Ska vi instämma i hetsen mot Trump?

Knut Lindelöfs artikel om pojken som inte fick gå i skolan tände Anders Persson, som inkom med denna resonerande födjupning av fenomenen Trump, Le Pen, Åkessson och frågar om man kanske rent av bör stödja Donald Trump framför Hilary Clinton i kommande presidentval.

Donald-Trump

Donald Trump

Knut Linelöfs betraktelse som publicerades tidigare idag kommer att leva vidare som ett djupt känt och ärligt förtvivlans rop inför det nuvarande världsläget. Jag har dock vissa invändningar. Dessa borde jag presentera i en kommentar men det skulle solka ner kraften i Knuts emotionella och moraliska uppfordran.

Ty vad som oroar mig är att Knut – liksom alla andra hyggliga människor, i synnerhet på den vänsterliberala sidan – med Donald Trump gör samma misstag som de gjort med Le Pen, Åkesson med flera “högerpopulister”, d v s kölhalat dem tills de borde ha varit stendöda eller redan uppätna av fiskarna.

Men trots massiv och enig kanonad från liberalt borgerligt till marxistiskt inspirerat vänsterhåll, har Le Pen, Åkesson & Co bara gått framåt. Först när den svenska röd-gröna regeringen tar över en del av SD:s politik har det skett en inbromsning. Felet man dessförinnan har gjort, och ännu gör, är att inte fråga sig varför är alla dessa människor beredda att rösta på SD.

Varför segrar Donald Trump?
Donald Trump har varit utsatt för en ännu mer intensiv kanonad. Han har dessutom, till skillnad från Jimmy Åkesson, inte gjort några som helst försök att verka “rumsren”. Han har snarare inbjudit, ja provocerat motståndarna att kölhala honom. Ändå är stora delar av de republikanskt sinnade amerikanarna beredda att rösta fram honom som president.

“Felet” kan inte bara ligga hos Trump, det måste vara något “fel” på amerikanarna också. Bertold Brechts kommentar att de ledande i DDR 1953 hade oturen att ha fått “fel folk” faller i  minnet.

Nu skriver Knut: “Trumps framgångar hade varit omöjliga i ett riktigt demokratiskt USA.

Tänk om det är tvärtom? Tänk om Trumps osannolika framgång är ett överraskande bevis för att USA verkligen är en demokrati!

Demokratiska beslut alltid “bra”?
Knuts och andras felslut ligger i att de tror att demokratiska beslut alltid är “bra”, att folkets vilja alltid leder “rätt”. Israels alla rasistiska åtgärder har stöd hos folkmajoriteten och är därför demokratiska.

Knut igen: “Kuwaitkriget, Balkankriget, Afghanistankriget, Irakkriget, Libyenkriget och nu Syrienkriget, är vad som följt på det som skulle bli en fredligare värld efter järnridåns fall. Det här har rimligen ingen sunt tänkande statsman bestämt, det är andra mörka krafter som driver på. Därav det allmänna och växande politikerföraktet, i hela västvärlden.”

Var inte Margaret Thatcher, George Bush d.ä., Bill Clinton, George Bush d.y. och Barack Omama med flera “sunt tänkande statsmän”? Var de mot sin vilja i händerna på “andra mörka krafter“?

Klart att de var “sunt tänkande”, liksom Adolf Hitler, Per-Albin Hansson, Josef Stalin och Tage Erlander, men de ville olika saker, som bekant.

Tillbaka till Donald Trump
När nu Donald Trump, om han inte blir skjuten, verkar blir republikanernas presidentkandidat och kanske USA:s nästa president, hur ska vi förhålla oss till det?

En gammalkommunist jag hörde talas om i min ungdom, sade alltid att han i sådana här brydsamma situationer frågade sig: Vad skulle Lenin har ansett?

Nu är Lenin död men vi har ju Pål Steigan. Eftersom jag sedan 1974 hämtat min ideologiska inspiration, inte från Peking, Moskva, Tirana, Havanna eller ens Pyongyang – utan Oslo, gick jag till Påls blogg för att hitta svar på leninistiska frågor som vilken klass tjänar på Trump, vad representerar han o s v.

Det var inte mycket jag hittade, förutom de sedvanliga negativa omdömena. Dock, i sin senaste betraktelse påminner Pål om den intensiva motkampanj Trump mött och kommer att möta från det amerikanska etablissemanget, Wall Street, Israellobbyn mm.

Varför, varför?
Wall Street & Co behöver inte ha fel i allt de säger och gör, men innan vi fortsätter vår spontana “Trump bashing” så kan vi – återigen – ställa den kritiska frågan: Varför får Donald Trump ett sådant stort folkligt stöd? Beror det på att dessa amerikanare är psykiskt sjuka? Beror det på att de alla också är miljonärer, om än inte miljardärer? Beror det på att våra medier, återigen, lett oss vilse?

Alltså, vad representerar Donald Trump egentligen? Vad är det vi angriper när vi kritiserar Trump? Vilka är det vi stödjer? Att vi hamnar på samma sida som de “mörka krafter” Knut skriver om innebär inte att vi valt fel sida, men vi kan tänka efter …

Pål Steigans blogg ger en bra början på en sådan diskussion som jag hoppas snabbt fördjupas.

Historiska paralleller
Kom nu inte dragande med Adolf Hitler 1933 som också bars fram av en genuin folklig strömning och mötte visst initialt motstånd från det tyska etablissemanget. Det visar att sådant kan hända, men visar inte att Trump är en amerikansk Hitler. Han kan lika gärna vara en amerikansk de Gaulle.

Denne tog makten i en statskupp 1958 och verkade till en början föra in Frankrike på en halvfascistisk kurs med fortsatt kolonialkrig i Algeriet. Men det blev tvärtom som en del av er kanske minns.

En amerikansk revolution – på ett eller annat sätt?
Så kanske Knut inte är helt ute och cyklar när han i sin avslutning skriver:

“Det enda vettiga jag kan se vore en kraftig käpp i hjulet för denna onda karusell – en ny amerikansk revolution kanske – så att världen kan byggas upp på nytt, så att flyktingarna kan återvända hem, så att de fattigas skulder kan avskrivas och så att alla små pojkar och flickor ska kunna gå till skolan.”

Kanske en presidentseger för Donald Trump gör en sådan utveckling, på ett eller annat sätt, mer möjlig än en seger för Hillary Clinton?

... är läst 1380 gånger!

  27 kommentarer for “Ska vi instämma i hetsen mot Trump?

  1. Knut Lindelöf skriver:

    Genom att som redaktör välja bilden med den röda mössan, istället för någon med den överkammade toupén i olag, har jag svarat på Anders fråga. Vi ska inte instämma i hetsen, precis på samma sätt som jag många gånger menat att Åkesson och le Pen ska bemötas i sak, inte för att de en gång i tiden tillhörde någon skum organisation. Därmed inte sagt att jag instämmer i allt Trump (Åkesson eller le Pen) säger, jag känner inte till så mycket av vad just Trump säger, för jag är som alla andra i händerna på våra svenska massmedier i denna sak.

    Men, nog tycker jag att Anders P läser det jag skrev lite väl närsynt. Vad jag menar med ett “demokratiskt USA” är där valen funkar, där valdeltagandet är högre och där presidenter inte kan köpas för dollar. Att det folkliga missnöjet med dessa förhållanden är utbrett och tar sig samma högeropportunistiska uttryck där (Trump) som här (Åkesson) är förstås på sätt och vis glädjande, men också en påminnelse om hur skör vår demokrati är. Rätt som det är finns den inte längre i praktiken, utan bara på pappret – som i de gamla folkdemokratierna.

    När det gäller det där med “sunt tänkande statsmän” menar jag förstås samma sak som Steigan uttrycker i sin blogg om “Europas krise og menn uten egenskaper”. Politiken har blivit en dekoration för att dölja storfinansens makt. Så, ja Anders P, åtminstone George Bush d.ä., Bill Clinton, George Bush d.y. och Barack Obama var just sådana politiker som följde signalerna från super(krigs)kapitalet. Obama är väl det tydligaste exemplet. Upp som en sol och ned som en pannkaka.

    Äldre tiders politiker hade mer makt än idag. Egna idéer kunde ha betydelse, demokratiska såväl som odemokratiska. Palme är förresten ett sådant exempel. Häng alltså inte upp dig på mitt kanske slarviga uttryck “sunt tänkande”.

  2. Bo Persson skriver:

    Kan man inte se etablissemangspolitikerna och populisterna som de två sidorna av samma förfall?

  3. Leif Stålhammer skriver:

    Vilken kapten den rostiga och på sikt sjunkande supertankern USA får spelar mycket liten eller ingen roll. Samma skuta, samma rutt, samma last (olja & vapen) och samma rederi. Svart eller vit kvinna eller man, oväsentligt. Det är ingen demokrati utan en oligarki. Att denna cirkus får sånt genomslag i Sverige är ett uttryck för vår lydnad inför imperialistmakten. Vi uppför oss som vore vi en delstat. Eländigt!

  4. Hannu Kolulainen skriver:

    Anders Persson glömde en liten detalj: att förklara vad som är värt att stödja hos Trump.

  5. Anders Persson skriver:

    Hannu!
    Jag valde mina ord med viss försiktighet. Vi har inte sett slutet på den här historien och det är på tok för tidigt att tala om något “stöd för Trump”. Som du kan läsa i rubriken var frågan om vi bör stämma in hetsen mot honom. Gör vi det hamnar vi på samma sida som de “mörka krafter” Knut talade om. Ty är det inte de som också deltar i hetskören?

  6. Tom Sahlén skriver:

    Trump i USA liksom Le Pen och Åkesson i Sverige representerar breda folkliga rörelser som växer till följd av landsortens marginalisering, den utbredda arbetslösheten och den totala utslagningen även av fullt arbetsföra – samt en rekordstor inströmning av folk från andra kulturer som skapar oro inte minst i de samhällen där vanligt folk bor.

    Detta sker i ett Europa där både den fackliga och politiska arbetarrörelsen i flera länder förlorat sin legitimitet. Det som då händer – tydligt inte minst i Sverige – är att den typ av hegemoni som fungerade ända fram till 1970-talet upphör att verka. Den ersätts med ett tomrum där politiska demagoger och religiösa fanatiker kan etablera sig.

    Det är detta vi ser nu. Det brukar sägas att en stabil medelklass är en förutsättning för nationell stabilitet. Just nu strömmar mängder av medelklass över till demagogerna. Det är naturligtvis olyckligt.

  7. Torbjörn Wikland skriver:

    Det är bra med en kritisk diskussion om Trump och Clinton och andra presidentkandidater. Det är ju förstasidestoff i etablerade medier utan att någon förklarar varför. 99% av det som rapporteras i svenska medier om presidentvalet bör räknas som underhållning i stil med Melodifestivalen eller TV-succén ”På Spåret”. Vad presidentkandidaterna säger om inrikespolitiken i USA måste omtolkas för att bli begripligt i ett svenskt perspektiv – och det orkar de svenska kommentatorerna sällan göra – men det är inte heller något som Sverige och vi svenskar kan påverka. Det enda intressanta ur svensk politisk synvinkel är om man kan skönja utrikespolitiska konsekvenser av det som presidentkandidaterna häver ur sig i kampanjerna. Men det är inte lätt att tolka. Jan Hallenberg, professor i statskunskap på Försvarshögskolan, gör ett försök i SvD 2015-03-02. Han läser ut att Donald Trump kanske skulle komma bättre överens med Putin än Obama. Den som lever får se.

    Nästan hela det svenska maktetablissemanget och ända ut till många på vänsterkanten hoppas på Hillery Clinton. ”Vänstern” låter sig förföras av hennes vackra fraser och moderiktiga uttalanden och bortser från hennes mycket täta band till ”Big Politics” och ”Big Capital” – d v s det som många missnöjda i USA ogillar genom att rösta på bland annat Trump och Sanders.

    Att Trump driver det sedvanliga valfläsket ett steg längre och precis passerar gränsen för det ”anständiga” är skickligt. Det lockar uppenbarligen många som är trötta på de etablerade politikerna (precis som SD i Sverige). Men vad Trump egentligen står för är en annan fråga. För att återknyta till det enda verkligt intressanta – utrikespolitiken – kanske man kan påminna om Richard Nixon, en uttalat konservativ republikan. Det var han som bröt isen i kontakterna med Kina 1971-72.

  8. Kjell Martinsson skriver:

    I valet mellan en elefant och en åsna… kan man som kompromiss välja en chimpans?

  9. Bengt Svensson skriver:

    Här några trevliga bilder från Donald Trumps (senaste) bröllop.

    Jag vet inte om det framkommit i Sverige, att Trumps republikanska motståndare anklagar honom för att vara ”liberal”.

    I den första debatten i höstas påmindes han om sina tidigare donationer till Clintonstiftelsen. Han svarade ungefär att han donerat till diverse politiker för att få gentjänster, inklusive några av sina meddebattörer. Politiker var nämligen till salu. På frågan om vad han fått i gentjänst från Clintons, var svaret att de tackat ja till en inbjudan till hans bröllop, (länken ovan). För en svensk ungefär som att bli fotad med kungen och Silvia på sitt bröllop!

    Det är sådant som fått de här debatterna att slå tittarrekord (och håva in annonsintäkter till TV-bolaget. Annars är TV-bolagen missbelåtna med honom, eftersom han (hittills) knappt lagt en cent på politiska annonser, han har som bekant fått massor med gratis publicitet i stället.

    Jag vet inte om det framkommit i Sverige, att Trumps republikanska motståndare anklagar honom för att vara ”liberal”.

    I den första debatten i höstas påmindes han om sina tidigare donationer till Clintonstiftelsen. Han svarade ungefär att han donerat till diverse politiker för att få gentjänster, inklusive några av sina meddebattörer. Politiker var nämligen till salu. På frågan om vad han fått i gentjänst från Clintons, var svaret att de tackat ja till en inbjudan till hans bröllop, (se länken ovan). För en svensk ungefär som att bli fotad med kungen och Silvia på sitt bröllop!
    Det är sådant som fått de här debatterna att slå tittarrekord (och håva in annonsintäkter till TV-bolaget. Annars är TV-bolagen missbelåtna med honom, eftersom han (hittills) knappt lagt en cent på politiska annonser, han har som bekant fått massor med gratis publicitet i stället.

    Det är värt att nämna att Stefan Löven i samband med sitt första tal i FN besökte Clintonstiftelsen och överlämnade en donation från SAP. Vet inte om någon frågat honom varför eller hur mycket.

    Just nu cirkulerar en petition från http://www.rootsaction.org, som kräver att Hillary C avsäger sig minst tio miljoner dollar, som stiftelsen fått från Saudiarabien inför en stor vapenorder.

    ”The maker of the fighter jets, Boeing, gave another $900,000 to the Clinton Foundation while Clinton was Secretary of State and working on the sale”.
    Det verkar inte som om de saudiska prinsarna har några problem med västs feminister.

  10. Martin Kullberg skriver:

    Trump är som killen som höjde ett läkemedelspris med 5000%. En uppenbar fallguy, men likt de 5000%-en var en riktigt slemmig typ som gjorde att de som sedan plockade värdena ur hans konkurs kapade priset och ser ut som hjältar, trots att priset aldrig kommer nå de nivåer de var innan.

    Desto osmakligare fall guy, desto osmakligare verksamhet är han där att dölja. Desto osmakligare kan de som tar över efter honom vara och fortfarande framstå som “good guy”.

    Det vore rätt att inte delta i drevet, men fel att delta i stödet. För man skall minnas att ondskan alltid motiverar sig med “men titta på dem då”.

  11. Anders Persson skriver:

    Martin K! Om du varit amerikan hade det varit helt okay, utifrån dina intressen, att inte rösta på Trump. Men nu är du, såvitt jag vet, inte amerikan och därför opåverkad av hans inrikespolitiska program. Men däremot är du svensk och världsmedborgare och vad som då rimligen borde intressera dig är hans, Hillarys och Bernies utrikespolitiska agendor.

    Det är just detta som Torbjörn Wikland framhäver ovan: “Det enda intressanta ur svensk politisk synvinkel är om man kan skönja utrikespolitiska konsekvenser av det som presidentkandidaterna häver ur sig i kampanjerna.”

  12. Erik Skogh skriver:

    Det som verkar oroa etablissemanget mest är Trumps uttalanden som förespråkar en mer protektionistisk politik. Många amerikaner har drabbats av konkurrensen bland annat från kinesiskt stål och kolgruvor har stängt och industristäder förfaller. Röster kan vinnas genom tal om att återupprätta USAs storhet. Det har gjorts förr i USAs historia men väl vid makten tar frihandelsintressena över.

    Trump är väl vår tids Huey Long, blandar frasradikalism men fascistoida uttalanden. Gör privat tvärtemot vad han säger (importerar billig arbetskraft för egen räkning t ex). En amerikansk Bert Karlsson som vi inte vet var vi har om han når Vita Huset. Hillary vet vi att hon är farlig men är Trump farligare?

  13. Martin Kullberg skriver:

    Som så många andra svenskar lever jag på och tjänar pengar på utländska intressen. De projekt jag engagerar mig i betalar sig knappt i en ankdamm som Sverige. Jag har själv sagt vad riktig nationalism är, vilket inte är samma som att stödja den. För det finns en omvärld och ett enda sätt som de kan agera vid sådan nationalism. Då hamnar man snabbt i ett praktiskt problem, nationalisering för ett land som Sverige och den isolering som det i praktiken innebär om man inte får med massa länder i en nationell politik om ömsesidigt utbyte i centraliserade överenskommelser, hur skulle Sverige klara sig som ett Nordkorea?

    Svaret är självklart, inte alls. Den tiden är förbi.

    Konservativa krafter som Putin, Trump o s v försöker vrida klockan tillbaka till en NEP i Krustjevs anda. Jag försvarar Putins rätt att göra så och kanske det fungerar för Ryssland. Men är det en väg för Sverige? Knappast.

    För, bakom den nationella idén står en bunt NEP-män som helt enkelt inte kunde hävda sig i den globala världen. Man kan knappast tro att Europas Bert Karlssons kommer att vara en god kraft, eller att verklig vänsternationalism är vägen fram, det kan på sin höjd fungera som ett hot. I slutändan är de bara fall guy för att dela världen i två, att bygga de nya berlinmurarna i en värld som har mer murar än någonsin tidigare, den materiella nödvändigheten för en multipolär värld.

  14. Anders Persson skriver:

    Janerik Larssons blogg i SvD erbjuder alltid intressanta vinklar, som t ex denna om Trump och Israellobbyn. Om nu Putin gillar Trump (eller tvärtom) undrar jag hur det rimmar med min tidigare text Putin+Netanyahu=sant? Ack, storm oreda under himlen…

  15. Jan Wiklund skriver:

    Även Paul Krugman – och mer godkäntstämplat får man ju leta efter – har hävdat att Trump på intet sätt är värre än det övriga republikanska gardet, se denna länk. Snarast på många sätt vettigare – bland annat kräver han högre skatter för de välbärgade.

    Men som någon annan kommentator säger ovan betyder det inte mycket vem som väljs, såvida det inte sker på toppen av en välorganiserad folkrörelse.

  16. Anders Persson skriver:

    Den här videon från Washington Posts websida vill jag inte undanhålla er. Det är klipp från en tre timmar lång debatt i ett av det brittiska parlamentets utskott och ämnet är Donald Trump. Bortsett från det politiska innehållet är det också en god lektion i engelska förolämpningar. För att förtydliga det hela har amerikanarna lagt in text så att okvädningsorden inte går tittarna förbi.

  17. Jan Wiklund skriver:

    Här en text där Krugman faktiskt finner Trump vara ett steg framåt, och aningen bättre än sina medtävlare på den republikanska sidan.

  18. Bengt Svensson skriver:

    Krugmans text “Clash of Republican Con Artists” (Jan W:s länk) känns uppfriskande. Då nämner han ändå inte att Cruz och flera andra vill totalförbjuda abort, även som följd av våldtäkt eller incest. De vill förbjuda samkönade äktenskap, och de är bokstavstroende bibeltolkare. Världen skapades på sex dagar för ca 7000 år sedan.

    Ben Carson, ett tag populärare än Trump, hävdar bestämt att Egyptens pyramider byggdes av Bibelns Josef som sädesmagasin. Cruz sade i en av debatterna att han kanske skulle få ökensanden att glöda, d v s starta kärnvapenkrig.

    Det republikanska etablissemangets problem är inte att Cruz har bisarra åsikter, utan att han inte skulle ha en chans i presidentvalet.

    Trump beskylls för att inte vara någon “sann konservativ”, men som Krugman säger, väljarna är kanske inte särskilt konservativa.

    Ett annat kapitel är de snåriga bestämmelserna som styr primärvalen. De varierar mellan partierna och delstaterna, och ändras dessutom med jämna mellanrum. Se t ex det här.

    Dessutom har man i en del delstater s k “open primaries”, d v s registrerade demokrater kan rösta i republikanska primärval och vice versa.

  19. Ola Inghe skriver:

    En som ser fördelar med Trump är också Antiwar.com:s Justin Raimondo, vad gäller synen på Palestinafrågan. Kanske är han faktiskt marginellt bättre än Ted Cruz, som också vill rusta ner välfärdsstaten, förvisa mexikaner o s v, men som därtill är neokonservativ utrikespolitisk hök och rabiat prosionist.

  20. Anders Persson skriver:

    Huruvida amerikanska presidentkandidater är för eller emot t ex abort angår inte oss, som inte är amerikanska medborgare. För oss är det enbart deras utrikespolitik som är av intresse.

  21. Anders Persson skriver:

    I dessa tider med med ständigt tal om “Hotet från Ryssland” är det befriande att se en rubrik med “Hotet från USA” som säger att “USA utgör en fara både för världsekonomin och världsfreden”.

    Det måste vara “Proletären” tänker ni, eller “Internationalen” eller “Norrskensflamman”? Nej, gamla SvD och dess näringslivsskribent Janerik Larsson vars spalt jag alltid bett er hålla ett öga på.

  22. Hans Andersson skriver:

    Anders Perssons fråga om vi hellre bör ställa oss bakom Trump än Clinton är relevant. Dessutom besvaras jakande. Jag menar då att hans grundsyn gällande utrikespolitiken utgör ett mindre hot mot resten av världen och en mindre aggressiv, ja kanske rent av återgång till isolationistisk amerikansk utrikespolitik.

    Trump säger följande i Washington Post.
    1. USA spenderar alltför mycket pengar i krishärdar runt om i världen.
    2. Han vill satsa pengar på att återuppbygga det egna landets infrastruktur istället för militära äventyr utomlands. Bygga upp raserade stadskärnor som exempelvis i Detroit.
    3. Slår fast att nationen är i upplösningstillstånd
    4. Vidare att USA är ett fattigt land som är en mycket skuldsatt nation (statsskulden på väg mot 500% min anmärkning)
    5. USA:s engagemang i Nato måste minska dramatiskt. Enligt Trump har landet inte längre råd att agera som grundbult i organisationen. Den amerikanska administrationen har vid ett flertal tillfällen krävt att de europeiska medlemsländerna ska större försvarspolitiskt och ekonomiskt ansvar för Nato.
    6. Ukraina ska lämnas därhän för EU att lösa enligt Trump. Aktiva insatser ligger enligt honom inte i USA:s intresse.
    7. En fortsatt upptrappad konflikt med Ryssland ligger heller inte i nationens intresse säger Trump. Riskerar att utvecklas till ett tredje världskrig.
    8. De långvariga aktiva insatserna i Asien är dessutom bortkastade och har kostat mer än det smakar. (krig på kredit är oklokt, min anmärkning)
    Han avser då naturligtvis Irakkrigen och Afghanistan. Men även USA:s uppbackning av Sydkorea.

    Har är huvudskälen till den propagandistiska beskrivningen av presidentkandidaten Trump, framställd som en pajas och framtida skam för nationen som eventuell president. Det isolationistiska tänket med stängda gränser då även av rädsla för invandrande muslimska terrorister har alltså bakom allt skådespel en förnuftig och rationell grund.

    Om någon president med denna utrikespolitiska agenda kom till makten och övervägde att driva denna politik, blir han den femte presidenten i landets historia att mördas. Alltför starka krafter på olika håll inom USA skulle snabbt verkställa mordet på Trump.

    Vi får se vad som händer. För svensk del och vore det fantastiskt om vi kunde formulera en så förnuftig och rationell grund för vår utrikes och säkerhetspolitik. Dessvärre vet vi alla att vi är på väg käpprätt åt fel håll.

  23. Anders Persson skriver:

    Hans A!
    Jag tror inte att jag sagt att vi bör hellre “ställa oss bakom” Trump än Clinton. Vad jag sagt, och fortfarande hävdar, är att vi ska inte oreflekterat stämma in i hetsen emot honom. Han kan mycket väl vara “dålig”, men kanske av andra skäl än de som vanligtvis luftas – och då “dålig” utifrån våra intressen.

    Ty vi ska ta ställning utifrån det faktum att vi inte är amerikanska medborgare med rösträtt. Så vad Trump, Clinton eller Sanders anser i inrikes frågor som t ex abortlagstiftningen ska vi lämna åt sidan. Jag föredrar en abortfientlig president som inte bombar oss, än en abortvänlig som gör det.

  24. Hans Andersson skriver:

    Jag föredrar också en abortfientlig president som vill reducera aktiva insatser från USA:s sida gällande konflikten i Ukraina än en abortvänlig president som vill göra tvärtom.

    Ett förtydligande! Precis som när det gällde Churchill och kampen mot Hitlertyskaland, så var han nödvändig som ledare för Storbritannien och resten av världen i den kampen.

    Oavsett Trumps olika utspel i det pajkastningsscenario som präglar den det pågående valet i USA, så har han redovisat en 180 graders omsvängning precis nu gällande amerikansk utrikespolitik om han väljs till president.

    Det vi bör stödja är inte hela hans politiska agenda i valet, utan endast den utrikespolitik han precis håller på att formulera. Ett mer försiktigt och återhållsamt USA som han redogör för skulle motverka och minska risken för ett stort krig. Trump är den enda ledande politiker i USA som inser att nationen inte har något annat val om det inte ska gå under i statskonkurs (alla krig sker på kredit och statsskulden närmar sig 500 % av BNP) och av inre alltmer växande sociala konflikter.

  25. Anders Persson skriver:

    Läsvärd artikel om på Nyhetsbanken om Trump och den liberala intelligentsian – ett europeiskt perspektiv av Jean Bricmont https://www.nyhetsbanken.info/news/view.asp?ID=2460 Engelsk översättning från franskan av b]Diana Johnstone/i, sedan till svenska av b]Jan Nybondas/b, vilket säkert borgar för att artikeln har blivit ännu bättre!.

  26. Anders Persson skriver:

    En artikel på steigan.no “Donald Trump – en klassfråga” som ställer samma frågor som jag en gång gjorde. Ett citat:

    “Anti-Trump-hysteriet utelukker enhver debatt om presidentens politikk. Paradoksalt nok gjelder dette spesielt utenrikspolitikken, som i høyeste grad angår Europas framtid. Trumps forgjenger startet eller fortsatte fem kriger: i Libya, Syria, Ukraina, Jemen og Afghanistan. Men han gjorde det med stil, og hadde jo fått Nobels fredspris. Donald Trump derimot, prøver å skape fred med Nord-Korea, og vil trekke USA ut av meningsløse kriger i Afghanistan, Irak og Syria.”

  27. Anders Åberg skriver:

    Det är ju lustigt att det förment fredliga Sverige är mer kritiskt mot Trump än mot dom krigiska galningar som föregick honom, samtidigt som vår uppställning bakom Pentagon och dom amerikanska krigshökarna är större än någonsin.

    Man kan ju få uppfattningen att det i själva verket var just krigen vi gillade med USA och att kopplingen mellan Sverige och USA till övervägande del är en koppling mellan svensk och amerikansk krigsindustri.

    Utrikespolitiskt befinner sig Trump klart till vänster om Jonas Sjöstedt och det skall han ha cred för. Att han i övrigt verkar helt bombad förringar inte hans roll som den fredligaste amerikanska presidenten sedan andra världskriget.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.