Hatet i medierna, varifrån kommer det – och hur ska vi komma till rätta med det? De frågorna sysselsätter många för närvarande. UNTs vikarierande ledarskribent Lisa Magnusson är ett exempel, som igår lade ut texten i en signerad underledare med suggestiva formuleringar om den ”gråtunga sörja som väller ut över nätet och förgiftar det”.
Ja, visst är det obehagligt. Facebook, Twitter mm föser samman likasinnade i flockar som ibland uppviglar, mobbar och hetsar varandra och omgivningen på ett masspsykotiskt sätt. Ur sådant kan födas falska nyheter, myter, hat och våld … Visst är det så.
Men är det något egentligt nytt? Är det så annorlunda än andra mobbar som genom tiderna dragit omkring och stört lugnet i oroliga tider? Är det inte bara ett mycket gammalt och välkänt fenomen, som med Internet lyckats ta sig ända in och störa i finrummen.
Tror någon verkligen på att Facebooks eller Twitters nya smarta algoritmer ska kunna nosa upp osanningar eller obsceniteter? Nej, det är förstås illusioner. Sådana fenomen är ju i ständig förändring och kan inte stävjas med matematik eller med programmerade robotar.
Men, tankegångar som dessa har florerat i totalitära makthavares huvuden i alla tider; Finn en formel för vårt sociala umgänge och sätt tydliga gränser, slå fast en gemensam ”värdegrund” med klart uttalade sanktioner vid överträdelser. Nolltolerans! Land ska ju med lag byggas!
Vad är det då för fel på detta resonemang? Jo, som alltid har makten och dess företrädare svårt att se sina egna fel och brister i det system man själv representerar. Man ser bara symptomen av bristerna, som man förstås helst projicerar på någon annan.
Är det då fel att vårt samhälle har lagar, normer och regler för det sociala umgänget? Naturligtvis inte. Men dessa måste åtnjuta ett visst mått av respekt nere i djupet bland medborgarna, annars kajkar det ur – hur hårda straffen än är på snatteri, demokratiförnekelse eller kränkningar.
I någon mening hade Hasseotage rätt när de 1975 i filmen ”Släpp fångarne loss” menade att systemet själv skapar fångar och om man istället släpper ut fångarna så blir de snälla och då blir systemet också snällt. Naivt, javisst. Men i grunden rätt. För… hårdare straff och mera fängelser är ingen väg framåt annat än möjligen för en ny ännu oexploaterad marknad.
Nu ses de skränande, kränkande, hatande och ouppfostrade människorna – dessa märkliga namnlösa varelser som passerat alla anständighetens gränser – som ett veritabelt samhällshot. De måste ovillkorligen stoppas – till varje pris (nästan).
Men etablissemanget har också sina egna hattroll. Kakan Hermansson, moderaten Delmon Haffo och socialdemokraten Anders Lindberg är några aktuella exempel. Dessa tre har enligt Lisa Magnusson offentligt bett om ursäkt för sina övertramp. Deras ursäkter ”har känts uppriktiga” tycker hon, ”en bra början om vi vill tillbaka till någon slags anständighet” och de skulle kunna ses som föredömen för andra.
Men kära Lisa och andra unga ledarskribenter! Det är mycket värre än du (ni) verkar förstå. Den gråtunga sörjan kommer ur de gapande hålen av orättvisor och de bråddjupa klassklyftorna kors och tvärs i Sverige och världen idag. Det är de som plågar människor inpå bara skinnet – både andligt och materiellt. Kakan, Haffo och Lindberg är bara en bisarr topp på ett isberg av klasshat skapat av en generation (30 år) med nyliberalism. Det finns inga goda förebilder, matematiska algoritmer eller ”gemensamma värdegrunder” som kan ”frälsa oss från ondo”. En ny medborgerligt förankrad freds- och välfärdspolitik – som med säkerhet kommer att skällas för både naivitet och populism – är enda vägen. Lär av Hasseotage!
Klokt skrivet. Kom att tänka på Liberalerna som i Bryssel bytt skitstövel. Den förra var inte lika elak som den nuvarande. Selimovic har t o m varit teaterchef. Det säger en del om svensk teater.
i gårdagens UNT använde moderaten Gunnar Hökmark ett annat målande uttryck när han i ett inlägg (på slutet) talade om ”en våt filt över Europa”. Han var också skicklig att få den kapitalistiska ekonomin att framstå som en naturkraft, oberoende av människor vilja: ”…skattetrycket i medlemsländerna är för högt. Det hämmar tillväxt, investeringar och konkurrenskraft.”
Med andra ord, de som har pengar vill inte investera om det inte ger de höga vinster som de just nu förväntar sig. Sänker vi skatterna och de får sina vinster, så vill de ha mer nästa år och kräver fler skattesänkningar för att ”stimulera ekonomin” d v s ”mig”.
Det är vedertaget att den som sitter bakom en bilratt bär sig mer oförskämt åt än den som går på trottoaren – eftersom ”andra människor” bara är något han ser bakom en glasruta, några som inte kan ge igen.
På samma sätt och av samma skäl bär sig den som sitter vid ett tangentbord mer oförskämt åt än den som sitter på andra sidan av ett bord.
Och för övrigt bär sig den som har gott om pengar mer oförskämt åt än den som inte har.
Det krävs jämlikhet – på många olika vis – för att man ska uppträda civiliserat. Och den som skriver till en obekant publik är inte jämlik, Hen är i överläge.
Det hjälper i så fall med en namnskylt, på samma sätt som poliser förhoppningsvis bär sig mer civiliserat åt om de kan identifieras. Och den namnskylten saknar näthatarna.
Så det är generella sociala mekanismer som skapar hatet. Och inte bara politik.
Har inte alltid den härskande klassen ansett att de har ”av Gud given makt”?
Jag minns att Hökmarks partikamrat Carl Bildt på 90-talet talade om ”en enda vägens politik” d v s att vi som var motståndare till den nyliberala politiken försökte bryta mot naturlagarna. De gör att eliten aldrig behöver empiriskt visa att deras politik verkligen leder till det välstånd för alla som de hävdar att det gör.
Vi ser idag hur ledarsidorna, både borgerliga och socialdemokraterna är fulla av domedagsprofetior om att Trump vill begränsa frihandeln och därmed välståndet i världen. Alla som läst ekonomisk historia vet att alla industrialiserade länder byggt upp sin industri med skyddstullar i någon form.
Det amerikanska inbördeskriget handlade inte bara om slaveriets vara eller inte, utan också om att nordsidan ville skydda sin spirande industri mot import. Sydstaterna som hade en slavekonomi med export av bomull som bas ville däremot ha mer frihandel.
Som Pierre Gely skriver i sin blog skulle USA troligen fortfarande varit ett råvaruproducerande land utan skyddstullar.
Visst kan det kännas lite mörkt och dystert under denna mörka årstid. Men idag är det Black Friday och på söndag första advent. Då blir det ljusare. Jag har och är fortfarande ganska dyster när jag ser hur vårt land förändras. Men än är det långt till kris och kollaps. Det är också intressant att jämföra Sverige med resten av Europa. Då framkommer en annan och betydligt ljusare bild.
Släpp fångarna loss…
En som hotar med det är den turkiske presidenten Erdogan. Han avser då de miljontals flyktingar som är internerade i olika läger i Turkiet och som ingår som gisslan i överenskommelsen med EU.
EU-parlamentet har nyligen röstat igenom ett tillfälligt stopp i förhandlingarna gällande Turkiets medlemskap. Orsaken är enligt EU regeringens oproportionerliga reaktioner till följd av den misslyckade statskuppen.
Vreden är stor hos regeringen och inte minst hos Erdogan, som senaste tiden yttrat sig mycket hotfullt mot den europeiska unionen vid olika möten där han framträtt.
”Lyssna noga! Om ni går längre kommer gränsgrindarna att öppnas.”
”Varken jag eller mitt folk påverkas av dessa utarmade hot. Det kvittar om ni alla godkänner resolutionen.”
Det är numera relativt tyst kring avtalet i flyktingfrågan, men sanningens minut närmar sig för EU. De sitter i rävsaxen sedan länge och verkar handlingsförlamade. Hur det slutar är svårt att sia om, men risken finns uppenbarligen att turkarna släpper ut någon miljon flyktingar över Bosporen och Grekland samt Bulgarien. Därefter upp över Balkanområdet och övriga Europa. Vilket blir dödsstöten för hela EU-konstruktionen.