
REGERINGEN MED ANN LINDE i spetsen utsätts nu för högljudda ”politiskt korrekta” påtryckningar för att uppträda aktivistiskt istället för att iaktta normal diplomatisk etikett i umgänget med andra stater. När Ann Linde uppträder på bild tillsammans med Vitrysslands – oh, förlåt Belarus:s – utrikesminister i samband med det stora OSSE-mötet i Stockholm, går författaren Kurdo Baksi i taket på Dagens aréna.
Han skrev bland annat:
”Sveriges utrikesminister, tillika ordförande i OSSE, Ann Linde, tog emot den despotiske Aleksandr Lukasjenkas utrikesminister Uladzimir Makei på röda mattan nära Arlanda. Och varken Belarus legitima president Svjatlana Tsichano?skaja eller hennes representant för utrikesfrågor, Valery Kavaleuski, hade bjudits till OSSE-mötet. […] Ordet skandal är bara förnamnet.”
För att Kurdo Baksi ska få tillbaka förtroendet kräver han att:
”vår utrikesminister omedelbart deklarerar att inte bara Lukasjenka, men även hans hantlangare saknar någon som helst legitimitet att representera Belarus.”
Men undrar: hur står det egentligen till med kännedomen om den internationella politikens ABC (folkrätten) hos Kurdo Baksi? Oavsett vad man tänker eller tycker om regeringen – förlåt, regimen – i Belarus finns det ett internationellt diplomatiskt sammanhang som bygger på principen om självständiga staters medlemskap och representation av regeringar med kontroll över sina territorier. Inom detta sammanhang umgås man enligt diplomatisk kod och etikett. Är detta något att revoltera emot? Nej! Det är en direkt följd av folkrätten och FN-stadgan. Det är istället underminering av denna ordning och umgängeskod mellan stater som man borde oroa sig för i alla sammanhang idag.
Ett oroande och mycket tydligt exempel är när nu USA inbjuder till digitalt möte med ”världssamfundet” om demokrati. På nätet drivs frågan av NGO´n Democracy Without Borders, på svenska Demokrati utan gränser. Bland annat ska utrikesminister Ann Linde delta i ett särskilt seminarium med USA:s första öppet homosexuelle minister Pete Buttigieg om HBTQI-frågor. Statsminister Magdalena Andersson ska hålla ett anförande om ”demokratifrågor”. Hur upphetsande kommer det att bli?
Det här är ett projekt helt i linje med USA:s hegemonisträvanden, för en global världsordning med USA på kuskbocken. Den går vid sidan av all traditionell diplomatisk ordning från Wienkongressen 1815 (efter Napoleonkrigen) och framåt. Man sprider hejdlöst illusioner om någon slags global demokrati, och världsmedborgarskap, globala omröstningar och val, alltså en beslutsordning som ska ge världsmedborgaren en röst i det globala sammanhanget. Nationer ska tonas ner till något sekundärt.
Vem kan på allvar tro på detta? Här måste finnas en baktanke (dold agenda).
Nyttigt är att här erinra sig är att demokrati – i meningen ”reellt folkinflytande” (med yttrandefrihet, organisationsfrihet, hemlig och lika rösträtt…) – endast existerat inom stater med gränser och personliga medborgarskap. Inga imperier eller stora unionsbildningar har någonsin styrts demokratiskt. Alltså, även USA måste nog räknas till dessa icke-demokratier med sin blodiga slavhandels- och urbefolkningshistoria. Halva befolkningen har i praktiken hållits utanför och valsystemet är allt annat än robust och fortroendeskapande. Bara strax över hälften av de röstberättigade röstar. Alltså, demokratier är barn av tiden med nationalstatsbildande efter Napoleonkrigen i Europa.
På Joe Bidens stora ”demokratimöte” deltar endast USA-godkända demokratier (111 stycken) som representeras av regeringar, men inte 82 så kallade ”autokratier” (bland andra Belarus, Ukraina, Brasilien, Polen, Ungern, Kuba, Iran, Venezuela, Ryssland och Kina… ). Tanken är att representationen av ”autokratier” så småningom ska gå via ”demokratiska oppositioner”, alltså, att alla USA-kritiska statsbildningar ska undermineras via detta system. Allt det här ska till sist flyta samman till systemet ”A Rules Bases International Order” vid sidan om den etablerade folkrätten. Det är alldeles tydligt för den som vill se. Folkrätten och FN är idag globalisternas fiende (så länge man inte kan få med FN på vagnen i olika projekt).
Det är i detta sammanhang man ska se Kurdo Baksis inlägg i Dagens aréna, ett inlägg som i grunden spelar Peter Hultqvist, Ann Linde och regeringen Andersson i händerna, och som alltså inte alls är kritiskt till dagens svenska försvars- och säkerhetspolitik.
Det är inte utan att jag något skäms. Det är egentligen inte i den lägre debattdivisionen som jag önskar delta, men nu har det redan blivit så. Nedanstående kommentar har jag redan lagt till en bloggartikel på annan plats.
Frestelsen är för stor, och jag har vid 79 års ålder blivit barnsligare:
Går man in på nätet och söker på ”shithole states” (rövhålsstater) hittar man naturligtvis ett uttalande av förre presidenten i USA och här ett till. Men jag blev förvånad när jag också hittade följande.
I USA pågår det med andra ord en debatt om vilken delstat som mest är att likna vid ett rövhål. Ja det finns också uppfattningen bland Hegemonens invånare att hela USA förtjänar benämningen.
Om vi inom EU hade haft en liknande debatt är det nog många av medlemsländerna som skulle platsa högt vid en utnämning. Tyvärr har jag inte tillräckliga kunskaper för att kunna placera Sverige på rankinglistan. Men det som nu allt snabbare händer i och mellan EU-staterna gör att de väl snart alla får trängas på topplaceringarna.
Apropå avsaknad av principer om folkrätt, alliansfrihet och neutralitet läser jag i dagens DN hur Peter Hultqvist åter skriver in oss i Nato. Denna gång gör han det tillsammans med Storbritanniens utrikesminister. En liten påminnelse:
1939 sparkade Per Albin Hansson den intellektuella radikalen och folkbildaren (översättare av Kapitalet av Karl Marx) Rickard Sandler från utrikesministerposten då han, i sin finlandsaktivism, visat sig äventyra svensk linje. Ingen kan beskylla Peter Hultqvist för att vara vare sig intellektuell eller folkbildare, men äventyra Sveriges alliansfrihet och neutralitet kan han.
Man får vara glad att Ann Linde tog emot rätta representanten för Belarus inte kollaborerade med s k dissident istället. Kurdo Baksi är som han brukar ute och simmar i Stockholmsströmmen.
En analys i sammanhanget redovisas i boken Den globala statskuppen av Jacob Nordangård. Skriften kom ut 2020 och sammanfattar vad som kan vara på gång. Visserligen är den på över 300 sidor, och saknar sakregister, men innehåller en systematisk sammanställning av fakta, som är användbara i många sammanhang.
På sidan 13 redovisas under punkt 4. Internationella domstolen helt kort. Dock borde Internationella brottmålsdomstolen nämnts också.
Efter att ha läst min morgontidning, SmP, får jag lite rubriker som ger mer grund för talet om r*****sstater. ”Dömd företagare fick stöd och gjorde rekordutdelning – Ibrahim Baylan (S) försvarar statliga stödet” är en rubrik på första sidan. ”Mediebolag med miljard i kassan tog emot mångmiljonstöd av staten” är en rubrik inne i tidningen. Nu handlar det om det mediebolag som äger SmP, Gota Media. VD:n för GM, Boine Gepertz säger att koncernens beroende av staten ”är ett problem”. Vidare ”Hade vi inte fått något stöd hade vi fått ta av de reserver vi byggt upp”.
Listan på hur mycket pengar svenska folket fått ge till kapitalister som Gota Media – ja hur lång kan inte den listan göras? Om några ansvariga politiker för denna misshushållningskultur fick stå till svars vore det kanske en liten tröst. I Kina har både politiker och kapitalister fått stå till svars för vad de gjort. Men nu är inte det ”autokratiska” Kina på något sätt ett ideal för den svenska politikerklassen, utan det är det ”demokratiska” USA, där pengarna från folkets fickor flödar ner i krigsindustrins plånböcker, utan någon debatt. Och där alla de förödande krigen på främmande jord inte ens blir föremål för revision.
Finnas det någon i dagens svenska etablissemang som är emot den ideologiska utrikespolitik som idag är Sveriges?
Bo P!
Precis. Där har vi pudelns kärna. Det finns inget motstånd. Det finns ingen maktfördelning. Det finns ingen opposition i frågan om Sveriges utrikes ärenden. Statschefen är detroniserad. Statsministern regerar landet som vore det arbetarkommunen i Jävre. Och tydligen har 1000-tals afghaner varit anställda av Sveriges försvarsmakt i Afghanistan!
Nej. Jag säger som Fälldin. ”Håll gränsen!”