“Socialism i ett land?”

I början av 70-talet när jag blev aktiv inom “vänstern” gällde det ju att “bilda” sig i de olika “ismerna” – det räckte ju inte att gå i demonstrationståg. Den stora vattendelaren verkade gå mellan olika hel-, halv- och kvartsstalinistiska grupper, som dock alla kallade sig “marxist-leninistiska”. “Stalinism” innebar som “värst” att man hade en bild av honom i klubblokalen, annars talades det ganska lite om Stalin och få hade läst något av vad han sagt eller skrivit.

De som däremot talade mycket om Stalin var de så kallade “trotskisterna”, anhängare till Stalins “arvfiende” Leon Trotskij (1879–1940). För att slå sig i slang med “trottarna” måste man dock sätta sig in i jordbrukskollektiviseringen i Ukraina i början på 30-talet, utrensningarna och rättegångarna i mitten på 30-talet och Katynmassakern 1940. Det var inte bara att studier av dessa perioder skulle ta åratal, vad hade resultaten av dessa forskningar för konsekvenser för dagens politik?

“Trottarna” hade nog hjärtat på rätta stället, men de undvek så mycket som möjligt att blanda sig med den övriga vänster som de ansåg vara “stalinistisk”.

Men en fråga som “trottarna” drog upp verkade vara mer betydelsefull: hade det varit rätt att söka utveckla socialism i ett ensamt land, utan stöd från en mer eller mindre världsomfattande revolutionär rörelse? Det hade ju direkta konsekvenser för dagspolitiken.

Men återigen, jag hade inte tid att gå igenom de högar av böcker och artiklar av främst Lenin och Trotskij för att avgöra vem som hade rätt. Men så en dag hittade jag i “Oktoberbokhandeln” (eller var det på “Röda Rummet” eller “Röda Stjärnan” eller, mindre troligt “Bokhandeln Seth Persson”) en liten bok som skingrade dimmorna. Här följer ett kondensat av författarens text:

Tillbaka till 1925
Lenin är död. Stalin har blivit det sovjetiska partiets och sovjetstatens ledare. De främmande interventionstrupperna har besegrats. Freden har givit Sovjetunionen andrum. Landets ekonomi håller på att ställas på fötter. Jordbruks- och industriproduktionen har kommit igång.

Men den revolutionära vågen i Europa har lagt sig. Revolutionen i Finland slogs ner, den i Ungern kuvades och i Tyskland har arbetarklassens uppror och revolter i allt väsentligen inställts. Kapitalismen håller på att stabiliseras igen efter krig och kriser. När Stalin detta år den 22 mars tar till orda i Pravda konstaterar han:

“Revolutionens uppsvingsperiod, då rörelsen sjuder, stiger och svämmar över sina bräddar medan partiets paroller inte förmår följa med rörelsen, då massorna spränger legalitetens ramar, går till storms mot det gamla systemet och på egen hand skapar ett nytt rättssystem – denna period är för Tysklands del redan passerad.”

Världsrevolutionen låter alltså vänta på sig. Sovjetunionen står ensamt med sitt socialistiska uppbyggnadsarbete. Men vad ska man ta sig till med den Kommunistiska Intermationalen Komintern, grundad 1919 av Lenin, men som nu består av en rad omogna, oerfarna partier, av vilka huvuddelen hör hemma i länder utan revolutionär situation och utan omedelbar utsikt till en sådan situation?

Det torde stå klart, skriver författaren av den lilla boken, att man som revolutionär bara kan göra just det som Stalin gör: kavlar upp ärmarna och sätter igång!

Att göra “rätt” eller “fel”
Som bekant varnade Karl Marx arbetarna i Paris för att försöka göra revolution. Men när de reste sig 1871 och skapade Pariskommunnen var han den förste att hylla dem. Pariskommunnen visade sig inte kunna segra. Betydde det att det varit “fel” av arbetarna i Paris att skapa den?

Pariskommunen 1871. Kanske ett hopplöst företag, men det vet vi först i efterhand. Marxismen vill ju att vi lär både av teori och praktik.

Nej, ty det är meningslöst att säga att Pariskommunnen led nederlag därför att de parisiska arbetarna inte införde “proletariatets dikatatur”. Det fanns ännu inte historiska erfarenhet nog för att veta att detta var nödvändigt.

1925 återkom i Sovjetunionen en diskussion, väckt av Trotskij, om möjligheten att bygga socialismen i Sovjetunionen ensamt – utan revolutioner i andra kapitalistiska och imperialistiska länder.

Stalins grundläggande förtjänst är att han nu dammar på med citat från Lenin om möjligheten av socialismens seger i ett enskilt kapitalistiskt land. Han struntar därvid fullkomligt i att Lenin själv, av allt att döma, ens i sina vildaste fantasier inte hade föreställt sig att Ryssland skulle bygga upp socialismen utan socialistiska revolutioner i de avancerade kapitalistiska länderna.

Men Lenins texter ger, enligt Stalin, klart svar på frågan om att bygga upp socialismen i ett enda land, det var bara det att Lenin hade aldrig givit något sådant svar. Ingen kan förresten veta vilket svar han skulle ha givit, för han hade aldrig ställt frågan.

Akademisk skepticism?
Stalin talade ironiskt om Trotskijs & Co:s “akademiska skepticism”: vad skulle det nytta 1922 – eller 1925 – att förklara att den socialistiska uppbyggnaden var omöjlig? Vad skulle en sådan “teoretisk” hållning nytta till?

Det skulle betyda, förklarade Stalin med eftertryck, att Oktoberrevolutionen i själva verket hade varit ett misstag, att det ryska partiet, den ryska arbetarklassen och de ryska fattigbönderna borde ha låtit bli att föra inbördeskriget och kriget mot de främmande interventionstrupperna till ett segerrikt slut!

Därför fanns det bara en sak att göra enligt Stalin: utgå från den faktiskt existerande situationen, sätta igång med uppbyggnadsarbetet, bringa reda i ekonomin, bygga upp en tung industri, kollektivisera jordbruket, stegra produktionen, lära folk läsa och skriva, stärka landets försvarsduglighet, skapa en användbar administration osv osv.

Traktorn kom att utgöra själva symbolen i den sovjetiska industrialiseringen och kollektiviseringen av jordbruket.

Det var snarare med sådana här raka politiska argument som Stalin vann sina anhängare än inveckla teoretiska diskussioner. Han fick folk att för sitt inre se Lenin & Co slokörade bege sig till järnvägsstationen i Moskva och lösa enkel biljett till Zürich och lämna de kvarvarande miljonerna att ordna upp sitt förhållande med sina forna förtryckare så gott de kunde.

Politik för överlevnad
Stalins linje framhäver en ibland bortglömd aspekt av bygget av socialism i Sovjetunionen. Det handlade inte bara om att skapa jämlikhet, demokrati och människovärde, det handlade lika mycket, och kanske mer, om ren överlevnad. Redan före Hitler och Mein Kampf, ja redan innan 1:a världskriget, hade det utvecklats en stark strömning i Tyskland som gick ut på att kolonisera Ryssland: om inte mörda alla ryssar (ukrainare, vitryssar o s v) så i alla fall driva dem bortom Ural eller åtminstone förslava dem.

Den faran hade blivit reell när Hitlerfascimen växte sig stark och det är mot den bakgrunden man ska läsa en av Stalins mest citerade tal i februari 1931 där han polemiserade emot dem som ville bromsa tempot något i kollektiviseringen och industrialiseringen:

Att sakta ner tempot skulle innebära att halka bakefter. Och de som halkar efter blir slagna. Men vi vill inte bli slagna. Nej, vi vägrar att bli slagna! Det gamla Rysslands historia bestod bland annat däri, att landet på grund av sin efterblivenhet ständigt blev slaget. Det blev slaget av de mongoliska khanerna. Det blev slaget av de turkiska bejerna. Det blev slaget av de svenska feodalherrarna. Det blev slaget av den polska och litauiska adeln. Det blev slaget av de brittiska och franska kapitalisterna. Det blev slaget av de japanska baronerna. Det blev slaget av alla på grund av sin efterblivenhet, på grund av sin militära efterblivenhet, sin kulturella efterblivenhet, sin politiska efterblivenhet, sin industriella efterblivenhet, sitt efterblivna jordbruk. Det blev slaget, därför att det var lönsamt och kunde göras ostraffat.

Lagen om utsugning är att slå de underutvecklade och svaga, sade Stalin. Det är djungelns lag för kapitalismen. Om du är underutvecklad och svag – har du fel – därmed kan du bli slagen och förslavad. Men om du är mäktig – då du har rätt; och då måste man akta sig för dig. Därför kunde Ryssland, d v s Sovjetunionen, inte längre släpa efter.

Att förslava Ryssland var ingen idé som uppstod med Hitler utan hade sedan länge grott i konservativa tysknationella kretsar. Här ett vykort från första världskriget.

Om folket inte ville ha sitt fosterland slaget och dess självständighet förlorad måste de sätta stopp för dess efterblivenhet på kortast möjliga tid och utveckla en verklig “bolsjevistisk fart” i att bygga upp den socialistiska ekonomin:

“Det finns ingen annan väg. Det är därför som Lenin sade på tröskeln till oktoberrevolutionen: ‘Antingen förgås vi, eller så hinner vi upp och överträffa de avancerade kapitalistiska länderna’. Vi är femtio eller hundra år efter de utvecklade länderna. Vi måste ta in detta avstånd på tio år. Antingen gör vi det, eller så går vi under.”

Tio år senare vällde den till synes övermäktiga tyska Wehrmacht in över Sovjetunionens gränser.

Postscriptum: Ovanstående journalistiskt schvungfulla text hade kunnat vara min, men är det inte. Den är bara kondenserad av mig. Jag bör därför av författaretiska skäl ge upphovsmannen äran. Eftersom han inte har något större anseende, ja tom dåligt anseende, så väntar jag så ni kan läsa texten som om det vore “min”. Ni är välkomna att gissa och jag ska avslöja namnet i en kommentar.

  31 kommentarer for ““Socialism i ett land?”

  1. Jan Arvid Götesson
    2019-02-25 kl. 8:17

    AP framställer en viktig hypotes: ”Redan före … 1:a världskriget … hade det utvecklats en stark strömning i Tyskland som gick ut på att kolonisera Ryssland”. Det som skulle bli Generalplan Ost är kärnan i nationalsocialismen. AP säger att det fanns en ”protonationalsocialism”. ”Protofascism” är etablerat begrepp, men ”protonazism” är inte det (googla!). APs skrivning innebär att ”protonationalsocialism” borde vara ett centralt begrepp i vår historieanalys.

    Jag vet inte huruvida AP indirekt svarar på min tidigare kommentar. Jag skrev att ”utan Stalin ingen seger” är ett argumentationsfel, eftersom en Stalin-lös värld kunde varit helt annorlunda. Min tes att ”utan Stalin ingen seger” är ett tankefel faller om det var en given sak att Tyskland under 1900-talet skulle utveckla ett Generalplan Ost-liknande östligt förintelseangrepp. Är jag okunnig? Är den givna tyska öst-anstormningen 1900-talets avgörande grundfaktor, icke blott en strömning bland flera i Tyskland? Tacksam för svar.

  2. Arne Nilsson
    2019-02-25 kl. 8:51

    Diskussionen om “Socialism i ett land” döljer det faktum att Sovjetunionen aldrig har varit socialistiskt. Socialism förutsätter bland annat demokratiska fri och rättigheter innefattande fria och hemliga val. Detta har aldrig existerat i Sovjetunionen.

  3. Hannu Komulainen
    2019-02-25 kl. 9:45

    Arne Nilsson skriver “Socialism förutsätter bland annat demokratiska fri och rättigheter innefattande fria och hemliga val. Detta har aldrig existerat i Sovjetunionen.”

    Vad är ett “fritt” val?? Och varför hemliga val? Är inte detta ett rent liberalt individualistiskt tänkande i motsats till marxismens klassmässiga synsätt? Faktiskt var ju personer ur borgarklassen uteslutna från valen mellan 1917 och 1936 i Sovjetunionen. Var det principiellt fel handlat av Lenin och de andra bolsjevikerna?

    Anders Carlsson skriver i sin stora bok Resa in i det okända om hur den sovjetiska partiledningen faktiskt ville införa hemliga val med flera kandidater kring mitten av 30-talet. Partibasen sa nej!

    Carlsson sympatiserar med Stalin i denna fråga, men frågan är om inte det var partiets lägre nivåer som hade rätt i den situationen… Det hade ju inte gått så många år sedan kollektiviseringskampanjen och det rätt kaotiska genomförandet av den första femårsplanen.

  4. Anders Persson
    2019-02-25 kl. 9:51

    Söker ni gissa vem som står för den “lånade” texten bör ni veta att det inte framgår att den slutar vid teckningen från fabriken och med traktorn, och att min helt egen text börjar därefter.

    Jan Arvid G!
    Du ska få svar på din fråga om den tyska “öst-anstormningen” i en specialartikel som jag hoppas kommer in med om ett tag. För övrigt hittar jag inte ordet “protonationalsocialism” i artikeln. Inte heller har jag ett minne av att ha sagt “utan Stalin ingen seger”.

  5. Bo Persson
    2019-02-25 kl. 10:44

    Är det inte dags att konstatera att den lagbundenhet i historien som Marx ansåg sig kunna se inte är något annat än tysk metafysik. Han hade rätt när han redan i Kommunistiska manifestet räknade med att kapitalismen skulle erövra hela världen. Men det befriar oss inte från skyldigheten att tänka själva. Och det utan all metafysik.

  6. Bertil Carlman
    2019-02-25 kl. 10:48

    Det här var roligt AP! Jag tänkte precis som du ville när jag läste, ”Är detta Anders egen text?”. Jag blev också glad när jag läste den; vilken framåtanda, vilken tro på det praktiska arbetet, och vilket härligt förakt för de gnälliga försöken att först vilja hitta ett facit för framtiden i de tidigare skrifterna. Jag är nyfiken!!

  7. Leif Stålhammer
    2019-02-25 kl. 10:50

    Med demokratiska fri- och rättigheter blir det nog svårt när det blir dags för revolution. Motståndarna mot Maduro kämpar nu med USA:s hjälp för fri- och rättigheter; för eliten. Det är lätt att sitta och säga att det inte var någon socialism i Sovjet, men fråga de bönder och arbetare som tvingades strida för tsaren och fråga de före detta livegna. De anständiga socialisterna och intellektuella kallar revolutionen statskupp med åtföljande diktatur.

    Hur tänker sig en idealist en med teorierna överensstämmande revolution? Tänk om det inte går efter kokboken! Tänk om terrängen inte stämmer med kartan; skall vi avblåsa då? Revolution är ingen thébjudning som han sa, kinesen.

    Förvisso kunde en värld utan Stalin varit annorlunda. Som dagens Irak, tex.

    PS. Lägg märke till att traktorn på bilden är en licenstillverkad Fordson. Ford och Packard gjorde finfina affärer med Stalin.

    PPs Var det Nils Flyg som skrev?

  8. Jan Arvid Götesson
    2019-02-25 kl. 11:11

    Per Meurling?

  9. Jan Arvid Götesson
    2019-02-25 kl. 11:33

    Om vi antar att alla ord till och med ”kondensat av författarens text:” är av den verklige Anders Persson, och allt därefter av ”Anders Persson”, skulle texten kunna vara skriven så tidigt som 40-talet. Hilding Hagberg?

  10. 2019-02-25 kl. 11:52

    Det faktum att det nationalekonomiska begreppet “perfekt konkurrens” aldrig har existerat i någon kapitalistisk ekonomi betyder inte att kapitalismen inte existerat eller existerar. I verkliga livet finns den.

    Och samma gäller för socialismen, den existerar i verkliga livet, med alla för- och nackdelar, goda sidor och brister. Som i Sovjetunionen under dess bästa heroiska dagar, efter de förutsättningar man hade att arbeta med.

    Marx skrev inte mycket om livet efter kapitalismen, men några reflexioner gjorde han 1875: “Det som vi här har att göra med, är inte ett kommunistiskt samhälle som utvecklats på sin egen grundval utan tvärtom, ett sådant som uppstår just ur det kapitalistiska samhället och som alltså i varje avseende, ekonomiskt, moraliskt, andligt, ännu bär märkena efter det gamla samhället, ur vars sköte det födes fram.” (Kritiken av Gothaprogrammet).

  11. Bertil Carlman
    2019-02-25 kl. 12:15

    Arne Nilsson är nog ganska övertygad om att uttrycket “bättre lyss till den sträng som brast, än aldrig ha spänt sin båge” är helt fel. Jag tror att han lever mer efter principen att aldrig laga någon mat utan att ha godkända recept. Och om man till exempel blir strandsatt på en öde ö, så är det bättre att svälta ihjäl än att försöka sig på en maträtt utifrån ganska okända råvaror.

  12. Jan Arvid Götesson
    2019-02-25 kl. 12:26

    Anders P!
    Ursäkta mig; “protonationalsocialism” var inte menat som citat från dig, utan en enordig sammanfattning av hypotesen som den av dig parafraserade författaren framkastade.

    Mitt resonemang om att “utan Stalin ingen seger” skulle kunna vara ett tankefel var visserligen en kommentar till en AP-artikel, men jag svarade på andra kommentatorer, inte AP själv.

    Dåligt skrivande av mig i båda fallen.

  13. Jan Arvid Go?tesson
    2019-02-25 kl. 12:31

    Leif Stålh!
    Jag tänkte också gissa på Nils Flyg, men det är väl mindre troligt att han skulle hunnit skriva detta mellan krigsutbrottet och hans död, och dessutom sålts i en vänsterbokhandel i tidigt 70-tal?

  14. Arne Nilsson
    2019-02-25 kl. 12:58

    Utan demokratiska fri- och rättigheter innefattande fria och hemliga val kan inte det arbetande folket bestämma hur produktionen skall organiseras på den enskilda arbetsplatsen.

    Utan demokratiska fri- och rättigheter innefattande fria och hemliga val kan inte det arbetande folket på ett övergripande samhälleligt plan bestämma vad som skall produceras.

    Utan demokratiska fri- och rättigheter innefattande fria och hemliga val kan inte det arbetande folket välja, kontrollera och vid behov avsätta de som administrerar och planerar.

    Den vänster som inte förstår betydelsen av demokratiska fri- och rättigheter och som tror att Sovjetunionen har något med socialism att göra är ointressant för det arbetande folket. Dessutom ger den borgerligheten och kapitalet straffspark mot öppet mål.

    Om valen inte är hemliga kan det var svårt för en minoritet att rösta på sina kandidater. Det finns alltid risk för att den som röstar fel utsätts för repressalier.

  15. Bertil Carlman
    2019-02-25 kl. 13:39

    “Den vänster som inte förstår betydelsen… av mat för dagen, tak över huvudet, för att kunna ha en chans att… förstå betydelsen av demokratiska fri- och rättigheter…”, tja, vad skall man kalla denna vänster? Många av mina bekanta kallar sig “yttrandefrihetsfundamentalister”. Ibland funderar jag faktisk på om dessa, liksom jag, på grund av sin relativa vällevnad, har något svårt att sätta sig in i hur t ex det svenska prekariatet har det; för att nu inte tala om de riktigt utsatta över hela jorden. Borgerliga fri- och rättigheter är viktiga, men är de viktigast för ett någorlunda värdigt liv? När Les Miserables sändes igår på TV tänkte jag mycket på detta.

    “Det finns alltid risk för att den som röstar fel utsätts för repressalier.”

    Ja livet är livsfarligt, AN. De flesta av oss kommer att dö, hur rätt vi än har i viktiga politiska frågor.

    Usch, jag Bertil är en fegis, jag törs inte gissa på författare! Fast jag är inte rädd för repressalier.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.