Redan 1976 ville FiB/K-Norrköping ha en “Nationaldag”

Förlaget Ordfront gav ut denna bok till 1 maj 1976. Omslagsbilden var av konstnären Anders Åberg.

Våren 1976 diskuterades på olika håll och kanter, då liksom nu, hur man ska bekämpa fascism, chauvinism och populism. Bland annat så bekymrade det oss i FiB/K-Norrköping att olika “bruna” grupper tagit svenska flaggan på entreprenad, gjort den till “sin”.

Fråga 1 blev då: Var svenska flaggan en fascistisk symbol?

Dessutom var vi förbryllade över att de flesta länder, i synnerhet de andra nordiska, hade “nationaldagar”, men inte Sverige, bara “Svenska Flaggans Dag” 6 juni.

Fråga 2 blev då naturligtvis: Varför har inte Sverige en nationaldag som de flesta andra länder?

Vi var också förbryllande över att ingen kritiserade norrmännen för deras hejdlösa firande av “nationaldagen”. Vad som var OK för norska folket på deras nationaldag 17 maj, var “verboten” i Sverige, om man inte var fascist eller nazist!

Fråga 3 blev då: Är det “fascistiskt” att bära sig åt som norrmännen gör på “Syttende Maj”?

Hade vi ingen nationaldag för att vi inte har något att fira? Men 6 juni är ju inte så illa. Att Gustav Wasa den dagen 1523 valdes till kung och Kalmarunionen upplöstes och vi befriades från “dansken” var kanske inte så mycket att fira. Men 1809 fick vi denna dag en för sin tid progressiv författning, sedan den enväldige kungen Gustav IV Adolf störtats i en kupp.

Men det gällde ju också att titta framåt. Detta år, 1976, hade USA i den så kallade “Sonnenfeldtdoktrinen” antytt att man inte hade något emot att dra sig bort från Europa. Det lät ju inte illa, men det hela luktade lite av en supermaktsuppgörelse, d v s att den andra supermakten skulle ta över. Om vi nu ville värna Sveriges oberoende kunde detta inte bara gälla under förutsättning att landet var socialistiskt, utan som det var just nu. Och då måste ju alla som kunde enas förmås att göra detta.

Fråga 4 blev nu: I ett utrikespolitiskt spänt läge där Sveriges oberoende var hotat – tjänade inte då svenska flaggan och en ev. nationaldag som enande symboler?

Marxist-leninister i Norrköping (och på andra håll) hävdade dessutom att vare sig det förelåg en risk för ockupation eller ej, så fanns den “svenska nationen” och, om vi inte valde ett annat alternativ (återförening med Danmark-Norge eller union med till exempel Finland), så fanns också den “svenska statsbildningen”. I “den svenska nationen” räknades också alla personer med utländskt “påbrå” vilka inte själva räknade sig som minoriteter i Sverige. Så den österrikiskt födde Harry Schein räknades som “svensk” och karelaren Lasse Pöysti som medlem i den finländska minoriteten.

Till slut fråga 5: Hur ska vi etablera en “korrekt” syn på folk, nation och stat?

Från ord till handling
I FiB/K i Norrköping tog vi fasta på fråga 2 och beslöt gå i bräschen för att göra “Svenska Flaggans Dag” till Sveriges nationaldag, så att vi kom i paritet med norrmännen, om inte annat. Tid, 18.30 den 6 juni, bokades hos polisen i Vasaparken i centrala Norrköping i namn av “Sjättejunikommittén”.

Klicka för att läsa hela texten…

Dagarna innan stod vi på Drottninggatan och delade ut flygblad om evenemanget, ett flygblad med en blågul flagga på ena sidan och en förklarande text på den andra.

I det horisontella gula bandet i flaggan stod det “Försvara Sveriges nationella oberoende” med versaler.

I texten listade vi de mest uppenbara hoten: USA:s ekonomiska inflytande, Sovjetunionens militära och politiska avancemang, den allmänna upprustningen och den “falska” avspänningen och framhöll avslutningsvis nödvändigheten av “internationella solidaritet”.

Jag tycker fortfarande att texten håller (se bil.). Tretton år senare kunde vi notera en “delseger” när Tjeckoslovakien blev fritt och sedan, två senare, Sovjetunionen imploderade.

Vi ansågs “modiga”
Men tillbaka till våren 1976. Flygbladet väckte visst uppseende. Jag minns ett välsituerat äldre par som kom fram och viskande anförtrodde mig hur “modig” de tyckte att jag var. Jag höll god min i elakt spel, vetandes att jag ansågs “modig”, eftersom nazister inte uppträdde lika oförblommerat på den tiden som senare. Redaktionen på lokalradion var mer rakt på sak. De ansåg att vårt tilltag var “vidrigt” och ville inte på något sätt befatta sig med det.

Manifestationen i Vasaparken halv sju på kvällen drog ett 40-tal åhörare, mest fibbare och kompisar inom den “maoistiska vänstern”. För att understryka det icke-chauvinistiska hade vi en amerikan, Joel Miller, som varit aktiv i Vietnamrörelsen, som huvudtalare och han läste också en egen dikt. Huruvida vi sjöng något och i så fall vad minns jag inte. Kanske något av Evert Taube. Inte “Internationalen” och troligen inte “Du Gamla Du Fria”.

Norrköpings Tidningar 7 juni 1976. Observera boken i artikelförfattarens händer. Mannen till höger var Karl-Bertil “Calle” Björklund, som halvtannat år senare omkom i en olycka i Anarisfjällen.

Engångmanifestation
Meningen hade varit att upprepa evenemanget 1977. Men då hade det börjat knaka på alla håll inom “vänstern”, mycket på grund av besvikelser efter ouppfyllda förhoppning i valet 1976. Så manifestationen 6 juni 1976 blev en engångsföreteelse.

Men när jag 1983 hörde att nu skulle Svenska Flaggans Dag ersättas med nationaldagsfirandet, kände jag en stor tillfredsställelse, om inte annat för att vi hade ryckt ett vapen ur de svenska fascisternas händer, ett vapen som den “gängse vänstern” gärna hade låtit dem behålla.

 

  3 kommentarer for “Redan 1976 ville FiB/K-Norrköping ha en “Nationaldag”

  1. Anders Persson
    2017-06-06 kl. 7:06

    Tillägg: När jag igår för unga människor i min omgivning nämnde att Nationaldagen verkar, åtminstone av vad man kan se i Rapport på kvällen, mest firas av högerextremister och invandrare, medan vanliga svenskar står vid sidan om och tittar på, fick jag veta att många ungdomar, för att få leva ut sina känslor i ämnet, börjat fira den norska nationaldagen 17 maj!

    Äntligen fick jag förklarat för mig ett mysterium jag grunnat över i tre veckor: varför jag den 17 maj, då jag råkade vara i Stockholm, såg en massa glada svenska ungdomar, också på T-banan, gå omkring och vifta med norska flaggor.

    Vore det inte mer praktiskt att man som “substitut” valde den danska nationaldagen som infaller 5 juni?

  2. Redax
    2017-06-06 kl. 14:16

    En kommentar från en som vill vara anonym…
     
    Jag minns den där tiden då jag kunde sjunga Östern är röd…, Vi går mot seger… och Internationalen men stakade mig på Du gamla du fria… Nu stakar jag mig på alla utom möjligen Internationalen!
     
    Men jag måste berätta en märklig historia som hände mig en vacker sommardag för kanske 20 år sedan. Jag kom cyklande på en enskild liten grusväg högt uppe i Kolmården i närheten av Getsjötorp. När jag passerade ett backkrön fann jag plötsligt hela vägen blockerad av en hop uniformerade ungdomar. Deras ledare stoppade mig och frågade hövligt på tyska om jag kunde den svenska nationalsången. Jag svarade, dock knappast på tyska, att jo, de första raderna skulle jag nog kunna klara av. Hans lycka var obeskrivlig när han hörde detta och i total övertygelse om att jag var med på Dolda Kameran rev jag av de inledande orden som jag sedan fick bokstavera för honom.

    Vad var det nu jag hade råkat ut för? Jo, den ystra gruppen bestod av tyska scouter, en halv busslast närmare bestämt. De tävlade mot den andra halvan som befann sig någon annan stans i de djupa skogarna och hade fått i uppgift att lösa ett antal problem, som man nu höll man på att försöka klara av. När jag dök upp som den räddande ängeln, återstod bara uppgiften att ta reda på lydelsen av den svenska nationalsången, en uppgift som man gett upp hoppet om att kunna klara av.
     
    Vad jag gjorde där ute i obygden? Jo, jag skulle inventera den sällsynta arten skogsklocka åt Länsstyrelsens floraväkteri.

  3. Anders Persson
    2017-06-07 kl. 6:24

    Den borgerliga tankesmedjan Timbro har också tänkt till om Nationaldagen och här är resultatet. Lägg märke till att som “svenskar” i utlandet räknas in folkspillror av utländska nationaliteter som bor öster om oss, men inte den halva miljon svenska medborgare som bor väster och söderut.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.