Det ska börjas i tid…

Men det är aldrig för sent. Att lära sig spela ukulele är mitt tips till alla som sitter i karantän. Jag har nu ett antal ackord och ett litet antal låtar på min repertoar. Finslipar just nu på Calle Schewens vals. Får se om jag vågar spela upp så småningom.

Föregående artikelSmittorna kommer ur de djupa skogarna
Nästa artikelBITTE ASSARMO: VAD ÄR EGENTLIGEN SVENSK KULTUR?
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

8 KOMMENTARER

  1. Du är inte klok Knut! Visa sådana klipp för sådana som mig! Jag blir ju tvungen att torka mig i ögonen!

  2. Om man googlar på ukulelespelaren Knut Lindell står det att han är född den 19 maj 1945 och alltså fyller 75 denna dag.

    Grattis önskar en som är betydligt yngre. Jag blir inte 75 förrän nästa månad. Din blogg har blivit en nödvändighet i min pensionärstillvaro, speciellt i dessa tider då vi gamlingar helst inte ska visa sig bland folk.

  3. Bäste Knut, ett litet tips i ukuelevärlden: testa att spela George Formbys ”When I’m cleaning windows”. Han sjöng den med ”A cockney accent”, rätt kul och för sin tid hyfsat vågad. Under mellankrigstiden var F. den bäst betalde artisten i England. Du hittar honom och låtarna på nätet. Ha så kul!

    Underbart klipp på tösen med ukulelen, barn är ju helt orädda, de bara kör på. Har egen erfarenhet av en snart 7-årig tös som är totalt orädd vid schackbrädet. Ibland med blandade resultat, men det tar sig. F.n. testar vi Aljechins försvar och Fransk spelöppning som användes av stormästarna Botvinnik och Stålberg. Inte vidare musikaliskt, men ett liknande förhållningssätt: pang på bara! (Vi sitter på vederbörligt avstånd, flyttar pjäserna med hjälp av varsin stekspincett.) Tösen spelar rätt aggressivt, fick just veta att hon klådde sin far…

    Vad gäller musik i min isolering blir det just nu en hel del ryskt; Borodin, Tjajkovskij, Prokofjev och Schostakovitj på hyfsat hög volym. Inte illa.

  4. För precis ett år sedan var vi på födelsedagskalas (150 år delat med 2) i Bremen. Vi höll till på folkhögskolan (typ) LidiceHaus och där uppträdde en ukulele-orkester. Hela den härliga majnatten spelades de gamla klassiska kampvisorna. Särskilt bra passade ukulele till de italienska sångerna som Bandiera rossa. Ukulele är alltså inte bara George Formby… det är musik för Knut och oss andra 70+ kämpar som inte ger upp.
    Grattis Knut!

  5. Jag har aldrig prövat Ukulele men ägde en mandolin som jag köpte i Prag under en studieresa. Fick information att man inte kunde växla in deras valuta hemma i Sverige. Så sista dagen gick jag in i en musikaffär och köpte en mandolin+ LP-skivor med klassisk musik.

    Lärde mig aldrig spela på den och för ca 15 år sedan bytte jag bort den till Johan Munter. Som motprestation hjälpte han mig att flytta om på vinden.

    Men gitarr kan jag spela sedan 15-årsåldern. Går i väntans tider att hitta någon som kan spela in mig sjungande och spelande. Så lovar jag att leverera till lindelof.nu.

  6. Tommy S!
    Jag väntar med spänning. Inspelning kan göras mycket enkelt med en ”smartphåne”.

  7. Knut L!
    Jag äger ingen smartphåne! Förr eller senare så kommer det sång- och gitarr-ljud när jag får behövlig hjälp.
    Är mest nyfiken hur jag själv låter. Mitt bästa framförande gjorde jag 1978 innan vi skulle starta upp en studiecirkel bland fritidsledare på Håjums Gård i Trollhättan. Den låg lite avsides så jag var ute i god tid så jag gick upp på övervåningen och såg en gitarr och började spela min favorit just då. ”Riv alla stängsel – A desalambrar” av Daniel Vigletti.

    Det var min version, inte jämförbar med D V. När jag hörde folk anlända gick jag ner och då sa Mona P till mig.
    – Hörde du vilken bra låt på radion?
    – Ja den var bra sa jag.

    Mona är fortfarande ovetande om min insats.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.