Resebrev från Minsk (1)

Efter att ha besökt kollegor i Ryssland och Ukraina, så fattades bara ett besök i Vitryssland, för att treklövern skulle vara fullständig, berättar Anders Persson.

Eftersom mina tidigare meteorolog-vetenskapliga exkursioner till Ryssland och Ukraina varit lyckade tyckte Svenska Institutet att de kunde ge mig ett stipendium för att komma i kontakt med mina vitryska kollegor. Dessa fanns inte bara på det hydrometeorologiska institutet, utan också på avdelningen för geografi på Minsks universitet.

Men före avresan gjorde jag lite egna forskningar i de svensk-vitryska förbindelserna. De har ju inte varit helt problemfria. Eftersom jag bodde i Finland vid tiden för incidenten med nallebjörnarna (se nedan) så måste jag gå grundligt till väga.

“Sovjetisk kvarleva”
Alltså: tills för några år sedan tillhörde Vitryssland, tillsammans med Ryssland, den mest förtalade nationen i Europa. Ja, den var nog mer förtalad än Ryssland, eftersom den utmålades för “Europas sista kommuniststat”, “sovjetiskt minimuséeum” och “enmansdiktatur”. Det senare illustrerades alltid med ett foto av statschefen Alexander Lukasjenko där han såg bister ut.

SIDA:s websida (daterad 2015, men förmodligen skriven 2012) heter det t ex

“Vitryssland hade goda möjligheter att klara övergången till marknadsekonomi vid självständigheten 1991. Istället kom bristen på demokrati att isolera landet allt mer och fjärma det från övriga Europa.”

Här får man inte helt klart för sig om SIDA sätter likhetstecken mellan “demokrati” och “marknadsekonomi”.

Nallebjörnarna
2004 började Sveriges Radio sända program på vitryska för att understödja oppositionen i landet. Det sågs inte med helt blida ögon i Minsk (skulle Stockholm ha gillat statliga vitryska sändningar på svenska för att undergräva tilltron till vårt politiska system?). Kulmen kom när ett svenskt flygplan 2012 tog sig in i vitryskt luftrum och släppte ner hundratals nallebjörnar med små skyltar som protesterade mot de demokratiska bristerna i Vitryssland.

En eskalerande diplomatiskt konflikt sensommaren 2012 ledde till att de diplomatiska förbindelserna bröts. En bra sammanfattning är Knuts Lindelöfs artikel från den tiden.

Att Vitryssland bröt de diplomatiska förbindelserna verkar man i Sverige, eller åtminstone på UD under Carl Bildt, ha tagit som en moralisk-politisk seger. Men verkligheten trängde på och det blev i längden ohållbart att inte ha någon man i Minsk. Den 2 juli 2013 stationerades ministerrådet Martin Åberg som tillfällig myndighetschef med titeln chargé d’affaires ad interim. Ambassaden öppnades igen under hösten 2013, men först den 30 april 2015 blev Åberg uppgraderad till ambassadör. Men först hösten 2017 kom det till en vitrysk ambassad i Stockholm.

Vitryssland inte längre “sovjetstat”?
Då hade Lukasjenko och Vitryssland sedan länge av EU tagits in från kylan. Landet kom 2015 att tillsammans med stormakterna spela en nyckelroll i försöken att medla i konflikten om Donetsk-Lugansk.

Plötsligt hade den västliga propagandan mot Lukasjenko och hans land tystnat. Inte längre hördes klagomål på bristande demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter. Vad som hade så radikalt förändrats i Vitryssland är en gåta. Någon revolution hade inte ägt rum. Så antingen hade det faktum att landet visade sig inte vara helt avhängigt av Ryssland vara tillräckligt för EU att upphäva sanktioner, eller så var Vitryssland när allt kom omkring inte någon hemsk diktatur före 2015 heller.

Alexander Lukasjenko före respektive efter 2015

SIDA verkade inte helt främmande för detta. Efter att ha ägnat massa utrymme åt att kritisera Vitryssland på det sätt som var gängse 2012 avslutar man dock lite förvånande med de klarsynta orden:

“Andelen som enligt officiella siffror lever i fattigdom har minskat från runt en tredjedel vid millennieskiftet till en av tjugo 2012. Inkomstfördelningen är förhållandevis jämn. I Vitryssland finns inte de stora kontraster mellan fattiga och rika som i till exempel Ryssland.”

Detta har också varit min lite löst grundade uppfattning sedan 1992: att vitryssarna undgått roffarkapitalismen i Ryssland och den allmänna korruptionen i Ukraina. Och att detta utsatte deras ledare för ny-liberalernas hat.


Nästa avsnitt: Vad är vitryssarna för några jeppar?

  11 kommentarer for “Resebrev från Minsk (1)

  1. Anders Persson
    2018-04-24 kl. 6:07

    I går kväll fick jag höra av en av mina vitryska kollegor att historien med de svenska nallebjörnarna hade en intressant fortsättning.

    Oroad av det svenska “anfallet” ansåg Lukasjenko att man måste stärka landets luftförsvar. Ryssland erbjöd sig att sälja ett system av luftvärnsrakter eller anti-missilförsvar. Men man krävde att de skulle bemannas med ryska militärer plus ett 100-tal militärer som “skydd”.

    Det tyckte vitryssarna var lite för omtänksamt och avböjde erbjudandet. Istället vände de sig till kineserna och fick köpa på licens ett av deras enklare system med rätt att utveckla det.

    Detta gjorde vitryssarna så framgångsrikt att de nu kan sälja sitt försvarssystem till alliansfria länder runt om världen i kraft av att Vitryssland inte är någon stormakt och, så gott som, neutralt.

  2. Bertil Carlman
    2018-04-24 kl. 8:31

    Som vanligt upptäcker jag, när jag läser dina inlägg Anders, att man aldrig blir för gammal för att lära. Men som pensionerad lärare måste jag peta i detaljer. Menar du verkligen “nyliberalernas hat”? Vilka menar du i så fall? På steigan.no lärde jag mig av Kajsa Ekis Ekman att “vi” ofta använder ordet nyliberal felaktigt. Och denna blogg är ibland VÄLDIGT petig med orden.

  3. Knut Lindelöf
    2018-04-24 kl. 8:54

    Bertil C!
    “…petig med orden”. Jag tar det som en komplimang.

  4. Bertil Carlman
    2018-04-24 kl. 9:03

    Delvis var det nog menat som en komplimang.

    Får jag passa på att inskicka en av mina favortidikter av Hjalmar Gullberg?

    Bara de riktiga orden,
    orden med krona och fågel-
    sång har en skugga som träden.

    Svalkande skugga att sluta
    ögonen i, medan kronan
    sjunger de riktiga orden.

  5. Anders Persson
    2018-04-24 kl. 9:05

    Bertil C!
    Jag läste Ekis Ekmans utmärkta inlägg först i går kväll och då hade jag glömt att jag använt ordet “nyliberal”. Dessförinnan använde jag ordet som motsats till den liberalism jag växte upp med i min ungdom i Göteborg, d v s en tolerant borgelig hållning, “gammalliberalism” eller kanske “socialliberalism”.

  6. Mats Larsson
    2018-04-24 kl. 22:34

    Roland S!
    Kan du skicka en länk till artikeln som Knut L skrivit om Vitrysslands president (“se artikeln han skrivit”)? Den är okänd för mig, men jag är nyfiken.

    Ett påpekande i vänlighet, referera Vitrysslands president, inte som
    AL, utan som AG.

    [Artikeln finns länkad i AP:s artikel ovan /Redax]

  7. Bert Hoflund
    2018-04-25 kl. 14:09

    Bra och intressant! Instämmer i att det lugnat ner sig i lydmedia. Det var ett tag sedan man hörde “Europas siste diktator i Minsk” omtalas. I P1 Kultur verkade Fredrik Wadström en tid fullständigt fixerad vid det som ovillkorligen enligt honom måste kallas Belarus. Någon skit om Belarus drogs fram i vart och vartannat inslag.

    På Youtube såg jag en 8 maj-parad i Minsk och blev glatt överraskad av att man minsann producerar egna både lastbilar och traktorer. Vad hade hänt med de fabrikerna om en Jeltsinkopia hade tagit över 1990? Bara ruiner och rost som i många forna DDR-fabriker tror jag.

  8. Hans Andersson
    2018-04-25 kl. 16:34

    Huvaligen!
    Tommy Salo bytte idrott för ett ögonblick och nickade pucken bakåt över sig in i mål. Det var riktigt surt och svider ännu idag, när det kommer för en.

    Hur landet fungerar på olika nivåer har jag inte klart för mig. Militärpakt med Ryssland kloss med NATO:s hysteriskt militärt taggade Baltiska stater och Polen. Skaplig samhällsekonomi och levnadsstandard samt sjukvård jämfört med andra stater i området som varit utsatta för ”regimchange” eller politisk och ekonomisk manipulation.

    Blir spännande att följa AP:s fortsatta berättelse från sitt arbete på plats och säkerligen också historiska nedslag.

    Samt ML:s kompletterande analyser och även han med djupa kunskaper om detta land.

    Vitryssland är nog helt okänt för många svenskar.

  9. Tord Björk
    2018-04-25 kl. 22:38

    Det finns anledning att inte släppa på vaksamheten gentemot “demokratiska underskott” i Vitryssland. Gått om information om saken kan man fortfarande få från Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter.

    Det man kan sakna är realism. Ukraina var rikare per capita vid upplösningen av Sovjet, idag är Vitryssland mer än dubbelt så rikt. Att skylla allt på subventionerad olja och gas från Ryssland tycks mig inte var rätt. Även Ukraina har haft den möjligheten.

    Många har också glömt att Vitryssland drabbades mer än något nuvarande land i Europa av andra världskriget, om jag minns rätt så dödades 1/4 av befolkningen.

    Det största bekymret med kritik mot förhållande i länder österut är inte att de alltid är så fel, utan att man bortser från att liknande typ av skådespelsdemokrati också finns i ökad utsträckning i väst: Berlusconi, Trump eller antidemokratiska lagar i Spanien. Och att dessa länder i hög grad inlemmats i västs ekonomi med uppgift att leverera vinster västerut.

  10. Anders Persson
    2018-04-26 kl. 9:00

    Tord B!
    “Leverera vinster västerut”. Helt riktigt Tord. I det fall det gäller renodlade diktaturer känner man igen sådana länder på att de inte kallas “diktatoriska” utan “håller på att utveckla sig i demokratisk riktning”. Det var därför det slogs på så stort när kvinnorna i Saudiarabien fick ta körkort!

  11. Mats Larsson
    2018-04-26 kl. 17:21

    Margarita Balmaceda demonstrerar i boken Living the High Life in Minsk: Russian Energy Rents, Domestic Populism and Belarus’ Impending Crisis (2015) att hon har omfattande kunskaper om Vitryssland. Boken är enkelt tillgänglig för den som har lånekort på Stockholms stadsbibliotek.

    Jag tror inte heller att skillnaden ekonomiskt mellan Vitryssland och Ukraina enbart kan skyllas på subventionerad gas och olja. Däremot noterade jag vid en mindre svensk-ukrainsk energikonferens jag ordnade för fem år sedan i Stockholm, hur ensidig fjärrvärmen är i Ukraina jämfört med Sverige; nästan enbart gas i Ukraina medan den är mycket differentierad i Sverige. Samma gasberoende gäller för Vitryssland. Att bryta det stora beroendet av rysk gas är naturligtvis en svår process.

    Slutligen vill jag lite lätt korrigera Tord B på en punkt. Jag tror inte att många har glömt hur hårt Vitryssland drabbades av kriget, däremot tror jag att många helt enkelt inte vet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.