Skolavslutning

Så blev det till slut klart. Dramat har pågått i flera månader. Idag gjorde jag upp med min arbetsgivare (Uppsala kommun) om att mot rimlig ersättning (12 månadslöner i en klumpsumma) lämna mitt arbete som biträdande rektor. Om 12 månader är jag nästan 62 år och kan då börja ta ut min pension. Jag behöver alltså inte oroa mig nämnvärt för min personliga ekonomi, vilket är ett privilegium.

Orsaken till att jag fick detta relativt generösa avgångsvederlag är att jag varit en skolpolitiskt obekväm person. Jag har kommit bra överens med många, men dumheten, kotterier, småskuren revanschlust och annat har jag haft svårt att hantera. Diplomati i dessa lägen har inte varit min styrka, skulle en del uttrycka det som. Då blir jag istället som en terrier och vill reda ut och vädra bort.

Jag är som sagt övertygad om att villkoren blev såpass anständiga för att dom verkligen ville bli av med mig. Jag hade begärt förflyttning två gånger för att jag ansett skolledningarna där jag jobbat vara undermåliga. Nu i januari anvisades jag så ett jobb som var helt omöjligt att godta. I förhandlingsprotokollet begärde jag ett tillägg enligt följande:

”Knut Lindelöf anser att arbetet han anvisats inte är skolledaruppgifter. Han ser det istället som ett hastigt hoprafsat paket åt en för kommunen obekväm person som ska sättas under strängt regemente för att inte åstadkomma någon skolpolitisk skada.”

Det står nu i protokollet, vilket känns skönt. Dom vet nu att jag vet hur det egentligen är. Och den som hittar detta protokoll kan börja fundera på vad denna annorlunda formulering egentligen står för.

Imorgon är den första dagen i mitt nya liv. Då ska jag börja sortera i allt jag länge varit tvungen att göra men inte hunnit med. Kanske mina intressen vid sidan av jobbet nu äntligen kan få sin rätta plats i mitt liv. Tomheten efter 33 år med dagliga arbetskamrater kan bli stor. Jag får söka ersättning för detta på olika vis.