Kanske var det för att de fick för mycket av planer under sovjettiden, ty nuförtiden verkar ryssarna (och ukrainarna — och förmodligen också vitryssarna) älska att improvisera. Mycket bestäms i sista minuten. Enligt min ursprungliga plan, godkänd av Svenska Institutet, skulle jag tillbringa de tre sista veckorna i april i Sankt Petersburg vid det hydrometeorologiska universitetet (RSHU).

Men tio dagar innan jag skulle infinna mig, kom mina ryska kollegor på, att det skulle vara bättre om jag kom i juni. Då skulle det vara något möte om meteorologisk utbildning och en kurs för datamaskinsmeteorologer där jag kunde vara till nytta.

Jag borde vid det laget redan ha ordnat rum och biljett till Sankt Petersburg, men hade tydligen dragits in i den ryska kulturen och och inte gjort något ”förhastat”, vilket visade sig vara klokt. Så efter ett par vårmånader hemma i Storvreta, landade jag måndagen den 12 juni på Pulkovaflygplatsen i södra Sankt Petersburg, utan att riktigt veta vad som skulle hända.

I mellantiden hade dock mötet om den meteorologiska utbildningen vuxit till sig. Först fick jag veta att den skulle pågå i två hela dagar, lite senare att den hade status av konferens och strax innan jag lämnade Sverige, fick jag veta, att det skulle komma kollegor från Kinas vädertjänst (Kinas Meteorologiska Administration, för att vara helt korrekt).

Presskonferens
Dagen efter jag kommit, tisdagen den 13 juni, infann jag mig på universitetet för att registrera mig och ordna annat byråkratiskt pappersarbete. Helt emot mina svenska vanor hade jag klätt mig så fint jag kunde med slips och cardigan. Och det var tur, ty plötsligt drog min nyutsedda allt-i-allo, Anastasia Kaltsova från Novosibirsk, med mig till en presskonferens i TASS högkvarter inne i stan.

TASS lät ju spännande, i synnerhet för alla oss som var unga under det kalla kriget och med respektfull bävan väntade på vad denna, då sovjetiska, nyhetsbyrå hade att förmäla i tider av utrikespolitiska kriser. Men det var då det. Nu blev vi bjudna på kaffe och bullar medan vi väntade på att studion skulle bli ledig.

Den kinesiska meteorologdelegationen under en utflykt till tsarens gamla sommarpalats i Tsarskoje Selo. Wang Meihua andra från höger.

Nu träffade jag också kollegorna från Kina eller mer precist representanter från deras meteorologiska utbildningsavdelning i Peking. Gruppen leddes av deras vice-generaldirektör Wang Meihua. Hon berättade att utbildningsavdelningen sysselsatte 150 personer, meteorologer och biträdande stab. I Sverige tror jag det är 1—2, i Storbritannien vad jag minns 5—8 personer.

Jag blev nu på det klara med att utbildningskonferensen också skulle ses i ljuset av det goda samarbete som utvecklats mellan Kina och Ryssland på en mängd områden. Till konferensen kom också delegater från Uzbekistan, Kirgizistan och — Ukraina! Världsmeteorologiska Organisationen (WMO) hade två representanter på plats, plus en via Skype.

Men när sedan vi kom in i rummet där presskonferensen skulle hållas, blev jag än mer överraskad. Förutom ett antal journalister hade tre olika TV-bolag sänt sitt folk dit. Förklaringen visade sig vara en vädertragedi drygt två veckor tidigare: en våldsam storm hade den 29 maj dragit genom Moskva, dödat 16 människor och skadat ett hundratal. Se Russia Today  och BBC.

Stormen med vindbyar uppemot orkanstyrka (omkring 30 m/s) var inte prognoserad. Det var ett ordinärt lågtryck som skulle passera. I ett sådant kan det sommartid bildas åskväder och kraftiga vindbyar och detta verkar också ha förutsagts. Men det räckte inte. Åskcellerna verkar ha växt till små tornados eller snarare fallvindar.

Vem är skyldig?
Genast uppstod en debatt i Ryssland, som också präglade presskonferensen, huruvida meteorologer som gjorde dåliga prognoser skulle bestraffas. Någon hade hört att i Finland (många ryssars riktmärke!) gjorde man tvärtom, belönade meteorologer som gjorde bra prognoser.

Jag hade fullt med åsikter om detta, drog mig bl.a. till minnes vad Sven Hirdman sagt på ett möte om Ryssland: när något vattenrör spruckit i Sverige, så frågar man sig:
– Hur ska vi fixa det här? medan man i den ryska traditionen frågar:
– Vem är skyldig?

Från vänster till höger: Journalist från TASS, Vladimir Sokolov från Nizjnij Novgorod, chef för vädertjänsten i Volgadistriktet, Igor Shumakov, en av höjdarna på ryska vädertjänsten, Roshydromet, Anna Timofeeva, chef för den ryska vädertjänstens meteorologutbildning, som omnämnts tidigare Wang Meihua från KMA och hennes tolk, Anastasia Kaltsova.

Hade jourhavande meteorolog verklig förutsagt stormen, men inte sagt något, då kunde han straffas. Om oväder missas på grund av dålig utbildning så är det de ansvariga cheferna som ska ”straffas” – inte deras stackars underutbildade personal.

När det blev min tur att yttra mig, valde jag dock att ligga lågt och höll jag mig till det som skulle bli mitt anförande på konferensen: vi måste lära oss att tränga djupare in i fysikaliska problem än att bara stanna vid den rent matematiska.

”Klimatscenarier”
Jag tog som exempel de prognoser eller scenarier som figurerar i klimatdebatten (som också berördes under presskonferensen). De visar en rakt upp till höger pekande temperaturutveckling 80–100 år framåt. Men de kan inte tas 100 procent bokstavligt. De utgör medelvärden av kanske ett dussin individuella scenarior där ingen är rak, utan tvärtom till 25–30 procent visar längre eller kortare perioder av avtagande temperatur. Men de inträffar vid olika tider för olika scenarier och försvinner i den matematiska medelvärdesbildningen.

Jag kunde bara framföra detta på engelska och det var lite långt och invecklat, så jag klandrar inte TV-journalisterna, att det inte kom med i deras reportage. Men min cardigan, slips och myndiga uppträdande måste ha övertygat dem om att jag var en framstående vetenskapsman, vilket är den enda förklaringen till att jag kom att skymta en del i nyhetssändningarna på kvällen.

Tre och en halv sekund av berömmelse över hela Ryssland, ända bort till Vladivostok. Rubriken på NTV:s reportage är Håll koll på vädret.

Till en engelskspråkig rysk journalist, som jag kom i slang med efter presskonferensen, sade jag att denna storm var oförutsägbar med vår nuvarande teknik. Men i takt med att datormodellerna blev bättre, framförallt matematiskt mer detaljerade, och att fysikaliska processer som vattenångans kondensation, vilket frigör värme, representeras bättre, kan vi kanske om 5—10 år hoppas på förbättringar. Till dess kan man som bäst varna om förhöjd risk för sådana här stormar. Men trots att Kolgomorov var grundaren av sannolikhetsläran, gillar ryssarna inte sannolikhetsprognoser.

Detta ledde osökt över till frågan om dagens och framtidens meteorologiutbildning, vilket skulle avhandlas på den tvådagarskonferens vilken föranlett all medieuppmärksamhet.

PS. De som vill träna sin ryska kan titta på:

Föregående artikelSlaget vid Little Big Horn och massakern i Wounded Knee
Nästa artikelVid sunda vätskor – några glimtar ur medicinhistorien

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.