Ryssarna mottogs med stor folklig entusiasm i Baltikum i juli 1940

Av en händelse fick konstnären Dine Sorbon Malmsten reda på att jag höll på att sammanställa en bok om Estlands historia. Hon kontaktade mig och berättade att hon funnit sin fars, Egil Malmsten, dagbok, där denne bland annat klistrat in en rad tidningsklipp från de omvälvande julidagarna 1940 då Röda armén tågade in i Baltikum.

Egil Malmsten, som var son till formgivaren Carl Malmsten, var 19 år när han skrev dagboken. Han studerade på Konstakademien 1942–1947 och finns idag representerad på bland annat Moderna muséet. På 1950-talet var han kommunalpolitiskt aktiv för Sverigens kommunistiska parti i Solna.

Tidningsklippen är ur Aftonbladet (AB), Dagens Nyheter (DN), Ny Dag (ND) och Nya Dagligt Allahanda (NDA). AB stod 1940 samlingsregeringen Hansson nära, DN var liberal, ND var kommunistisk och NDA var konservativ, och hade stått Tyskland nära under första världskriget. Tillsammans är klippen en ganska bra spegling av 1940 års svenska medielandskap.

Den bild av baltstaterna – som av Sovjet våldtagna småstater – är långt ifrån den som här framträder. Efter 1940 har förstås mycket hänt, men Röda armén mottogs av en majoritet av ländernas befolkningar som befriare, åtminstone om man får tro dessa tidningsklipp.

Jag återger dem i tur och ordning från dagboken:

AB (Aftonbladet) 14 juli 1940
Tre veckor ha förflutit sedan Röda arméns inmarsch i Lettland, och det är en oerhörd omdaning, som skett på denna korta tid.

Landet har fått en helt annan prägel. De som tidigare betraktades som statsfiender och sutto fängslade äro nu dagens hjältar och bekläda höga poster. De förutvarande makthavarna ha avlägsnats från sin ledande ställning och ha blivit arbetslösa, de ha inga utsikter att erhålla någon sysselsättning.

Trots de revolutionerande omvälvningarna råder lugn och ro i landet, och inga yttre förändringar kunna märkas.

Det enda är att gatubilden har fått ett ryskt inslag. Överallt ser man ryska soldater och officerare, och överallt talas ryska.

Rysk militär spelar handboll med badgästerna
Från biograferna försvinna alltmera de tyska och amerikanska filmerna och ersättas med sovjetfilmer. För att erhålla en biljett måste man stå i kö framför biljettluckan minst en timme.

På operan och i parkerna uppträder dagligen röda arméns sång-, musik- och dansgrupper. Inträdet såväl till operan som till föreställningarna på övriga platser är fritt, och biljetterna utdelas gratis på fabrikerna och arbetsplatserna av arbetarorganisationerna. Trots den starka sommarvärmen är operan ständigt fullsatt till sista plats. De uppträdande skörda livligt bifall av publiken.

Röda arméns sångkörer och dansstrupper uppträda även på valmötena, som anordnas av lettiska kommunistiska partiet. De uppträdande rödgardisterna utöva en stor dragningskraft på publiken, så att valmötena besökas av tiotusentals personer.

Gatutrafiken i Riga har även blivit betydligt livligare. Man erhåller nu tillräckligt med bensin från Ryssland, och biltrafiken är nu i stort sett densamma som före kriget. Därtill kommer de otaliga ryska militär­bilarna, som ständigt fara fram och tillbaka på gatorna.

Om söndagarna fara hela karavaner med ryska militär­bilar, fullsatta med officerare och soldater, ut till Riga Strand. Isiga bilar ta de ryska militärerna ofta med sig civila, mest barn och ungdom promenadåkning och tydligen behöva de icke spara på bensinen.

Ryssarna delta även i idrottslivet; man ser ofta ryska militärer spela hanboll med badgästerna. De äro inga­lunda reserverade i sitt umgänge utan inlåta sig gärna på diskussioner och samtal även över politiska frågor och det nuvarande internationella läget, men beträf­fande flirt och nöjesliv förhålla de sig mera reserverade; men ser sällan ryska officerare eller soldater i damsällskap.
Om man ser dem i kvinnligt sällskap är det i de flesta fall flickor ur arbetarklassen, mest ryska och judiska, emedan den lettiska ungdomen endast i undantagsfall förstår ryska. Över huvud taget kan man icke märka någon kontakt mellan rödgardisterna och de högre befolkningsskikten.

Riga proletariseras allt mera, och befolkningen har börjat kläda sig enklare. På gatorna ser man nu mycket sällan eleganta damer, och även herrarna gå utan kavajer och slipsar.

För icke länge sedan ha de lettiska tidningarna skrutit med att Riga är den snyggaste staden i Europa. Detta gäller emellertid icke numera, ty befolkningen har nu blivit likgiltigare i från om ordning och snygghet. Polischefen i Riga har till och med sett sig föranlåten att rikta en uppmaning till befolkningen att iakttaga ordningsföreskrifterna och hota med stränga straff vid överträdelse av dessa.

På huvudgatorna i Riga ser man – i synnerhet om kvällarna – ett stort antal arbetare, vilka samlats vid den stora Esplanadplatsen, som är förvnadlad till ett militärläger, där de röda soldaterna om kvällarna spela och sjunga.

De lettiska arbetarna äro i stort sett nöjda med de inträdda förändringarna, i synnerhet som arbets­lönerna höjts med 15–20 procent.

Den förutvarande Ulmanis-regeringen hade nämligen i viss mån försummat arbetarklassen och berövat densamma dessa rihet. Sålunda skickades den stor del av arbetarna i städerna tvångsvis ut till landet på torvupptagning, vedhuggning och jordbruksarbeten, varvid lönerna voro synnerligen låga.

Bland de mera välbärgade klasserna råder däremot stark förstämning, ty trots alla försäkringar om att den privata äganderätten kommer att respekteras, äro de ängsliga för sin egendom.

Oerhört stor är nu nu efterfrågan på ryska böcker, tidningar och tidskrifter. Efter röda arméns inmarsch i Riga såldes alla ryska skolböcker, och ny sändningar inträffat från Moskva. De lärare i ryska, som under tjugo års tid fört en tynande tillvaro, enär ryskan varit ett ”dött språk”, ha nu högkonjunktur. Då ny ryskan kommer att införas vid alla skolor som obligatoriskt språk, råder stor brist på lärare och många måste hämtas från Sovjet.

Även i radion har man börjat lämna undervisningen i ryska. För övrigt ha stora förändringar införts beträffande radioprogrammen. Rysk musik, folkvisor och så vidare spelas dagligen, och radering av röda arméns sång- och musiknummer förekomma varje dag. Gudstjänsterna som förut varje söndag mellan klockan 10–1 raderats, ha nu avskaffats, likaså allt som har med religion att göra. I stället anordnas om söndagarna så kallade ”arbetarmorgnar”, vilka huvudsakligen utgöras av lovsånger över Stalin.

Arbetarna och judefrågan.
Även pressen har likriktats och anpassats efter den nya förhållandena. De hittillsvarande chefredaktörerna för tidningarna ha avskedats och i deras ställe nya tillsatts, vilka hålla sig till de nya politiska riktlinjerna. Tidningarna innehålla mycket ryskt material, artiklar om livet i Ryssland, och det nu pågående kriget belyses allt mera från rysk synpunkt.

De lettiska arbetarna uppfostras mera till den åskådningen att deras vänner icke längre äro att söka bland den lettiska överklassen utan bland de ryska, judiska och andra arbetarna.

Antisemitismen bland arbetarklassen har nästan försvunnit. Däremot har den vunnit stor utbredning bland dem, som äro missbelåtna med den nuvarande regimen. De få emellertid inte giva uttryck åt sina känslor, ty att använda det tidigare populära tillmälet ”jude” är nu förbundet med stora obehag, och många ha erhållit flera månaders fängelsestraff för att de icke kunnat behärska sina känslor. Det är klart, att det judiska proletariatet är mest tillfredsställt med de nya förhållandena, ty de ha mera att säga till om änden tidigare lettiska överklassen. Även en del av de förmögnare judarna äro belåtna, ty de ha fruktat att alla judar komma att förjagas från Europa i händelse av att Hitler segrar, men i och med röda arméns inmarsch hotar denna fara icke mera.

Det har med ett betänkande ord sagts att revolutionen i Balticum genomförs ”med vita handskar”. Säkert är att det råder proletarisk festivitas.

Dagligen äga stora manifestationer rum med musik, flaggor, plakat, Stalins porträtt och så vidare. Hela Riga står nu i valpropagandans tecken, och varje dag anordnas tiotals valmöten. De tiotusentals arbetare, som infinna sig till valmötena, intressera sig för övrigt mera för sången och musiken av de ryska orkestrarna och skådespelarna än för de uppträdande talarna.

B-s.

TALLIN i juli (AB)
Tallin har på några veckor undergått en metamorfos, som är förbluffande. Så gott som motståndslöst kapitulera esterna för ryssarnas krav, och de ryska truppernas inmarsch skedde så friktionsfritt att man häpnade.

Den nyryska andan genomsyrar folket allt mer och mer. Tidningar byta namn, Hus EEesti, Det nya Estland, heter nu Rahva Hääl, Folkets Röst, och den nya tidningen Kommunist ropas ut på gator och torg.

Ett demonstrationståg ägde häromdagen rum på frihetsplatsen. Det var intressant att se den vilken säker regi denna friluftsakt utspelades. Nästan omärkligt slogs i all hast en talartribun upp, och Frihetsplatsen fylldes av demonstranter, som under röda fanor ned den vita revolutionsfanan som ett hotande memento i kampsånger gåva uttryck åt sitt fasta beslut att föra sin sak till seger. Polisen hade ersatts av Rahva Omakaitse, Folkets ordningsmakt, som till tecken på sin värdighet bar etiketten R.O. i rött band om armen. De estniska färgerna markerade dock den röda bindelns mitt. I demonstrationståget skymtade Stalins bild mot röd bakgrund. Elagu sur just Stalin! (Leve den store ledaren Stalin!) lyste i markanta bokstäver på en röd sidenduk.

Männen, som fått det ärofulla uppdraget att bära Stalins bild genom gatorna, voro emellertid en sin uppgift vuxna. De veka bärstängerna vacklade, och det såg ett ögonblick ut, som om ödet ville spela demonstranterna ett spratt. Men då ryckte en rysk matros in och räddade situationen. Med ett par gester och ett älskvärt leende fick han de ovana bärarna att uppträda säkert. Ryssarnas konstnärskap förnekar sig aldrig. I triumf bars Stalins bild fram till talartribunen.

Den väldiga Frihetsplatsen var till trängsel fylld av folk, och från Palace Hotells fönster sågo ryssarna ned scen, som utspelades på f.d. Peter plats. När stämningen nått kulmen, kom ett häftigt skyfall, som svalkade känslorna och spolade bort deviserna på de röda dukarna. Det var inte samma kamplystna män och kvinnor som med våta fanor och genomdränkta kläder lämnade Frihetsplatsen.

Tallinborna måste vika för ryssarnas expansionssträvanden. Presidentens bror som är grekisk-ortodox präst, fått slå upp sina bopålar i källaren under Alexander-Nevskijkatedralen. Rikt folk, sombebott moderna våningar i stadens funkisbyggnader, ha fått ett par dagar på sig att flytta sina pinaler till stadens utkanter. Ty i ryssarnas program ingår som en viktig punkt: ingen lyx!

S, S–m.

HELSINGFORS onsdag (AB) (17/7 1940)
Från Tallin meddelas:
I Estland ha i parlamentsvalen deltagit 8,2 pr0cent av de röstberättigade. Av dessa ha 32,2 procent röstat på arbetarediktatur. I Lettland och Litauen ha närmare 100 procent röstat, och regeringens lista har samlat 95 procent av rösterna.

De kommunistiska partierna ha i alla de tre baltiska staterna besatt samtliga representantplatser. De nyvalda parlamenten sammanträda den 23 ds. Samma dag avgå även de nuvarande regeringarna och nya bildas. I dessa inträda i främsta rummet kommunister.

Estlands rundradio meddelade i går att sedan valen nu försiggått kommer nationen att rensas från alla mot densamma fientligt sinnade personer.

I dag arrangeras i Tallin, Riga och Kaunas stora demonstrationer, där det kommunistiska partiets ledare uppträda som talare. Arbetet i ämbetsverken och fabrikerna upphör kl. 14.

På Sångfestplatsen i Tallin hölls i går ett estniskt soldatmöte, i vilket även sovjetsoldater deltogo. Chefen för estniska krigsmakten, general Jonson, höll ett tal, i vilket han uppmanade de estniska soldaterna att samarbeta med arbetarna och röda armén. Under mötet talade även en sovjetisk soldat. Vid mötet uttalades önskemålet, att armén skall rensas från mot Sovjetryssland och arbetarna fientliga element.

Smetana tog pengar ur statsbanken.
KAUNAS, onsdag. (AB)
Vid undersökningen av omständigheterna kring förre president Smetanas och hans närmastes flykt till Tyskland har fastslagits, att Smetana på illegal väg lyft 12.000 dollar i statbanken och att han även olagligen utfört denna summa ur landet. De tjänstemän, dom till presidenten utlämnat beloppet i fråga, ha avskedats och skola nu ställas under åtal.

Ny Dag (k)
Tallin lörd. 20 juli
Estlands nya parlament har 80 deputerade. Därav 36 arbetare, 9 bönder, 5 lärare, 2 läkare, 2 skriftställare, 1 professor, 2 journalister, 1 student, 1 ekonom, 21 anställda. Av de deputerade är 76 män och 4 kvinnor. I den förra statsduman fanns det inte en enda kvinna.

RIGA, fredag 19 juli. (AB)
Hela brittiska pressen offentliggör i dag artiklar, vari krävs anslutning till Sovjet. Tidningarna understryka, att detta är hela det arbetande folkets enhälliga fordran.

För det arbetande folket, skriva tidningarna, är det klart att de baltiska staterna inte kunnaexistera som isolerade ekonomiska enheter, ty då hotas de av fullständig förintelse. Industrin har inga råvaror, och lantbruket ingen avsättningsmarknad. Endast genom fullständig anslutning till Sovjetunionens ekonomiska system kunna de baltiska staterna säkerställa åt sin befolkning fred, frihet och bröd.

Enligt vad som nu fastställts deltog i gårdagens demonstrationer i Riga cirka 200.000 personer, d.v.s. halva Rigas befolkning. Manifestationerna pågingo till kl. 2 på natten, och alla defilerade förbi sovjetlegationen.

Manifestationen försiggick under parollen: – Anslutning till Sovjet såsom rådsrikets fjortonde republik!

De nyvalda baltiska parlamenten sammanträda för första gången om söndag. Det är möjligt att redan på detta flesta sammanträde anslutning till Sovjetunionen kommer att proklameras. Speciella delegationer komma då att avresa till Moskva för att hos Stalin och Molotov anhålla om att anslutning måtte äga rum. Man räknar med att beslutet om anslutning kommer attt antas enhälligt.

De baltiska tidningarna offentligöra en intervju med chefredaktören för den svenska kommunistiska tidningen Ny Dag, Johansson förklarade, att de senaste händelserna i de baltiska staterna ha mottagits med stort intresse inte endast i Skandinavien utan i hela världen. Nu då alla imperialistiska länder i Europa hotas av hungersnöd och förstörelse gå de baltiska staterna tillsammans med Sovjet en blomstrande, ljus framtid till mötes. – De baltiska länderna, sa Johansson, hs tack vare samarbetet med Sovjet räddats från ruin. Sovjets tillvägagångssätt i Baltikum starkt populariserat rådsriket i de skandinaviska länderna, särskilt i Sverige.

Arbetarna i hela världen se nu att de baltiska länderna stå sida vid sida med Sovjet som ett stort ljuscentrum i hela det nuvarande Europa.

Lettiska regeringen har beslutat återinföra samskolor. Tidigare undervisades den manliga och kvinnliga ungdomen separat efter beslut av den gamla regeringen, men nu får Lettland som sagt åter samskolor.

Hela Balticum kommer under de närmaaste dagarna att befrias från alla bränslerestriktioner. Man får sålunda utan kort olja, bensin och fotogen i hur stora mängder som helst. Från Sovjet har nämligen anlänt stora partier flytande bränsle.

D.N. 18 juli ledare
Sverige representeras just nu i Baltikum…
av kommunistisk huvudorganets politiske redaktör, Gustaf Johansson, som lär ha mottagits i högst värdiga former och får ypperliga tillfällen att studera hur ett riktigt demokratiskt val ska skötas. Han är också full av beundran. De ”fria folkvalen”, som givit så storartade resultat – nästan 100-procentiga framgångar för de nya makthavarna – överträffar allt vad som tidigare förekommit i den vägen, både där och här hemma. Så skall det gå till! Bara välsinnade, proletärt självmedvetna och disciplinerade kandidater och så valmän som med iver och flit fullgör sin plikt, eftersom de eljest går miste om livets nödtorft i medborgarstaten. I tidens fullbordan skall de nya folkförsamlingarna också visa att de vet sin plikt, nämligen att avskaffa sig själva, lämna alla avgöranden i Sovjetunionens händer. Det är ”verklig frihet” – efter rysk modell. Efter några veckor är Johansson tillbaka i sitt efterblivna hemland och kan berätta hur man skall uppföra sig vid ert frihetsval som gör skäl för namnet.

Förmodligen kommer Ny Dag att omväxlande beskära sig över det tryck som utövas mot de missledda och svårt hunsade svenska valmännen och mot deras välgörare på den kommunistiska sidan. Hr Johansson själv måste emellertid än så länge anses åtnjuta en ganska aktningsvärd frihet. För egen del bör han inte klaga. Han får göra konster, han får gyckla och spotta det svenska folkstyret i ansiktet precis som han behagar. Sådant går inte för sig på många håll nu för tiden. Friheten, den ”verkliga friheten”, gör oavbrutna framsteg – fastän inte alltid efter anvisningar från Moskva och under Stalins beskydd.

Handskriven kommentar: Är det månne på Västfronten eller i Danmark och Norge D.N. tycks skönja dessa oavbrutna framsteg? Eller är det den mänskliga själens frigörelse från kroppen, oberoende av alla fypsika och materiella betingelser, som D.N. tänker på? Den ”moraliska upprustningen”? Eller vad?

D.N. 20 juli, ledare
Sovjets metoder i Baltikum har…
stakt populariserat rådsriket i de skandinaviska länderna, särskilt i Sverige, förklarar Ny Dags (k) kringresande redaktör, Gustav Johansson, i en uppmuntrande intervju i baltiska tidningar. Arberatna i hela världen ser nu att de baltiska länderna står sida vid sida med Sovjet som ett stort ljuscentrum i hela Europa. Förmodligen återger detta tämligen noga de svenska kommunisternas perspektiv på händelserna – deras trohet mot idealen, deras förhoppningar. Man vet alltså var man har dem. Att hr Johansson inte har fullmakt att tala för några andra, inom eller utanför arbetarvärlden, det vet alla här i landet. Talet om ”en blomstrande framtid” för de baltiska folken ter sig som grymt hån. Det är otäckt att en svensk skall kunna fara omkring och bära falskt vittnesbörd på det sättet, samtidigt som opinionen här hemma präglas av djup medkänsla med de stackars människorna i Baltikum, som vi med åren lärt känna närmare och vilkas trägna och trogna kulturarbete under från början synnerligen blygsamma villkor tillvunnit sig allmän aktning. Nu går skredet fram över dem – hänsynslöst. Det uppbyggnadsarbete som de varit med om raseras från grunden. Man tänker på vad som kunnat hända Finland, om det inte med all makt värjt sig. Den mörka skuggan växer igen på samma håll där den framträdde förra hösten. Under tiden drillar en svensk kastratstämma om sol och vår.

D.N. 21 juli, m ledaren (om Ålands avrustning m blyerts)
Två omständigheter måste ha verkat särskilt oroande. Den ena är att Sovjetunionens tvära vändning beträffande Åland företagits samtidigt med att rådsregeringen med anmärkningsvärd iver hållit vid liv en del tvistefrågor angående bortförd eller förstörd materiel i de från Finland erövrade landsdelarna trots omedelbara medgivanden och realprestationer från motparten. Av större betydelse är emellertid tidssammanhanget med händelserna i Baltikum – en forcerad framryckning från Sovjetunionens sida, som erinrat om aktivisten efter dessa linjer förra gången föregick framstöten mot Finland. Rent psykologiskt sett har utan tvivel de revolutionära ingreppen i de baltiska folkens samhällsliv gjort våldsamt intryck i Finland, fastän dessa stämningar i hög grad dämpats i den offentliga diskussionen. [Handskriven kommentar i marginaalen: I vilken riktning har de gjort ett våldsamt intryck, och vilka skulle de stämningar vara som dämpats? + eller -? D.N. ha fattat sig något oklart.]

Det ska inte fördöljas att de händelser som här berörts och vilkas inre samband inte nu kan fastställas framkallat ett synnerligen ofördelaktigt intryck även på andra håll, även i Sverige. De använda metoderna i Baltikum ställer tidigare uttalanden och löften i en frånstötande belysning. Man frågar sig hur myck­et ryska utfästelser är värda. Man tycker sig få handgripliga bekräftelser på kända beskrivningar av bolsjevismens och Sovjetimperialismens väsen. Vilken är denyttersta avsikten, hur långt sträcker sig maktsträvandena, om konjunkturerna skulle visa sig goda? Just nu påminner et allmänna läget i ett väsentligt avseende om situationen förra hösten efter kriget i Polen. Även nu står stormaktskriget jämförelsevis stilla, men motparterna samlar sig till en avgörande kraftmätning, som kan ta deras resurser helt i anspråk för en koncentrerad ansträngning.

Sovjetunionens handlingsfrihet står givetvis i direkt förhållande tillade andra stormakternas engagemang i striden. Den är större i samma mån andra makter, som möjligen kunde öva ett hämmande inflytande, är sysselsatta med för dem viktigare uppgifter på andra håll. Från den synpunkten kan den svårgenomskådliga ryska politiken tänkas medföra obehagliga överraskningar i en situation som den rådande. Det räcker med att misstänkta rörelser spårats och att man inte bestämt ser avsikten.

Sveriges djupa intresse för Finland torde vara välbekant för statsmännen i Moskva. Rapporterna från Stockholm måste ha gjort klart för dem hus starkt den svenska opinionen kände samhörigheten med broderfolket under vinterkriget och våra hjälpmöjligheter begränsades av vidriga yttre omständigheter, karaktäristiska för det inledande skedet i stormaktskriget. Vad speciellt Ålandsöarna beträffar framgår Sveriges intresse tillräckligt tydligt av Ålandsfrågans historia. Förändringen i Ålands militära ställning uppfattas också som en förskjutning i Sveriges militärpolitiska läge.

D.N. 22 juli, KAUNAS, Litauen
T.T. från D.N.B.
I Kaunas öppnades sessionen kl. 12 på söndagen i Nationalteatern i närvaro av regeringen, höga representanter för Sovjetunionen med vice utrikeskommissarie Dekanozov i spetsen, diplomatiska kåren och talrika inbjudna gäster. I egenskap av tillförordnad statspresident höll konseljpresident Paleckis ett längre tal, vari har gav en återblick över de gångna 20 oavhängighetsåren och till slut en redogörelse över den nuvarande regeringens verksamhet. Han föredrog en skarp vidräkning med den förutvarande regimen och betonade nödvändigheten av att anta en ny författning, nämligen Sovjetunionens demokratiska konstitution.

Vice konseljpresident utrikesminister Kreve-Mickevicius förklarade därefter att regeringenträdde tillbaka. Parlamentet uttalade emellertid omedelbart sitt förtroende för den sittande regeringen och uppmanade denna att kvarstanna till dess en my regering bildats på grundval av den nya författningen.

Sedan en del formaliteter undanstökats antogs en dagordning som upptog: 1) Frågan om antagande av en ny författning, 2) Frågan om anslutning till Sovjetunionen, 3) Reglering av jordfrågan samt 4) Frågan om storbankernas expropriering.

Seadn dagordningen antagits gjordes ett kortare uppehåll i överläggningarna.

När parlamentssessionen åter öppnats avgav inrikesminister Gidvila en längre förklaring vari Litauen utropas som socialistisk rådsrepublik och sovjetförfattning omedelbart införes. Förklaringen antogs enhälligt kl. 15.30.

Under den fortsatta sessionen slutbehandlades även dagordningens andra punkt, frågan om Litauens anslutning till Sovjetunionen, varvid flera anföranden hölls. Justitieminister Pakarklis skildrade i ett längre tal fördelarna av en sådan anslutning för Litauen. Han ansåg att sedan parlamentet antagit sovjetförfattning förLitauen måste även den påbörjade förbindelsen mellan Litauen och Sovjetryssland legalt fastställas. Parlamentet borde därför besluta en hänvändelse till folkkommissariernas högsta råd i Sovjetunionen om Litauens upptagande i Sovjetunionen som självständig socialistisk sovjetrepublik. Detta förslag antogs enhälligt kl. 17.30. Sessionen ajournerades därpå till måndag förmiddag.

D.N. 22 juli
Från Dagens Nyheters Berlinredaktion
BERLIN, söndag.
I den vita nationaloperan i Riga, samma byggnad där den lettiska staten proklamerades den 18 november 1918, sattes i dag punkt för den fria nationen Lettland. Det var meningen att slutkapitlet skulle skrivas den 23, men ryssarna ha tydligen haft bråttom och därför påskyndat avgörandet.
Det nyvalda parlamentetproklamerade först Lettland som ett ”Sovjet-Lettland”. Därefter beslöts kl. 19.20 att hos Sovjetunionen hemställa att Sovjet-Lettlaand skulle som 14:e republik upptas i denna – den 13:e är som man erinrar seg Bessarabien, vilken häromdagen konstituerades. Inrikesminister Lacis överlämnade omedelbart parlamentets beslut till Sovjets speciellt utsände kommissarie Vysjinskij. Denne talade senare i radio, varvid har rosade Lettlands beslut, speciellt att folket tagit steget fullt ut och icke nöjt sig med några halvmesyrer. Haan uttalade sig senare om det paradis som väntade Sovjet-Lettland såsom medlem av Rådsunionen. Samtidigt ägde stora kommunistiska demonstrationer rum. De som icke ansluta sig till de nu förverkligade planerna gåva uttryck åt sin tro på landets bestånd genom att samlas vid den stora frihetsstatyn. Kl. 12 på måndagen samlas ånyo parlamentet, och väntas att redan då Sovjetunionens jakande svar skal föreligga.

TALLIN, söndag
T.T. Den nya kammaren sammanträdde kl. 12 på söndagen. Salen var dekorerad med bilder av Marx, Engels, Lenin och Stalin. Vid sammanträdet närvaro förutom regeringens ledamöter diplomatiska kåren och en arbetardelegation. Till kammarens talman valdes Veimer. Följande dagordning antogs: 1) frågan om Estlands författning, 2) Estlands inträde i Sovjetunionen, 3) proklamering av landet som hela folkets egendom, 4) nationalisering av storindustrin och bankerna.

Flera tal hölls, vari krävdes proklamering av estniska rådsrepubliken och anslutning till Sovjetunionen. Ett niomannautskott valdes för behandling av statsformen. Sammanträdet ajournerades därpå till kvällen.

Parlamentet sammanträdde åter kl. 19 och beslöt enhälligt begära landets anslutning till Sovjetunionen.

I och med att parlamentet proklamerat den estniska socialistiska rådsrepubliken övergår all makt i städerna och på landsbygden till råd sammansatta av arbetare.

Parlamentets nästa sammanträde hålles på måndagsförmiddagen kl. 10.

MOSKVA, söndag
T.T. från D.N.B. I härvarande politiska kretsar antar man att Sovjetunionens högsta råd kommer att inkallas inom kort för att formellt besluta om att uppta de tre baltiska staterna i Sovjetunionen.

A.B:s ledare, 22 juli
Ett systematiskt underblåst missnöje hos breda lager av befolkningarna har skickligt utnyttjats av de krafter, som förberett det som skedde på söndagen och till väsentlig del av egen fri vilja ha folken slutit upp kring den av Ryssland önskade politiken. De starka tyska folkgrupperna i de tre länderna drogos i tid bort, och Tyskland ser med ett relativt obetydligt intresse på vad som passerat norr om Ostpreussens gräns. Det bolsjevikiska Ryssland har haft händer i sitt återställande av de gamla gränslinjerna här­uppe. Man får förutsätta att de låta sig nöja med detta.

(och ur Allahandas [NDH] sammandrag)
… det kanske ändå får anses berättigat förmoda, att kraften och omfattningen i de ryska framstötarna icke varit Berlinregeringen helt välkomna. Det tysk-ryska närmandet innebär ju principiellt icke någon förändring gent emot av Tysklands hållning gent emot kommunismen, och att ej blott Rysslands utan även kommunismens internationella makt och inflytande ökas genom vad som nu inträffat är för alla uppenbart. Stalin har helt enkelt i eget intresse utnyttjat en enastående storpolitisk konjunktur. Han har vid varje tillfälle pressat sig till vad han i då rådande krigsläge trott sig kunna vinna. Men vinsterna ha icke varit något mål utan endast milstolpar på det nya Rysslands erövringsväg. Det finns ingenting, som ger vid handen, att framflyttandes av de ryska positionerna till Baltikum är Stalins sista steg. Det finns heller ingenting, som säger, att tyskarna skola låta sig nöja med att passivt åse uppbyggandet av ett ryskt östersjövälde, i stånd att allvarligt hota deras eget.

Liksom de ryska framstötarna hittills nära korresponderat med krigshänndelsenra i väster, kan det antagas, att det framtida läget i Östersjöområdet blir helt beroende av dn gigantiska engelsk-tyska tvekampens fortgång och slut. Ett långvarigt och förödande krig i västra och centrala Europa skall oavlåtligt stärka Rysslands makt och oavlåtligt öppna nya härdar för kommunistiska omstörtningssträvanden. Den ryska faran växer för varje dag som går. Vårt folk behöver förvisso allt vad det kan uppbringa av beslutsamhet, kraft och tillförsikt för att kunna möta storkrigets nya faser.