De samnordiska TV-dokumentärerna ”Skuggkriget” om rysk underrättelseverksamhet är, som Knut Lindelöf nyligen påpekade, en ganska tunn soppa som kryddats rikligt med spiongenre-estetiska grepp. En sak jag själv hänger upp mig på är dock den lista på misstänkta ryska diplomater som SVT:s reportrar får i början av den första delen. Personerna på denna är ju konkreta.
Reportrarna får listan av en icke-namngiven underrättelsetjänst i Väst (länk till sekvensen i programmet). Sedan tar de den med sig till det så kallade ”Dossier Centre” som drivs av den ryske exiloligarken och Putinmotståndaren Michail Chodorkovskij i England. Där har man databaser som man påstår sig ha köpt av korrupta ryska tjänstemän, men som man snarare fått av brittisk eller amerikansk underrättelsetjänst, och där man kan kontrollera vilken av de ryska organisationerna de misstänkta eventuellt tillhör: SVR, GRU eller FSB. Efter att ha fått misstankarna bekräftade tar sig sedan SVT för att smygfotografera ryssarna när de kommer ut på ambassadens gård för att röka. Mest för den berättartekniska effektens skull förstås.
Någon sensation är detta inte. Säpo gör sedan många år ingen hemlighet av att bortåt en tredjedel av de ryska diplomaterna i Sverige anses vara underrättelseofficerare. Många av oss som på olika vis hållit på med ryska frågor har nog också – i samband med att vi tipsat Säpo om någon diplomat som verkar väl nyfiken – fått veta att den eller den minsann tros höra till GRU eller SVR.
Sådana uppgifter är självklart sekretessbelagda, men enligt Offentlighets- och sekretesslagen §10:2 kan de ”lämnas till en enskild eller till annan myndighet, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet”. Och Säpo måste ju kunna prata med sina tipsare och informatörer om saker.
Några listor delar man dock knappast ut. Inte heller till massmedier.
Är det här verkligen lagligt?
Säpo medverkar visserligen i TV-dokumentären men just denna lista ska alltså ha lämnats ut av en icke namngiven ”underrättelsetjänst i Väst”. Reportrarna tar emot den i ett vintrigt stadslandskap där man också ser en flod. Det är högertrafik, alltså är de inte i Storbritannien. De diskuterar listan på ett hotellrum. Ingenstans ser jag något som för mig indikerar var de är. Men det spelar ingen roll. Stora underrättelsetjänster som exempelvis MI6 har sambandsmän i utlandet, och om jag ska gissa säger jag att det var britterna som stod för listan liksom för all annan hemlig information i den här dokumentärsatsningen.
Och som sagt, den här listan stör mig verkligen.
Att västliga säkerhets- och underrättelsetjänster delar information med varandra är ingen hemlighet. Men om MI6 har lämnat ut svensk information utan Säpos samtycke så är det ett allvarligt brott mot samarbetsreglerna. Och om Säpo har gett sådant samtycke är det förmodligen ett brott mot Offentlighets- och sekretesslagen.
Det går förstås inte att utesluta att MI6 samlat in informationen på annat vis. Men är det i så fall en vänskaplig handling att offentliggöra den på ett vis som är ägnat att skada vår relation till främmande makt?
Det är uppenbart att dokumentärsatsningen Skuggkriget, jämte andra avsiktliga läckor av ofta tvivelaktig underrättelseinformation, som vi nuförtiden ser i västländerna, tjänar ett opinionsbildande syfte. Vi ska stödja USA:s proxykrig i Ukraina och vi ska in i Nato. Gärna även förbereda oss på ett tredje världskrig.
Det manipulativa tillvägagångssättet utgör enligt min mening otillbörlig informationspåverkan och borde hanteras av den nya Myndigheten för psykologiskt försvar. Men där applåderar man sannolikt detta manipulerande, och låter sig i stället ivrigt sysselsättas av icke-existerande rysk och kinesisk påverkan samt arabiskt missnöje med svensk socialtjänsts omhändertagande av barn.
Övriga etablissemanget och massmedia, liksom tyvärr folkopinionen, är med på samma tåg.
Japp har sett 2 avsnitt och kanske man tog fram några namn som jag inte visste eller har glömt MEN det som stämde bäst var den ryske ”diplomaten” eller så som sade precis som det är. Alla stater nästan spionerar, eller kalla det tar information, rörande andra länder… om man inte har hört, sett, läst det mesta inklusive det som kommit fram vartefter då ”svenska” spioner avslöjats… tur i alla fall att Sverige inte röjer, delar register på ”hemliga” saker, personer som skall hållas under radarn o s v. Förfärligt vore ju om någon röjde var någon bor av de som bör hållas hemliga… Eller är detta en påverkansoperation för att påverka vanligt folk… känns inte seriöst faktiskt… och vi betalar väl för detta?
Bellingcat kanske var inblandade? 😉
Organisationen som grundades av vapenexperten Eliot Higgins, han som blev expert av att spela datorspel, springer ju västs säkerhetstjänsters ärenden hela tiden. Och ljuger oftare än de råkar säga något sant. Gärna om sånt som målar västs, d v s främst USA:s, fiender i dålig dager. The GrayZone har en del erfarenhet av dem…
Niclas Hallander!
Ja, jag skulle tro att de hemliga folkbokföringsuppgifterna kommer från samma databas som Bellingcat tidigare gjort liknande avslöjanden med. De brukar ju även kunna ta reda på exempelvis vem som flugit, åkt tåg eller ringt vart eller fått ett pass utfärdat – på ett sätt som vi vanliga dödliga knappast klarar av. De påstår då gärna att de köpt uppgifterna på Darknet. Även Chodorkovskijs team har tidigare gett prov på liknande förmågor. Och ett tidigt exempel var kanske när Bill Browder ”följde pengaspåret” i Magnitskijaffären, alltså såg igenom bankernas sekretess med något slags mystisk röntgenblick. Gemensamt för just de här tre är ju att de är baserade i Storbritannien och förmodligen får uppgifterna från MI6/GCHQ (brittiska FRA). Men mitt intryck är att även CIA och kanske tyska BND också planterar sådan här information ibland. Dock vågar jag inte hävda att uppgifterna brukar vara falska.