Smältande inlandsisar – något att oroa sig för?

Klimatdebatten förs till alltför stor del av människor okunniga i meteorologi (och oceanografi). Meteoroloigiprofessorn Bert Bolin, som var med att starta IPCC, ironiserade en gång över att 99% av det som skrivs och sägs om klimatet i medierna är strunt. Men så besinnade han sig och ändrade till 80%.

Det kan låta snobbigt och exkluderande att kräva att folk som debatterar klimatet kan lite om atmosfären och världshaven, men skulle ni lyssna till råden från en läkare som visserligen ville er väl, men som saknade utbildning?

De kunskaper i meteorologi och oceanografi som krävs är inte på doktorandnivå. Så till exempel kan man läsa i vilken populärvetenskaplig bok som helst att det som bestämmer vädret är inte i första hand temperaturen utan dess kontraster i horisontell och vertikal led. Temperatur och väder går inte hand i hand.

Smältande isar
Något som då och då skymtar i debatten är frågan om havsvattenståndet på nära håll och i oceanerna. För våra svenska farvatten, bortsett från Skåne, kan vi dra fördel av landhöjningen. Men i övrigt? Vi vet att varmare vatten expanderar en liten aning. Vi vet också att smältande havsis inte påverkar vattenståndet.

Mätningar av den globala medelvattenståndet med avseende på smältvatten och termisk expansion.

Men hur är det med inlandisen? När den smälter, framförallt från Grönland och Antarkis, kommer ju vattenståndet i oceanerna att stiga? Jo, men något kommer att hända som komplicerar bilden – den dragningskraft (den gravitationella attraktion) som inlandsisen utverkar på havsvattnet kommer att minska och bidra till att förändra havsnivåerna.

Kontinenter, i synnerhet om de är täckta av tjock inlandsis, utverkar en dragningskraft på det omgivande havsvattnet, som “sugs” mot kontinenterna. När inlandsisarna minskar försvagas denna attraktion och vattenståndet sjunker närmast kontinenten. Vattenståndet utanför norska kusten är alltså lite högre än den varit om Norge inte haft några fjäll. Dess glaciärer är dock inte tillräckligt mäktiga för att addera så mycket till det nuvarande tillståndet.
Gravitationen från inlandsisarnas påverkan på havsvattenståndet. Ovan: vattennivåändring om inlandsisen smälte bort, nedan: om inlandsisen över Grönland smälte bort. Andra beräkningar jag sett har med en påverkan i nordöstra Stilla Havet på grund av den gravitationella inverkan från inlandsisen över Alaska. Andra beräkningar begränsar påverkan över södra halvklotet till området söder om Sydamerika.

Detta om man får tro vetenskapsmännen. Antag att Grönland smälter med 350 kubikkilometer på ett år. Detta är ungefär hälften vad som totalt inträffat de senaste 20 åren*. Detta skulle då ge en genomsnittlig havshöjning på 1 mm/år. Den kommer dock inte att bli likformigt fördelad genom att gravitationen från Grönland minskar vilket påverkar den globala fördelningen. Detta leder till att havsnivåhöjningen i Grönlands närhet som till exempel Island bara blir ca hälften eller 0,5 mm/år. För Sveriges del blir det cirka 0,75 mm /år. Skulle hela Grönlandsisen smälta under det kommande 3.000–4.000 åren blir fördelningen motsvarande eller cirka 4-5 m i Sverige. För vår del blir bidraget från Antarktis relativt något större.

Den relativa vattenståndshöjningen i Östersjön, det vill säga med landhöjningen borträknad, är ungefär hälften av det globala medelvärdet eller 1,5 mm/år. Man ska dock komma ihåg att det kommer att ta 3-4.000 år för inlandsisarna att försvinna.

Havsvattennivåns förändring i Stockholm med landhöjningen borträknad. Ökningen har varit i stort sett linjär, här liksom över allt annars i världen. Varför har den inte accelererat?

De meteorologiske vetenskapsmännen i min bekantskapskrets fäster stort avseende vid att den ökning som observerats varit linjär, “rak” utan tecken på någon  acceleration, vilket ibland ofta hävdas i debatten. Se exempel från hela världen här. Det finns mycket mer att läsa om detta på nätet till exempel här.

* Medelminskningen 2002–2016 var cirka 270 kubikkilometer men har minskat efter 2013.  Detta är sannolikt endast tillfälligheter. Minskningen är inte konstant på grund av såväl stora variationer i nederbörd och s k “iskalvning” och bör därför studeras över längre perioder än 10–20 år. Återigen tenderar för korta undersökningsperioder att leda oss vilse.

... är läst 1157 gånger!

  12 kommentarer for “Smältande inlandsisar – något att oroa sig för?

  1. Jan Arvid Götesson skriver:

    Anders Persson!
    Är detta första delen av en längre text? Eller fattas slutet? Jag tycker att texten saknar ett sammanfattande budskap om vad man ska dra för slutsatser av informationen.

  2. Anders Persson skriver:

    Jan Arvid G!
    Artikeln avser inte att dra några slutsatser om hur klimatet kommer att utvecklas. Eller vad som “bör göras”. Den är snarare “upplysande”, d v s förklarar hur t ex det som bestämmer havsvattenståndet inte enbart är temperaturen eller avrinningen från inlandsisarna.

    Den vill också kontra uppfattningen att vi måste rusa iväg utan att tänka, Uppsala Nya Tidningar hade en bra ledare om detta i går: “Det är bråttom men ändå inte läge för panik – Klimatförändringarna ska mötas målmedvetet och långsiktigt, inte i panik till följd av extremväder.”

    Men någon panikmakare på deras web-redaktion annonserade ledaren med “Debatter om vädret gynnar inte klimatfrågans lösning”, vilket inte verkar stödja sig på vad som sägs i texten.

    Nyhetsflödet underblåser klimatpaniken. Någon tidning eller TV-station hade rubriken att bränderna i Australien visar att atmosfären nu nått sin “tipping point”, d v s ett omslag som inte går att vrida tillbaka.

  3. Jan Arvid Götesson skriver:

    Anders P!
    Man kan hålla med om båda sakerna du säger: läsaren må tänka själv med utgångspunkt i ”upplysande” information, och genomtänkt handlande är bättre än panik.

    Men i en genomtänkt analys behöver vi också uppskatta risken för att en förändring utan motstycke sker. Jag grundar inte min bedömning av situationen i min hemregion på att vårt dagsfärska värmerekord är 44 grader Celsius, och att det var försämrad sikt i mitt vardagsrum igår på grund av brandrök. I stället funderar jag på den långsiktiga verkan av den allt värre torkan, och att denna landsändas ekonomi skall bryta samman om detta upprepas år efter år.

    Jag tror att vi behöver lämna diskussionen om huruvida uppvärmningen är människovållad, och helt enkelt tillgripa ”geoengineering” (planetär ingenjörskonst) snarast.

  4. Dennis Zackrisson skriver:

    Och vad med den gamla devisen: “Det viktiga är inte att förklara världen utan att förändra den!”? Är detta aktivistiska perspektiv överkört av verkligheten? Eller var det fel redan från början?

  5. Anders Persson skriver:

    Jan Arvid G!
    Det där med “geoingineering” är något som jag varit rädd för i många år. För halvtannat år sedan skrev jag en artikel om detta här “Vilda idéer om att fixa klimatet”.

    I bästa fall låter vi skojare tjäna grova pengar utan att det dom gör har någon effekt eller – värre – att det får motsatta effekter mot de tilltänkta.

    Ett ständigt fel allmänhet och MSM gör är att de drar slutsatser från alltför lite data, ett vanligt fel också utanför klimatdebatten. Men detta vet panikmakarna och gör flitigt bruk av detta missförstånd.

    Väderminnet hos folk är klent. Redan innan klimathysterien hade vi meteorologer ett ständigt bekymmer med att övertyga folk att den senaste köldknäppen, värmenböljan eller skyfallet, som ingen hade varit med om “i mannaminne”, hade sin motsvarighet bara 3-5 år tidigare.

  6. Anders Persson skriver:

    En kollega som läst min artikel påminde om ett reportage från Spetsbergen i Expressen vårvintern 2018: isen höll på att försvinna! “Det är skrämmande hur snabbt det går!”

    Det kan hända att det går snabbt, men det kan man inte avgöra med bara några års mellanrum. Bifogade bilder visar isutbredningen i slutet av december 2017 och vid samma tid i fjol. Om det låge i de stora mediernas intresse att varna för en kommande istid skulle det vara bra läge nu!

  7. Jan Arvid Götesson skriver:

    Anders P!
    Oavsiktlig planetär ingenjörskonst har vi ju ägnat oss åt under lång tid. Främst genom att ändra atmosfärens sammansättning, och att ändra jordytans beskaffenhet och färg genom avskogning och dylikt.

    Du skrev att ”Klimatet, växelverkan mellan atmosfär och oceaner, är komplicerat och känsligt system som man bör påverka så lite som möjligt och absolut inte försöka ’fixa’”, och du skrev att ”Det där med ’geoengineering’ är något som jag varit rädd för i många år”. Är du då ”rädd” för de ingrepp som redan gjorts?

  8. Anders Persson skriver:

    Det som verkar föresväva Dennis Z:s kommentar är Marxs ord: “Filosoferna har bara tolkat världen på olika sätt, men det gäller att förändra den.” Det var ju tur att Marx bedrev omfattande studier innan han kom upp med förslag hur världen skulle förändras. Hade han bara reagerat känslomässigt hade det nog gått på tok snabbt.

  9. Martin Gustavsson skriver:

    Vilken temperatur är gynnsammast för liv på planeten? Nedisning är sannolikt inte så bra. Är Eocen-temperatur med palmer vid nordpolen bättre? Jag vet inte. Så hur ska jag kunna förespråka ett målvärde?

    Jag antar att ingen utomstående var här och åstadkom Eocene, men ändå så ser det ut på diagrammen som att en ny istid kommer kunna ske när som helst. har IPCC rätt så väntar strax Eocen-temperaturer.

    Slutsats. Beredskap mot väder och klimat är intelligent oavsett vilken slags förändring de blir. Får jag föreslå mat, vatten och förnödenheter för minst tio år per individ i landet, genom lite socialistisk vänsternationalism och totalförsvar?

  10. Jan Arvid Götesson skriver:

    Den kunskapsrike Anders Persson underlåter tyvärr stundom att svara på invändningar mot hans resonemang. Det bleve säkert läsvärt och upplysande om AP skreve en artikel om varför han är ”rädd” för alla försök till planetär ingenjörskonst (geoengineering), förkortat ”PI”.

    Jag har två frågor om detta. Först, upprepar jag, varför skulle vi vara särskilt rädda för stora PI-projekt när vi redan har gjort sådana stora oplanerade ingrepp som att ändra atmosfären och ändra jordytan genom avskogning och dylikt?

    För det andra, många tänkbara PI-projekt liknar ju kända fenomen som vulkanism, och många PI-metoder skulle ju vara reversibla inom några år. Varför skulle vi då rädas?

    De två frågorna är delvis överlappande: Om man utför några PI-projekt som härmar naturen och/eller är reversibla, varför rädas?

    Och om vi toge språnget ut i det okända, varför vore det skrämmande jämfört med vad vi redan gjort?

  11. Anders Persson skriver:

    Jag vet inte om jag är så hiskeligt kunskapsrik, i synnerhet inte när ämnet, klimat och meteorologi, är så omfattande. Jag kan därför inte bidra med några egna analyser av riskerna med geoengeneering eller planetär ingenjörskonst.

    Istället har jag valt att i artikeln om “Vilda idéer om att ‘fixa’ klimatet” citera en av mina meteorologisk-intellektuella ping-pongpartners, professorn Jim Fleming, som bl a skrivit en längre artikel om saken “Klimatingenjörerna – spela Gud för att rädda planeten”.

    Jag vill också påminna om mitt andra argument, bortsett från min “oro”, och det är att vi tvingas spendera miljarder på projekt som inte förändrar klimatet ett dugg!

  12. Jan Arvid Götesson skriver:

    Anders P!
    Jo, jag läste James R. Flemings artikel. Jag fann att författarens förutfattade mening bestämde innehållet för mycket. Jag förstår inte hur det av JF presenterade materialet i artikeln skulle ha betydelse för att fatta beslut om det kloka eller okloka i att genast försöka minska solinstrålningen med de medel som vi förstår och snabbt skulle kunna bygga ut.

    Om detta har vi respektfullt delade meningar. Min åsikt kommer väl inte att påverka historiens gång, men avgörande tror jag blir detta: Om det snabbt blir så att miljoner välmående västerlänningar eller östasiater får en odräglig tillvaro och allvarligt tork-skadad ekonomi, kommer planetär ingenjörskonst snabbt att skapas. Den som lever får se.

    Kostnaden blir stor, men den arma mänskligheten har vant sig att betala för finanskrascher ock dylikt. Vid utebliven effekt kan planetära ingenjörskonstförsök avblåsas snabbt, varvid både kostnad och solskydd (partiklar i atmosfären eller dylikt) snabbt kan avvecklas.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.