Finlands statsminister Sanna Marin, Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och Sveriges statsminister Magdalena Andersson (tre svaga europeiska statsministrar) utanför Schloss Meseberg i Tyskland. Foto: Bernhard Ludewig
PROCESSEN FÖR ATT dra in Sverige och Finland i Nato och lämna alliansfriheten drog igång på allvar samma dag som Ryssland gick över gränsen till Ukraina med sin militär, den 24 februari 2022. Det syns tydligt om man går igenom de 1500 senaste posterna i listan ”Innehåll från regeringen och regeringskansliet” (nederst på sidan).
Jag har plockat ut de 49 poster som berättar om vilka utländska resor och möten som genomförts med utländska statsrepresentanter av statsminister Magdalena Andersson, utrikesministern Ann Linde, försvarsministern Peter Hultqvist, EU-minister Hans Dahlgren, finansminister Mikael Damberg, energiminister Khashayar Farmanbar, biståndsminister Matilda Ernkrantz och statssekreterare vid UD Oscar Stenström från den 24 februari.
- 24 feb Magdalena Andersson i Bryssel för extrainsatt Europeiskt råd med anledning av Rysslands invasion av Ukraina och det mycket allvarliga säkerhetspolitiska läget i Europa.
- 25 feb Ann Linde deltar i EU:s utrikesministermöte i Bryssel.
- 25 feb Magdalena Andersson deltog tillsammans med europeiska rådets ordförande Charles Michel och EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och Finlands president Sauli Niinistö i Natos extrainsatta toppmöte.
- 25–26 feb Mikael Damberg i ett informellt möte i rådet för ekonomiska och finansiella frågor (Ekofin) i Paris.
- 28 februari Khashayar Farmanbar till extrainsatt möte med EU-ländernas energiministrar om energisituationen i Ukraina och EU.
- 2 mars Mikael Damberg i extrainsatt informellt videomöte med EU:s ekonomi- och finansministrar med anledning av Rysslands invasion av Ukraina.
- 2 mars Peter Hultqvist besöker en gemensam beredskapsövning med Finland med stridsflyg och örlogsfartyg på Östersjön.
- 3 mars Hans Dahlgren till i Arles, Frankrike, för möte med sina EU-ministerkollegor. Rysslands invasion av Ukraina och EU:s insatser med anledning av det på dagordningen.
- 5 mars Magdalena Andersson och försvarsminister Peter Hultqvist till Helsingfors.
- 10–11 mars Magdalena Andersson möter EU:s stats- och regeringschefer för ett informellt möte i Europeiska rådet i Versailles, Frankrike.
- 14 mars Peter Hultqvist och Finlands försvarsminister Antti Kaikkonen deltog i en scenariobaserad övning i Helsingfors.
- 14–15 mars Magdalena Andersson besökte London för att delta i möten med ledare från länderna som deltar i försvarssamarbetet Joint Expeditionary Force (JEF) samt bilaterala möten med Boris Johnson och Finlands President Niinistö.
- 14–15 mars Mikael Damberg finansministermöte i Bryssel om ekonomiska konsekvenser av sanktioner mot Ryssland.
- 16 mars Peter Hultqvist träffar Natoländernas försvarsministrar i Bryssel på extrainsatt möte. Även en representant för EU:s utrikestjänst deltog, liksom försvarsministrarna från Nato-partnerländerna Ukraina, Georgien, Finland och Sverige.
- 18 mars EU-minister Hans Dahlgren träffar Tjeckiens EU-minister Mikuláš Bek för att diskutera det säkerhetspolitiska läget i Europa med anledning av Rysslands invasion av Ukraina.
- 21 mars Magdalena Andersson till Evenes i norra Norge med Ulf Kristersson för att besöka svenska förband som deltar i den internationella militärövningen Cold Response 2022.
- 21 mars Ann Linde deltar i EU:s utrikesministermöte i Bryssel m a a Ukrainakriget
- 21 mars Peter Hultqvist och Ann Linde träffar i Bryssel EU:s försvarsministrar angående Ukraina.
- 22 mars Hans Dahlgren till Allmänna rådets möte i Bryssel. Kriget i Ukraina samt säkerhet och försvar är på agendan.
- 22 mars Ann Linde besöker Warszawa för överläggningar med Polens utrikesminister och ordförande i OSSE, Zbigniew Rau.
- 23 mars Peter Hultqvist besökte den 23 mars Gotlands regemente (P 18) tillsammans med Estlands försvarsminister Kalle Laanet. På agendan stod bilaterala samtal om säkerhetsläget i Östersjön och regionalt försvarssamarbete.
- 24–25 mars Magdalena Andersson på Europeiska rådets möte en månad efter Rysslands invasion av Ukraina. Fokus låg på krigets och dess konsekvenser för EU. USA:s president besökte mötet för överläggningar under torsdagskvällen och på fredagen låg fokuset på det strategiska beroendet av ryska fossila bränslen, de höga energipriserna i EU och den gröna omställningen.
- 25 mars Peter Hultqvist besökte övningen Cold Response 2022 i Nordnorge med cirka 30 000 deltagare från 27 nationer, varav omkring 1 500 svenska soldater och officerare.
- 27–29 mars Ann Linde till Gulfregionen som EU:s representant för möten om konflikten och den humanitära krisen i Jemen.
- 28 mars Magdalena Andersson till Berlin för bilaterala överläggningar med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz.
- 5 april Magdalena Andersson tar emot Norges statsminister Jonas Gahr Støre. På egendan: Rysslands invasion av Ukraina och gränsfrågor
- 5 april Matilda Ernkrantz till givarkonferens i Berlin för Moldavien med flera länder p g a flyktingsituationen efter Rysslands militära aggression mot Ukraina.
- 5 april Finansminister Mikael Damberg i möte med EU-ländernas finansministrar i Luxemburg om bland annat sanktioner mot Ryssland.
- 6–7 april Ann Linde i Bryssel för Natos utrikesministermöte och trilateralt möte med Natos generalsekreterare Stoltenberg och Finlands utrikesminister Haavisto.
- 7 april Magdalena Anderssons tar emot Ursula von der Leyen i Stockholm.
- 8 april Ann Linde besöker Ukrainas gräns med med utrikesminister Kuleba.
- 8 april Peter Hultqvist deltog i ett möte på Litauens ambassad i Stockholm den med ambassadörerna i Sverige för de baltiska och nordiska länderna. Temat var: ”Rysslands invasion av Ukraina har förändrat den säkerhetspolitiska situationen i Europa i grunden.”
- 11 april Ann Linde är i Luxemburg EU:s utrikesministermöte med fokus på Rysslands aggression mot Ukraina.
- 12 april Ann Linde i Sarajevo för samtal med bland andra presidentrådet, utrikesministern och politiker från olika delar av Bosnien och Hercegovina.
- 12–13 april Peter Hultqvist träffar lettiska försvarsministern Artis Pabriks och militärbasen ?daži. I fokus Rysslands invasion av Ukraina och vikten av Sveriges och Lettlands försvarspolitiska samarbete.
- 13 april Magdalena Andersson tar emot Finlands statsminister Sanna Marin för att bland annat diskutera det försvars- och säkerhetspolitiska samarbetet mellan länderna samt den försämrade säkerhetspolitiska situationen i närområdet.
- 13 april Magdalena Andersson och Sanna Marin träffas i Stockholm.
- 29 april Ann Linde till Helsingfors för överläggningar med Finlands utrikesminister Pekka Haavisto om det säkerhetspolitiska läget.
- 2 maj Ann Linde i ”fireside chat” med med Melinda Gates på Moderna muséet i Stockholm, fokus ligger på feminism och jämställdhet.
- 3 maj UD:s statssekreterare Oscar Stenström besöker Washington D.C. för samtal med president Bidens nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan. Besöket äger rum mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget i Europa efter Rysslands aggression mot Ukraina.
- 3 maj Magdalena Andersson och Sanna Marin möter Olav Scholz och Tysklands regering på slottet Meseberg norr om Berlin.
- 5 maj Magdalena Andersson i Warszawa. Sverige och Polen står värdar för en givarkonferens till Ukraina. De lovar sammanlagt 60 miljarder SEK i stöd från EU.
- 3-5 maj Ann Linde reser över Atlanten och träffar USA:s utrikesminister Antony Blinken och Kanadas utrikesminister Mélanie Joly.
- 11 maj Magdalena Andersson möter Boris Johnson på Harpsund. Johnson fortsätter dagen därpå till Helsingfors.
- 11–12 maj Peter Hultqvist möter övriga nordiska försvarsministrar i Nordnorge vid den ryska gränsen.
- 13 maj Magdalena Andersson träffar Finlands president Sauli Niinistö och har ett gemensamt telefonmöte med Joe Biden.
- 14 maj Ann Linde och Sanna Marin deltar i en middag i samband med Natos informella utrikesministermöte i Berlin. Sverige och Finland har inbjudits som partnerländer.
(15 maj meddelar Finlands president Sauli Niinistö att Finland ska ansöka om Natomedlemskap. Samma dag meddelar socialdemokratiska partistyrelsen i Sverige att man beslutat tillstyrka en ansökan om Natomedlemskap.)
- 17-18 maj kröns hela proceduren med statsbesök i Sverige av Finlands president Sauli Niinistö och fru Jenni Haukio.
I Sveriges riksdag är nu majoriteten för en Natoansökan stor – 305 mot 44.
Knappt tre månader tog det för den svenska och finska eliten att göra helt om i sin försvars- och säkerhetspolitik, provocera Ryssland och därmed skärpa spänningarna i Nordeuropa. Nu inleds en ny epok med en mycket svagt folkförankrad säkerhetspolitik – i USA:s och Natos tyglar.
Sveriges ledande politiker rundade demokratin. Och i ett aldrig skådat blixttempo genomförde de endast en samordning med sina närmaste utlandsallierade – under överinseende av Förenta staterna. Beslutet att gå med i Nato är det viktigaste beslutet i vår generation. Demokratin, alltså folkbildning och folkomröstning, avvisades av ansvariga ministrar ”för säkerhets skull” på grund av risken för ryska påverkansoperationer. Oanade både inrikes- som utrikespolitiska följder, alltså ”osäkerhetsgarantier”, väntar.
Så där gick det inte alls till när Sverige blev Natomedlemskapsansökare. I verkligheten var det mer som att spela bowling. Alla personerna som nämndes av Knut L är som bowlingkäglor. När de träffas av bowlingklotet, eller av andra kringflygande käglor, faller de. Vladimir Putin rullade klotet.
Det där var väldigt oklokt sagt, Jan Arvid. Ända sedan mitten på första decenniet av 2000-talet har en viss stormakt, nämligen världens ledande imperialistmakt sedan början av 1990-talet hållit på att spela bowling med oss andra, runtom i världen. Regimer och nationers frihet har flugit av banan så det stått härliga till.
Vad är det för käglor runt om i geografin Putin ”rullat klotet” mot?
”PROCESSEN FÖR ATT dra in Sverige och Finland i Nato och lämna alliansfriheten drog igång på allvar samma dag som Ryssland gick över gränsen till Ukraina med sin militär, den 24 februari 2022” skriver Knut Lindelöf.
Inget fel i att sätta ett datum för landsförräderiet, problemet är att det finns så många datum och händelser att välja bland. För egen del har jag svaga minnen av halmhattsvalet vid 1960-talets mitt och Folkpartiet liberalernas ständiga, sedan dess, strävan att underställa vårt land främmande makt. Och regeringarna Palme som trots sin omfattande kritik av USA:s aggression världen över lät svenska underrättelseorgan och högt rankade officerare samarbeta med Washingtons dito och deras krigsorganisation Nato.
Vad som sticker ut här är bland annat den stora ubåtsjakten i Hårsfjärden 1982, där höga (amiraler) svenska flottofficerare lät främmande ubåtar ta sig ur inringningen. Regeringen Palme orkade inte här stå emot de två Nato-ländernas och våra egna officerares vidriga provokation mot vårt land utan kastade skulden diplomatiskt på Sovjetunionen.
Redan vid den tiden fanns tecken på att allt inte stod rätt till och idag vet vi med hundra procents säkerhet vilka de två Nato-länderna var som kränkte våra farvatten och vilka ubåtstyper som användes. Det har varit en lång kampanj bakom ryggen på svenska folket för att få med oss i USA:s krigsorganisation och den har nu krönts med framgång.
En annan aspekt på frågan är att ett folk som låter sig viljelöst fösas dit makthavarna och de starka bestämmer, får också tåla de prövningar som förestår. Detta är priset att betala för den lättja och mentala slöhet som präglat intresset för den egna friheten och för sitt land.
Samtidigt så bör de tre ledande quislingarna Andersson, Linde och Hultqvist hädanefter, resten av livet, se sig för. I strid med alla löften, allt hävdvunnet, vår svenska demokrati har förrädartrojkan förhandlat med främmande makter. Uppgifter som är så hemliga att landets befolkning inte fått ta del av dessa har de tre flitigt debatterat med andra länders företrädare. Och nu är Nato-kuppen fullbordad, ansökan skriven och Sverige ska underställas Washingtons utrikes äventyr.
Men Andersson, Linde och Hultqvist bör betänka att kuppen de verkställt har också kastat den svenska rättsordningen över ända vilket mycket väl kan leda till att andra, mindre kända medborgare, gör likadant och quislingstrion går samma öde till mötes som originalet.
Svenska folket å sin sida bör övertänka strofen ur vår armés tidigare psalmbok:
”Men skyr du mödan, feg och svag, så återstår dig nederlag. Och fångenskap och döden.”
Dennis Z!
Jag blir missuppfattad. Jag talar inte om vem som är skyldig, och vilka som har strävat i riktningen mot svensk Natoansökan.
Jag menar bara att alla inblandade beslutsfattares beteende är förutsägbart.
Kan du tänka dig en alternativ historia efter 24 februari som inte slutar med att Sverige söker medlemskap i Nato?
Tack för frågan, Jan Arvid G.
Ja, jag kan tänka mig många ”alternativa historier efter 24 februari”. Och framför allt har vi på intet sätt sett slutet (eller fortsättningen) av historien än.
Precis som utvecklingen efter det sovjetiska anfallet på Finland hösten 1939 både på kort, men framför allt kanske på några års, sikt gav helt andra resultat än vad de anfallande parterna förutsåg. Hur det kommer att se ut i Ukraina om sisådär 5 år kanske inte är helt uppenbart. Kanske de pratar kinesiska då?
Dessutom tycker jag inte att ”alla inblandade beslutsfattare” kunnat gå att förutsäga. En darrig Jan Eliasson på kyrkogården t ex. Eller en lismande Peter Hultqvist som snurrar runt runt med kappan för att söka fånga vindriktningen. Magdalena Andersson och Ann Linde passar bättre in på din benämning. Den ena för sin utstrålande iskyla och den andra med sin pretentiösa ignorans (eller är det bara okunnighet?).
Men du kanske har rätt i att den som kastar första stenen (eller snarare då klotet) inte självklart ”är skydlig”. Jag anser annars att betoningen av detta speciella datum är något infantil. Och intrycket blir egentligen bara löjligare ju mer det upprepas som ett nytt socialdemokratiskt mantra. Utan varje trovärdighet.
Låt oss med datumet 27 juni hedra 80-års-minnet av landsförräderiernas raka motsats.
Hade jag kunnat spränga amerikanska soldaters flygfarkoster, fregatter och robotar utan risk för människoliv den dagen hade jag inte tvekat.
Det är frustrerande med ryggradslösa människor som inte klarar av att säga nej. Men, för att tala klartext, det finns en allt annat än smickrande benämningar för de som säljer sig. Sverige förlorade oskulden för länge sedan med svårläkta sår från nazikollaborerande orgier under andra världskriget, och som fortfarande behöver plåstras om. Men denna pinsamma läxa verkar marknadskrafternas och den lukrativa krigsindustrins skrupelfria lakejer ge fullkomligt blanka fan i. De spelar kärnvapenroulett med svenska folket och borde alla sättas bakom galler på vatten och bröd som landsförrädare.
Ett land lett av gangstrarna i den NordAtlantiska TerrororistOrganisationen Nato är inte värt att vare sig stå upp för eller leva i. Men i stället för att fly är jag beredd att agera måltavla för nutidens förintelsevapen oavsett varifrån de kommer. Vad den röda rosen går för, det vet vi. Det är dags för den ’Vita Rosen’ att ta över
Sosseledningen fångade ögonblicket i flykten. Medan kriget pågår, och opinionen var något så när positiv, passade sosseledningen på att ansöka om Nato-medlemskap. De ville inte vänta eftersom kriget kunde få ett snabbt och överraskande slut, varpå opinionsläget snabbt kunnat återgå till det tidigare Nato-negativa. Att sosseledningen velat in i Nato har de bevisat under flera decenniers närmande. Det har bara varit det formella medlemskapet sosseledningen varit oroliga för att genomdriva, p g a opinionsläget. Nu fick de chansen, och de tog den.
En dag som idag behöver jag trösta mig med jämtlandsfödde Anders Fugelstads klassiker från sommaren 1970 ”Ingenting är längre som förut”. Här i en passande finsk-svensk video. Lägg märke till versen mot slutet, den om Nato.
Frukostvin med pimpinella är en helt passerad smak
Och av Bellmans gamla källa blev en kommunal kloak
Till Olympens gudahöjder stiger aldrig en Pegas
Där har Nato installerat antirobot-robotbas
Ingenting är längre som förut
Alla gamla sanningar är slut
Alla gamla sånger, de är vals
Och stämmer inte alls
https://www.youtube.com/watch?v=4dNoYutvT9E
Magnus Berg 16 maj 16:14 sammanfattar kort och exakt vad som hände. Kan bara tilläggas att de dessutom inte ville vänta eftersom med tiden sanningen sipprar fram om de planer Nato har haft för Ukraina.
Så en fråga vars svar jag kanske har missat: RÖSTADES det i partistyrelsen om saken? Vad blev i så fall siffrorna FÖR Nato och MOT? Någon som vet?
Sedan samma fråga för SD som gjorde samma sak för ett par månader sedan då partistyrelsen ändrade NEJ till JA. Är det någon som vet?
Jan Arvid Goetesson liknelse med de svenska rikspolitikerna som bowlingkäglor och Putin som deen som rullade klotet är inte en särskilt träffande allegori. Detta då den inte på något vis stämmer med fakta, men framförallt därför den bara ser ytan och inte de djupgående orsakerna.
Sveriges 200-åriga tradition av neutralitet vilade på ett förnuftigt realpolitiskt tänkande om vad som är det bästa för nationen Sverige. Den hade inte så mycket att göra med om de som utformade den representerade adeln, kapitalistklassen eller var reaktionära eller framstegsvänliga. Revolutionsgeneralen Jean Baptiste Bernadotte hade när han blev tronpretendent i Sverige 1810 blivit reaktionär men det hindrade honom inte från att inse Sverige som en småstat gjorde bäst i att inte liera sig varken med det ryska eller det brittiska imperiet.
Tiden före båda världskrigen vacklade den svenska överklassen när det gällde neutralitetspolitiken. Efter andra världskriget blev USA det militära paraply som de svenska monopolkapitalisterna kunde operera under med sina investeringar utomlands. Det hade sitt pris, Sverige deltog olagligt i handelsblockaden mot Sovjetunionen. Även om regering och riksdag proklamerade neutralitetspolitiken som Sveriges utrikespolitik hjälpte svenska försvaret USA med militär signalspaning mot Sovjet.
Efter mordet på Olof Palme ifrågasattes den svenska neutralitetspolitiken allt mer och de senaste 25 åren har kampanjen blivit allt intensivare. År 1999 var Folkpartiet första parti som ändrade sig i Natofrågan, därefter ändrade sig Moderaterna 2003, Centerpartiet och Krisdemokraterna 2015.
Argumentationen har hela tiden varit att ett allt aggressivare Ryssland hotar Sverige. Kampanjen mot Ryssland och demoniseringen av Putin har pågått ohämmat i ”våra” alltmer monopoliserade medier. Samtidigt har Sverige deltagit i Natos krig och blivit nästintill en Nato-medlem. Det kuppartade och odemokratiska Nato-kampanjen och beslutet sker efter USA-imperialisternas hot och starka påtryckningar.
Enligt Magdalena Andersson är det svenska folket inte moget nog att få diskutera och besluta i frågan. Man åberopar det spända världsläget. Men det argumentet är fullständigt uppåt väggarna.
Ty, det är inte under lugna internationella förhållanden som neutralitetspolitik är till störst nytta, utan precis tvärtom då den gagnar oss bäst när spänningarna i världen ökar.
Varför det svenska monopolborgerskapet övergett neutralitetspolitiken? Det har det gjort på grund av att sedan 1980 har de svenska företagens direktinvesteringarna ökat mer 50 gånger. De svenska storföretagens dotterbolag i utlandet står idag för cirka två tredjedelar av företagens totala omsättning. Alltså bara en tredjedel produceras i Sverige. Huvuddelen av våra regerings- och riksdagspolitiker samt massmedia gör som kapitalmakten vill.
Kenneth L!
Det jag skrev blir fortfarande missförstått. Jag talar enbart om att Vladimir Putins beslut var en nödvändig utlösande faktor som hade en oundviklig effekt. I den meningen ”ser jag bara till ytan”, som du säger! Även ytseende kan vara användbart för att renodla en frågeställning.
Det är ett faktum att Vladimir Putin övervägde huruvida, och när, Ryssland skulle försöka ockupera Ukraina, eller mycket stora delar därav. Det är ett faktum att han fattade ett beslut före 24 februari 2022.
Låt oss säga att han hade beslutit att detta inte skulle ske före utgången av 2025. Då vore det 100 procent säkert att Sverige inte skulle vara med i Nato 2025. De krafter för Nato-anslutning som du och andra anför skulle inte ha kunnat styra utvecklingen till formell Natoanslutning. (Årtalet 2025 är godtyckligt valt för resonemangets skull.)
I verkligheten skedde ockupationsförsöket 24 februari 2022. Då blev det 100 procent säkert att Sverige inom kort skulle vara officiell Natoansökare, enligt min bedömning. Vladimir Putins beslut var både en nödvändig utlösande faktor, och en faktor som oundvikligen gav Natoanslutningstendensen nog rörelseenergi för att leda till Sveriges Natoansökan.
Där finns säkert punkter i historien där saker ”står och väger”. Detta var inte en av dem, tror jag. Andra debattörer må tro att människor i Sverige och i Natoländerna är mer oförutsägbara än vad jag tror, men då gör vi olika bedömningar helt enkelt.
Jan Arvid G!
Som du själv säkert känner till är efterklokhet den enda helt sanna vetenskapen!
Dennis Z!
Visst är det som du skriver om efterklokheten som den enda sanna vetenskapen. Jag vill därför som motvikt citera mig själv från den 19 januari 2015 på lindelof.nu
”Övriga östra regioner är lojala mot Kiev, vilket gör att en expansion mot Charkov, Dnepropetrovsk [numera Dnipro] eller Mariupol skulle bli militärt mycket kostsam för ett redan försvagat Ryssland”.
I dagens lunchdiskussion med två ryssar och en ryskspråkig svensk konstaterade vi att Charkov oblast nu var befriat från ryska trupper. Eftersom den enda militära expertis jag besitter är den jag tillägnade mig i vanlig svensk militärtjänst, träffade jag ganska bra i min förutsägelse från 2015 (i motasats till en person som under många år byggt upp sitt rykte som expert, nämligen Scott Ritter).
Jag måste också framhålla att vad du skrev om att man i Ukraina pratar kinesiska om fem år inte är enbart skämtsamt. Vad många inte verkar ha förstått är att Kina är mycket intresserade av ukrainsk teknologi. Ryssland, däremot, är leverantör av billig gas och olja, punkt. Kinas intresse för Ukraina har jag rapporterat om i ett par gästbloggar, mest notabelt när Ukrainas vetenskapsakademie fyllde 100 år 2018 men även efter besöket i Charkov 2017.
Kanske är det så att du läste mina gästbloggar från 2017 och 2019?
Tack för din fina kommentar, Mats L!
Jag har ett litet minne av att jag läste resebrevet från Charkov (heter det Charkiv på Ukrainska frågar jag med min bristande språkkunskap?) men kommer inte ihåg det senare om vetenskapsakademin. Ska studera det lite mera ingående senare.
Att Kina är intresserat av Ukraina har jag också noterat någonstans i bakhuvudet, även om det numera mest är de kinesiska vapenleveranserna till Serbien som jag följer med intresse. Men frågar nu är kanske mera om Zelenskij har ett ömsesidigt förhållande till Kina. Numera förefaller ju Ukrainas intresse vara mer än lovligt (bokstavligt menat från min sida) riktat västerut, mot EU och Nato.
Du deltar i diskussionerna här på bloggen med mycket värdefulla kunskaper, Mats L!
Dennis Z!
Staden heter Charkov på ryska och Charkiv på ukrainska, men eftersom staden är ryskspråkig och mina vänner där alltid använder den ryska formen av namnet så gör jag det också; det känns naturligast. Första bokstaven, transkriberad till ”ch” på svenska (”kh” på engelska) är f ö samma bokstav som inledde Krusses namn och en av alla tiders främsta ishockeyspelare, Charlamov. Eftersom ljudet för den kyrilliska bokstaven X (=”ch” eller ”kh”) inte finns på svenska, så har vi i Sverige inte varit konsekventa. Krusses namn börjar på ”k” medan Charlamovs namn börjar på ett sj-ljud.
(Helt off-topic måste jag slå ett slag för den fantastiska filmen ”Leganda no 17” om Charlamov)
Igår hörde jag ett föredrag av Igor Klebanov vid Princeton-universitetet, men på plats i Stockholm Han började med att berätta att han är född och uppväxt i Charkov (och Charkiv, han använde båda formerna). Han har släkt kvar där som han håller kontakten med och som berättar för honom om de fruktansvärda förhållandena som civilbefolkningen lever under. Möjligen förbättras de nu när de ryska trupperna pressas tillbaka mot ryska gränsen.
Jag undrar om de unga ryssar som stupat i och kring Charkov visste att de stred om en stad som kostade Röda armén fler soldater än någon annan sovjetisk stad. Dessutom förlorade de, precis som Hitlertyskland till slut gjorde den 23 augusti, 1943, när den gemensamma ansträngningen av Voronezjfronten och Stäppfronten i det fjärde slaget om Charkov slutgiltigt befriade Charkov från tyskarna. Jag undrar hur många av de stupade unga ryssarna som hade en morfar eller farfar som stred i Charkov?