Regeringens Natoansökan visar på allvarlig spricka i förtroendet för politiken

DET SOM HÄNT i svensk politik första halvåret 2022 i frågan om Nato är exceptionellt. Från att Socialdemokraterna hösten 2021 utlovade att inte söka medlemskap i militäralliansen Nato har regeringen under Magdalena Anderssons (S) ledning och efter Rysslands angreppskrig mot Ukraina kommit fram till att det nu är läge för Sverige att söka medlemskap i Nato.

Skrämselpropaganda och brådska har segrat över eftertänksamhet och besinning. Det är intrycket efter den hastiga reträtten inom de ledande socialdemokratiska kretsarna. Miljöpartiets utträde ur regeringen hösten 2021 bidrog antagligen till att underlätta för regeringens omsvängning till att söka Natomedlemskap.

Skrämselpropagandan märks tydligt på kvällstidningarna Expressens och Aftonbladets löpsedlar. Det går knappast någon dag utan att Putin nämns med stora bokstäver där.

Brådskan berodde på regeringens syfte att få ansökan behandlad vid Natos toppmöte i Madrid juni 2022. Det är ett ödets ironi att det stora offret i Socialdemokraternas hantering av Natofrågan är just demokratin, eftersom beslutet om Natoansökan har fattats utan bred diskussion och demokratiskt inflytande av folket.

Under Natotoppmötet i Madrid 28 juni 2022 undertecknades en överenskommelse i tio punkter av Turkiets, Sveriges och Finlands utrikesministrar om villkoren för att Turkiet skulle kunna ge Sverige och Finland sitt bifall till medlemskap i Nato. Under punkt 8 i den trilaterala överenskommelsen beskrivs konkreta åtaganden, bland annat att etablera en gemensam, strukturerad dialog och samarbetsmekanismer inklusive lagtillämpning och
underrättelseverksamhet för att påbörja samarbete mot terrorism, organiserad brottslighet och andra gemensamma utmaningar som de bestämmer. I punkt 9 beskrivs detta organ, The Permanent Joint Mechanism, med deltagande av experter från utrikes-, inrikes-, och justitiedepartementen samt även från underrättelsetjänst och säkerhetsinstitutioner.

Ett av syftena med överenskommelsen är att få en smidigare process i Sverige för utlämnande av personer som Turkiet begär utlämnade. Tidigare biståndsministern Pierre Schori uttalar sig i Expressen 1 juli om det trilaterala avtalet mellan Turkiet, Sverige och Finland. Han säger att avtalet med Turkiet är storslam för Turkiet och en skam för Sverige och ett svek mot turkiska frihetskämpar. Han säger också att avtalet aldrig skulle ha accepterats om det hade varit känt i de så kallade rådslag partiet genomförde. Han menar att avtalet är en chock för många
socialdemokrater.

Bernt Jonsson, tidigare socialdemokrat, meddelade i UNT 11 juni 2022 att grundskottet mot hans partimedlemskap kom när regeringen, efter en bristfällig utredning och efter påtryckningar från USA, sa nej till att ratificera FN-konventionen om förbud mot kärnvapen – som Sverige i decennier kämpat för. Han meddelade att kulmen på sveket var Natoansökan efter en skendemokratisk partiprocess.

Enligt nyhetsrapportering i juni 2022 påstår president Erdo?an i Turkiet att Sverige har lovat att utlämna 73 personer. Flera gånger ska han ha upprepat antalet 73 personer, inte 33 som först rapporterades: 21 från Sverige och 12 från Finland.

Den förnedring som Sverige utsätts för efter Natoansökan fortsätter. Ska det vara så att det blir Turkiet som sätter stopp för Socialdemokraternas och högerpartiernas planer på Natomedlemsap? Vändningen av (S) i Natofrågan visar hur Socialdemokraternas ledning gör att partiet bör räknas som ett parti på högerkanten. Inte svenska folket utan en auktoritär president i annat land avgör om Sverige ska vara med eller stå utanför militäralliansen Nato.

Vill vi att Sverige fortsättningsvis ska dansa efter Erdo?ans pipa? En president som sätter meningsmotståndare och oppositionella i fängelse och som begränsar yttrandefriheten. Är Sverige berett att betala det priset för ett medlemskap i Nato?