Väntan på att middagen skall börja serveras på en restaurang i Aten.


Sommaren 1965 hade jag blivit bekant med Matheo Yamalakis. Jag såg honom först en gång vid Akademiska roddföreningens båthus då han kom i en Triumph TR3 och när han återkom en andra gång började vi samspråka om ett gemensamt intresse för sportbilar. För min del en ännu ouppfylld pojkdröm om att susa fram i en snabb öppen bil med en vacker flicka vid min sida.

Tillsammans provkörde vi ett antal sportbilar tills jag fastnade för en röd Triumph TR4 och Matheo fick tills vidare låna min Citroën 2CV. Matheo arbetade på SVT med att varje dag rita aktuella väderkartor, men drömde egentligen om en framtid som konstnär. Nu hade han fått tillfälle att ställa ut sina bilder i Kungshusboden i Mariefred och jag åkte en strålande vacker sommardag dit för att se vernissagen.

Matheo hade alltid många projekt på gång och nu var tanken att lansera Kreta som en ö för semesterturism. För den skull behövde han först åka dit och utforska ön och skaffa sig kontakter och lockade med mig på resan. Kanske med baktanken att jag nu hade en lämplig bil för resan till Aten. Men samtidigt visste han att jag kunde fotografera och det behövdes bilder som underlag för hans projekt.

Vi anlände till Aten där Matheos flickvän och hennes väninna anslöt sig till expeditionen. Genom sina kontakter fick Matheo disponera en lägenhet som stod tom och där installerade vi oss och använde några dagar till att utforska Aten. Det blev spännande måltider där vi fick pröva på det grekiska köket och en kväll begav vi oss upp på en av Atens kullar för att uppleva hur Mikis Teodorakis dirigerade en orkester som spelade hans musik.

Utanför vår lägenhet lutade gatan ganska kraftigt och en morgon väcktes vi av ett rejält oväsen. När jag tittade ut genom fönstret såg jag att en annan parkerad bil hade kommit i rullning och kört in i bakändan på min. Matheo fick tag på den bilens ägare som fick se till att min bil blev reparerad medan vi gav oss i väg till Kreta från hamnen i Pireus.

Vid kajen låg ett stort och ålderdomligt fartyg med en brant trappa upp längs fartygssidan. För den måste vi nu klättra upp med vårt bagage. Med darrande ben tog jag mig uppför trappan och tackar min lyckliga stjärna för att både färden till Heraklion och tillbaka gick utan problem. Värre gick det för samma båts passagerare och besättning några år senare när fartyget havererade i en kraftig storm och gick till botten.

På Kreta hyrde vi en Volkswagen som tog oss runt på öns ofta bristfälliga vägar där rejäla vattensamlingar plötsligt kunde dyka upp framför oss. Vi lärde oss efter flera missöden att dessa måste forceras med precis lagom hastighet för att vi inte skulle bli stående med motorstopp mitt i vattenpölen.

Vi hittade många vackra avsnitt längs kusten som var som skapade för att bebyggas med hotell och bli populära semesterorter. Av Matheos storstilade planer blev dock intet. År 1967 grep en militärjunta, givetvis med stöd av USA, makten i Grekland och Matheo fick satsa på helt andra projekt.

Jag åkte ensam hem från Aten i min TR 4 som jag dock snart gjorde mig av med. Min Citroën 2 CV var däremot min följeslagare under många år. Bland annat vid flera semesterresor till Frankrike. En 2 CV är ju inte bara en bil utan en livsstil, vilket många ägare av denna klassiska bil kan intyga.

Matheo började arbeta med film och jag kan rekommendera en av hans filmer. Sista natten med Elektra (1991), där vi får följa postflygplanet Lockheed L-188 Electra under dess sista nattflygning med 15 ton post norrut från Stockholm. Matheo anknyter i sin film till den grekiska mytologins Elektra.

Sök på filmens titel på nätet och tipsa gärna om hur man i dag skall göra för att få se den. Själv är jag inte så bevandrad i vilka möjligheter som finns.

Fotografering har jag mera erfarenheter av och här kommer ett antal bilder från våra strövtåg i Aten under resan.

Föregående artikelKlaus Kinski – skådespelaren som brann för sin konst
Nästa artikelKepsen av för Brukets kvinnor!
Henrik Linde
Henrik Lindeär ingenjör, uppfinnare och medgrundare till företaget Leine & Linde i Strängnäs. Politiska engagemanget startade på 60-talet i FNL-rörelsen och fortsatte i Folket i Bild/Kulturfront.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.