En framstående kinesisk Rysslandskännare Feng Yujun skriver i The Economist att Ryssland på sikt kommer att förlora kriget. Artikeln ligger bakom betalvägg. Någon som kommer åt artikeln får gärna redogöra för innehållet. Redax hittar en sammanfattning av innehållet i ett inlägg på X. Här en snabböversättning:
Fyra anledningar till varför Ryssland kommer att förlora mot Ukraina, enligt Feng Yujun:
– Den första är nivån på motståndet och nationell enighet i Ukraina, som hittills varit exceponellt.
– Det andra är det internationella stödet för Ukraina, som, trotsa att det minskat något, men är fortfarande omfattande.
– Den tredje faktorn hur modern krigföring går till, en tävling som innebär en kombination av industriell makt och kommando-, kontroll-, kommunikations- och underrättelsesystem. En anledning till att Ryssland har haft problem i detta krig är att det ännu inte har återhämtat sig från den dramatiska avindustrialisering som landet genomgick efter Sovjetunionens upplösning.
– Den sista faktorn är informationen. När det kommer till beslutsfattande är Vladimir Putin instängd i en informationsbubbla, på grund av att han suttit vid makten så länge. Den ryske presidenten och hans nationella säkerhetsråd saknar tillgång till korrekta underrättelser. Systemet de verkar i saknar en effektiv mekanism för korrigering av fel. Den ukrainska motsvarigheten är mer flexibel och effektiv.
Hans slutsatser är följande:
Ryssland kommer tvingas dra sig tillbaka från alla ockuperade territorier inklusive Krim,
Rysslands kärvapenkapacistet är ingen garanti för framgång. Feng Yujun exemplifierar med Förenta staterna, som lämnade Voetnam, Korea och Afghanistan trots minst lika stor kärnvapenkapacitet som Ryssland har idag.
Kiev har bevisat att Moskva inte är oövervinnerligt, så ett vapenstillestånd som i Korea är redan passerat.
Kriget är en vändpunkt för Ryssland. Det har stängt in Putins regim i en bred internationell isolering. Han har också tvingats hantera svåra inrikespolitiska oroshärdar, från upproret från Wagnergruppens legosoldater och andra militärer – till exempel i Belgorod – till etniska spänningar i flera ryska regioner och den senaste terrorattacken i Moskva. Dessa visar att den inrikespolitiska spänningen i Ryssland är mycket hög. Herr Putin kan nyligen ha blivit omvald, men han står inför alla möjliga svartasvanshändelser.
Efter kriget kommer Ukraina kunna gå med i både EU och Nato, medan Ryssland kommer att förlora sina forna Sovjetrepubliker eftersom de ser Putins aggression som ett hot mot deras suveränitet och territoriella integritet. Enligt Feng Yujun har kriget under tiden fått Europa att vakna inför det enorma hot som Rysslands militära aggression utgör mot kontinentens säkerhet och den internationella ordningen, vilket gör att avspänningen mellan EU och Ryssland efter det kalla kriget upphör. Många europeiska länder har gett upp sina illusioner om Putins Ryssland.
Vad är detta för ”kines”? Varför skriver han i The Economist? Var bor han och var arbetar han? Det är frågor läsaren skulle vilja ha svar på.
En synnerligen osannolik utveckling som jag ser det. Jämförelsen med Vietnam haltar, detta är närmast ett inbördeskrig, förutom att vara ett befrielsekrig från Väst. Vietnam var ett imperialistiskt krig mot ett annat folk och en annan kultur långt hemifrån för USA:s del.
Intressant att Financial Times, Washingtons brittiska språkrör, lyckats hitta en kines (från Taiwan?) som formulerar Bidenadministrationens drömscenario. Inte svårt att hitta invändningar; här bara en: Förenta Staterna lämnade aldrig Korea, de bara misslyckades med försöket att ockupera även norra delen av landet.
Christer L!
Men det var ju The Economist. Har du belägg för att han kommer från Taiwan?
Knut L!
Jag är förvånad över förvirringen (”kines”, ”var bor han”, Financial Times, Taiwan). Man hittar lätt Feng Yujun med olika sökmotorer. Artikeln i The Economist har visserligen hamnat bakom en brandvägg sedan jag läste den, men jag hade den kvar på min jobbdator.
Han anger följande signatur: ”Feng Yujun is professor at Peking University”. Men han finns också listad på en hemsida för Fudan University. Inget konstigt att tillhöra två universitet, båda alltså topp 5 i PRC,
Feng har tillbringat ett par år i Ryssland som visiting scholar, och med hans meriter kan man anta att han behärskar ryska.
Den intressantaste slutsatsen kom inte med i sammandragen. Han skriver i slutet av artikeln i The Economist:
”Since the war began China has conducted two rounds of diplomatic mediation. Success has proved elusive but no one should doubt China’s desire to end this cruel war through negotiations. That wish shows that China and Russia are very different countries. Russia is seeking to subvert the existing international and regional order by means of war, whereas China wants to resolve disputes peacefully.”
Jag har mina misstankar varför artikeln publicerades i The Economist, men jag behåller dem för mig själv. Annars kommer ett antal kommentarer som ska bevisa att jag har fel, vilket helt flyttar fokus från en mycket intressant artikel.
Mats L!
Det som är förvånande är den bedömning Feng Yujun gör som sakkunnig kinesisk akademiker, som så markant skiljer sig från Rysslands och Kinas officiella gemensamma hållning. Att en enskild kinesisk akademiker kommer till dessa slutsatser är kanske inte så konstigt, men att de offentliggörs i en brittisk veckotidning måste väl ändå ses som aningen förvånande. Inte för att han är kines, utan för att han är verksam på två stora universitet i Kina dessutom. Man kan på ganska goda grunder anta att det nu gnisslar lite mellan professor Feng Yujun och hans anslags- och uppdragsgivare.
Att ta Feng Yujuns slutsatser på större allvar än andras i samma anda, är inte att rekommendera. T ex att Kina enligt Feng Yujun gjort två medlingsförsök på något sätt skulle tyda på att Ryssland är mer krigiskt än Kina, är mycket konstigt. Ryssland ville ha en förhandlingslösning med Ukraina redan i april 2022, som Väst hindrade Ukraina att ingå. Kina är ju inte inblandat i själva konflikten ö h t. Påståendet att ”Ryssland försöker undergräva den existerande internationella och regionala ordningen med hjälp av krig” är en mycket förenklad och därmed osann beskrivning.
Att en seriös kinesisk forskare inte väger in förspelet med Natos utvidgning, Majdanhändelserna, Donbassangreppen från väster och inte minst USA:s hot mot Taiwan och dragkampen mellan USA-världen och globala syd etc gör det svårt att ta honom på allvar.
Jag medger oförbehållsamt att min snabba kommentar var slarvig. Instämmer i Knuts kommentar. Artikeln visar i alla fall bredden i den diskussion som förs i folkrepubliken Kina – på gott och ont.
Ifall Ryssland helt förlorar, blir uppstyckat, som forna Jugoslavien, vad är det för framtid som då väntar?
Med tanke på alla totalitära lagar som införts, och håller på att införas i EU, så verkar målet för EU numera, vara att återuppliva en modern variant av Sovjetunionen. :-/
Eller en modern variant av Tredje riket.
Intressant komplettering, Mats L.
Inte minst den mening Knut L menar är ”en förenklad och därmed osann beskrivning”. Det är väl snarare ett tämligen vanligt synsätt i den ”väst”-dominerade delen av världen, vilket gör att den givetvis är uppseendeväckande enögd i sitt sammanhang. Det vore också av intresse att få del av dina tankar varför artikeln ö h t är publicerad och just i The Economist. Jag kan i alla fall lova att inte ge dig bannor, utan anledning för att du – som verksam i akademierna – ger oss lite kött på de ganska magra identifieringsbenen kring Feng Yujun.
Jag har skickat följande mejl till Feng Yujun:
Is the article in The Economist really yours? What makes me ask is that the article’s conclusions are so poorly substantiated. China wants a negotiated solution, but so does Russia. It is impossible to prove that Russia would threaten Europe if it achieves its goals in Ukraine. Southeast Ukraine is an area where Russian interests have existed for at least 200 years. Ignoring that the US wants to weaken Russia and overthrow Putin and take control of Russian natural resources is an obvious part of the picture.
So, is the article really by you?
Very anxious for an answer
Knut Lindelöf
Får nu se om det kommer något svar…
Dennis Z!
Jag tror att artikeln i The Economist var noggrant orkestrerad och sanktionerad av högsta ort. Det räcker med att titta på Fengs CV så ser man att han har eller har innehaft många viktiga akademiska positioner relaterade till Ryssland. Toppuniversiteten i Kina är ju statliga, i motsats till USA, där de flesta topprankade är privata och med stora förmögenheter. Artikeln har redigerats av professionella redaktörer, säkert med Fengs godkännande, det märks på språket. Tidpunkten var heller ingen tillfällighet. Vad sägs om följande, citerat från artikeln (notera att Kinas utrikesminister inte namnges):
”China’s relations with Russia are not fixed, and they have been affected by the events of the past two years. Russia’s foreign minister, Sergei Lavrov, has just visited Beijing, where he and his Chinese counterpart once again emphasised the close ties between their countries. But the trip appears to have been more diplomatic effort by Russia to show it is not alone than genuine love-in. Shrewd observers note that China’s stance towards Russia has reverted from the ´no limits´ stance of early 2022, before the war, to the traditional principles of ´non-alignment, non-confrontation and non-targeting of third parties´”.
Det gläder mig att Mats Larsson inte övergivit lindelof.nu.
Informationen om artikeln och därmed diskussionen i Kina är mycket intressant och en påminnelse om att situationen är komplex, sällan svart och vit. Kina önskar troligen mest av allt att undvika eskalering, ty det ser utvecklad handel som sitt primära vapen i kampen om global hegemoni. Det har inte för avsikt låta väst krossa och upplösa den Ryska federationen, men vill förmå parterna komma till en förhandlingslösning där också ett fritt och neutralt (troligen delat) Ukraina får leva vidare; en lösning som tryggar stabilitet. Ett av Ryssland krossat Ukraina skulle däremot utgöra grogrund för fortsatt konfrontationspolitik.
Ja, även jag tycker Mats L:s fundering är intressant. Jag har inte fått något svar från Feng Yujun förstås, vilket jag knappast räknat med.
Hade artikeln inte varit sanktionerad uppifrån hade den säkert väckt mer uppmärksamhet. Kanske det är så att Kina fruktar ett alltför kaosartat sammanbrott för väst, som skulle destabilisera både Europa och USA på ett sätt som indirekt kunde bli farligt även för Kina. Därför manar de nu till sans genom att tillåta mer av diskussion om hur kriget ska få ett slut. Kanske skulle de kunna förorda en frusen konflikt en tid med FN-trupper och hela paketet.