Detta försiktiga tassande, denna ständiga ängslan att säga som det är!
I DN den 11 februari skriver Ola Larsmo en i långa stycken sympatisk och intressant artikel om nazisternas judefientliga propaganda i Mellanöstern. Han konstaterar att den anti-semitism som finns i arabländerna är en europeisk import som använder sig av alla dessa gamla europeiska stereotyper och att det var nazisterna som målmedvetet exporterade dem. Så långt är allt väl.
Men så kommer det till frågan om varför denna anti-semitism föll i så god jord i en muslimsk värld som i många århundraden samexisterat med judendomen utan större friktioner. Jo skriver Larsmo, nazisterna ”sköt in sig på den konflikt mellan judar och araber som redan förstärkts i spåren av brittisk kolonialism”.
Ola Larsmo vet mycket väl vad det handlade om. Den brittiska kolonialismen hade medfört mycket ont i arabvärlden, men just vad det gällde konflikten mellan judar och araber, så är det en mycket speciell variant av den som vi talar om – det brittiska stödet till sionismens kolonisation av Palestina.
Sionismen och inget annat skapade den djupa konflikten mellan judar och araber och var den jordmån i vilken nazisternas propaganda kunde blomstra. Varför då inte skriva sanningen, att nazisterna sköt in sig på den konflikt mellan judar och araber som uppkommit genom den sionistiska kolonisationen?
Sådant skriver man inte ostraffat. Det kommer genast påstötningar från israeliska ambassaden. Kanske till och med brösttoner från någon ultranationalistisk regeringsmedlem i Jerusalem. Sanningen om sionismen är inte god ton. Bättre då att göra en försiktig omskrivning.
Den som påpekar att det skulle finnas ett samband mellan staten Israels politik och antisemitism i Europa är illa ute. Begreppet ”anti-semitism” är illa missbrukat för att tysta sanningssägare, men fortfarande effektivt. Ingen vill få det kastat i ansiktet. Få vill riskera sin ställning i offentligheten.
Som jag visade i en tidigare blogg fanns problemet där långt innan några tyska nazister hade hunnit förgifta atmosfären. Problemet var den judiska invandringen till Palestina, ett land man lämnat nästan 2000 år tidigare och nu krävde tillbaka.
Bassam Bishuti skrev en bok: The Role of the Zionist Terror in the creation of Israel. Palestine Research Center, Berirut, april 1969. Där beskrivs den israeliska terror som föregick utropandet av staten Israel och det kanske värsta exemplet, utrotandet av byn Deir Yassin.
Sternligan och Irgun ledde detta illdåd som var avsett att sätta skräck i den arabiska befolkningen och få dem att lämna landet. Folke Bernadotte mördades. Begin var en av de ledande och belönades senare med en hög post i Israels regering.
Antisemitism är numer den Israeliska statens affärsidé. Det gäller att hålla den vid liv som förevändning för sin egen terrorpolitik och totala arrogans gentemot FN och omvärlden.
Om man falskeligen använder en beteckning på sina motståndare mister skällsordet sin mening. Rasist kan nästan alla definiera och sky som pesten.
Liksom att bli beskylld för nazist eller fascist. Apartheid vet alla vad det innebär och att det är ”ett brott mot mänskligheten”. Zionism vet man också vad det innebär. Enligt FN:s Generalförsamling är zionism lika med rasism. Antisionism däremot är en beskyllning som den zionistiska regimen i Israel och deras medlöpare använder för att svärta ner de människor som kämpar för att FN:s Deklaration för de mänskliga rättigheterna skall gälla även befolkningen i av Israel olagligt ockuperade Palestina.
Så blir beskyllningen ”antisemit” lika med det straff som drabbar befrielserörelser runt om i världen. Den som inte blir fängslad eller beskylld terrorist är inte riktigt pålitlig i kampen.
Värt också att notera att sionisterna samarbetade med nazisterna och det även efter att de sistnämnda inlett sin slutliga lösning.
Israel har överhuvud ingen framtid som stat eftersom den är och kommer att vara beroende av någon stormakt för sin existens, USA, eller EU eller – inte osannolikt – Ryssland
En hel del ortodoxa judar verkar också vara kritiska emot sionismen.
Israel är ett påtvingat ”land” av sionister efter en uppgörelse med nazisterna som fortsätter att ta livet av araber i religionens och sitt egna namn då judar tydligen är bra mycket bättre än andra. Israel skapades av en del från brittiskt kolonialvälde i Mellanöstern. Inget annat land har getts till utsatta folkgrupper i hela världen. Israel visade med Mossad att de finns överallt och dödar alla som de misstror, vilket Sveriges regering inte vågade stå upp emot.
Om du tycker den är bra som ett svar på det modiga utspelet av Göran Burén får du gärna lägga in den som ett svar, eller en fortsättning.
https://www.facebook.com/notes/jasper-cato/ett-%C3%B6verspelat-trumfkort-tappar-sin-kraft/1033435863341217
Låt mig slå fast ett par saker först, innan jag påbörjar min tankegång om Israel/Palestina-konflikten.
Att staten Israel är erkänd av de flesta länder världen runt, så även av mig. Den existerar och kommer att fortsätta existera, om inte i denna form så i någon annan.
Staten Palestina är erkänd av ett flertal länder, bla Sverige, den existerar och är ockuperad av Israel. En ockupation som pågått sedan 1967, med Israeliska krigslagar och ett barbariskt förtryck av dess innevånare som följd. (Läs mer i sanningen om 67 kriget)
De som kritiserar Israels politik får ofta en föreläsning om holocaust och förföljelsen av Judar i Europa, i stället för ett sakligt svar på kritiken.
Även förnedringen och det personliga påhoppet av att bli kallad antisemit, används flitigt som ett argument som ska förlöjliga och förringa kritik i sak.
Säkert finns det i Sverige de som inte kan skilja på kritik av staten Israels förehavanden och det Judiska folket, i diasporan eller i Israel också för den delen. Människor överlag har en tendens att förenkla argumentationen, då blir det lätt ett likhetstecken mellan det judiska folket och Israel. Denna okunskap ger rum för ett utspel av det antisemitiska trumfkortet. Risken är då uppenbar, att ju mer man pådyvlar kritikerna stämpeln antisemit, istället för att bemöta kritiken med sakargument, ju fler blir de som då inte heller övertygas verkliga antisemiter. Därför är faran att överutnyttja den formen av utspel, att den blir kontraproduktiv. Såvida inte staten Israel vill skapa denna polarisering, för att driva fler av judarna i ”diasporan” att flytta till Israel.
Många av de flyktingar som söker skydd i vårt land och Europa, har blivit utsatta för ett förtryck de härleder till staten Israel och tyvärr därmed till judar. De hyser härmed en mindre förståelse för skillnaden mellan antisionism och antisemitism, vilket vi kan se i t.ex. Malmö.
I en intervju av Democracy Now berättar Shulamit Aloni, fd minister i Israel, öppet om taktiken.
Bedriften att genomdriva en namnändring till ”Den Judiska staten Israel”, underlättar inte heller för de av annan etnisk eller religiös riktning eller börd, att vara medborgare i landet, även om de varit så i 25 generationer eller mer.
En stat som kantrat till en allt mer apartheidinriktad politik, p.g.a. demografisk problematik i det demokratiska underlaget, tappar helt sin legitimitet och respekt. Den kan inte längre använda epitetet demokrati utan att få kritik, en kritik som besvaras med tillmälen av typen antisemit, får då ytterligare kraft och inte den motsatta effekten. I själva apartheid tanken finns just den rasism som ligger förborgad i antisemitismen. De allra flesta av det Judiska folket som är bosatta i Israel är inflyttade, eller avkomma av inflyttade, från alla sorters länder och bara en ytterst liten del stammar från den del av befolkningen som fanns bofasta där innan staten bildades den 14 maj 1948. Det kan tilläggas att 9 av 10 i Gazas befolkning har av släktforskare konstaterats vara av säkrare Judisk börd, än t.ex. invandrade Azkenazim Judar.
De i Nakba (1948) med våld utdrivna, mördade eller på annat sätt försvunna Palestinierna uppgick till ca 720 000 människor, som har en rätt till sitt land, ägodelar och sin jord. Precis som de människor som blev mördade, fördrivna och plundrade av nazisterna under andra världskriget.
Dessa människor, vilka också kommer från olika stammar, är Palestinier och varav flertalet har åtskilligt fler antal generationer bosatta i just Palestina, eller som det av ockupationsmakten (England) kallades det ”Palestinska mandatet”.
Att låta dessa flyktingar återvända till sin rättmätiga jord och egendom skapar det demografiska problem, vilket staten Israel försöker lösa genom att skapa s.k. ”fakta på marken”, dvs man låter Judiska bosättare stjäla land i Palestina och upprätta bosättningar där, som ett argument för att detta är Israeliskt territorium. Medan lagarna som används i det ockuperade Palestina, är krigslagar och skruvas åt allt hårdare, blir de lagar som styr Israel all fördelaktigare för judiska Israeler. Med andra ord en fullfjädrad apartheidstat.
En tvåstatslösning är bara ett förhalande av en reell lösning. Det demografiska problemet vid ett återvändande går inte att lösa med att kalla staten judisk, det bara förvärrar situationen ytterligare. En stat, en demokrati och två folk, har genomförts på många ställen.
Jasper!
Du skrev: ”Såvida inte staten Israel vill skapa denna polarisering, för att driva fler av judarna i ’diasporan’ att flytta till Israel.”
Staten Israel har medvetet drivit den här politiken sedan 1950-talet. Man var så nöjd, så nöjd när det i gamla Sovjetunionen eller Östblocket skedde någon eruption av antisemitism, eftersom det skulle öka inflyttningen till Israel.
Därför vill man också idag överdriva den anti-semitiska stämningen i Europa för att få judar att emigrera till Israel.
Du skrev också: ”Att staten Israel är erkänd av de flesta länder världen runt, så även av mig. Den existerar och kommer att fortsätta existera, om inte i denna form så i någon annan.”
Blir Israel en ”normal” demokratisk stat så kommer den icke-judiska befolkningen att komma i majoritetsställning efter några generationer, bland annat därför att många judar kommer att återvända till det Europa och USA där de egentligen hör hemma!
Nu är väl inte historikern Paul Johnson världens ledande inom sitt gebit, men han har en del poänger. De kan och bör lyftas fram i konflikten, eftersom det är sällan dessa motsättningar diskuteras. Det handlar om situationen innan Israel bildades.
Jag tänker på den moderata arabopinionen som, skriver Johnson ”när slutet av 1930-talet närmade sig hade upphört att existera, åtminstone offentligt, arabstaterna hade mobiliserats som stöd för den arabiska extremismen, det brittiska utrikesministeriet hade övertygats om att en fortsatt tillgång till olja inte gick att förena med en fortsatt judisk invandring, och vitboken från 1939 satte praktiskt taget stopp för den och upphävde Balfourdeklarationen.”
Och dessförinnan redogör Johnson för Mohammed Amin al-Husseini, ledare för den största godsägarfamiljen i Palestina, som utsetts till högste domare eller mufti av Jerusalem på livstid. Året innan hade han dömts till tio års straffarbete för att ha provocerat blodiga anti-judiska upplopp.
Som bevis på hans dåliga moral framför Johnson att det finns en bild på Amin al-Husseini tillsammans med tysken Himmler…
”Muftin överträffade Hitler i sitt hat mot judarna. Men han gjorde något ännu mer destruktivt än att döda judiska nybyggare. Han organiserade en systematisk förföljelse av moderata araber.”
Och det är de senaste årens splittring inom ”den arabiska familjen” som gått igen. Måtte det samarbete mellan Hamas och Al-Fatah som åter påbörjats utvecklas! Annars finns bara en förhoppning att t ex USA imploderar eller Israel gör samma sak.
Då kanske en sekulariserad stat kan börja byggas, där religion och stat hålls isär. Men sannolikt är vägen dit lång. Att USA, om de behåller sin ställning som supermakt, skulle göra Israel till ett ”bondeoffer” verkar högst osannolikt.
Alltså fortsatt väg: BOJKOTTA ISRAEL – LEVE PALESTINA! STÖD SHIP TO GAZA!
Om jag uppfattat det rätt så finns det inte något ISIS på vare sig Västbanken eller Gazaremsan. Hur kan det komma sig?
Vad jag läst ifrån amerikanska källor är ISIS styrd av flera Mossadagenter som tidigare utbildade kärntruppen till det som blev ISIS med CIA. ISIS´ ledare har enligt den källan CIAs id-kort och en amerikansk senator har glatt ställt upp på ett gruppfoto. Israel styr hårt över USAs senatorer och ser till att stödet består.
Boken Under The Black Flag av Sami Moubayed ger en god bild av ISIS´ framväxt och historia. Den översätts nu och ges antagligen ut redan i vår av Karnelval förlag. Moubayed är syrisk historiker och kommer från en sunnifamilj i Damaskus.
Morgan!
Att svaret är Mossad och CIA verkar nästan för logiskt för att man skall våga tro på det. Men i Under the black flag av Sami Moubayed, som enligt Leif Stålhammer på den här tråden igår kommer inom kort också på svenska, skriver författaren att Mossad och CIA också är det saudiska svaret och hänvisar till en artikel i Al-Arabiya.
[…] Larsmo nämner dock inte att det är den judiska nationalsocialismen (sionismen) och dess brott – såsom etnisk rensning och apartheid – som är den främsta orsaken till dagens arabiska antisemitism. Göran Burén har tidigare skrivit om detta här på bloggen. […]