Sommarporträttet – Leif Strandberg

I december 2010 skrev jag här på bloggen om boken En annan dag… ett Söderhamnsmord, 2010, av Leif Strandberg.

Hans och mina vägar korsades första gången i början på 70-talet i Umeå, då jag noterade honom på lite avstånd som en ung man (precis som jag vid den tiden) med ett stort politiskt engagemang på samma vänsterkant som jag. Men jag anade något mer, ett slags själarnas gemenskap, utan att riktigt fatta vad den bestod av.

Leif utbildade sig till psykolog och jag till lärare och vi kom att arbeta i skolan och vi märkte senare av varandra i skoldebatterna på 80- och 90-talen. Lustigt nog tycker jag idag att jag känner honom, trots att vi träffats mycket kort någon enstaka gång de senaste 43 åren.

På senare tid har vi åter fått kontakt via bloggen och jag fick plötsligt ett infall att skicka några personliga frågor till honom för ta reda på lite mer och göra ett litet sommarporträtt. Han är nämligen en man med många strängar på sin lyra.

Du skriver pedagogisk litteratur…
– Det tog tid innan jag tog mig an större skrivprojekt – större än insändare och olika flygblad alltså. Men i början av 2000-talet skrev jag en bok om den ryske psykologen Vygotskij med titeln Vygotskij i praktiken. Den handlade om Vygotskijs så kallade kulturhistoriska psykologi och dess relevans för den svenska skolan. Boken blev en riktig storsäljare och gav förstås blodad tand, så det blev en fyra-fem böcker till på samma tema.

Och om kajakpaddling…
– Jo, jag har alltid gillat friluftsliv i alla möjliga former, men just kajakpaddling är nog det jag ägnar mig mest åt. Så det har lett till ett stort antal kåserier om mina långfärder längs den svenska kusten.

Och du har vågat dig på att skriva deckare också…
– Ja, jag har faktiskt skrivit två deckare också, båda med historisk klangbotten. Och de är relaterade till kommunismen och Sovjetunion. Jag har just i dagarna förresten skrivit klar en självbiografi som jag kallar Leif – betyder lycklig arvinge.

Leif har sina rötter i Norr- och Västerbotten, men växte upp huvudsakligen i Tierp och Gävle. Hans pappa var mejerist och hans mamma arbetade i åldringsvården. Han är gift med sjuksköterskan Gerd och de har två söner, fyra barnbarn och är nu bosatta i Söderhamn.

Han utbildade sig som sagt till psykolog i Umeå i slutet av 60-talet och början av 70-talet och har framför allt arbetat med barn och unga i skolor och förskolor.

Men berätta om ditt politiskt intresse och engagemang…
– Jag blev politiskt engagerad genom Vietnamfrågan redan när jag flyttade till Gävle 1966. Var även med i Vänsterns ungdomsförbund, men gick ganska snart över till KFml*. I Umeå var jag aktiv i Clarté**. Trots alla splittringar av olika slag blev jag KFml/SKP trogen under många år. När jag så lämnade gick jag istället med i Folket i Bild/Kulturfront, först i Östersund och sedan i Piteå.

Härom året skickade har en påminnelse till mig via mejl, att han skulle ha en serie Tankar för dagen i P1. Samma påminnelse kom även i år och denna denna gång skulle det handla om en igelkott, en lavin, en kanotfärd i dimma samt termodynamiken och ett sandslott. Jag blev förvånad att han nu även blivit något av en radiopredikant. Men varför inte?

Nå, hur kommer det sig att du medverkar i P1:s Tankar för dagen?
– I mitt arbete har jag ofta varit ute och föreläst för lärare, pedagoger och föräldrar. 2007, efter ett sådant föredrag, blev jag kontaktad av en redaktör för Sveriges radios program Tankar för dagen, som produceras i Luleå. Och på den tiden bodde vi i Piteå. ”Du har en bra radioröst” sa man. Varje avsnitt är 4 minuters reflektion över människors liv. Jag talar ofta om barn och natur, det ligger ju nära till hands för mig. Jag har till och med talat in en text om den svenska rebellrörelsen 1968! Det är jag nog ganska ensam om.

Och nu är du pensionär…
– Ja, och det känns alldeles underbart. Nu lever jag i enlighet med vad Marx skrev i Den tyska ideologin, jagar på morgonen, fiskar på eftermiddagen, kritiserar efter kvällsmaten. Jag är ute och föreläser ett par gånger i månaden, närmast åker vi till Berlin, där den tyska motsvarigheten till fackförbundet Kommunal bjudit in mig att föreläsa för pedagoger. Jag skriver något nästan varje dag. Och sen leker jag…

Och, vad med svensk politik idag…
– Jo, det viktigaste är att återupprätta respekten för Folkets kultur och den lag och den ordning som folk alltid kämpat för. Sveriges nationella självbestämmande måste återupprättas och så har vi den eviga kampen för arbete och bildning.

Och till slut, vad tycker du om den här bloggen?
– Bloggen är en oas i ytlighetens öken. Kristina Lugn önskade sig en gång – 1972 tror jag det var – ”bekantskap med äldre bildad herre”. Här på bloggen finns det dussintals av dem. Och det är bra, att vi finns. Men jag gissar att vi inte är HBTQ-certifierade.

_____________________________
* Kommunistiska Förbundet marxist-leninisterna, det förbund som 1967 bröt sig ut ur Sveriges Kommunistiska Parti efter att de antagit namnet Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) och som 1973 återtog namnet Sveriges Kommunistiska Parti.

** KFml/SKP:s studentförbund

Kommande Tankar för dagen kl 06:50 i P1 med Leif Strandberg:
Söndagen den 2 juli
Lördagen den 8 juli
Tisdagen den 25 juli
Söndagen den 30 juli
Det går ju även att lyssna via nätet.

Böcker av Leif Strandberg:
Grumligt vatten: en kriminalroman, 2000,
Vygotskij i praktiken: bland plugghästar och fusklappar, 2009, (även utgiven på danska)
Bland mentorer, IUP och utvecklingszoner, 2009
En annan dag… ett Söderhamnsmord, 2010
Vygotskij, barnen och jag: pedagogisk inspiration, 2014 (även utgiven på norska – bokmål)
Läroplanen, barnen och jag, 2016

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *