tack vare Gedyes bok blev det istället två små böcker, om Österrikes och Tjeckoslovakiens öden 1934 respektive 1938. Det var Gedyes levande beskrivningar av folks görande och låtande, förtvivlan och hopp, som gav nerv åt mitt eget skrivande.

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  8 kommentarer for “Rättvis bild av Kim Philby?

  1. Arne Nilsson
    2016-10-26 kl. 7:51

    Avslutningsvis skriver du: “Det enda som verkar ha fått Philby på fall (nästan) var de första tio åren i Moskva. Mötet med den ‘reellt existerande socialismen’ och hans egna föreställningar ledde till en djup själslig kris. Men han ångrade sig aldrig – och det hedrar honom”.

    Uppenbarligen tillhörde Philby den grupp av människor som trodde att visionen om det klasslösa samhället hade något med Sovjetunionen att göra. Som en del andra, exempelvis Trotskij, förmådde han inte se att i Sovjetunionen härskade en byråkratklass oinskränkt sedan slutet av 1920-talet. Arbetarklassen hade reducerats till lönearbetare, utan några demokratiska rättigheter.

  2. Anders Persson
    2016-10-26 kl. 10:17

    Arne N!
    Men allting är relativt. Jag undrar hur Kim Philby hade känt det några år senare. Han hade säkert tagit till flaskan inför den reellt existerande kapitalismen:

    1992: ”[De nya ryska ledarna] var beredda att låta det ryska folket betala priset i form av sociala kostnader … unga, utbildade storstadsbor, fick chans att skapa personlig förmögenhet genom att i marknadsekonomins namn sälja statens tillgångar … [ingen] vägleddes av någon ideologi eller ens brydde sig om folkets lidanden … Priserna på livsmedel ökade tjugofalt … befolkningen tvingades ta till sina sista slantar för att klara livets nödtorft. Många drevs ut på gatornas basar för att sälja sina ägodelar för matpengar … Gulaschbaronernas exklusiva konsumtionsmönster bidrar inte till att göra marknadsekonomin, kapitalismen, attraktiv för en befolkning, vars flertal fått det materiellt sämre och blivit socialt otryggare under den eftersovjetiska tiden.”

    1993: [I början av året avskaffade den nya ryska regimen] priskontrollen på många varor, genom vad dess utländska rådgivare vällustigt kallade chockterapi … den ekonomiska politiken saknade förankring i ryska värderingar och normer … Chockterapin blev ett stort misslyckande. Det växte inte fram någon medelklass av entreprenörer, bara ett skikt av spekulanter som sålde stöldgods men inte investerade i produktion … De mörka krafterna i Ryssland gavs fritt spelrum … Politikerna i Väst inbillade sig, att Ryssland var i färd med att bli en demokratisk rättsstat med marknadsekonomi … De blev offer för en synvilla av samma slag som den som drabbade socialister i väst som hyllade Stalins Sovjetunion.”

    Detta är citat, inte av någon övervintrande moskvakommunist, utan ur professorn Kristian Gerners artiklar i SvD:s årsböcker ANNO för nämnda år.

    Mycket av ovanstående införde jag som en kommentar till en artikel om ryska revolutionen. Den avslutades med “De erfarenheter det ryska folket gjorde under dessa svåra år [90-talet] förklarar mycket av stämningarna idag.”

  3. Arne Nilsson
    2016-10-26 kl. 11:50

    Anders P!
    Kan bara hålla med om att nedmonteringen av Sovjetunionen efter 1991 förskräcker. Problemet var bara att folken i Sovjetunionen var trötta på Sovjetsystemet och trodde att allt annat var bättre, vilket visade sig vara fel. Därav följer att det i dagens Ryssland finns en viss nostalgi avseende Sovjettiden.

    Teoretiskt fanns det kring 1991 alternativ till den (vilda västern) kapitalism som infördes. Men i praktiken saknades alternativ eftersom ledningen i SUKP inte visste vad demokratisk socialism innebar. Det fanns heller inga breda folkliga rörelser för detta.

  4. Sven-Eric Holmström
    2016-10-26 kl. 12:12

    Menar du, Arne N, att Trotskij skulle ha stått för någon sorts demokratisk socialism?

  5. Arne Nilsson
    2016-10-26 kl. 13:06

    Sven-Eric H!
    Trotskij stod inte för “någon sorts demokratisk socialism”. Hans prat om en “degenererad arbetarstat” bidrog enbart till att dölja att en byråkratklass hade tagit makten i Sovjetunionen.

  6. Tord Björk
    2016-10-26 kl. 19:09

    Gjorde Leopold Trepper också fel? Han vistades i Moskva under terrorn i mitten av 1930-talet. Han kände väl till vad som pågick. Ändå valde han att stödja Sovjet genom att bygga upp en spionring i Europa för Stalins räkning. Han visste också de risker det innebar eftersom Stalin bytte ut kompetent folk mot inkompetenta, vilket riskerade de sovjetiska spionernas liv.

    Han ansåg sig inte ha något val. Hitler var värre än Stalin. Sovjet visade sin inkompetens på flera sätt. Efter Molotov-Ribbentroppakten beordrades spionringen att upphöra. Det gick nu inte. Ekonomiskt var den självförsörjande i form av en trenchcoatfirma. Man fortsatte spionera och kunde i detalj meddela om tyska det anfallet på Sovjetunionen. Information som gick i papperskorgen. Men efter det så blev de anlitade igen. Sovjet fick på stående fot andra världskrigets effektivaste spionorganisation, som kom att kallas Röda kapellet.

    Genomsnittliga tid tills man dog efter att ha börjat som radiooperatör åt spionringen var om jag minns rätt 6 månader. Det visste alla. Det gällde att försök begå självmord om man blev fast så man inte yppade något om sina kamrater. Inkompetensen i Moskva var det som till slut gjorde att många kunde fångas. Som tack spärrades Trepper och många andra in i fängelse i Sovjet efter kriget.

    Det vilar ett drag av vidriga lättköpta poänger över det sätt människor som ställts inför ofattbart svårare val än den slippriga spionporrberättare står för. De gör pengar på att tysta ner verkliga bevekelsegrunder till varför människor gör som dom gör. Än mer tystar de ner det faktum vad det är som gör att just Sovjet gör människor motiverade att offra livet och utföra bättre spionarbete än vad pengar kan betala. Trots att de som gjorde det kanske visste mycket väl vilket förtryck som härskade i Sovjet och nog kunde tänka sig vad som väntade dem om de lyckades överleva.

    Tack för denna värdefulla information.

  7. Sven-Eric Holmström
    2016-10-26 kl. 21:01

    Philby var den som planerade västs subversiva verksamhet i Albanien 1949-1953. Som en av hans levnadstecknare uttryckte det så måste det ha varit en märklig situation för Philby att på en gång både planera en operation och samtidigt sabotera den.

  8. Sven-Eric Holmström
    2016-10-26 kl. 21:04

    Tord Björk!
    Vad var det exakt som pågick i Moskva som Trepper skulle ha känt till? Och har du några exempel på kompetent folk resp. inkompetent folk?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.