Donald-Trump
Donald Trump

Knut Linelöfs betraktelse som publicerades tidigare idag kommer att leva vidare som ett djupt känt och ärligt förtvivlans rop inför det nuvarande världsläget. Jag har dock vissa invändningar. Dessa borde jag presentera i en kommentar men det skulle solka ner kraften i Knuts emotionella och moraliska uppfordran.

Ty vad som oroar mig är att Knut – liksom alla andra hyggliga människor, i synnerhet på den vänsterliberala sidan – med Donald Trump gör samma misstag som de gjort med Le Pen, Åkesson med flera ”högerpopulister”, d v s kölhalat dem tills de borde ha varit stendöda eller redan uppätna av fiskarna.

Men trots massiv och enig kanonad från liberalt borgerligt till marxistiskt inspirerat vänsterhåll, har Le Pen, Åkesson & Co bara gått framåt. Först när den svenska röd-gröna regeringen tar över en del av SD:s politik har det skett en inbromsning. Felet man dessförinnan har gjort, och ännu gör, är att inte fråga sig varför är alla dessa människor beredda att rösta på SD.

Varför segrar Donald Trump?
Donald Trump har varit utsatt för en ännu mer intensiv kanonad. Han har dessutom, till skillnad från Jimmy Åkesson, inte gjort några som helst försök att verka ”rumsren”. Han har snarare inbjudit, ja provocerat motståndarna att kölhala honom. Ändå är stora delar av de republikanskt sinnade amerikanarna beredda att rösta fram honom som president.

”Felet” kan inte bara ligga hos Trump, det måste vara något ”fel” på amerikanarna också. Bertold Brechts kommentar att de ledande i DDR 1953 hade oturen att ha fått ”fel folk” faller i  minnet.

Nu skriver Knut: ”Trumps framgångar hade varit omöjliga i ett riktigt demokratiskt USA.

Tänk om det är tvärtom? Tänk om Trumps osannolika framgång är ett överraskande bevis för att USA verkligen är en demokrati!

Demokratiska beslut alltid ”bra”?
Knuts och andras felslut ligger i att de tror att demokratiska beslut alltid är ”bra”, att folkets vilja alltid leder ”rätt”. Israels alla rasistiska åtgärder har stöd hos folkmajoriteten och är därför demokratiska.

Knut igen: ”Kuwaitkriget, Balkankriget, Afghanistankriget, Irakkriget, Libyenkriget och nu Syrienkriget, är vad som följt på det som skulle bli en fredligare värld efter järnridåns fall. Det här har rimligen ingen sunt tänkande statsman bestämt, det är andra mörka krafter som driver på. Därav det allmänna och växande politikerföraktet, i hela västvärlden.”

Var inte Margaret Thatcher, George Bush d.ä., Bill Clinton, George Bush d.y. och Barack Omama med flera ”sunt tänkande statsmän”? Var de mot sin vilja i händerna på ”andra mörka krafter”?

Klart att de var ”sunt tänkande”, liksom Adolf Hitler, Per-Albin Hansson, Josef Stalin och Tage Erlander, men de ville olika saker, som bekant.

Tillbaka till Donald Trump
När nu Donald Trump, om han inte blir skjuten, verkar blir republikanernas presidentkandidat och kanske USA:s nästa president, hur ska vi förhålla oss till det?

En gammalkommunist jag hörde talas om i min ungdom, sade alltid att han i sådana här brydsamma situationer frågade sig: Vad skulle Lenin har ansett?

Nu är Lenin död men vi har ju Pål Steigan. Eftersom jag sedan 1974 hämtat min ideologiska inspiration, inte från Peking, Moskva, Tirana, Havanna eller ens Pyongyang – utan Oslo, gick jag till Påls blogg för att hitta svar på leninistiska frågor som vilken klass tjänar på Trump, vad representerar han o s v.

Det var inte mycket jag hittade, förutom de sedvanliga negativa omdömena. Dock, i sin senaste betraktelse påminner Pål om den intensiva motkampanj Trump mött och kommer att möta från det amerikanska etablissemanget, Wall Street, Israellobbyn mm.

Varför, varför?
Wall Street & Co behöver inte ha fel i allt de säger och gör, men innan vi fortsätter vår spontana ”Trump bashing” så kan vi – återigen – ställa den kritiska frågan: Varför får Donald Trump ett sådant stort folkligt stöd? Beror det på att dessa amerikanare är psykiskt sjuka? Beror det på att de alla också är miljonärer, om än inte miljardärer? Beror det på att våra medier, återigen, lett oss vilse?

Alltså, vad representerar Donald Trump egentligen? Vad är det vi angriper när vi kritiserar Trump? Vilka är det vi stödjer? Att vi hamnar på samma sida som de ”mörka krafter” Knut skriver om innebär inte att vi valt fel sida, men vi kan tänka efter …

Pål Steigans blogg ger en bra början på en sådan diskussion som jag hoppas snabbt fördjupas.

Historiska paralleller
Kom nu inte dragande med Adolf Hitler 1933 som också bars fram av en genuin folklig strömning och mötte visst initialt motstånd från det tyska etablissemanget. Det visar att sådant kan hända, men visar inte att Trump är en amerikansk Hitler. Han kan lika gärna vara en amerikansk de Gaulle.

Denne tog makten i en statskupp 1958 och verkade till en början föra in Frankrike på en halvfascistisk kurs med fortsatt kolonialkrig i Algeriet. Men det blev tvärtom som en del av er kanske minns.

En amerikansk revolution – på ett eller annat sätt?
Så kanske Knut inte är helt ute och cyklar när han i sin avslutning skriver:

”Det enda vettiga jag kan se vore en kraftig käpp i hjulet för denna onda karusell – en ny amerikansk revolution kanske – så att världen kan byggas upp på nytt, så att flyktingarna kan återvända hem, så att de fattigas skulder kan avskrivas och så att alla små pojkar och flickor ska kunna gå till skolan.”

Kanske en presidentseger för Donald Trump gör en sådan utveckling, på ett eller annat sätt, mer möjlig än en seger för Hillary Clinton?

Föregående artikelPojken som inte fick gå till skolan
Nästa artikelOrdfrontfejden och 90-talets krig på Balkan

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.