I början av december meddelades att de ryska skolbarnen presterade bäst när det gäller läsförmåga. Kartläggningen som görs vart femte år, kallas PIRLS – Reading and Literacy Study. Totalt deltog 320.000 elever i tioårsåldern från hela världen i den återkommande kartläggningen.
Förvånade nog har publicerandet av kartläggningen mer eller mindre orsakat ett ramaskri, framför allt i de anglosaxiska delarna av världen, som USA, Storbritannien och Kanada. Det har gått så långt att man till och med hotat med sanktioner mot Ryssland, till följd av resultatet. Hot om importförbud för rysk klassisk litteratur, som Gogol, Dostojevskij och andra kända författare.
Prestigen är stor, inte minst för de olika instanser som ansvarar för utbildningarna. Men framför allt ingår även detta i den globala kampen om världsherraväldet, liksom avstängningen av den ryska OS-truppen från vinterspelen 2018. Russiagate attackerna mot ryska media verksamma i USA. Paranoian har kopplat greppet om the Deep State, Pentagon och vapenindustrin.
En läsforskare som emigrerat till USA från Ryssland uttryckte sig om lästesterna och de ryska skolelevernas resultat: ”Has the Kremlin been running a statesponsered campaign, whereby the resultat from the Reading tests has been manipulated and tied to give Russian children high marks?” (Georgy Rodzianko).
Det engelska utbildningsdepartementet påstod att resultaten helt enkelt inte kunde vara korrekta med tanke på de summor som det brittiska skolsystemet har till förfogande. (Russia Insider)
Det ryska resultatet skulle enligt britterna vara manipulerade ”…the results from the test provide further evidence of russian meddling and manupulation, this time using inocent children as pawns in a sinister game.”
Det brittiska departementet avslutar sitt angrepp med rent rasistiska tongångar: ”As everyone knows, while Britain has a world class education system, that is the envy of every nation, Russia is a poor country where nothing works and everyone is force fed a constant amount of Kremin propaganda”. (Russia Insider)
Kommentarer från ryskt håll saknas dock inte: ”Another explanation is that the results, whilst many Western toddlers learn how to use an Iphone, and guessing their gender, Russian children are being focused to learn alfabeth and reading.”
Amerikansk sanktionshysteri
Den amerikanska sanktionshysterin har lämnat allt sans och vett och den sönderfallande staten och det politiska systemet präglas av fullständig paranoia. Detta i kombination med gigantisk, drogproblematik, likaså hög frekvens av dödligt våld med skjutvapen.
Ekonomin är förlamad på grund en historiskt exempellös statsskuld, lågt finansnetto, negativa handelsbalanser gentemot många viktiga handelspartners, låga skatteintäkter som kommer att sänkas ytterligare. Vapenindustrin som hålls under armarna av de utsugande maktskikten är den dominerande industrin. Tendensen är dock minskande vinster även där.
Men framför allt den pågående attacken mot petrodollarn blir det som till sist sänker den amerikanska supermakten. För några dagar sedan gav Pakistan tydliga signaler om att de överger dollarn och övergår till yuan för sin handel. Ryssland och Iran är redan där. Den kinesiska valutan är dessutom kompatibel mot guld vilket skyndar på processen.
Kineserna och ryssarna har mycket snabbt byggt upp digitala betalningssystem som Chinese International Payment System (CIPS). Inom maximalt 2–5 år, kommer det stora raset för dollarn då merparten av världens länder går över till att använda den kinesiska valutan. Då är det slut med att trycka upp dollarsedlar för att betala skulderna, troligtvis flöjt av en chockartad inflationsvåg av historiska mått. När så den planat ut råder en ny världsordning, med Kina och Ryssand i täten och USA samt Europeiska Unionen som förlorare och med stora problem på de flesta fronter.
Man behöver bara åka tunnelbana, spårvagn eller buss i Ryssland (eller Ukraina) för att se att de är ett mycket läsande folk. Anglosachsarna är stormaktschauvinister. En holländsk kollega återvände från en tjänsteresa till USA där någon frågat honom om det fanns något universitet i hans land.
Under 1990-talet arbetade jag många år i Vitryssland. Det var ett samarbete mellan Umeå Universitet och en motsvarande partner i Vitryssland och handlade om förskolor och skolor. Svenska Institutet bekostade satsningen. Jag reste dit med föreställningar och fördomar att skolor i Vitryssland (”The Soviet Museum”) skulle vara föråldrade och mer inriktade på dåtid än på framtid. Och, det stämde. Läroböckerna var från Sovjettiden, impulser från väst undangömda eller censurerade (Harry Potter var nästintill förbjuden). De många besöken på förskolor och skolor i städer och på landsbygd gav mig ständiga deja vu-upplevelser från mina folkskole- och realskoleår. Lärarna och andra vuxna upprätthöll en stark och auktoritativ ställning. Det var ordning och reda. Tyst i klassen. Läraren härskade i sitt klassrum. Och! Barnen arbetade, var flitiga och lärde sig läsa (vilket var mitt specifika forskningsområde).
Är det dags för den s.k. Sputnik-chocken (från 1957) igen?
Jag trodde bilden eventuellt var turkisk p g a texten i bakgrunden, men lite sökning på nätet verkar snarare peka på att barnen är israeler. Nåja, bara kidsen lär sig läsa ordentligt så är det väl bra!
Ibland förekommer visst slarv på illustrationsavdelningen. Ska ta upp frågan.
/Redaktören
Satir är ibland en smula farlig – även om vi väl syndat på nåden lite till mans. Inlägget blandar avsiktligt samman en verklig läskunnighetsstudie benämnd Progress in International Reading Literacy Study (PIRLS) med skämtsamma kommentarer av bloggaren The Blogmire vars ”resident Russia expert, Russ O’Phobe” låter en representant för den brittiska regeringen förklara att ”the results provide yet further evidence of Russian meddling and manipulation, this time using innocent children as pawns in a sinister game:
– As everyone knows, whilst Britain has a world class education system that is the envy of every nation, Russia is a poor country where nothing works and everyone is force-fed a constant diet of Kremlin propaganda.”
Kul. Men, som The Blogmire själv påpekar, ren satir.
För att följa upp Per-Olov Källs kommentar: notera hur The Blogmire i satiren låter ”läsforskaren” som emigrerat från Ryssland till USA heta Georgy Rodzyanko, medan förlagan naturligtvis är Grigory Rodchenkov, den tidigare chefen för the ryska dopinglaboratoriet som numera gömmer sig i USA.
Bortsett från den ganska roliga satiren så är det ingen nyhet att ryska barn visar bättre resultat i lästester än många andra. Jag hörde ett radioprogram om läs- och skrivsvårigheter redan då Sovjetunionen fanns kvar. Ryska skolor hade mycket mindre problem med detta än svenska. Förklaringen var den samma då som nu, att ryska barn fick läsa de ryska klassikerna i väldigt tidig ålder. Detta hade fördelen att de fick bättre läskunnighet och dessutom tillägnade sig sitt rika litterära kulturarv. Att svenska barn redan i grundskolan skulle tvingas att läsa Almqvist eller Strindberg anses väl vara snudd på barnmisshandel i dagens Sverige.
Vinjettbilden kommer nog från ett turkisktalande land, men från Azerbajdzjan.
De ryska klassikerna Tolstoj, Dostojevskij, Gogol och så vidare lästes av gruvarbetare i Malmfälten och diskuterades flitigt. Min farfars böcker tog jag gärna emot och plöjde igenom. Min poäng är dock att belysa utfärdandet av alla dessa bannbullor benämnda ”sanctions” riktade mot Ryssland, där USA och dess allierade attackerar ryska staten för fullständigt absurda och paranoida vanföreställningar.
Sanktionerna har dessutom drabbat andra stater betydligt mer än den ryska. Merkels Tyskland har drabbats hårdast av de besinningslösa sanktionerna, bland annat för att de är så fastlåsta i det av USA dominerade betalningssystemet och inte anslutit sig till de länder som aktivt lanserar och driver utvecklingen mot avskaffandet av petrodollar och att ersätta den, genom att kinesernas yuan blir den nya dominerande reservvalutan, konvertibel mot guld och ny huvudaktör när det gäller den globala handeln med olja.
Kanske utanför ämnet men inte utanför Hasses kommentar: också DN börjar upptäcka att USA tappar i inflytande. Men de har inte insett, eller velat inse, att det startade långt före Trump.
Satiren är ibland ett starkt vapen i alla möjliga sammanhang, men verkligheten överträffar såväl satiren och dikten or whatever.
Russiagate som är utan all evidens och saknar all substans från något som helst håll, sviktar ibland i sin funktion som motor att driva fram ett förödande krig mot Ryssland främst i Europa.
Livstidsavstängnigarna av enskilda oskyldiga ryska idrottsutövare, har heller ingenting med varken satir eller verklighet att göra. Lika gäller för påståendet att ryska staten systematiskt sysslat med statlig dopning. Lögn och förbannad dikt, total avsaknad av bevis, inte ens redovisat öppet med konkreta och belagda uppgifter, som vid en förundersökning och ett väckt åtal i en brottsutredning, där den misstänkte kan ta ställning till vad misstanken består av.
Fortsättning följer…
Forts…
De juridiska processerna strider mot grundläggande rättssäkerhet. Idrottarna har dömts till livstid avstängning utan att ha fått redovisat för sig vad anklagelserna består av. De har fått till svar, bevisen kommer ”in due time” allt finns i Mclarenrapporten. Viket är en lögn. Legkov, den livstidsavstängde ryske skidlöparen ska enligt uppgift från ”åklagarna” fått veta att han ska ha manipulerat provröret då det uppvisar skrapmärken, ett provrör utan DNA och fingeravtryck. Så ser denna skandalösa juridiska process ut.
Detta inslag ingår också i det amerikanska försöket att dra igång storkrig mot Ryssland i Europa, genom det nu strax av USA beväpnade Ukraina, samt med förstärkning av de amerikanska soldaterna i Nordnorge från 300 till 3000 soldater. Dessutom en Baltisk front. Från tre håll alltså. Risken att Sverige dras in är uppenbar.
Jag läste Mark Twains Tom Sawyers äventyr och Huckleberry Finn vid 7 års åldern, Walter Scotts Robin Hood vid 8, Charlotte Bronte och Jack Londons White Fang vid 9. Fransk litteratur dök senare upp på mina bokhyllor: böcker av Alexandre Dumas, Molière, Anne et Serge Golon, Beaumarchais, Viktor Hugo och de Balzac inspirerade mig under hela min uppväxt. Tyskarna von Goethe och Bayer blev jag nästan kär i. Ryska klassiker lästes både i skolan och hemma dagligen som en obligatorisk läsning.
Även om nutidens barn i Ryssland inte är lika mycket pålästa som min generation (uppväxt i Sovjetunionen), är det fortfarande en del av kulturen: köpa hem massor med barnböcker (på olika språk) och läsa dem dagligen och börja så tidigt som möjligt. Min dotters läshastighet på svenska ligger över genomsnittet för åk 3 (hon går i 2:an). På ryska motsvarande läshastigheten hennes ålder. Hon läser även på engelska och lite grand på franska, men med en del misstag. Resultaten är varken manipulerade eller har fuskats fram. En enda ”dooping” är daglig läsning.
På Nyhetsbanken har Stefan Lindgren ett vägande inlägg i debatten.
”Från konservativt håll argumenterar man att begränsningar av olika etniska [mest asiatiska] minoriteters tillträde till högre utbildning bara är ett sätt att korrigera en situation där USA:s majoritetsbefolkning inkl. svarta sett sin andel sjunka ner mot 15-20 procent.”
Hans A!
Du tar i din gästblogg och kommentarer upp tre olika saker.
1) Läsundersökningen. Att människor från de tre systrarna är flitiga läsare är jag mycket välbekant med. I Minsk överträffas numera de traditionellt pampigaste byggnaderna (KGB och
Akademien) av det nya biblioteket.
2) Doping och Ryssland har diskuterats tidigare och här är vi i stort sett överens. Jag kan nämna att mina ryska dopingkontakter fann The Blogmire mycket roande.
3) I frågan om Ukraina står vi mycket långt ifrån varandra, och jag delar inte dina närmast myrdalska katastrofmardrömmar.
Under julhelgen ägde den största utväxlingen av fångar rum mellan Ukraina och ”folkrepublikerna” i Donbass. Utväxlingen inträffade efter att Putin själv, för en gångs skull, kommunicerat direkt med ledarna för ”folkrepublikerna”. Utväxlingen rapporterades på ett neutralt sätt i ryska statliga media, men bemöttes med ”hövlig tystnad” i bloggar och FB-sidor som i vanliga fall kör sina inövade drapor om Ukraina.
Mats L!
Du har rätt när du tydliggör utväxlingen av fångar under julhelgen. Viktig information som ska redovisas inte minst om man är kritisk och orolig gällande Ukrainas agerande.
Nu är det klart med den amerikanska vapenförsäljningen till nuvarande makthavare. Den sittande regimen har inga som hest möjligheter att vinna kommande val och söker militär konflikt för att undvika ett nederlag i valet.
USA har målet att få igång militär konflikt med ryssarna i Europa och en viktig del är att åter få till en fortsättning av kriget i Ukraina. Ett krig tidigare i mindre skala, som nu riskerar att utvidgas till ett större krig med tiotusentals offer, ett blodbad med förödande konsekvenser för Ukraina.
Tidigare under hösten hölls ett stort nazistiskt möte med stor nazistisk demonstration med 20.000 deltagare. President Poroschenko höll ett tal där han lyfte fram Bandera och hans anhang som positiva gestalter i landets historia.
Hur ser du på detta?
Ad günün bör betyda namnsdag på turkiska, och mubarak betyder väl ungefär välsignad. Jfr eid mubarak, ramadan mubarak.
Azerbaijan låter rimligt. Det sista ”a”-et i mubarak är ju inget vanligt a som det skulle varit om det vore Turkiet.
Azerbaijans officiella språk, azerbajdzjanska eller azeriska, är ett turkspråk.
Hans A!
Det korta svaret på din fråga [om Bandera] är att det är upp till varje land att själv göra upp med sin egen historia.
Det lite längre svaret blir att Hitlers snabba framgångar i Ukraina gjorde att det aldrig fanns behov att upprätta en ukrainsk stat med en Quisling. Bandera placerades i nazistisk fångenskap, och släpptes inte förrän i september 1944, när krigslyckan definitivt vänt för tyskarna; Röda arméns vitryska fronter hade i Operation Bagration utplånat tyskarnas centrala armégrupp.
När jag besöker Ukrainas historisk museum i Kiev blir jag alltid stående vid en monter som illustrerar landets moderna historia. I den högra montern ett foto med en gumma omgiven av tio grånade herrar med medaljer. Hon födde tio söner, alla deltog i kriget och alla kom tillbaks. Ett mirakel. I den vänstra montern foton av nio unga män. En avrättades av de vita under inbördeskriget, de övriga stupade åren 1939-45. Mamma Stepanova dog 92 år gammal och överlevde alla sina nio söner.
Moskvas tunnelbana
Mats L!
Det är en ny, intressant princip du formulerar, att det är upp till varje land att själv göra upp med sin egen historia. Jag har inte sett den formulerad förut, men väl tillämpad, t ex av nationalistiska finländare som anser att bara deras eget folk har rättighet att analysera Finlands historia.
Men jag är inte så säker på att hänvisning till ”Mats Larssons Princip” är till så stor hjälp när icke-ryska socialister idag funderar över revolutionen 1917, Lenins syn på NEP-politiken eller Stalins roll under kollektiviseringen.
Så jag tror att fler än ukrainska statsmedborgare har rätt att ställa frågor om Stephan Bandera.
Härlig bild. Ryssarna är stenhårda och systematiskt läsande såväl av det egna landets litteratur, utan även av gällande viktig internationell litteratur ingår i kraven.
Självklart borde svensk skola åtminstone höja kraven och som tidigare diskuterats i annan tråd på bloggen skapa en kravlista på avverkad och godkänd nivå gällande läsning och återupprättandet av kravet på att skolbarnen måste nå godkänd nivå för att erövra godkänt i ämnet litteratur för godkänt betyg i svenska.
Med tvång, ett absolut krav på att eleverna genomför detta, totalt nio år av rejäl läsning. Avskaffandet av läsningen helt en medveten demontering av läsandet av Strindberg, Moberg, Twain, Gogol osv då eleverna riskerar, blir mer kapabla medborgare via en sådan läsning som medvetandegör ungdomarna samt ger ren njutning. Men då krävs att det är obligatoriskt samt kompetenta lärare, den djupa kunskapen om nationell och internationell litteratur finns inte inom lärarutbildningen av idag.
Knut L!
När min hustru och jag var i Moskva för några månader sedan åkte vi av speciella skäl mycket tunnelbana men något som ens liknar bilden ovan såg vi aldrig. Ja, mig förefaller den till och med arrangerad. Kan du berätta mer om den?
Mats L!
I Alexander Werths klassiska bok ”Russia at war 1941-1945” från 1964 finns ett kapitel ”German Rout in Belorussia: Worse than Stalingrad” Du kallar ovan samma sak för ”Operation Bagration”. När blev den beteckningen den vanliga på svenska?
Bo P!
Den stora sommaroffensiven 1944 i syfte att eliminera den ”vitryska balkongen” gavs kodnamnet Bagration efter den georgiske generalen Pjotr Bagration, som stupade vid slaget vid Borodino 1812. Gissningsvis namngavs operationen av Stalin själv.
Jag vet inte när namnet började användas på svenska. I Jolos bokserie 20:e Århundradet (1965) finns namnet inte med, och operationen överskuggas helt av Dagen-D, som inleddes ett par veckor före Bagration. En av Sveriges kunnigaste skribenter om andra världskriget, Niklas Zetterling, använder i boken Hitler mot Stalin (2009) namnet Operation Bagration.
Anders P!
Så har jag då på årets sista dag fått en princip uppkallad efter mig; inte dåligt! Begränsningen med 1000 tecken tvingar ibland fram förenklingar som är approximativa.
Jag uppfattar Bandera mer som en symbol än som någon som spelade någon viktig roll under kriget. Det är också det intryck jag får av Paul Robert Magocsis bok A History of Ukraine. Att det finns mörka sidor i Ukrainas historia under kriget diskuteras av Peter Johnsson i hans Ukraina-bok och som jag anmälde här i augusti förra året.
Jag tror en kommentar från en ukrainare för några år sedan sammanfattar ungefär hur jag ser på Bandera: ”Varför göra så stor affär av Bandera? Han satt ju i tyskt fängelse under nästan hela kriget”.
I det historiska skede vi just nu bevittnar – den definitiva separationen mellan Ukraina och Ryssland – är det inte förvånande att Banderas roll överdrivs från båda sidor. Men jag vidhåller att det är Ukraina som ska avgöra om man ska avveckla statyer eller döpa om gator.
Bandera är en bakgrundgestalt som ger näring åt dagens fullblodsnazister. De 20 000 som slöt upp till obehagliga massiva protester nyligen. Dessa krafter som även finns i och för övrigt nära den politiska makten i Ukraina. Även i Galicien är det absoluta flertalet ukrainare inte varken rasister eller nazister. Viktigt notera detta. Finns opinionsundersökningar som bekräftar detta.
Det är mycket stor risk att det blir ett mycket stort blodbad i det kommande kriget i Ukraina, där USA kommer att använda den sittande makten i Kiev som legoknektar i ett krig mot Ryssland de inte kommer att segra i. Tiotusentals liv går till spillo.
Mats L!
Det är inte alltid så lätt att handskas med lojaliteter och bindningar. Men hade personer som är viktiga för dig tagit illa upp om du skrivit något i stil med: Med tanke på de många nationella gestalter Ukrainas historia är full av kan jag inte förstå att man där valt att skjuta fram just Bandera.
Anders P!
Tror jag inte alls att de skulle göra. Har aldrig träffat en ukrainare som talat sig varm för Bandera.