På kvinnodagen, den 8 mars, flankeras Annie Lööf och Ebba Bush på första uppslaget i DN av Försvarsmakten med en bild av en ”svensk idealkvinna” – i vapenindustrins och Natosveriges klor. Vilka svenska kvinnor känner stolthet att gestaltas på detta sätt?
Att Sverige – med DN, Försvarsmakten och en stor del av makteliten – inte ryggar för en sådan framställning av vad jämställdhet mellan män och kvinnor står för är skrämmande.
– Snart tar vi över, vi är beredda, huka er gubbar!
Är det ett skämt? Knappast. Det är mycket allvarligt menat, en rent fascistoid förlöpning i mina ögon.
Att göra Försvarsmakten till ett skyltfönster för någon slags vulgär feminism syftar till att blanda bort korten för vad man faktiskt håller på med; att just nu legitimera USA-imperialismens (Mellanöstern) och den franska kolonialismens framfart (Sahel) bland världens fattiga. Det är ren propaganda och borde strida mot allt vad DN står för i sina uttalade ambitioner att bedriva god journalistik, bekämpa manipulationer och fake news.
Även ledaren, där Annie Lööf och Ebba Bush frontar som dagens utsatta kvinnor, är patetisk. Närmast kan det liknas vid navelskåderi medan världens verkligt utsatta kvinnor hålls utanför scenen. Jo förresten, på sidan 12–13 finns ett litet titthål ut i kvinnoverkligheten.
Den bild som serveras i de dominerande medierna – med DN i spetsen – tjänar djupt reaktionära krafter. Världen med sina enorma problem hålls med största möjliga möjliga möda borta. Gunnar Olofsson skrev här på sidan tidigare idag om de förtryckta palestinska kvinnorna som exempel på hur tom och innehållslös Sveriges feministiska utrikespolitik är. Och DN överträffar sina svurna motståndare – de alternativa medierna – i vulgaritet och manipulation den 8 mars 2021.
Verkligen provokativ bild. Kvinnor ska också deltaga i svensk imperialism typ.
Bilden motsäger budskapet om kvinnors jämställdhet. Camouflagemålningen är urdålig. Varken den klassiska målningen (svärta utskjutande ansiktspartier som näsa, haka, kindben) eller modernt snedrandig. I stället är hon söt och näpet sotig.
Jojo, ädel-feministerna (Gun Kessles ord) silar mygg och sväljer kameler. Bitte Assarmo, på DGS uppmärksammar att V på denna dag, 8 mars, har ett digitalt panelsamtal ”om rasifierade kvinnors och icke binäras hälsa. Varför just icke binära – som ju varken känner sig som man eller kvinna – ska uppmärksammas just på internationella kvinnodagen är en gåta.”
Själv föredrar jag att titta på denna film från Azerbaijan med den fantastiska Kand Hayati när hon lagar god mat i det fria.
Helt rätt, Knut L, bilden på ”idealkvinnan” med granatgevär Carl Gustav på axeln, därtill med sitt personliga vapen hängande på bröstet (inte AK 5, möjligen en PSG 90 d v s prickskyttegevär 90) är totalt orealistisk. För det första väger Carl Gustav med stativ drygt 12 kilo och bössan 5-6. Med övrig stridsutrustning bör hon bära på minst 25, kanske 30 kilo stående. För det andra bär man fram granatgeväret i fodral med axelrem och handtag under förflyttning till fots. Ammunitionen bärs av ”tvåan” som har att ladda och ropa ”skott kommer, klart bakåt”. För det tredje ska ansiktsmålningen – just som ovan noterats – vara heltäckande i grönt och svart. Alla förflyttningar i terrängen ska ske så dolt som möjligt, i skyl. En dålig propagandabild således. De flesta aktiva militärer lär flina snett och/eller sucka…
Carl Gustav är ett s k överraskningsvapen, avsett att verka mot pansar och pansrade trupptransportfordon. Bra camouflage och principen ”frontalt skydd, flankerande eld” är vad som gäller. Efter 2, max 4 träffar var det så snabbt det bara gick att skubba iväg till ny eldställning, inte minst för att undvika artilleri- och/eller flyganfall. På min tid i grönkläder var räckvidden ca 800 meter. Med bättre riktmedel och dito ammunition är den numera en bit större. Carl Gustav anses fortfarande efter ca 60 år vara det bästa granatgeväret på vapenmarknaden. USA har samman med Tyskland och Israel köpt tusentals exemplar som kommit till användning, inte minst i Iraq och Afghanistan. Något vi medborgare ska skämmas över.
Att två kvinnliga partiledare gjorde reklam för Carl Gustav på kvinnodagen 8/3 är djupt motbjudande, i synnerhet som Sverige vare sig befinner sig i skymningsläge eller i krig. För att inte tala om Dagens Nyheters villiga deltagande i charaden. Nyamko Sabuni hade väl lite för ont i partiet för att vara med på bild…