”Bonden” skickade mig en översättning av en BBC-artikel som redogör för nya rön angående Navalnys död, hur han ska ha mördats med ett hemskt gift från en sydamerikansk pilgroda – för publicering! – med namnundrskrift; PPPettersson, Hellvi. Denna nyhet toppade även gårdagens Rapport, där Maria Malmer Stenegard flankerade Navalnys änka på presskonferensen i München, där alla lydiga västmedier fanns samlade.
Det är ju omöjligt att påstå att det inte är sant att Navalny mördades med giftet epibatidin, men artikeln i övrigt och Rapportinslaget igår var ändå mycket typiska för hur BBC och SVT bedriver västpropaganda. Framför allt är man blind för hur EU sanktionerar ”politiskt opålitliga” medborgare, Jaqcues Baud t ex. Han är visserligen inte mördad, men ändå satt i ett slags effektivt fängelse.
På frågan om mordplanerna på Assange svarar AI: ”Rapporter har gjort gällande att amerikanska CIA under Trump-administrationen diskuterade planer på att kidnappa eller mörda Wikileaks-grundaren Julian Assange under hans tid på Ecuadors ambassad i London. Planerna ska ha inkluderat förslag om eldstrider på Londons gator, krascha en bil in i ett flyktfordon eller skjuta sönder däcken på ett plan för att hindra honom från att lämna landet.” EU är mer sofistikerade än Ryssland när det gäller att tysta politiskt olämpliga röster.
Här följer BBC-artikeln av Adam Goldsmith och Tom McArthur, publicerad 14 februari 2026 i PPPetterssons översättning:
Den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalny dödades med ett gift som utvecklats från ett pilgrodgift, enligt Storbritannien och europeiska allierade.
Två år efter Navalnys död i en sibirisk straffkoloni har Storbritannien och dess allierade skuldbelagt Kreml efter analys av materialprover som hittades på hans kropp.
Det finns ingen oskyldig förklaring till att giftet, som kallas epibatidin, hittades i prover som tagits från Navalnys kropp, enligt det brittiska utrikesdepartementet.
Utrikesminister Yvette Cooper sa vid säkerhetskonferensen i München: ”Endast den ryska regeringen hade medel, motiv och möjlighet att använda detta dödliga gift mot Alexei Navalnyj under hans fängelsestraff i Ryssland.”
Samtidigt som Cooper offentliggjorde resultaten utfärdades ett gemensamt uttalande av Storbritannien, Sverige, Frankrike, Tyskland och Nederländerna.
Cooper träffade Navalnys änka Julia Navalnaja vid konferensen i helgen.
”Ryssland såg Navalny som ett hot”, sade Cooper vid evenemanget.
”Genom att använda denna form av gift visade den ryska staten vilka avskyvärda medel den har till sitt förfogande och vilken överväldigande rädsla den har för politisk opposition”, tillade hon. I uttalandet sade de allierade: ”Endast den ryska staten hade medel, motiv och möjlighet att använda detta dödliga gift mot Navalny under hans fängelsestraff i en rysk straffkoloni i Sibirien, och vi håller den ansvarig för hans död.
Epibatidin finns naturligt i pilgrodor i vilt tillstånd i Sydamerika. Pilgrodor i fångenskap producerar inte detta gift och det finns inte naturligt i Ryssland.
Det finns ingen oskyldig förklaring till dess närvaro i Navalnys kropp.”
I en intervju med BBC Russian sa toxikologiexperten Jill Johnson att epibatidin är ”200 gånger starkare än morfin”.
Genom att verka på receptorer i centrala nervsystemet kan det orsaka ”muskelryckningar och förlamning, kramper, långsam hjärtfrekvens, andningssvikt och slutligen död”, sa hon.
Det extremt sällsynta nervgiftet finns endast i små mängder hos en vild grodart, och endast när grodan äter en specifik diet, sa Johnson och beskrev det som ett ”otroligt sällsynt sätt att förgifta en person”. Utrikesministeriet sa att Storbritannien har informerat Organisationen för förbud mot kemiska vapen om Rysslands påstådda brott mot konventionen om kemiska vapen.
Den brittiske premiärministern Sir Keir Starmer berömde Navalnys ”enorma mod” och sade att ”hans beslutsamhet att avslöja sanningen har lämnat ett bestående arv”.
”Jag gör allt som krävs för att försvara vårt folk, våra värderingar och vår livsstil från hotet från Ryssland och Putins mordiska avsikter”, tillade han.
Frankrikes utrikesminister Jean-Noël Barrot sade också att hans land hyllar” Navalny, som han menade ”dödades för sin kamp för ett fritt och demokratiskt Ryssland”.
Navalny – en antikorruptionsaktivist och Rysslands mest högljudda oppositionsledare – dog plötsligt i fängelse den 16 februari 2024, 47 år gammal.
År 2020 förgiftades han med nervgiftet Novichok. Han genomgick behandling i Tyskland och arresterades på flygplatsen när han återvände till Ryssland.
Innan lördagens tillkännagivande hade Navalnys fru Yulia Navalnaya konsekvent hävdat att hennes man dödades genom förgiftning medan han avtjänade ett fängelsestraff i en straffkoloni i Arktis 2024.
I september förra året sa Navalnaya att analyser av smugglande biologiska prover som utförts av laboratorier i två länder visade att hennes man hade blivit ”mördad”.
Hon gav inga detaljer om det gift som påstås ha använts, om proverna eller om analyserna – men uppmanade de två laboratorierna att publicera sina resultat.
I en reaktion på tillkännagivandet sa Navalnaya: ”Jag var säker från första dagen på att min man hade blivit förgiftad, men nu finns det bevis. Jag är tacksam mot de europeiska staterna för det noggranna arbete de har utfört under två år och för att de har avslöjat sanningen”, tillade hon.
Kreml har inte kommenterat anklagelserna.
Rysslands president Vladimir Putin, som noggrant undvek att nämna Navalny medan han levde, hänvisade kort till honom en månad efter hans död genom att säga att en persons bortgång ”alltid är en sorglig händelse”.
Vid tidpunkten för sin död hade Navalny suttit i fängelse i tre år på falska anklagelser och hade nyligen förflyttats till straffkolonin vid polcirkeln.
Enligt ryska uppgifter tog den 47-årige mannen en kort promenad i sin sibiriska straffkoloni, sa att han mådde dåligt, kollapsade och återfick aldrig medvetandet.
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
Den senaste historien om hur Navalnyj förgiftades påminner mig lite om hur slaven Jim frigjordes i slutet av The Adventures of Huckleberry Finn av Mark Twain.
Den förrymde slaven Jim hålls alltså inspärrad i ett skjul på gården hos familjen Phelps i Arkansas. Huckleberry Finn har redan bestämt sig för att hjälpa honom att fly även om han tror att han därmed “går till helvetet” enligt sin tids moral. När Tom Sawyer dyker upp tar han över planeringen.
Tom har läst äventyrs- och riddarromaner och insisterar på att flykten måste ske enligt “reglerna” i sådana böcker, trots att det finns enklare sätt som att helt enkelt öppna dörren till skjulet. Slaven Jim förstår inte riktigt logiken men säger uppgivet att de vita vet väl bäst. Enligt planen skall de gräva en tunnel med knivar, inte med spadar. Jim skall dessutom ha en spindel och en orm i sin cell för dramatisk effekt. Han ska skriva hemliga meddelanden med blod o s v
Allt detta fördröjer och försvårar flykten avsevärt. Huck följer motvilligt med på Toms påhitt. Till slut genomförs flykten enligt Toms plan och man arbetar hela natten med att gräva tunneln tills gryningen då flykten upptäcks och Tom blir skjuten i benet och slaven Jim tvingas stanna kvar för att hjälpa Tom.
Jag vet inte om signaturen ”Bonde” läst samma äventyrs- och riddarromaner som Tom, eller det är något från Bondepraktikan? Precis som slaven Jim så undrar jag ju också varför Putin (och Tom) måste komplicera saker så mycket om han nu ville ha ihjäl Navaljnyj.
T ex varför använda epibatidine ett Epibatidin en extremt potent alkaloid som isolerades på 1990-talet från huden hos den ecuadorianska pilgiftsgrodan Epipedobates tricolor? Låter onekligen dramatiskt och exotiskt helt enligt barndomens indianböcker men praktiskt?
Det finns inga väldokumenterade eller rättsmedicinskt bekräftade mordfall där epibatidin har använts, så Putin skriver alltså kriminalhistoria.
Det är ett extremt sällsynthet och svårt gift att hantera och kräver laboratoriemiljö för säker hantering. Möjligtvis innebär det en lika stor risk för mördaren som för den mördade. Det är ett instabilt gift och svårt att dosera kontrollerat. Det lämnar inte samma typ av ”signatur” i kriminaltekniska sammanhang som mer kända toxiner. Så där skrivs ytterligare kriminalhistoria, hur lyckades man smuggla ut prover två år efter Navalnyjs död som visar på ett instabilt gift som inte lämnar någon signatur.
Jag tror pilgrodsgift krävs för att uppväcka minnet runt Navalny. Novichok låter trist. Pilgrodsgift för mina tankar till serietidningsvärlden och för att smågrabbar älskar små färggranna djur som bär på en hemlighet och som plötsligt får någon på andra tankar. Nya uppgiften kan fånga nya yngre i råttfällan, och om det nu är orsaken med ”pilgrodsgiftet”.
Jag har aldrig undersökt Navalny grundligt, vet bara att han var politiskt slagträ främst från engelska etablisemanget och de som förlänger Ukrainakriget allt sedan avtalshändelserna i Istanbul när Boris Johnson agerade kurir för västs önskan att fortsätta kriget, trots avtalstext som låg klar att avsluta slakten på krigsfronten.
Jag tror ingenting om hur Navalny dog, bara att han användes som politiskt slagträ mot Ryssland och som alltid i såna här trixande fall var en politiskt ointressant figur.
Det som fick mig att bli skeptisk till avslöjandet var att proverna analyserades i Porton Down, Wiltshire i England. Det är samma laboratorium som sade sig ha funnit giftet Novichok på ett dörrhandtag till dubbelagenten Sergei Skripals bostad i avsikt att döda honom. Det fastslogs att Ryssland låg bakom mordförsöket eftersom Novichok bara kunde ha framställts av ryssarna.
Laboratoriet sorterar under engelska försvarsdepartementet.
Sergei Skripal överlevde men vart tog han vägen?
Det liknar någon James Bond-film. De otäcka skurkarna (som alltid ser märkligt östeuropeiska ut) skall alltid ta livet av Bond på ett så komplicerat sätt att han naturligtvis alltid klarar sig ur knipan. Enklaste hade ju varit att bara skjuta honom rakt upp och ner. Okej, då hade ju i och för sig inte blivit några nya Bond-filmer. Men det får trots allt den effekten att filmerna visar hur grymma och onda skurkarna är.
Frågade AI som svarade så här:
”Nej, epibatidin har inte sådan stabilitet att det kan finnas kvar i kroppen efter 2 år – varken i mätbar mängd eller i en form som skulle kunna detekteras i praktiken.**”
Epibatidin är kemiskt och metaboliskt stabilt **jämfört med många andra alkaloider**, men det elimineras ändå från kroppen på dagar till veckor – inte år. Här är vad vi vet från tillgängliga studier (främst djurmodeller och in vitro-data, eftersom humana data är extremt begränsade på grund av giftets extrema toxicitet):
”### Metabolisk stabilitet och clearance
– **In vitro-studier** (t.ex. med humana, råtta-, hund- och ap-levermikrosomer) visar att epibatidin metaboliseras **mycket långsamt eller knappt alls** hos människor och råttor. Metaboliter är obetydliga jämfört med oförändrad substans – ofta <5–10 % av dosen omvandlas.
– Hos råttor når maximal koncentration i hjärnan efter ~30 minuter (intravenöst), och ämnet är fortfarande detekterbart i hjärnan efter minst 4 timmar, men clearance sker ändå gradvis.
– Hos möss (intraperitonealt) har plasmahalter mätts kort efter injektion (t.ex. 10 minuter), men inga långtidsstudier visar persistens längre än timmar till dagar.
– Inga studier indikerar en **elimineringshalveringstid** (half-life) på månader eller år. Även om clearance är långsam (låg metabolism + eventuell "trapping" i sura intracellulära vesiklar via hög affinitet till nikotinreceptorer), når koncentrationen snabbt under detektionsgränsen.
### Detektion och realistiska tidsfönster
– I praktiken detekteras epibatidin (eller dess spår) i blod, plasma eller urin bara under **timmar till möjligen några dagar** efter exponering, beroende på dos, administreringssätt och analyskänslighet (t.ex. LC-MS/MS med LOD ~2 ng/ml i vissa metoder).
– Det finns inga rapporter om detektion i postmortem-prover, urin eller hår efter veckor – än mindre 2 år.
– Jämför med nikotin (som metaboliseras snabbt) eller dess metabolit cotinin (half-life ~16 timmar, detekterbar i veckor i hår). Epibatidin beter sig inte som hår-inkorporerade ämnen; det har ingen känd långvarig bindning till hår eller benvävnad.
### Varför 2 år är omöjligt
– Även extremt stabila toxiner (t.ex. vissa tungmetaller eller persistenta organiska föroreningar) ackumuleras inte på det sättet från en engångsexponering.
– Epibatidin binder starkt till nikotinreceptorer (?4?2 m.fl.), och vissa studier visar "trapping" i intracellulära sura vesiklar, vilket förlänger lokal persistens något – men detta leder inte till mätbara systemiska nivåer efter månader.
– Efter 2 år skulle eventuella spår vara så utspädda och nedbrutna att de ligger under alla realistiska detektionsgränser, även med dagens mest känsliga metoder.”
Sammanfattningsvis: Epibatidin är stabilt i den mening att det inte bryts ned snabbt i levern, men kroppen eliminerar det ändå effektivt via andra vägar (njure, eventuell långsam utsöndring). Efter 2 år är det **fullständigt borta** – det finns ingen vetenskaplig grund för att det skulle kunna spåras eller finnas kvar i kroppen så länge. Om frågan kommer från en specifik kontext (t.ex. en nyhetsartikel eller teori om långtidsexponering), dela gärna mer detaljer så kan jag fördjupa!
Vad jag förstår applicerar ursprungsbefolkningar gift från pilgiftsgrodor på sin blåsrörspilar som sedan används vid jakt på mindre byten. Det vore ju knappast lämpligt att äta bytet om giftet inte försvunnet innan förtäring. Man kan ju tänka sig att det är små doser på varje pil men om man jagar och äter många djur som blivit dödade på detta sätt borde man få i sig betydande mängder med tiden. Då kan man ju dra slutsatsen att giftet tämligen snabbt försvinner från bytesdjuret. Det kan ju också vara så att de mängder man får i sig genom att äta bytet försvinner och inte ackumuleras i kroppen. Man kan utgå ifrån de som jagar med denna metod snabbt hade slutat med det om de blivit sjuka.