Splittringen i USA – ett sundhetstecken

Weaverville, den största staden i Trinity County.

När jag börjar skriva detta, har Biden ännu inte utropat sig till segrare. Han har fått fler röster än någon annan president i USA:s historia, men Trump har också gjort bra ifrån sig. Många fler röster har han fått än 2016, något som jag inte väntat mig.

Det finns en oerhörd mängd beskrivningar av hur dålig Trump är/var på de flesta områden. Många skämt har formulerats, en del riktigt roliga. Jag läser ju “progressiva” amerikanska sajter och tidskrifter, men ganska snart började deras “Trump bashing” kännas lite tjatig för att inte säga meningslös. Det var mer för att hålla modet uppe på meningsfränder än för att övertyga meningsmotståndare.

Låt mig också bekänna att jag håller med om nästan all vänsterkritik mot Trump. Men att ständigt upprepa den var slöseri med energi. I Sverige har Trump varit impopulär och allmänt fördömd både bland politiker och folk. Man skulle kunna tro att Sverige därför skulle ha förhållit sig avvaktande till USA efter 2016, kanske rentav hållit sig på visst avstånd. Men både politiskt och militärt står vi närmare USA, när Trump avgår än när han tillträdde.

Han har yttrat sig nedlåtande om många, men jag kan inte minnas att han sagt något ont om någon svensk politiker (frånsett Greta Thunberg om hon nu ska räknas dit) eller landet som helhet. Men nu är han på väg ut. Han kommer att ställa till mycket bråk, men jag är säker på att Biden flyttar in i Vita Huset om 2,5 månader.

Demokraterna har förlorat en del av sin majoritet i representanthuset och, som det ser ut, misslyckats med att vinna senaten. I guvernörsvalen verkar inte mycket ha hänt. Så Biden får svårt att uppfylla sina vallöften, och det mesta kommer att fortsätta som förut. Den politiska “atmosfären” blir nog lite mindre giftig.

Som vanligt känner jag ingen entusiasm, varken före eller efter USA:s presidentval. Men trots allt en viss lättnad. Kanske var det Trumps översittarstil jag tyckte sämst om. Fortsätter han sitt nonsens om att han vann valet och tänker stämma halva landet, gör han sig snart politiskt irrelevant.

Hur gick det då? I Kalifornien röstade knappt en tredjedel på Trump och knappt två tredjedelar på Biden. Men Trump vann i 22 av de 58 länen. Flera av dem har fantasieggande namn som Amador, Del Norte, El Dorado, Trinity. Trinity är precis lika stort som Södermanland och har cirka 13.000 invånare. År 1992 vann Ross Perot, miljonären från Texas om någon minns, presidentvalet där med över 37 procent. År 2008 segrade Barack Obama stort, men 2012 förlorade han. I år fick Trump 594 röster mot 396 för Biden. Resten av invånarna förlitar sig på Fadern, Sonen och den Helige Anden, får vi anta.

I San Francisco fick Biden 300.606 röster och Trump 41.559, 12,1 procent. I mina kvarter fick han dock hela 17 procent, men i Haight-Ashbury, det gamla hippiedistriktet, bara 2,5 procent. Själv röstade jag på Gloria La Riva (se min förra rapport)!

Och ni? Ni glömde väl inte att inte rösta? Era röster räknas nämligen inte i USA:s presidentval. Jag läser att många, bland andra svenska, kommentatorer oroar sig för att USA är så splittrat, och att Trump undergrävt landets “enighet”. Men är det inte ett sundhetstecken att landet är djupt splittrat efter decennier av ökande ekonomiska klyftor och krig utan slut?

  4 kommentarer for “Splittringen i USA – ett sundhetstecken

  1. Arne Nilsson skriver:

    Det svenska liberala mediaetablisimanget har lagt stor tonvikt vid att visa vilken otrevlig och förfärlig person Trump är. I detta har de givetvis helt rätt. Biden har fått framstå som en äldre erfaren statsman, eventuellt lite virrig. Med detta som bedömningsgrund framstår Biden som gudasänd. Om man däremot jämför Demokraternas och Republikanernas in- och utrikespolitik framstår skillnaderna som marginella. Bägge partierna är Wall Streets och det militärindustriela komplexets förlängda arm.

    Med Biden i Vita Huset får vi en Trump med ett mänskligt ansikte.

  2. Dennis Zackrisson skriver:

    Arne N!
    Eller också är det så att det är Trump med alla sina fel och brister som är mest mänsklig, medan det inte är svårt att se vargleendet bakom Bidens offentliga ansiktsmask.

  3. Leif Stålhammer skriver:

    Jag brukar tänka mig USA som en oljetanker. Den går sin rutt. Samma last, samma destination. Ibland byter man kapten. Men rutten ligger fast.

  4. Christer Lundgren skriver:

    Eller kanske en oljetanker som sprungit läck. Och nu slåss man om bästa sättet att rädda vad som räddas kan av lasten. Den ene vill sätta full fart framåt så länge det går, den andre åt att försöka täppa till rosthålen…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.