Resebrev från Moskva – 4

Huld sovjetisk servitris i reklamen för restaurangkedjan Varenichnaja.

Efter veckan i Moskva var det tänkt att avsluta turnén i S:t Petersburg. Men som ofta händer därborta, saker och ting ändras. Det är därför ryssarna är ganska likgiltiga med att planera långt i förväg. Som väl var hade jag dragits in i denna kultur lite grand och inte planerat något jag heller, för hur jag skulle komma till S:t Petersburg, var jag skulle bo osv. vetandes att till slut ordnar sig allt ändå. Och det gjorde det. Jag ska tillbaka i juni på en konferens om meteorologiutbildning. Passar mig som hand i handske.

Dagen innan jag skulle flyga tillbaka till Sverige (med Aeroflot till Arlanda) tog en av mina kollegor med mig på ännu en upptäcktsfärd i Moskva. Tyvärr regnade det och var kallt, så upptäckterna fick vara mest inomhus.

Rysk konst
Som Knut Lindelöf skrev efter vår höstresa, kan det i S:t Petersburg löna sig att skippa Eremitaget och istället gå till det Ryska konstmuséet. Italienska, franska och spanska mästare i all ära, men de ryska mästarna ser vi inte ofta och det är synd. I Moskva heter motsvarande muséum Tretjakovgalleriet.  Det grundades av den tsartida mecenaten Pavel Mikhaylovich Tretyakov (1832-98).

Mina favoriter är de som målades under senare hälften av 1800-talet. Det var medan kameran fortfarande var mycket primitiv och ännu inte utgjorde ett hot eller konkurrent till målarkonsten. Speciellt de ryska porträtten är uttrycksfulla t.ex. Ivan Kramskois portätt av en okänd kvinna (1883).

Historisk realism
De har också en slags historisk-politisk, ja kanske social realism som fascinerar, som t.ex. Vasili Surikovs Morgonen då streltserna skulle avrättas.  Strelster var Peter den Stores vaktstyrka, som 1698 gjort uppror mot honom, men besegrats. Peter den Store syns till höger i bilden.

Mästaren är förstås Ilja Repin (1844-1934).

Ilja Repins Religiös procession i Kurskprovinsen tillkom i början på 1880-talet och tillfredsställde kanske inte helt dignitärerna i den rysk-ortodoxa kyrkan.

På  Tretjakovgalleriets webbsida kan man ladda ner varje enskild tavla.

Sovjetnostalgisk restaurang
När vi gått omkring några timmar, hade vi blivit hungriga. Inte långt från muséet, på Klimtovskijgränden, hittade vi en mysig restaurang Varenichnaya. Det visade sig vara  en av dessa sovjetnostaligiska restauranger, som blivit allt mer på modet i Ryssland.  Jag har tidigare berättat om en i S:t Petersburg, Kvartirka,  i en källarlokal på Nevskij Prospekt 51

Varenichnaya visade sig ingå i en hel kedja av ett dussintal restauranger i centrala Moskva, med god mat till överkomliga priser.

Helvägg i restaurangen avbildar sovjetiska ungdomar på skidutflykt, förmodligen kring 1950.

Socialrealism på väggarna
Det sovjetnostalgiska i restaurangen yttrar sig inte politiskt, utan just nostalgiskt: affischer, reklam, konstverk, ungefär som om vi i Sverige inrett restauranger i femtiotalsstil.

I denna gren av restaurangkedjan hade man en helvägg med ungdomar på skidutflykt. Närmare forskning pekar på, att det antingen är en kopia eller pastisch på den uppburne sovjetiska konstnären Aleksandr Dejnekas (1899-1969) verk. Denne Dejneka är en av de främsta företrädarna för den i väst så förtalade socialrealistiska skolan. Det är sant att socialrealismen gav ifrån sig många förskräckliga verk, som tålde att skrattas åt, men mycket, mycket mer som förtjänar att hedras.

Spännvidden i Dejnekas konst, samt en avspegling av den politiska omgivningen, utgör dessa två målningar från 1941:

Två målningar av konstnären Aleksandr Dejnekas. Den övre från Svarta havet Springande flickor, uppenbarligen före midsommar 1941, den nedre ett halvår senare Utkanterna av Moskva, november 1941″.

Den florerande nostalgin i det forna Sovjetunionen, inte bara i Ryssland, har förbryllat många västerlänningar. Utan tvivel är en källa saknaden av den tid, då folk kände att de tillhörde en stormakt. Från bl.a. Storbritannien före 1950 vet vi att känslan av att tillhöra ett imperium kompenserade fattigdom och elände.

Men lika mycket, eller mer, tror jag att det är en saknad av den trygghet som folk kände att sovjetsystemet erbjöd. Kom ihåg att när Frihetens klocka ljöd 1992 och “Kommunismen” kastades överbord, följde ett tiotal av år djupaste lågkonjunktur och kaos i det ryska samhället. Tvärt emot att, som många ryssar som stött perestrojkan hade hoppats, blev de inte välkomnade av övriga Europa. Istället kände de sig som usla invånare i en nyvorden koloni som plundrades av västerlänningarna.

Detta kan förklara varför sovjetnostalgin inte bara är ett fenomen bland 50+are, utan också bland inte så få yngre. Se min reflektion i mitten av ett av rapporterna från St Petersburg i fjol.

Ovan till vänster lyssnar författaren på en gammal sovjetisk radio. Den gröna bordslampan sägs vara en kopia av Lenins bordslampa, men som det lilla montaget visar såg den lite annorlunda ut.

God mat till hyfsat pris
Vad sedan gäller just restaurangkedjan Varenichnayas popularitetså beror den inte bara på sovjetnostalgi, utan också på god mat till hyfsat pris. Medan man väntar på maten på Varenichnaya, förväntas man slå ihjäl tiden genom att sysselsätta sig med ett ark med figurer, att måla eller att knäcka tankenötter. Kanske också det ett arv från sovjettiden? Varför inte införa det också på svenska restauranger i folkbildande syfte?

Något att ta efter i Sverige?
Jag fick också frågan, om vi inte hade liknande nostalgiska restauranger i Sverige. Tyvärr har jag varit borta så mycket från mitt hemland, så jag visste inte riktigt. Men kanske kan en och annan pub anses ha hämtat sin inspiration från de ölsjapp som man en bit in på 70-talet kunde få sig ett skrovmål för en billig penning: Polhem på Fridhemsgatan i Stockholm och Weise i Nordstan i Göteborg

Men skulle en svensk version av Varenichnaya ha någon framgång, handlar det mer om att tillhandahålla bra husmanskost till hyfsade priser, än bilder på väggarna av Snoddas Nordgren, VM laget i fotboll 1958 och reklam för Volvo PV 444.

Ett gammal klassiskt ölsjapp och en modern avläggare.

... är läst 197 gånger!

  1 kommentar for “Resebrev från Moskva – 4

  1. Dan Kotka skriver:

    Bra

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.