SD, EU-valet och demokratin inom citationstecken

u har alla svenska hushåll fått Sverigedemokraternas lilla EU-valsfolder i brevlådan. Den utstrålar självsäkerhet och professionalism – alltså politikerprofessionalism. Frågan är om det är bra eller dåligt för dem själva, men det kanske är så viktigt.

Efter att tidigare varit tydligt emot EU har SD nu gjort helt om och vill istället utveckla Europa. Ja, “Vi älskar Europa” utropar de faktiskt.

Det märkligaste med det här är att SD nu lyckats nedkämpa allt motstånd inom det etablerade maktskiktet och intagit en plats mitt i sandlådan. Genom att bli överens om allt med de övriga riksdagspartierna tänker de nu även stärka sin maktposition i EU via det så kallade parlamentet.

Demokrati inom citationstecken
Det faktum att SD nu anammat det nyliberalt “demokratiska Europas” EU-koncept borde stämma alla “sanna demokrater” till eftertanke. Kan det möjligen vara så att EU-konceptet aldrig varit annat än en långsam urholkning av Europas demokratiska grundvärden (som ju förutsätter oberoende stater)? Den ökande överstatligheten, ropen på allt mer federala lösningar; övervakning, ett EU-FBI, gemensamt skattesystem, gemensam krigsmakt… är egentligen bara till för att försvara den fria marknaden (inklusive kriminaliteten) gentemot folkets vrede.

Alla karriärsugna yrkespolitiker verkar nu ha upptäckt att EU – och därmed EU-parlamentsvalet – är en del i den oundvikliga gräddfilen till den yttersta makten, vid sidan av den besvärliga och svårstyrda klassiskt demokratiska processen. Möjligheten att pressa fram frågor till “Diskussion avslutad, då går vi till beslut med sluten omröstning” finns inte i EU. Där lyfts allt till kommission och råd där beslut fattas utan hänsyn till medborgerliga opinioner. EU-parlamentet är blott ett demokratiskt fikonlöv.

Idén med EU
De som skapade EU en gång – med fred och de tre stora friheterna som ideologisk grund – är idag förbisprungna av utvecklingen. Möjligen drevs många av hedervärda avsikter, men Europa har – i alla avseenden – visat sig vara ett alltför brokigt lapptäcke för att uppifrån kunna tvingas in under någon tysk-romersk-fransk kejsare. Men, istället för att inse detta kämpar grundarna för att behålla makten (och rädda EU) genom att avskaffa demokratin i medlemsländerna.

Det här är de trots allt plågsamt medvetna om. Men de försöker trösta och övertyga sig själva om att nya tider kräver nya tankar och nya åtgärder – kraftfulla åtgärder. Lyssna på Björklund! Därför enas man om att kalla vad som nu sker för att demokratin på detta sätt ska “utvecklas och försvaras” – med alla till buds stående medel! Några kanske t o m tror på det. Det är bara att tvångsdöpa alla otrogna till de “rätta värderingarna”.

Överstatlighet och federalism säger sig SD fortfarande vara emot, men det är ju frågor som EU aldrig kommer att backa på, vilket ju fördraget (konstitutionen) är en trygg garant för. De som besitter den yttersta makten i EU är ju kommission och ministerråd som varken väljs av EU-medborgare eller EU-parlament, utan de tillsätts av medlemsländernas regeringar enligt principen störst bestämmer mest.

Which means…
… att om nyliberaler som Macron, Merkel och Löfven regerar i EU-länderna blir politiken nyliberal i EU. Av samma anledning blir politiken allt annat än nyliberal om sådana som Le Pen, Orban eller Salvini kommer till makten i de stora EU-länderna och därmed tar makten i kommission och råd. De kan då stega rakt in i och omvandla Europa till vad de vill; ett “Tredje…”, nej förlåt, ett “Fjärde rike” kanske. En gammal dröm för några få (men en mardröm för de allra flesta) går då i uppfyllelse.

Vilka som är SD:s och andra högerpopulisters genomtänkta strategi är egentligen inte viktigt, alltså pratet om värderingar är bara munväder. Att SD accepterats i sandlådan och numera utstrålar både självtillit och politikerprofessionalism (puh! vilket hemskt ord) är också ovidkommande.

Och, för att sluta där jag började; SD:s U-sväng i EU-frågan är inte trovärdig. Så en röst på SD (eller för den delen något annat riksdagsparti) är inte ens bortkastad, nej – den är skadlig för att den förstärker tidens auktoritära tendenser. Så jag säger som jag sagt tidigare. Gör något kul istället för att rösta i EU-valet. Jag hoppas på fint väder den 26 maj.

  28 kommentarer for “SD, EU-valet och demokratin inom citationstecken

  1. Bror Kajsajuntti
    2019-05-15 kl. 8:17

    Jag tycker i och för sig, att ni ska rösta även om det känns motvilligt, i annat fall stärker ni ultrahögern. Om det kan jag dock inte påverka någon av er principfasta, som säger att ett nej är ett nej. Göran Greider hade en en bra artikel i Dagens ETC den 8 maj.

  2. Bo Persson
    2019-05-15 kl. 11:03

    Jan Arvid Götesson!
    Jag använde ordet “nationalstat” för att det är accepterat språkbruk för det som rättsligt sett är en territorialstat. Jag tror inte heller att det går att ändra på det språkbruket. Det har en lång historia. Men jag vet ju också att det går att använda på det sätt du säger: “Du är för nationalstaten. Det vill säga du är nationalist. Det vill säga du är fascist”.

    Och det är just så som de som är för EU resonerar: “De som är mot EU är fascister. Och de som är mot fascismen är för EU”. Medan EU rättsligt sett är en överstatlig konstruktion som man kan vara för eller mot men som inte har något med fascism att göra. Så visst är Dennis Zackrisson ute i grumligt vatten när han drar in ordet “nationalstat” i diskussionen.

  3. Dennis Zackrisson
    2019-05-15 kl. 12:02

    Jag tror Bror K sätter fingret på en viktig punkt. Jag har själv i de tre senaste valen till EU-parlamentet röstat på systemkritiska (i någon mån) partier. De har också haft fördelen att vara nya och därmed relativt opåverkade av redan existerande maktstrukturer inom EU. I samtliga fall blev toppkandidaten en ny ledamot av detta parlament.

    I år ser det mörkare ut. Motståndet mot överstatligheten tycks mig numera i väsentlig grad vara ett högerprojekt. Och det bjuder mig givetvis emot att bli tvingad att lägga rösten på Sverigedemokraterna för en klart uttalad vilja att begränsa överstatligheten. Det skulle definitivt bli följden om Greiders tanke om röstplikt vore verklighet. Nu kan jag i vart fall välja att avstå, blankrösta eller “kasta bort” valsedeln på något som inte har någon chans att komma in i den parlamentariska värmen.

  4. Jan Arvid Götesson
    2019-05-16 kl. 2:06

    Bo P!
    Jag är inte oense med dig i sakfrågor, och vill inte tvista om ett enskilt ord. Jag försöker bara lägga till en frågeställning till din diskussion om Sveriges oberoende.

    Jag tror att en strukturell och kvalitativ förändring sker som ni som bor i Sverige har svårare att få syn på. Det standardsvenska språk som fanns på 1900-talet håller på att upplösas som intellektuellt verktyg. De flesta som har standardsvenska som sitt arbetsverktyg (journalister, lärare, politiska funktionärer) är idag halvspråkiga på svag svenska och svag engelska. Denna förändring döljs i viss mån av att det fortfarande finns många äldre svensktalande som har ett stort ordförråd. Men försvaret av statssuveräniteten försvåras väl av att politiskt viktiga skikt i Sverige blir allt svagare i svenska?

    Ditt argument om ”accepterat språkbruk” håller på att bli irrelevant eftersom det snart inte finns en stor grupp offentliga språkbrukare vars språkbruk kan tjäna som vägledning för vad som är användbar svenska.

  5. Bo Persson
    2019-05-16 kl. 11:09

    Dennis Zackrisson!
    Du menar att mycket talar för att avvecklingen av EU kommer att bli en ganska auktoritär historia och jag håller med dig. Men skall vi nöja oss med det? Avvecklingen som sådan kan vi ju inte stoppa.

    Är inte Franska revolutionen “värd en mässa”. I världen är den ju unik. Ett liberalt uppror alltså.

  6. Bo Persson
    2019-05-16 kl. 11:52

    Jan Arvid Götesson!
    Jag tror fortfarande att ditt projekt är orealistiskt. Tänk bara på Förenta Nationerna (United Nations) där alla territorialstater/nationalstater är med från de mest mononationella/monokulturella till de mest mångnationella/mångkulturella. Vi får leva med denna dubbla användning av ordet “nation”, statlig gemenskap och kulturell.

  7. Jan Arvid Götesson
    2019-05-17 kl. 1:38

    Bo P!
    Jag föreslår inget ”projekt” för förändring av svenskan, utan att folket defensivt behåller den ordkunskap som fanns på folkbildningens tid. Gör vi det, kan vi i debatter intellektuellt hantera det slags dubbla betydelser som ”nation” är ett exempel på.

    Göran G och Åsa L skriver i sitt manifest: ”När vänstern i vidaste mening inte förmår formulera en hållbar idé om nationalstatens roll idag överlåts hela frågan till högerpopulismen, som stöper om den till livsfarlig nationalism.”

    Skreve GG och ÅL medvetet att de vill försvara ”statssuveräniteten” bleve det lättare för dem att förklara att de vill behålla den suveräna statens nivå som demokratisk arena för arbetsrätt och välfärd för dem som bor inom en stats gränser – utan att frågan om invånarnas etnicitet och nation kommer på tal, vilket blir fallet med ett tvetydigt försvar för ”nationalstaten”.

    Detta är blott ett exempel på att språkkompetensen raserats. Folket flertal förlorar på det. Vilket förklarar varför det sker.

  8. Bo Persson
    2019-05-17 kl. 10:48

    Jan Arvid Götesson!
    Jag tog faktiskt upp den frågan med Göran Greider på Bokmässan i Göteborg i höstas.

    Om han säger att han är för nationalstaten riskerar han ju att beskyllas för att vara nationalist och kanske till och med fascist. När det som vanligen kallas för en nationalstat rättsligt sett sett bara är en territorialstat.

    Han höll med om detta, men tänkte nog inte lägga om sitt språkbruk.

  9. Dennis Zackrisson
    2019-05-17 kl. 10:56

    Bra att du klargör nationsbegreppet Jan Arvid. Men det är bara en sida i vår verklighet.

    Vänstern i helhet och genom alla dess olika delar har allt sedan 1960-talet (då ett “uppsving” i rörelserna senast var aktuellt) visat sig inte förstå statens roll i våra samhällen runt om i världen. Det är den enda sammanhållande förklaringen till högerkrafternas frammarsch runtom oss.

    Att torgföra en tro på att frälsningen sker genom staten och av den godkända institutioner/organisationer leder bara ner i olika former av slaveri, fysiskt eller intellektuellt. Vi måste bort från denna underkastelsefilosofi.

  10. Jan Arvid Götesson
    2019-05-17 kl. 15:57

    Dennis Z!
    Det är stora frågor: att vänstern inte förstått statens roll, och att det finns en fara i en övertro på staten som medel för frigörelse. För stora för mig att ge mig i kast med. Att klargöra begrepp kring stat och nation är dock en början. Jag befarar som sagt att den offentliga svenskan blir ett allt trubbigare instrument för analys.

    Tack till Bo P för att du påminner om att ”territorialstaten” vore en användbar term. Googling visar att ”territorialstat” är ovanligare än ”nationalstat”, och att ”territorialstat” märkligt nog är mycket vanligare på danska.

    En text om ”territorialstaten” som svenskt ord finns här.

    SAOB säger ”numera mindre brukligt” om ordet. Men man märke detta klargörande citat i SAOB: ”Ett ensidigt överskattande av statens etniska sida, av nationalstaten på bekostnad av territorialstaten.”

    Jag skrev till Göran G i dag. Få se vad han svarar.

  11. Jan Arvid Götesson
    2019-05-17 kl. 16:22

    Samuel Edquists artikel, varest han skriver att man ”ofta blandar samman begreppen nation och territorialstat allt för lättvindigt” finns här.

  12. Dennis Zackrisson
    2019-05-17 kl. 17:22

    Visst är det stora frågor, Jan Arvid. Inte desto mindre är de viktiga om man önskar att politiskt omgestalta styrning och maktförhållanden i samhället. För femtio år sedan fanns ett embryo till en levande diskussion kring dessa frågor, men sedan tog parlamentaristikerna i olika partier över. Och för de kollobarn, vilka fick gratis solglasögon av staten genom Sjöstedts resoluta ingripande var det naturligtvis viktigt. Men för samhällsutvecklingen på ett mer övergripande plan betyder detta knappt intet.

  13. Bo Persson
    2019-05-17 kl. 21:34

    Inför EU-valet blir Storbritannien allt intressantare. Brexitpartiet som bara funnits i några veckor är redan uppe i 35% i opinionsmätningarna medan Tories och Labour båda ligger kring 20%. Och då är ändå hela mediavärlden på deras sida och beskriver Brexit-sympatisörerna som fascister och nazister och jag vet inte vad.

    Kommer EU att skapa ett helt nytt partisystem i Storbritannien? Den liberala världens hemland. Jag tänker alltså på Magna Charta. Den första begränsningen av statligt godtycke.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.