Enligt de senaste rapporterna har nu över tjugotusen palestinier sprängts till döds och ännu fler sårats, en del svårt, av den judiska statens väpnade styrkor. Absoluta merparten av de som förlorat livet och hälsan är civila. Endast en mindre del av de stupade tillhör det palestinska folkets motståndsrörelse – Hamas väpnade gren och ett par andra organisationer – som står upp mot ockupanterna.
Att det väpnade motståndet kallas terrorism förvånar inte, det är ett skällsord, ett invektiv som alltid har brukats av just förtryckarna och deras svans om de förtryckta folkens väpnade aktioner mot inkräktare och ockupanter.
Efter sjuttiofem års ständiga övergrepp från de israeliska ockupanterna gick motståndsrörelsen i Gaza till aktion, inringningen bröts för en stund och övermakten stod handfallen. När så Israel slog tillbaka och åter slöt inringningen av två miljoner människor, när tillfångatagna palestinska soldater fick sina armar och ben krossade eller sköts på fläcken sattes straffexpeditionen i gång.
Vi har sett mönstret tidigare, tänker på upproret i Warsawa hösten 1944, Frankrikes hantering i Algeriet i samband med frihetskampen där på 1950/60-talet och fler ställen och tillfällen i världen då förtryck skapat motstånd.
Den israeliska bestraffningen av det palestinska folket i Gaza är lika urskillningslös som vämjelig och lämnar ingen ro åt tankarna. Just vad som nu sker i Gaza återkallade hos mig minnet av en film jag såg för länge sedan, en film Slaget om Alger som speglar landets frihetskamp från den franska ockupationsmakten.
Beställde en CD med filmen via nätet (65 kronor inklusive frakt) och tittade härom kvällen på den. Visst, tiden är en annan liksom platsen, men längtan efter frihet, kampen, övergreppen och vokabulären om terror, hjältemod och förräderi är lika, då som nu.
En blick över världen, historiskt och nu, visar att ockupation, främmande makt med dess soldater, särlagstiftning och främmande kultur alltid skapat ofrid med förtryck och ekonomiska bördor för landets invånare. Detta leder obönhörligt till stegrande motsättningar, demonstrationer, blodig kamp, hjältemod och förräderi.
Men nu, står vi inför en liknande situation efter 170 år av fred och självständighet. Kommer snart främmande soldater trampa svensk jord under sina fötter till följd av förräderi där vårt folk motats in under Washingtons baner. Där vi nekats möjligheten till öppen diskussion och självständiga beslut, där massmedia helt underställts Nato-anhängarna. Sverige har gjort sig till en av krigshetsarnas frontstater gentemot Ryssland.
Detta slutar inte gott, antingen så börjar alla som inser allvaret att bjuda motstånd eller så hamnar vi ihop med övriga europeiska stater i allvarlig konflikt med vår östliga stormaktsgranne, allt enligt USA:s sedan länge uppgjorda planer. Det första som ryker är Gotland som blir en rensopad kalkstensklippa i Östersjön, därefter våra utskeppningshamnar, inte minst Nynäshamn där jag bor.
Frankrikes tidigare president Charles de Gaulle avslöjade spelet och vägrade – till skillnad från Storbritannien – att ställa landets kärnvapen under Washingtons kontroll. Han insåg att någon strategisk interkontinental kamp mellan USA och Sovjetryssland inte var aktuell av lätt insedda skäl. Däremot kunde de amerikanska kärnvapnen på vår sida om Atlanten, i vasallstaterna, komma till användning och de glödande radioaktiva ruinerna hållas utom synhåll från Vita Huset.
När motstånd mot anslutningskuppen och diverse trälavtal reses av vårt folk, så vet vi inte vilka hjältarna blir. Men vi känner väl till förrädarna i dagsläget. Moderaterna och Liberalerna har så länge mitt minne räcker alltid velat sälja ut vår självständighet. Vi tog dem inte på allvar tidigare men nu har de fått stöd för sin gärning. Nu har vi namnen på Nato-jäntorna och Quislingarna: Andersson, Linde, Hultqvist och Jonsson, samt alla de i riksdagen som vid skilda tillfällen lagt sin röst för underordningen och kommande blodspillan.
Viktigt att minnas är att varje utländsk soldat på svensk mark är att betrakta som ockupant genom anslutningskuppen och de av svenska folket icke godkända diverse avtalen. Detta är viktigare att minnas än vad som rörde sig internt i Folket i Bild/Kulturfront för 40-50 år sedan, annars riskerar inga som helst minnen att finnas kvar.
Slutar med en strof från svenska arméns psalmbok från 1940-talet:
Men skyr du mödan, feg och svag,
så återstår dig nederlag.
Fångenskap och döden.
Tack för en viktig upplysande text!
Aldrig i mina barn o ungdoms år kunde jag föreställa mig en värld i krig på ålderns höst. En barnatro så klart, ty den höll inte visade det sig.
Och nu dessutom tillåter världssamfundet enda värnet för freden – FN – att oskyldiga människor, instängda i ett fångläger skoningslöst utsättas för dödsbringande anfallskrig underbyggt med stöd av världens mäktigaste krigsmakt. Trots rapporter om minst 20 tusen dödade är reaktionen minst sagt återhållsamt som om det fasansfulla inte är tillräckligt, utan kriget skall fortsätta. Vad händer och var finns våra moraliska spärrar?
Trots varningssignaler i historiskt perspektiv tillåter vi oss dessa grymheter.
Enligt en samlad medierapportering meddelas att ett krig pågår mellan terroriststämplade Hamas och Israel. Jag vill beteckna detta krig som utlöstes 1948 mellan ett värnlöst palestinsk folk och Israels statsmakt.
Att kriget dessutom eskalerar under julfridens tid som skall vägleda oss alla människor i världen med stöd av ljusets värme till en fredlig och rättvisare världsordning är ett stort nederlag för människans ansvar att bära moralkoden, det levande livets värn.
Tack för Slaget om Algeriet som finns gratis : När något stort ska genomföras behövs en chock : Pearl Harbor, 11/9, Maidan, Bucha, 7 oktober