Ryska svältkatastrofen 1921–22

ör att förstå hur svältkatastrofer uppträder och vilka konsekvenser de kan få måste vi göra upp med en vanlig fördom. En modern människa älskar våren och försommaren och tycker illa om hösten. Men tills för inte så länge sedan var hösten de stora festernas tid och våren emotsågs med viss bävan. Orsaken var att på hösten njöt man av skördarnas alla frukter. När våren gjorde sin entré, började de ta slut, eller hade tagit slut. “Den vår de svage kallar höst”, skaldade Erik Axel Karlfeldt.

Vår och höst i Pieter Brüegels svit “De fyra årstiderna”. På våren sår och planterar man, men får inget i utbyte förrän under hösten – och först då kan man ha fester.

Svältkatastrofer inträffar därför oftast under våren då det man eventuellt skördat under föregående år tagit slut. En dålig skörd ett år följs ofta av ännu en eftersom landsbygdsbefolkningen då blir tvungna att livnära sig på utsädet avsett för nästa år.

Svälten började 1920
Svältkatastrofen i Ryssland började redan på sensommaren 1920 och beskrivs väl i Stefan Lindgrens bok om Lenin (s. 234–41) men också Richard Pipes bok om ryska revolutionen. Sidorna 297–405 är rik på detaljer som inte står i motsättning till det som Lindgren skriver. I Anders Carlssons nyutkomna bok om Sovjetunionens historia, Resa in i det okända kan vi i kapitel 7 bl a läsa:

“Sovjetmakten gick segrande ur inbördeskriget. Men priset var fruktansvärt högt med ett land i ruiner. Svältande städer tömdes på människor när de som kunde flydde ut på landet för att finna mat. Missnöjet pyrde, inte minst bland bönderna, som ända sedan 1914 fått se allt överskott och mer därtill försvinna i tvångsrekvisitioner till staten, en politik som introducerades av tsarregimen, men som sedan fortsatte under både den provisoriska regeringen och sovjetmakten. Detta av tvingande nödvändighet, ty på något sätt måste städernas arbetare och Röda arméns soldater förses med mat. Utan pengar i statskassan och utan industrivaror att erbjuda bönderna i utbyte var statlig konfiskation av spannmål enda möjligheten.”

Dessa konfiskationer skulle bara vara tillfälliga, men fortsatte eftersom sommaren varit torr, vilket ledde till missväxt på många håll. Bondeuppror bröt ut på flera ställen i Sovjetunionen. Dessa kom snart att överträffa alla bondeuppror under tsartiden och ansågs av Lenin farligare än Denikins, Kolchaks och andra vita truppers motstånd. Hösten 1920 till våren 1921 förlorade sovjetmakten tiotusentals medlemmar i de rekvisitionsbrigader som anfölls av bönderna.

Samtidigt som anarkisten Nestor Machnos arméer härjade i stora delar av Ukraina bröt det ut ett uppror på Kronstadtbasen utanför Petrograd. Lenin lär ha sagt att bolsjevikerna var bara en droppe i nationens hav – och havet var i full storm!

Upproret i Tambo
Det farligaste upproret av dem alla bröt ut i mitten av 1920 i Tambo 350 km sydöst om Moskva. Det leddes av en Aleksandr Antonov. Han var f d socialist-revolutionär, d v s den politiska grupp som var bolsjevikernas allvarligaste utmanare och i de allmänna valen för det mesta fått flest röster. Den som bolsjevikerna satte in att kväsa upproret hette Vladimir Antonov-Ovsejenko. De var inte släkt men det snarlika namnet har ibland skapat förvirring i historieskrivningen. En annan militär, som avdelades för uppdraget ,var kommendanten som slagit ner Kronstadtupproret, Michail Tuchatjevskij.

Omfattningen av upproret i Tambovområdet

Denne använde metoder som vi normalt förknippar med Wehrmacht under 2:a världskriget eller USA marinkår under Vietnamkriget: tagande av civil gisslan, nedbränning av byar o s v. Tuchatjevskij satte också in stridsgaser från den kejserliga arméns vapenförråd för att komma åt de friskaror som gömde sig i skogarna.

Den utbredda svälten
Kombinationen av missväxt, tvångsrekvisitioner och inbördeskrig ledde till utbredd nöd i stora delar av Sovjetunionen i synnerhet där konflikterna varit som hårdast, i Volgaområdet och ner mot Kaspiska havet.

Omfattningen av hungersnöden i Ryssland hösten 1921.

På grund av brist på utsäde, fick nödåret 1921 också konsekvenser för 1922.

Allt motstånd, alla uppror, fick Lenin och bolsjevikerna att slå till reträtt. I maj 1921 återkallades den förordning som förstatligat småföretag ner till minsta väderkvarn, och i juli samma år antogs en ny förordning, som gav sovjetmedborgarna rätt att ägna sig åt privat hantverksproduktion och att starta industriföretag i mindre skala. Samtidigt antogs en förordning som tillät utarrendering av mindre statliga företag. Ett halvår senare hade 10.000 statliga företag arrenderats ut till privata industriidkare eller kooperativ. Den stora majoriteten var just väderkvarnar med på sin höjd en anställd, med den tidigare kvarnägaren som arrendator. I de företag som sysselsatte mellan femton och tjugo anställda var 50 procent av arrendatorerna de tidigare ägarna.

“Omläggningen av politiken innebar därför rent fysiskt kapitalisternas återkomst. Denna politik kom att kallas Nya Ekonomiska Politiken, NEP, och den kompletterades efterhand med fler kapitalistiska inslag, som prioriterade effektivitet och disciplin i de statliga företagen och som rensade dem från de sociala institutioner som de försetts med under krigskommunismen. NEP upphävde också, åtminstone i praktiken, den tidigare så omhuldade ‘rätten och plikten att arbeta’. Istället blev arbetslöshet åter ett plågsamt socialt fenomen och arbetsförmedlingar en av sovjetstatens nya och mest besökta institutioner.” (Carlsson, s. 173).

1922 var den omedelbara krisen hävd. Men de objektiva motsättningarna bestod: en växande stadsbefolkning som behövde mat, privata jordbruk som tillsammans producerade mindre än före 1914 och ett politiskt missnöje med de nya NEP-kapitalisterna. Dessa agerade ofta provokativt och översittaraktigt, i tron att “bolsjevikerna” lidit ett avgörande nederlag och att det bara var en tidsfråga innan de förrevolutionära politiska och ekonomiska förhållandena hade återskapats. Däri misstog de sig grundligt…

  1 kommentar for “Ryska svältkatastrofen 1921–22

  1. Jan Arvid Götesson
    2019-03-19 kl. 8:27

    Ett mindre skrivfel: ”den vår de svaga kalla höst”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.