När min meteorologiske värd tog mig runt i Kiev passerade vi också Chresjtjatyk, stadens klassiska paradgata. Vid den ligger också Majdan. Så gott som alla hus längs gatan förstördes av Röda Armén när de utrymde staden hösten 1941.
Jo, jag visste det, men kände inte min kollega tillräckligt väl för att gå in i en djupare diskussion. Men senare förstod jag, att han väl kände till bakgrunden och att det inte var någon kritik emot Röda Armén. Hans far hade blivit tillfångatagen norr om Kiev och skickats till Tyskland. Eftersom han var mekaniker sattes han att reparera tyska bilar.
När kriget var över var ju detta inte någon merit, så han sattes i en straffbataljon som skulle röja minor. Han överlevde och kunde återförenas med sin familj och göra nya barn. Så min kollega, som snart är 60, har en bror som snart är 80!
Men vad var det som hände 1941?
Tyska Wehrmacht erövrade Kiev i september 1941 genom en omringnings- eller omfattningsmanöver. Medan de anfallande trupperna fortsatte att förfölja de flyende i Röda Armén, så började det tyska högsta befälet inrätta sig i staden. De etablerade sitt högkvarter i ett av de fina husen vid Chresjtjatyk.
Några dagar senare, den 24 september, sprang hela huset i luften. Det följdes av flera explosioner och demoleringar av andra byggnader längs gatan.
Att Röda Armén, liksom arméer i alla tider, bedrev den brända jordens taktik är ju inget nytt. Nytt var kanske vad de gjorde i Kiev 1941. Det sovjetiska NKVD (efter 1954 kallat KGB) hade, före utrymningen av staden, låtit minera en mängd hus som de antog skulle kunna användas av tyskarna. Mineringarna var radiokontrollerade och genom kvarlämnade agenter fick NKVD-agenterna utanför staden reda på vilka byggnader som det lönade sig att spränga. Men många Kievbor rapporterade till tyskarna, som lyckades desarmera flera hus.
Den ukrainske konstnären Georgiy Malakov (1928—79) såg allt som 13-åring och det verkar vara hans teckningar från den tiden man kan se på denna sajt. Där kan man följa tiden från ockupationen 1941 till befrielsen 1943.
Babi Yar
Sprängningarna av husen på Kievs paradgata fick två viktiga konsekvenser. Eftersom nazisterna inte gjorde någon skillnad på kommunister och judar, tog de gruvlig hämnd på de senare i den ökända Babi Yar-massakern, då över 30.000 judar kommenderas ut ur Kiev och avrättades den 29–30 september.
Under den följande ockupationen skulle hundratusentals judar mördas i Babi Yar. De som dog i slutet av september hade förmodligen ändå drabbats, men senare. Just genom sin bestialitet kom Babi Yar att gå till historien, som ännu en vanära över den nazityska makten.
Leningrad – belägring eller erövring?
För det andra fick Hitler revidera sina planer på, att efter intagandet av Leningrad, ha en stor bankett på det ärevördiga Hotell Astoria. Hade hans ”judisk-bolsjevistiska” motståndare ägnat så mycket kraft åt att minera Kiev, den dittills största staden som erövrats, så skulle de säkert göra samma sak med Leningrad.
Så, istället för att inta staden, skulle den, enligt de nya tyska planerna, belägras och svältas till kapitulation. Därefter skulle den jämnas med marken under en längre tid av bombanfall.
Kanske räddade de nya hitlerska planerna Leningrads existens? Kanske hade försvararna hösten 1941 inte kunnat motstå ett generalangrepp?
Hursomhelst, byggnaderna längs Chresjtjatyk i Kiev sprängdes inte i onödan.