Inget tycks kunna stoppa SD. En undersökning av norska opinionsinstitut Sentio ger SD 23,3%, vilket skulle betyda att SD är Sveriges näst störts parti. Endast S är större, men inte mycket, endast 0,8%. Om det inte vänder – och inget tyder på det – så är alltså SD mycket snart Sveriges största parti. Det framstår nu som allt mer troligt att SD kan komma att bli regeringsbildare 2018 med Jimmie Åkesson (eller möjligen Mattias Karlsson) som statsminister! Och detta mina kära vänner, är inget annat än demokrati!
Det går en chockvåg genom det det klassiskt borgerligt demokratiska etablissemanget, från gamla högerpartiet (Moderaterna) till kommunisterna (Vänstern), ja även genom hela raden av gamla vänstergrupper från 70-talet. Alla springer de som yra höns omkring för att finna små korn av sanning som kan samlas ihop till någon slags förklaring på att ett politiskt parti med rötter bland gammelnazister, nynazistister och skinheds nu nosar på regeringsmakten. Och de blir alla mer och mer osams om hur man inom demokratins ramar ska kunna stoppa det obegripliga.
Det blir för dem alla allt svårare att prata bort sitt eget stora misslyckande, fast de har praktiskt taget hela mediemakten på sin sida. Man får gå till antietablissemangets kanaler, libertarianerna eller SD-kretsens egna sajter på nätet för att få reda på hur SD själva ser på situationen.
Nyhetssajten NYHETERIDAG frågar 23 juli Mattias Karlsson:
Ser ni något på horisonten som skulle kunna bromsa Sverigedemokraternas framgångar i opinionen?
– Det skulle vara en total kursomläggning av migrationspolitiken från andra partier och att man bryter upp Decemberöverenskommelsen. Det tror jag är enda sättet att stoppa vår tillväxt i opinionen.
Den analysen gör alltså Mattias Karlsson. Och han har förstås helt rätt. Att stänga ute ett parti (decemberöverenskommelsen) som röstats in i riksdagen med höga röstetal tycker folk är ojust. Att kalla all oro omkring invandring, ensamkommande barn, EU-migranter och flyktingar över huvud taget … för rasism eller nazism gillar folk inte heller. Att de gamla etablissemangspartierna (inklusive V) är så förbluffande samstämda i moraliska, etiska, kulturella och inte minst utrikespolitiska frågor bidrar ytterligare till flykten till SD.
Så till SDs senaste provokationskampanj på en central T-banestation i Stockholm. Jag måste säga att jag är förvånad över vad de kan hitta på, men med alla miljonerna i partikassan måste man ju göra något. Och man har en utsökt fingertoppskänsla för vad som kommer att röna medial uppmärksamhet och trigga etablissemangspartierna och media. SD spelar skickligt på allas oförmåga – eller möjligen ovilja – att göra något åt romernas situation i Sverige, Rumänien och i hela EU. ”Folk i gemen störs ju av tiggeriet, det var ju kampen mot fattigdom, lort och tiggeri som definierade oss, sådant sitter djupt”, som någon träffande uttryckte det i en diskussion på facebook jag råkade slinta förbi.
Att stoppa en kampanj på betald annonsplats på allmän plats* för att den kränker en del av platsens besökare är förstås tillåtet. Jag kan inte förstå annat än att SL släppt fram kampanjen antingen av okunnighet/dumhet eller för att det finns krafter som gillar kampanjens budskap. Båda anledningarna är förstås lika illa. Så, den här kampanjen är alltså ännu en lyckad provokation från Åkessongänget som nu trots allt mer och mer liknar vanliga politiker. Att kalla SD rasister, fascister eller nazister hjälper romer och invandrare lika lite som att rösta på SD.
Mycket har skrivits om det här och mer kommer, var så säker. Ja, paniken ligger på lur i folkhemmet, men alla är vi faktiskt lika handfallna inför det som sker.
Många talar om att det är en fråga för ”vänstern”. Kanske är det så, men en sådan vänster existerar inte. Men om SD vore ett fascistiskt parti borde det vara en fråga för många fler. Men jag vidhåller att det faktiskt är ett problem att SD utpekas som det mest akuta hotet mot demokratin. Jag tror visserligen att de är ett resultat av det demokratiska sönderfallet, men jag tror samtidigt att saken är mycket mer komplicerad än det faktum att SD får så stor utdelning på sina främlingsfientliga idéer.
Visst liknar utvecklingen på ett sätt den i Tyskland i början av 30-talet – trots att mycket är helt annorlunda idag. Men om man försöker tänka in det som också händer i Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, Grekland, Finland … så framträder tvivelsutan även ett mönster av Europeiskt sönderfall. Lägg därtill det som händer i Ukraina, Syrien, Palestina, Iran … och USA, så känns demokratin som vi lärt känna den mycket skör. Härur, ur detta stora skeende, stiger den nya fascismen med en helt annan och mjukare medial framtoning än traditionell fascism/nazism – tror jag. Men, den kommer precis som nazismen och tradionell fascism inte att ta hänsyn till länders nationella oberoende, yttrandefrihet, asylrätt, eller annan människorätt. I det perspektivet är SD möjligen en lydig marionett, som inte ens förstår i vems trådar man dinglar.
—-
* Tillägg 17/8: T-banan är inte allmän plats i juridisk mening, på samma sätt som t ex gallerior inte heller är allmän plats. Därmed hade det varit ännu enklare för SL att stoppa SDs klart främlingsfientliga annonsering redan i sin linda.
Läs också Nils Funckes krönika i Metro och Mia-Pia Boëthius i ETC.
Allt tack vare att Socialdemokratin inte har någon ledare med egen vilja – Göran Persson styr och ligger raklång inför USA:s och fascismens fötter!
Det krävs en ledare med stor intelligens som Palme för att styra ett land som Sverige. GRÄV UPP PALME SOM VÄNDER SIG I SIN GRAV!
Alla dessa Nickedockor som ligger till höger om högern – t o m moderaten Sven Hirdman fördömer USA och dess provokationer mot Ryssland – Ryssland har fått nog av fascism och krig och har inga som helst planer på att utmana Väst!
Det är en destruktiv politik som förs av USA genom att söndra och splittra land efter land – flyktingströmmarna är inga naturkatastrofer – det är en följd av den politik som förs av USA och dess Nickedockor!
Gamla socialdemokrater blir Sverigedemokrater, men som dom säger: ”Jag är ingen rasist – men men men …” vi kan ju inte ta emot alla!
Det är sorgligt – var finns Reportrar utan gränser? Var finns den nya kanalen? Var finns Schibbye och hans kamrater?
Göran Greider och Åsa Lindeborg har startat en tidning – vad heter den – hur når man den?
Vad säger Löfvén om annonseringen i tunnelbanan! Har han inte hunnit fråga Persson ännu? Om inte ledningen reagerar, vem skall reagera då?
Få tycks intressera sig för att mellankrigstidens fascism red fram på missnöjet med den höga arbetslösheten, som de traditionella partierna så att säga tyckte var helt ok, eftersom de drev på den ytterligare via nedskärningar, precis som idag.
Det tyska extremfallet beskrivs här.
Knut!
Mats Edman, tidningen Dagens Samhälles chefredaktör, skrev nyligen en ledarkrönika på samma tema. Den är mycket läsvärd, konkret och stringent.
SD gillar ju massinvandring och förjagande av den inhemska befolkningen – i Palestina. Det skulle ju kunna vara en svag punkt och visa vilka intressen som drar i bakgrunden.
I övrigt gäller väl parollen ”allt ljus på artisten”, och ’artisten’ i det här sammanhanget är ju SD som får en enorm publicitet genom smart mediestrategi och att man kan svara för sig. De andra partierna kan nog med fog anklagas för att försöka dölja sina egna brister genom att angripa SD, ofta nog på ett sätt som även en ordinär huggkubbe förstår är kontraproduktivt. Som stockholmare har jag inte det minsta emot att tiggarna försvinner från min hemstads gator, och kallar någon mig ’rasist’ för det så kanske jag kan skrämmas till tystnad ett tag, men nog inte i all evighet. Jag torde snarare bli rejält förbannad över att tryckas ned av folk som ibland verkar vara rent korkade. (Ett botemedel mot det kan ju vara att läsa kommentarstrådar i Avpixlat, där somliga inte verkar ha alla hästar inne i stallet, men även där har nivån höjts en del, så det gäller att se upp om man vill ge sig in i debatt med SD.)
När övriga partier sätter sig i ett passivt motstånd mot SD målar man samtidigt in sig i hörn som sedan blir svåra att ta sig ur. Vi hade ju ett exempel nyligen: av förmodligen rätt opportunistiska och antiislamska skäl har SD blivit mer HBTQ-vänligt. Det borde de övriga tycka är bra. Men så ordnar SD-are en liten prideparad i homofobiska islamistdistrikt i norra Stockholm, och ’övrig-gänget’ tappar fattningen. Förvirring utbryter, men det verkar utmynna i att tolerans och provokationer är bra (i centrala Stockholm) men på Järvafältet får man inte störa de lokala homofoberna!
Alla vet lösningen: att de s.k. vänsterpartierna ägnar sig åt vänsterpolitik, inte åt marknadsglobaliseringstjafs som deras fotfolk lider av och inte gillar. Men vänstertomtarna vägrar, fortsätter att värva röster åt SD – och därmed borde de hårda frågorna riktas mot partihögkvarteren på Kungsgatan och Sveavägen. SD:s högkvarter borde ignoreras.
Hej, vill apropå SD tipsa om den här boken. Förlaget presenterar den så här:
”Sverigedemokraterna bildades inför valet 1988 ur rasistiska Bevara Sverige svenskt. Vägen har varit lång från vikingarock, vitmaktmusik och nynazistisk terror till ett riksdagsparti med öppet tillträde till tv-sofforna.
För att bli en stabil organisation med ett städat yttre har partiet genomgått otaliga konflikter och tvingats införa ”nolltolerans mot rasism”. Men Sverigedemokraterna har svårt att balansera den putsade fasaden med den aggressiva rasismen. Skandaler och avhopp kantar vägen och sedan valet 2010 har över 60 företrädare uteslutits. Flera återfinns i nazistiska och fascistiska partier eller organisationer. Samtidigt finns en lång svans av sympatisörer som hatar och hotar på nätet, med partiets goda minne.
I denna högaktuella antologi skriver journalister och forskare – samtliga experter på högerextremism – om Sverigedemokraternas smutsiga historia och nutid. Vad har de sagt och gjort den senaste mandatperioden? Vilka rasistiska nätverk finns runt partiet? Varför är Sverigedemokraterna fascister och varför ökar deras väljarbas för varje val?”
Fakta
Titel: Sverigedemokraternas svarta bok Redaktörer: Madelene Axelsson och Kristian Borg Medverkande: Henrik Arnstad, Lovisa Broström, Mats Deland, Jason Diakité, Mikael Ekman, Inte rasist men …, Diana Mulinari, Anders Neergaard, Måns Nilsson och Mathias Wåg Format: Pocket Sidor: 272 ISBN: 978-91-87777-04-2
Boken är bra, den fördjupar bilden av partiets smutsiga framväxt.
Jämförelserna med nazister, fascister och annat otyg på 1930-talet haltar mycket betänkligt. De kom inte till makten på parlamentarisk väg, som ofta påstås. De hade sina väpnade arméer. Till och med Lappofascisterna i Finland hade sitt garde.
Vad jag vet har SD på sin höjd gäng av skinheads, vilka som mest kan ställa till lokalt trassel.
Även om SD blev största parti undrar jag om de genast hoppar på makten. Partiet saknar bredare kompetens. Partiet vet också att de som röstat på dem eller i valundersökningar yppat sitt medhåll, inte så mycket imponerats av partiets företrädare (möjligen med undantag för Jimmy) utan förakt för de andra partiernas nollor.
Skulle uppskatta om det också nämns att Nyheter Idag är ett SD-organ och att de beställt en undersökning som relativt lätt går att manipulera. Vi får väl göra som Myrdal säger då, följa Dimitrovs linje och bilda en folkfront med SD? Problemet är att Dimitrov förordade folkfront MOT fascismen, inte MED fascismen. Men den bagatellen kan säkert JM trolla bort genom att grötmyndigt hänvisa till den historiska nödvändigheten (som JM ju sägs ha koll på).
Man kan skriva såväl kort som långt om SD, här kort:
Som någon skrev på facebook: ”Sluta vara naiva!” Alla vet huvudorsakerna till att SD växer. S och M-regeringarna har turats om att skapa ett Sverige, som folket inte längre känner igen sig i. Ett samhälle där ingångna avtal och kontrakt inte längre betyder något. Ett medvetet skapat kaos. Stora delar av medelklassen kan fortfarande, genom ekonomiska resurser, nödtorftigt fjärma sig från den nya verkligheten, men folk flest berörs av mångkulturens yttringar var de än rör sig.
De långt framskridna ghettoområdena har blivit parallella samhällen, som inte har något som helst med det folkhemspräglade Sverige att göra. Svenskarna vill inte ha detta, helt enkelt. De vill inte ha hit folk som krigar för och sympatiserar med ISIS. Vill inte ha etniska gangstergäng, förortsligister som mördar, vapenspridare och människohandlare. Folk vill inte heller ha tiggeriet på sina gator. Arbete och sammanhållning har definierat folkhemmet och tiggeriet är raka motsatsen.
DÖ-partierna har turats om att skapa detta Nya Sverige och SD säger att de skall försöka återskapa folkhemmet. SDs framgångar är således självklara, de behöver inte ens anstränga sig.
Vänstern, i vid mening, vill inte längre kännas vid sitt eget folk, sina egna kärnväljare. Se hur Vänsterpartiet har gjort till strategi att kalla alla SD-sympatisörer för rasister, nazister och fascister! Överallt – framförallt på sociala medier och internet – framgår detta Vänsterns förakt för vanligt folks åsikter om utvecklingen. Undra på att vänstern är helt ute ur leken!
Fortfarande har inte detta avgörande övergrepp mot det svenska folket debatterats av vänstern, trots att det torde vara helt avgörande för vad vi sett växa fram på kort sikt. Så läs och begrunda.
Diskussionstråden efter länken på facebook (inga namn):
– Ett helt avgörande problem SD skulle få som regeringsbildare är att de inte kan få med något annat parti och en minoritetsregering med 23 % behöver många decemberöverenskommelser som ingen skriver på.
– Ett annat stort problem är att de saknar idéer om hur de ska styra landet. Det räcker inte att vara motståndare till invandring.
– 2022 har de rimligen egen majoritet med nuvarande utveckling så då bortfaller behovet av överenskommelser …
– Har du extrapollerat det? Smiley smile Smiley smile Smiley
– Övriga partier arbetar så skickligt på att skyffla sina väljare in i SD:s gap så det kanske rentav går fortare än så …
– Tror du verkligen att SD kan få egen majoritet och politiskt inflytande? Är det inte väldigt naivt? Inte ens Hitler fick så mycket röster. Smiley smile
– Det verkar mest vara en fanatisk tro på det fjärde riket. Smiley smile Smiley smile
– När har du beräknat att dom passerar 100 %?
– Nu är ju Sentio inte ett helt seriöst opinionsmätningsinstitut och Nyheteridag står SD tämligen nära. Men visst kan SD bli större. Dock tycker jag att det kanske är ännu mer oroande med det allmänna sammanbrottet i Europa och eurozonen. Den önskvärda utvecklingen vore en ordnad upplösning av euron, nu väntar sannolikt ett kaotiskt sammanbrott med motsättningar som kan eskalera. Och i mörkret väntar krafter som t ex Gyllene Gryning.
– SD-nazisterna har de andra partierna mot sig och kan inte få politiskt inflytande. Grekland styrs av Syriza. Bara för att nazisterna växer så betyder det inte att de segrar eller ens får inflytande.
– Sluta vara naiva … SD närmar sig 30 nu … och vi vet egentligen varför … var det nödvändigt? Kanske. 2018 … jösses … det blir misstroendevotum i höst …
– Har du tänkt på att det inte varit val sen september 2014 och då röstade 13 % på SD. Det du pratar om är opinionsundersökningar där svenska folket inte tagit ställning alls. Det är bara de tillfrågade som tagit ställning. Det betyder att SD inte alls vuxit på riktigt.
– Naiv ?
– Har du inte tänkt på det? Ingen annan har tagit ställning till fråga ”vilket parti skulle du rösta på om det var val idag?” Det är först när valet börjar närma sig som den frågan blir aktuell för de 6,5 miljoner väljarna.
– Jag behöver tack och lov inte tänka på det … jag rör mig i verkligheten utanför bubblorna … vad pratar du med för aktivister?
– I verkligheten har inte väljarna tagit ställning till vad de ska rösta på i nästa val.
– Fanatisk tro är inte valresultat utan önsketänkande.
– Herregud.
– ”Fanatisk tro är inte valresultat utan önsketänkande.” Att en hopplöst dåligt politik ska ge en positiv valresultat för S, MP, M, V, FP finns inte ens i drömmen!
Bör bli nyval nu på hösten och då får vi se!
– Ytterligare en på vänsterkanten med svaga nerver … Varför hjälpa sd med sådana här rubriker?
– Mycket text men få konkreta förslag … opportunism
– Läste i dagens DN om en oroande utveckling om rätt starka nationalistiska strömningar också i Japan! Det är inte bara i Europa eller Ryssland nationalismen växer!
En ökad militarism, en ökad nationalism, en urgröpt ekonomi och en demokrati på svaj känns som ett nytt senario! Du målar upp en svart bild åt våra barnbarn!
Knut: Ja, jag är rädd för framtiden – inte minst för våra barn och barnbarn. Bloggen är min ventil …
– Min gamla redaktionschef brukade säga att man inte ska underskatta läsarnas intelligens, men nu börjar jag faktiskt tvivla.
Knut: ?
– På en annan tidning sa man att man aldrig skulle överskatta läsarnas intelligens. Jag tror att detta har spridit sig till ganska många media idag.
Knut: Jag försöker tänka mig för varje gång jag klickar på ”skicka” för att det finns så många kloka läsare där ute. Man får alltid kloka svar, men också korkade och obegripliga.
– Ja, man kan skylla på andra när man inte klarar av att ta ansvar.
– Om dessutom Donald Trump blir president kan vi väl låta allt hopp fara. För övrigt, vad hade NSDAP för väljarsiffor 1933?
– Inte i mitt Sverige!
Det finns bara en som kan rädda Sverige – och det är Putin.
Låt mig förklara.
På 30-talet sargades Finland svårt av motsättningarna mellan svensk- och finsktalande. De var värre än de motsättningar vi ser i Sverige idag. Men under vinterkriget, när finlandssvenskar och finnar slogs tillsammans så överkoms motsättningarna.
Om nu Putin som massmedierna ständigt trumpetar ut står beredd att anfalla och ockupera Sverige, skulle vi inte kunna be honom skynda på lite grand. Och sedan bara ockupera en liten bit, som t.ex. Östhammars kommun (den vätter ju österut).
Sedan ”etniska” svenskar och ”icke-etniska” svenskar kört ryssarna i sjön kan vi skaka hand och leva i bästa samförstånd. Som plåster på såret kan norrmännen sedan ge Vladde Nobels fredspris. Han platsar ju väldigt bra i det sällskapet.
Verkar väl komplicerat upplägg för ett fredspris till Putin. Det räcker väl med att han avvecklar ”inbördeskriget” i Ukraina, som han inte har något som helst att göra med, och han har fredspriset som i en liten ask.
PS Det ryska språket har en oöverträffad rikedom i hur man kallar sina när och kära, men om man heter, som Putin, Vladimir i förnamn kallas man aldrig Vladde. Börja med
Vova och därefter kan man improvisera (Volodka osv.)
Alla som sett den sovjetiska filmklassikern ”Moskva tror inte på tårar” vet exakt vad jag pratat om. DS
Finns bara en möjlighet till det och den kommer inte hända.
Det kräver att minst ett parti, förmodligen borgerligt, bryter emot en över 70-år gammal enhetsfront. Titta på DÖ, enhetsfronten finns i all välmåga hos samtliga partier i Riksdagen.
Själv tycker jag det finns en fördel att de borgerliga partierna rensas ut från nazister och andra enhetsfrontsbrytare. Det här handlar inte om någon ny motsättning, det är en och samma motsättning som skärps. Den neutrala marken mellan arbetarklass av röd färg och den av brun färg har alltid bara varit en illusion för en medelklass som låtsas vara moderna och ”civiliserade”. Det enda som sker är att den neutrala marken utplånas.
Låt varenda smygnasse i de borgerliga leden hoppa av till nassarna, sen ”tar vi den”! Tja, mer i modern mening, inte nacka dem bokstavligt.
Samtliga riksdagsledamöter utom Finn, kommer ihåg vad enhetsfronten betyder, det måste de opportunister som tror sig kunna utnyttja tillfället också komma ihåg.
Mats!
Inte bara ryssarna har en rik smeknamnskultur, utan också finnarna, åtminstone i de karelska delar varifrån min hustrus släkt stammar. Där heter man inte bara Marja, utan också Mallukka, Marjaana och (lite ryskt) Marjuska.
Så vår äldste son Henrik har inte bara sitt svenska smeknamn Henka utan också ett otal finländska: Hemppe, Hempeli, Hempukka m fl (reservation för att jag stavat fel på dubbla konsonanter).
Och det sägs uttryckligen att man ”smeker” med dessa namn. Ordet ”smeknamn” är alltså inget tomt ord som i svenskan.
Den yngre Joakim tilltalas alltså inte bara med Jocke, utan i Finland också med Jussi, Juppeli, Jussukka, Jukkeli, Jullikka, osv.
Varför har ingen påpekat att jag inte nämnt det ”allmänt accepterade fascisthotet” österifrån?
Jag är född i Sverige, av svenska föräldrar och talar och skriver hyfsad svenska. Ändå känner jag mig mer och mer främmande i det här landet. Speciellt förstår jag inte mina landsmäns kampanjer emot ett parti som heter SD och, som p g a dessa kampanjer, bara blir större och mer inflytelserikt. Genom att alltid vända sig 100% emot allt vad SD gör eller säger inser man inte att man låter SD sätta agendan.
1976 ordnade jag i Norrköping en manifestation 6 juni för att propagera för att också Sverige skulle ha en nationaldag, som alla andra länder. Självfallet blev jag kallad för nazist, fascist odyl. Iställningen var då, som nu, att gör fascisterna något måste ”vi” göra tvärtom. Säger de något måste vi säga raka motsatsen, vad det än handlar om. Men jag (och mina kamrater) föll inte undan utan argumenterade för vad vi ansåg rätt oberoende vad eventuell andra tyckte.
Igår inne i stan (Uppsala) kom jag förbi en tiggare. Jag brukar aldrig ge tiggare pengar, vilka tårdrypande historier de än framhäver. Men han fick 20 spänn. Inte för att han spelade så speciellt bra, men för att han på sin skylt skrivit något så komplett otaktiskt som att han var rysk lärare från Jaroslav.
Jag vet inte om han verkligen var 1) ryss 2) lärare eller 3) från Jaroslav, men jag gladdes att äntligen träffa någon här i landet som vågat agera politiskt inkorrekt. I hans hatt såg jag att fler än jag givit honom pengar.
Anders P!
Alienation är kärnan i individualism, det du känner är individuell frihet. Självförverkligande, kärt barn har många namn.
Poängen är att tvinga fram allt mer radikalisering från högern, genom att inte ge en enda tum. Varför sitter vänstermänniskor och är rädda för en skärpt klasskamp?
Orkar ni inte längre? Vill man bara ha lugn och ro på äldre dar?
Tror ni den som är kränkt i dagens Sverige är kränkt av verkliga kränkningar, kränkningar av kalibern era föräldrar och mina mor/farföräldrar genomlevde? Nej, de blir inte mindre kränkta vad du än ger dem, för deras kränkthet kommer inifrån. Precis som din känsla kommer inifrån.
Och Jan Guillou är av exakt samma uppfattning idag: ”Det måste bli ett slut på rädslan att blandas ihop med SD”.
Jag är av samma uppfattning som AP, att jag känner mig allt mindre hemma i Sverige. I själva verket har jag redan tagit steget och flyttat. Naturligtvis är besvikelsen stor när mina landsmän stöder DÖ:s sociala nedrustning eller SDs tillväxt (som möjligtvis inte är så stor som SD-organet Nyheter Idag påstår, samma datum fick de 19% i en annan opinionsundersökning). Men den största besvikelsen är när fd partikamrater börjar propagera en SD-light politik på (tex 8 Dagar) eller vill ha till stånd en folkfront med fascismen som JM. Det rör sig trots allt om folk som borde veta bättre. Så jag har inte mycket hopp om Sverige. Min enda tröst är att jag inte stöder skiten, JMs fascistiska folkfront får väl stå för sina synder inför historien eller någon typ av ny Nurnberg-rättegång.
Angående den dragspelande ”ryske läraren från Jaroslav” som jag nämnde i kommentaren högre upp: Jo, han är äkta.
Sven A!
Vad är det mer konkret som sagts på 8 Dagar och av JM?
Jag citerar: ”Men den största besvikelsen är när f d partikamrater börjar propagera en SD-light-politik på (t ex 8 Dagar) eller vill ha till stånd en folkfront med fascismen som JM.”
Jag undrar också var Myrdal har förespråkat ”folkfront med fascismen”. Har ju inte läst allt han skrivit på senaste tiden, så jag kan ha missat något förstås … men om detta är ännu ett fall av substanslös ’Myrdal-bashing’ så skulle jag vilja föreslå en rejäl omgång ’Myrdal-bashing-bashing’! Vad jag minns har Myrdal skrivit att Nationella Fronten i Frankrike tagit över en massa frågor som det numera tämligen döda kommunistpartiet inte klarat av att driva, och det är ju en annan sak.
Sven A!
Har publicerat sin kommentar (9/8) trots att jag menar att både påståendet om ”SD-light politik på 8 Dagar” och att ”Jan Myrdal vill ha till stånd en folkfront med fascismen” är grova förvrängningar av sådant som skrivits av Stefan Lindgren och Jan Myrdal. Detta har fått stå oemotsagt en vecka p g a att jag varit på semester. Jag ber om ursäkt för det.
Alltså, preciseringar tack, eller så vore en ursäkt på sin plats även från dig.