Självupplevt om 1917

Oktoberförlagets nyutgåva av Aleksandr Ilin-Zjenevskijs Från februari till gripandet av makten från 1927.

ågra av mina intellektuella vattenhål är Stefan Lindgrens 8 Dagar, Nyhetsbanken och Ryska Posten. Inte för att jag alltid håller med vad som står där, men de ger uppfriskande alternativa vinklar på nutid och historia.

Det var tack vare 8 dagar som jag härförleden blev uppmärksam på att det nystartade Oktoberförlaget givit ut en självupplevd skildring från ryska revolutionen 1917. Boken Från februari till oktober 1917 av Aleksandr Ilin-Zjenevskijs skrevs 1927 till tioårsjubiléet. Den kom 1931 ut i en engelsk upplaga och det är den som Oktoberförlaget låtit Hans Isaksson översätta till svenska.

Jag hastade att införskaffa boken eftersom det är en typ av självupplevda skildringar från 1917 som jag saknat. Avhandlingar i all ära, men det är genom de personliga berättelserna som man kommer händelserna och människorna riktigt nära. Som om man själv varit där. Varit med.

Jag hade upplevt just detta 2017 när jag skrev min (oändligt) långa följetong här på lindelof.nu. Reportagen i finländska, svenska och delvis ryska tidningar parat med självbiografiska snuttar ur olika böcker, gav en stark känsla av närhet i tid och rum. Att jag sedan 2016 bodde i St Petersburg, nära Nevskij Prospekt, i tre månader, gjorde sedan närvarokänslorna än starkare. De centrala delarna av Nevastaden ser ungefär likadana ut idag som då.

Andra självupplevda skildringar
John Reeds Tio dagar som skakade världen sägs vara den oöverträffade reportageboken, men jag är inte så säker. Reed kunde ingen ryska, han anlände till Petrograd strax efter general Kornilovs misslyckade kupp, d v s i början av september, knappt två månader innan bolsjevikernas revolution. Han byggde sin bok mycket på vad hans ryska kamrater berättade eller översatte från samtida tidningar eller kungörelser.

Barnteckning från revolutionsdagarna i Petrograd 1917

Vänstermensjeviken Nikolaj Suchanovs bok om ryska revolutionen 1917 i flera delar är mycket mer trovärdig och engagerande än Reeds bok. Lenins avsågning 1923 av Suchanov är djupt orättvis. Det är inte som politiskt traktat Suchanovs skildringar har värde, utan deras journalistiska kvaliteter.

Oktoberförlaget ska därför inte sörja alltför mycket för att ett annat förlag kom före med Reeds bok. Förlaget har gjort en viktig pionjärinsats genom att ge ut Zjenevskijs bok, som för mig framstår som en fängslande och värdefull reportagebok från 1917.

Min uppskattning grundar sig delvis på att Zjenevskij har tänkt i samma banor som jag, när jag, vintern 2017–18, planerade en bok om revolutionen. Liksom jag skulle ha gjort, men till skillnad från de flesta andra, börjar Zjenevskij med dramatiska bilder av strejker och demonstrationer i St Petersburg “revolutionssommaren” 1914. Dessa slog vid krigsutbrottet strax efter över i tsartrogen patriotism. Liksom jag har han heller inte gått på myten om att februarirevolutionen bröt ut på någon “internationell kvinnodag” o s v.

Var höll Lenin hus?
När jag skrev min följetong var ett växande problem att få med Lenin! Bortsett från den legendariska kvällen då han kom till Finlandsstationen och slungade ut sina “aprilteser”, höll han sig sedan personligen mycket i bakgrunden, för att efter “julihändelserna” försvinna helt i exil i Finland. I Zjenevskijs bok ser man inte heller mycket av honom, han nämns bara här och där i förbigående eller indirekt. Detsamma med Stalin för övrigt.

Målning av ivriga läsare av Pravda. Zjenevskijs bok handlar mycket om kampen för att sätta upp tidningsredaktioner och finna tryckerier.

Huvudpersonerna är, liksom i min följetong, alla “vanliga” människor och partiarbetare, men givetvis i mycket större omfattning och rikedom än i min följetong. Förlagsreklamen har helt rätt när den lovar att “händelserna fram till själva oktoberrevolutionen skildras personligt, livfullt och detaljerat; det framgår också vilken handlingskraft och initiativ förmåga de ryska arbetarna, soldaterna och bönderna var i stånd till”.

Översättningen är som sagt från en engelsk förlaga och det för med sig vissa risker, som jag påpekat tidigare. Det kan finnas anledning komma tillbaka till en djupare diskussion om detta, men ett par klarlägganden vore kanske redan nu värdefulla. Det möte på “Kejsar Paul I” som berättas om på sidan 30 skedde inte på någon restaurang eller hotell, utan på ett krigsfartyg.

När författaren besöker Helsingfors och inlogeras på “Vysokogornyjgatan” står det säkert så i de ryska och engelska förlagorna eftersom både det svenska namnet Högbergsgatan och det finska Korkeavuorenkatu skulle vara “grekiska” för ryska och engelska läsare. Men det hade inte varit svårt för den svenske översättaren att slå upp att “vysoko” betyder “hög” och “gora” betyder “berg”. Det kan ju för svenska och finlandssvenska läsare vara kul att veta att Zjenevskij bodde i ganska fina kvarter i centrala Helsingfors.

Högbergsgatan belägen i centrala Helsingfors, väster om kajen där Silja Line lägger till. För drygt 100 år sedan till vänster, i våra dagar till höger.

Boken är inte fri från politiska reflektioner. På sidan 120 medger han självkritiskt att bolsjevikerna i segerberusningen lät många av lärdomarna från Pariskommunen 1871 falla i glömska. Man släppte många adliga och högborgerliga officerare mot löfte att de inte skulle ansluta sig till den “vita” – vilket de naturligtvis gjorde.

Till skillnad från många diskuterar han (liksom jag) anarkisternas roll under revolutionen. De företedde på ytan stora likheter med bolsjevikerna och många lät sig rekryteras. Men så snart orekryterade anarkister ställdes inför hårda prövningar, som krig eller revolution, gick det utför med deras ideologi. Frånvaron av en sammanfattande världsåskådning fick enligt Zjenevskij negativa konsekvenser:

“Endast de socialdemokratiska bolsjeviker, som beväpnats med den marxistleninistiska metoden, kunde greppa betydelsen av vad som hände, höll huvudet kallt och höll ihop sina styrkor.” (sidan 118)

Jag kan inte annat än instämma i Stefan Lindgrens uppmaning att köpa boken.

  1 kommentar for “Självupplevt om 1917

  1. Anders Persson
    2019-09-04 kl. 22:02

    En och annan tycker att Zjenevskijs bok är “enkel”. Han träffade ju knappast Lenin, Stalin eller någon av de andra höjdarna. Han var en politisk mellanhand.

    Jo, och däri ligger bokens värde. Under mitt arbete med 1917-följetongen för att par år sedan förvånades jag av att det mesta jag fann och skrev om hade jag aldrig hört talas om.

    Liksom alla andra hade jag läst om och av Mao, Marx, Lenin, Trotskij, Stalin osv.

    Men nu känner jag mig lite generad för detta. Det är som människor som är militärt eller krigshistoriskt intresserade och läser skildringar om och av generalerna i högkvarteret, de som tog de stora besluten. Den i sin fåtölj känner sig läsaren som om han är med där i högkvarteren.

    Men lika viktigt är ju att veta vad som hände vid fronterna. Det är ju ytterst inte generalerna som för krigen utan soldater och befäl. Detsamma gäller revolutioner: de bärs upp av folklig vilja. Det är böcker som Zjenevskijs, Suchanovs andra som berättar om “gräsrötternas” avgörande roll.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.