SKB_KBS-3
Konceptuppställning av KBS-3, på Äspölaboratoriet. En kopparkapsel utan lock, och markering runtom för bentonitbufferten och berget.

Svensk Kärnbränslehantering AB, (SKB), ansökte i mars 2011 om tillstånd enligt miljöbalken och kärntekniklagen att få bygga ett slutförvar för använt kärnbränsle söder om Forsmarks kärnkraftverk. Mark- och miljödomstolen och Strålsäkerhetsmyndigheten har i januari 2016 ansett att prövning i sak av tillståndsfrågan kan ske.

SKB har på ett tidigt stadium ansett sig ha kommit fram till den lösning som de anser vara bästa möjliga: KBS 3-metoden. KBS 3 är en förkortning för ”Kärn Bränsle Säkerhet med kopparkapslar förvarade i urberget på cirka 500 m djup”.

DB_low
Principskiss för slutförvaring av kärnavfallsbehållare deponerade i djupa borrhål (3-5 km) som därefter förslutits. Behållarna med kärnavfall är ungefär 5 meter höga och 0,5 meter breda.

Men det sker forskning och utveckling i USA där Sandia National Laboratories driver forskningsprojekt kring konceptet djupa borrhål (3-5 km). Som SKB nämner i underlaget, återstår mycket utvecklings- och analysarbete innan man kan avgöra hur applicerbart konceptet med djupa borrhål kan vara i praktiken. Alltså, om SKB vill vara i täten för att lösa säkerhetsproblemet med slutförvaring av använt kärnbränsle, finns här en tydlig uppgift för företaget. Men, istället skriver man till Nacka Tingsrätt (kompettering IV) att bolaget inte anser att djupa borrhål kan anses vara ett alternativ till den ansökta slutförvarsanläggningen.

I den preliminära säkerhetsredovisningen (sid 15) nämner SKB angående ”djupa borrhål” att det är ett ”helt annat strålsäkerhetskoncept än det som SKB förklarat sig berett att ta ansvar för som anläggningsinnehavare och verksamhetsutövare.” Och ”eftersom slutförvaring i djupa borrhål inte utgör del av den sökta verksamheten föreligger ingen skyldighet för SKB att komplettera ansökan med uppgifter om djupa borrhål.”

SKB vill alltså inte söka bästa kunskap för att komma fram till en lösning på en säkerhetsfråga som har mångtusenårigt perspektiv. Problemet är i sådant fall att SKBs uppdrag är för snävt och låser fast tankebanorna och lägger hinder i vägen för viktig forskning, teknisk utveckling och framsteg.

Undertecknarna av denna artikel, representanter för Naturskyddsföreningen i Uppsala län och Östhammars kommun, har tagit del av kompletteringar SKB har lämnat till domstolen. Vi konstaterar att SKB tidigt i processen har låst fast sig vid att KBS-3-metoden med är den utformning som skall gälla. All argumentation går sedan ut på att försvara metoden och lokaliseringen.

Vi anser att det är viktigt att den alternativa metoden ”djupa borrhål” utreds vidare så att ett fullgott underlag finns tillgängligt för att jämföra metoden med KBS-3-metoden.

Vi har fått uppfattningen att KBS 3-metoden ifrågasatts som en optimal och tekniskt hållbar lösning. Kopparkapslars möjlighet att klara en slutförvarsmiljö på 500 meters djup utan att korrodera (rosta) är omstridd.

I en intervju, återgiven i Upsala Nya tidning 7 februari 2016, svarar strålsäkerhetsmyndighetens (SSM) enhetschef Ansi Gerhardsson på följande sätt:
Fråga: Vilka frågetecken ser SSM med kopparkapseln?”
AG: Både konstruktionen och tillverkningen, men också den långsiktiga beständigheten och hur kapseln förväntas hålla på sikt.
Nästa fråga: Det finns en forskardebatt om kopparkorrosion. Kan man vara säker på att kopparkapslar inte börjar läcka i slutförvaret inom några hundra år?
AG: Den frågan har vi inte landat i ännu. Av det preliminära resultat som vi publicerat har inget handlat om kapseln. Det är inte bara korrosionsfrågan som är intressant för oss, det finns andra degraderingsmekanismer som gör att kapseln till slut förlorar sin inneslutande förmåga. Förhoppningsvis kommer vi att publicera något resultat under våren, det är vår ambition.

Det är alltså tydligt att SSM betraktar frågan om kopparkapslarnas integritet i en slutförvarsmiljö som icke avgjord.

Mot bakgrund av ovanstående citat är det anmärkningsvärt att SSM kan anse att ansökningsdokumenten med inlämnade kompletteringar kan anses fullgoda för prövning. Men det har myndigheten ändå meddelat domstolen i juni 2015.

Oklarheten om kopparmetallens förmåga att motstå korrosion och annan påverkan i en tänkt slutförvarsmiljö i Forsmark gör att den upprättade analysen av långsiktig säkerhet SR-site måste ifrågasättas.

Vi konstaterar att SKB under kompletteringsfasen inte tagit tillräckliga initiativ för att reda ut oklarheter i frågan om kompletterande undersökningar som gäller korrosion av koppar, trots förslag till vissa åtgärder som Naturskyddsföreningen på riksnivå i samarbete med Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskningar, MKG, har föreslagit.

Ansökan måste därför avvisas på grund av att oklarheter finns som gäller kopparkapselns långsiktiga säkerhet. Om oklarheter finns måste försiktighetsprincipen i miljöbalkens allmänna hänsynsregler väga tungt.

Vi anser att ansökan inte ska ges tillåtlighet med efterföljande tillstånd. Detta motiverar vi med att utredningarna om långsiktig säkerhet inte drivs av motivet att söka bästa kunskap genom riktig forskning. Det råder betydande osäkerhet rörande KBS-3-metodens långsiktiga säkerhet. Dessutom saknar sökanden motivation och intresse av att utreda alternativa tekniska utformningar till den föreslagna metoden. Miljöbalkens krav att verksamhetsutövaren skall redovisa alternativa utformningar har därför inte uppfyllts.

Marianne Kahn (ordförande Naturskyddsföreningen Uppsala län)
Åse Augustson (ordförande Naturskyddsföreningen Östhammar)
Hans Jivander (styrelsemedlem Miljöorganisationernas Kärnavfallsgranskning och tidigare miljöchef i Östhammars kommun)

Föregående artikelAtt vara bloggare…
Nästa artikel(2) Finland och historieskrivningen

2 KOMMENTARER

  1. Det saknas respekt för efterkommande generationer idag, vilket kan få katastrofala följder vi inte kan känna till idag, det är endast kvalificerade gissningar.

    Hur har andra löst ”slutförvaring” har de gjort allt till plutonium? Det vore mer kreativt att hitta ett nytt användningsområde för utbränt kärnbränsle än att gräva ner det.

    Frågan borde ha varit fastställd redan när man startade första reaktorn, så hela problematiken bottnar i dålig politik som alltid drabbar folket.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.