Nu går larmet igen om misshandlade barn. Statens institutionsstyrelse (SIS), som driver anstalter för unga brottslingar (dömda till vård enligt LVU) låser in barn på ett olagligt sätt. Det får inte ske i bestraffningssyfte, endast för att skydda dem själva och/eller andra.
Alltså: Sker stora rättsövergrepp i det fördolda? Har LVU-hemmen blivit tillhåll för sadistiska plitar som gillar att plåga barn? Har staten och SIS helt tappat kontrollen över sina LVU-hem, där övergrepp och olagligheter nu kan grassera fritt?
Först en självklarhet: Att vårdpersonal och intagna barn/ungdomar i efterhand beskriver upprörda situationer olika är självklart. Att släppa fram de unga att uttala sig fritt i massmedia är vanskligt. Vårdarna kan naturligtvis inte försvara sig, så en bedömning av vad som verkligen hänt är omöjlig. Bilden blir bara skev. Det här borde journalister begripa.
Nå, uppståndelsen är ett symptom på två förhållanden som förblir helt dolda. Det ena är den stora vilsenheten om vad som menas med ”ett barn”. I lagens mening är barn alla människor under 18 år. Det språkliga begreppet ”barn” innebär däremot små skyddsvärda varelser, som ska få utvecklas i frihet och som kärleksfullt ska pratas till rätta tills de förstår sitt eget bästa – i meningen följa vuxna som goda förebilder. De där som super, knarkar och ibland hamnar på brottets bana är liksom inte riktigt normala barn, de är mer som unga vuxna. De måste tas av scenen på lämpligt sätt, omvittnat även här. Problemet är att de numera kan vara 11 år – barn alltså i lagens mening.
Alltså, unga människor som uppnått puberteten kan vara flickor i 11-årsåldern eller pojkar i 12-årsåldern. De är mycket förslagna, kan bete sig precis som dumma vuxna, fast de själva hatar vuxna och fortfarande förstås i någon mening är barn – som berövats sin barndom och saknar den erfarenhet vi brukar koppla samman med vuxna. De är ofta ”sönderpratade” av distanserat vänliga vuxna, som det visat sig omöjligt att lita på. Hänger ni med? Bilden är alltså ganska komplicerad. Men lagen gör det enkelt och dömer upp till 18 enligt LVU.
Vi sitter alltså med skägget i brevlådan. Hela vårt samhälle har idag skapat utstötningsmekanismer som skickar barn in i tillstånd som samhället inte kan hantera. Vi har fått gatubarn, som är något helt annat än det man i allmänhet kallar ”barn”.
Det handlar alltså om andra och mycket mer komplicerade ting än det media försöker trigga fram. ”Barnen” som hamnar i LVU-hem är rutinerade och hårdslipade i en kamp på liv och död i en iskall omgivning. Att återföra och restaurera relationerna mellan dessa unga människor och en legal vuxenvärld är svårt, men inte omöjligt. De kulturella och mentala klyftorna är djupa och breda. Några byråkratiska regleringar och generella formella handlingsplaner kommer inte att hjälpa.
Klart är att staten ska ha ett anständigt humant omhändertagande av unga brottslingar. Men den yttre ramen är trots allt ett staket – synligt eller osynligt – det är ändå de flesta överens om. Innanför detta staket uppstår självklart konflikter i kampen om makten. Enda sättet är att sträva mot förtroendefulla relationer mellan inlåsta och de närvarande vuxna. Det kan ske med olika medel i en kombination av tuffa konsekventa tag, mjuka metoder och stor mänsklig improvisationsförmåga. Så länge relationerna inte är förtroendefulla, eller på väg mot det, kan allt hända. Våld måste förstås vara förbjudet och därför något som alltid ska försöka undvikas. Men våld kommer att förekomma, åtminstone som självförsvar. Det måste man förstå och acceptera.
Det andra dolda förhållandet är att medierna älskar barnmisshandel precis på samma spekulativa sätt som de älskar instängda kattungar eller hjälplöst jamande högt uppe i en trädklyka. Därför funkar det här klockrent. Stor uppståndelse och ökande upplagor. Folkhälsominister Maria Larsson och alla andra ansvariga inom staten förfasar sig och gör stora och små pudlar. Allt annat vore omöjligt och skulle leda till outhärdliga massmediedrev. Media driver alltså på genom att iscensätta en snyftskandal som döljer de verkliga samhällsproblemen, de med de oönskade barnen.
Andra bloggar om: inlåsta barn, kattungar, LVU-hem, mediadrev, SIS, oönskade barn