En medlem av Jewish Voice for Peace bär en T-shirt med trycket ”Ytterligare en jude som stödjer Divestering” Foto | Jewish Voice for Peace

JERUSALEM – (Analys) Enligt Merriam-Websters lexikon definieras antisemitism som ”fientlighet mot eller diskriminering av judar som en religiös, etnisk eller rasifierad grupp”. Det här är också hur antisemitism uppfattas av människor i allmänhet. Israeliska och sionistiska organisationer runt om i världen vill emellertid inte att termen definieras som enbart rasism mot det judiska folket utan också att den ska inkludera kritik mot och förkastande av sionismen.

Judiskt förkastande av sionismen
Den sionistiska rörelsen hade inget till övers för Gud eller judisk lag eftersom de sionistiska ledarna var sekulära och deras vision var att skapa en sekulär stat. De hävdade att judarna var en nation precis som vilken som helst annan, även om det är helt tydligt att så inte är fallet. Judar i Jemen, Irak, Polen eller för den delen, i det Heliga Landet hade och har fortsatt att ha sina egna särskilda seder, kläder, kultur och språk. Den enda gemensamma nämnaren för judar runt om i världen är deras religion. Detta är sant även idag när många judar ser sig som sekulära. Judar i USA har en distinkt kultur som skiljer sig från judarna i Frankrike eller Iran eller i det ockuperade Palestina.

Sionisterna sekulariserade det Gamla Testamentet och behandlade det som om det vore ett historiskt dokument, vilket det helt klart inte är, och till sist hävdade sionisterna att Palestina är Landet Israel och att det tillhör det judiska folket och därför har de rätt att ta det, även med våld. De uppfann och spred mottot ”Ett land utan folk för ett folk utan land”, även om det stod helt klart att det fanns människor i landet – de palestinska araberna. Dessa människor var, i de västerländska kolonisternas ögon, icke-europeiska och inte vita – de var bara obetydliga och osynliga.

Det judiska motståndet mot sionismen var rappt och knivskarpt och väl dokumenterat. De ledande rabbinerna i det ultra-ortodoxa samhället var mycket tydliga i sitt motstånd och de argument de framförde var lika relevanta i början av 1900-talet som de är idag. Enligt judisk lag är det judiska folket förbjudna att hävda suveränitet över landet Israel. De utvisades genom gudomligt dekret som resultat av deras eget förkastande av Guds lag och de får inte återvända förrän Gud skickar sin budbärare för att ge dem tillstånd att återvända. Att, som många sionister hävdar, att Gud gav landet Israel till det judiska folket och därför har rätt att leva där och i samma process tvinga en annan nation i exil, strider mot befallningen från den Gud som de hävdar gav dem landet.

En hasidisk judisk man, medlem av Neturei Karta International, Jews United Against Zionism, lyfter en palestinsk flagga vid en demonstration utanför Washington Convention Center vid American Israel Public Affairs Committee (AIPAC) policykonferens i Washington den 4 mars 2012. Cliff Owen | AP

Guds löfte om att ge landet till det judiska folket var beroende av deras lydnad mot hans lagar. Eftersom de misslyckades med att lyda kan de inte kräva landet tillbaka. Dessutom finns det ett förbud mot att ta landet med våld, dö för landet eller att döda en annan människa. Den judiska lagen uppmanar sina anhängare att vara lojala medborgare i vilket land de än råkar leva.

Det finns också en bok som heter Or Layesharim eller Ljus för sanningssökaren (Light for the Truthful) som publicerades år 1900, där rabbinerna som levde i början på 1900-talet varnade för fyra stora och oundvikliga konsekvenser om den sionistiska rörelsen skulle uppnå sitt mål om en så kallad ”judisk stat” i Palestina.

  1. Exempellöst våld mot det Heliga Landet.
  2. Exempellösa spänningar mellan judar och palestinska araber.
  3. Äventyra relationerna mellan judar och muslimer.
  4. Kasta en tvivlets skugga över det judiska folkets lojalitet i de länder där de bor runt om i världen.

Tyvärr lyssnade ingen på rabbinerna och, som det visat sig, har alla deras varningar besannats.

Sammanblandningen av antisemitism med förkastandet av sionismen
Från tidigt stadium har den sionistiska rörelsen och därefter staten Israel haft ett spänt förhållande till det ultra-ortodoxa samhället på grund av dess tydliga antisionistiska hållning. Eftersom jag växte upp i Jerusalem kommer jag ihåg att varje år, under särskilda dagar inklusive den israeliska självständighetsdagen, fanns det i de ultra-ortodoxa områdena demonstrationer där den israeliska flaggan brändes.

Anti-Defamation League, eller ADL, som hävdar att de är en organisation för mänskliga rättigheter, men i själva verket är en sionistisk vakthund, hävdar att ”antisionism är fördomar mot den judiska rörelsen för självbestämmande och det judiska folkets rätt till ett hemland i staten Israel”. Detta är en intressant vinkling av vad sionism är och vad det betyder att motsätta sig den.

Till att börja men är det inte fördomsfullt att bekämpa sionism. Den sionistiska rörelsen har funnits i över ett sekel och dess historia präglas av rasism och extremt våld. Det är heller inte fördomsfullt mot det judiska folkets rätt att bo i Palestina. Skapandet av staten Israel skedde till en enorm kostnad och det innebar folkmord, etnisk rensning och inrättandet av en apartheidregim. Det är tillräckligt med skäl att motsätta sig en sådan rörelse.

ADL hävdar också att BDS – den palestinska uppmaningen till Bojkott, Divestering och Sanktioner mot Israel – är antisemitisk. På deras hemsida står det att ”ADL anser att de grundläggande målen för BDS-rörelsen och många av de strategier som används av BDS är antisemitiska”. De fortsätter och säger att ”BDS-rörelsen grundar sig på ett förkastande av Israels existens som en judisk stat. Den förnekar det judiska folkets rätt till självbestämmande.”

Emellertid kan kraven från BDS-rörelsen, som anges på deras hemsida, inte vara tydligare och inte heller längre ifrån vad ADL hävdar att de är. Nämligen:

  1. Avsluta ockupationen och koloniseringen av all arabisk mark och demontera muren.
  2. Tillerkänna de arabisk-palestinska medborgarna i Israel deras grundläggande rättigheter och fullständig jämlikhet.
  3. Respektera, skydda och främja de palestinska flyktingarnas rätt att återvända till sina hem och sina fastigheter enligt FN:s resolution 194.

Detta är rimliga krav och man kan sammanfatta dem med tre ord: Frihet, Rättvisa och Jämlikhet – tre värderingar som stämmer helt överens med judendom och judiska värderingar och som miljoner judar instämmer helt i. Inget av dessa krav medför några som helst risker för judar någonstans. Men det är krav som staten Israel motsätter sig, och sionistiska vakthundar som ADL som arbetar för Israel, påstår helt falskt, att sådant motstånd mot Israel utgör antisemitism.

Tyvärr är många, om än inte de flesta människor runt om i världen, omedvetna om att den sionistiska rörelsen och den sionistiska ideologin historiskt sett stått i strid med judaismen världen över.

Då som nu så finns det hela samhällen med judiska människor som avvisar sionismen. De antisionistiska religiösa judarna är ett sådant samhälle och det finns andra som inte är religiösa och har förkastat sionismen och som bor och trivs i länder runt om i hela världen, som judiska människor alltid har gjort under större delen av den judiska historien.

Sionistiska bekymmer
Man kan med säkerhet säga att det sionistiska etablissemanget, som bekymrar sig över sin egen legitimitet, bestämde sig för att inleda denna kampanj för att blanda samman antisionism med antisemitism. Historiskt sett så lyckades det sekulära europeiska sionistiska etablissemanget att övertyga och utöva påtryckningar på regeringar och icke-statliga organisationer runt om i världen så att de skulle ignorera de traditionella rabbinernas upprop och åsikter, och därmed acceptera den sionistiska staten och följaktligen också acceptera påståendet: att stå emot sionism är detsamma som antisemitism.

Till följd av det växande stödet för den palestinska saken och insikten om att sionism är en rörelse ansvarig för de oförlåtliga brott som Israel begått mot det palestinska folket, såg de israeliska regeringarna följaktligen behovet av att stoppa de ökande antisionistiska känslorna runt om i världen och inledde en kampanj för att klassa kritik och förkastande av sionism som rasism och antisemitism.

Detta har antagit löjeväckande proportioner som när den självutnämnda International Holocaust Remembrance Alliance eller IHRA, tog på sig att definiera antisemitism och startade en kampanj för att få sin definition accepterad av regeringar och icke-statliga organisationer runt om i världen. Då hamnar vi i den absurda situationen som den i Storbritannien, där Labours ledare, Jeremy Corbyn, som har bekämpat rasism under hela sitt liv, anklagas för antisemitism.

Om man vill utrota antisemitism bör man kämpa för att stoppa alla former av rasism. Stöd till Israel är stöd för rasism. Att hävda att motstånd mot sionism är antisemitiskt är ett falskt och skamlöst påstående.


Översättning: Kjersti Rekve

Länk till originalartikeln i MPN-News>>

Föregående artikelResebrev från öster – 2018 (4)
Nästa artikelKvinnor i PR-jippo för ett fördjupat Nato-samarbete
Miko Peled
Miko Peled är israelisk journalist och författare. Känd för boken Generalens son. Översättare till svenska av hans artiklar på lindelof.nu är Kersti Rekve.

2 KOMMENTARER

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.