Kenneth G Forslund undviker i sitt svar på min artikel 28 mars i Svenska Dagbladet de känsliga frågorna om den svenska militära insatsen.
Inte med ett ord nämner han att Sverige deltar i en USA-ledd koalition som begår folkrättsbrott.
Genom sitt svar visar Forslund närmast övertydligt hur de politiskt ansvariga för insatsen undviker att tala om på vilka villkor Sverige deltar och under vems kommando insatsen utförs.
Det är USA som leder koalitionen där Sverige ingår men svenska politiker försöker få det att framstå som om vi på egen hand gör någon närmast civil insats.
USA-koalitionen begår folkrättsbrott genom att angripa mål i Syrien. Sverige är med i samma koalition och även om Sverige inte deltagit i bombningarna i Syrien så är vi indragna i konflikten genom vårt koalitionsmedlemskap.
Forslund säger tvärsäkert att inbjudan från regeringen i Bagdad är ett folkrättsligt mandat att delta med svensk militär.
När inbjudan kom i slutet av 2014 hade inte Bagdadregeringen kontroll över stora delar av territoriet. Det gör att legitimiteten för inbjudan kan ifrågasättas. Något mandat från FN:s säkerhetsråd att använda militärt våld finns inte sannolikt beroende på att varken USA eller Ryssland ville ha begränsningar för sina militära insatser i regionen. Utan FN-mandat kan stormakterna agera friare utifrån sina egna agendor.
Sverige deltar i dag i två USA-ledda krig utan mandat från FN:s säkerhetsråd: Afghanistan och Irak. Svenska regeringen hävdar i båda fallen att inbjudan från regeringen i Kabul respektive Baghdad är folkrättslig grund. I ingendera fallet hade dessa regeringar kontroll över sina territorier och det handlade inte här om rätten till kollektivt självförsvar.
Det börjar nu bli regel att stormakter rundar säkerhetsrådet och kör sina egna race genom hänvisningar till inbjudan. Det är en farlig utveckling som riskerar att underminera FN-stadgans våldsförbud.
Med mandat från säkerhetsrådet finns inga garantier för att allt kommer att gå rätt till men det blir krav på mål för den militära insatsen, rapportering till säkerhetsrådet, ledning av insatsen och vanligen årlig omprövning av mandat.
Ett litet alliansfritt land som Sverige har allt intresse av att folkrätten efterlevs och vi skall inte spela med i stormaktspelet som nu i Irak och i Afghanistan.
Inget hemlighetsmakeri säger Forslund men så låter det inte då insatsen debatteras i riksdagen. Från alla partier kommer frågor vad Sverige gör i Irak. Som enskild medborgare går det inte att få någon information. Jag har begärt ut alla handlingar som finns om insatsen i Irak men så gott som samtliga är sekretessbelagda och sekretessen kvarstod då jag begärde överprövning hos regeringen av hemligstämplingen.
Lars-Gunnar Liljestrand
medförfattare till boken Lagen mot krig – om FN-stadgans våldsförbud och aggressionskrigen medutgivare av www.alliansfriheten.se
Någon har i SvD skrivit in kommentaren till Forslunds artikel 3 april:
”Det är iofs bra att den förra artikeln bemöts med fakta, frågan är väl om den borde ha publicerats alls när den var så full av sakfel. Vad den gick ut på, när man skalade bort utanverket, var ju mest att uttrycka en svår beröringsskräck visavi USA – en rätt vanlig åkomma på den politiska vänsterkanten.”
Till Lars-Gunnars slutreplik har någon idag skrivit: ”Margot W ’storljugarn’ har mycket att svara för. Hon är farlig för Sverige.”