Sprängningen av Nord Stream 1 och 2

Foto: Här finns det resurser; svenska ubåtsbärgningsfartyget HMS Belos.

---

Måndagen den 26 september klockan 02.03 sprängdes den ena av Nordstream 2:s parallella gastuber i ett attentat, som dessutom kan vara en krigsförklaring riktat mot Ryssland. Den andra av Nordstreams 2:s parallella gastuber lämnades orörd vilket har väckt en del frågetecken. Ägarbolag till Nordstream 2 är det ryska företaget Gazprom.

Senare under dagen, klockan 19.04 sprängdes så Nordstream 1:s båda parallella gastuber. I uppgifter som publicerats framkommer det att två sprängladdningar var applicerade med 250 meters mellanrum på i alla fall den ena av gastuberna. Andra uppgifter talar om att cirka 50 meter bortsprängt gods, osäkert vilken av gastuberna som avses. Ett avstånd på ungefär sex km anges också mellan Nordstream 1 och 2 på botten av Östersjön där sprängningarna inträffade och 75 km mellan attentatsplatserna för Nordstream 1 och 2.

Ägare till Nordstream 1 är Gazpromföretaget till 51 procent, två tyska bolag med tillsammans 31 procent, ett nederländskt bolag till 9 procent och ett franskt till 9 procent.

Attentatet mot Nordstream skedde på ungefär 80 meters djup. Det torde därmed vara fullständigt klart att en eller flera stater med stora kunskaper och resurser stått för verkställandet av attentatet. Bubblorna på ytan efter gasen hade inte stillat sig innan den vanliga västerländska kören av politiker, massmedia och olika ”experter” – däribland ett antal svenska, pekade med hela handen mot Ryssland som den skyldige. Även Ukraina, al Quaida med flera aktörer pekades ut i massmedia som möjliga aktörer trots avsaknad av tillgång till Östersjön och resurser.

Argumenten att Ryssland, trots att landet stod för mångmiljardfinansiering och är majoritetsägare av Nordstream-anläggningarna med kraftiga politiska och ekonomiska framtidsutsikter, var den skyldiga. Anledningen till det ryska självskadebeteendet skulle varit att få kasta skulden på framför allt Förenta staterna men även att strypa gasleveranserna till EU-länderna.

Mer sansade människor än den västerländska propagandakören följde pengarna och kollade vem som vann ekonomiskt, inflytelse och bestämmandemässigt på attentatet i vår del av välden. Och då återstod bara en
attentatsnation som kunde ha verkställt det hela, nämligen Förenta staterna.

Men en redogörelse för hur planläggningen och utförandet gick till har saknats fram till helt nyligen. Men nu vet vi hur Nordstream-attentatet planerades och vilka de centrala figurerna är som riskerar att sätta världen i brand. Den kände och väl renommerade amerikanska journalisten Seymour Hersh har med hjälp av sitt omfattande kontaktnät inom Washingtons etablissemang, kartläggning och idogt arbete rett upp konspirationen och publicerat resultatet på sin hemsida.

Hersh arbete har nu nått ut över den läskunniga världen, och måttet på hur öm den tå är som Hersh trampat på, kan avläsas i Nato-etablissemangets förnekelsehysteri samt i den omfattande smutskastning som Pulizerpristagaren Hersh utsätts för.

Nått ut över hela världen är kanske en sanning med modifikation, i vårt land, Sverige, hörs inte mycket trots att ena sprängningen skedde i svensk ekonomisk zon. Kan det bero på den Natostödda kuppen för en svensk anslutning och kan vår marin haft uppdrag i samband med attentatet. Inget hörs från de politiska partierna, knäpptyst i riksdagen liksom i pressen.

Om vi inte haft kunskap vad den djupa staten är för något – så vet vi nu. Nu är det så oerhört mycket tystare än då fantasin skenade och Ryssland, Ukraina, al Quaida med flera pekades ut som tänkbara sabotörer av Nordstream 1 och 2.

Seymour Hersh har tydligt och klart redogjort för turerna i Washington inför planläggningen och hur attentatet verkställdes. Egentligen är, för egen del, det mest överraskande att vårt grannland Norge låtit sig smutsas ner av den amerikanska politiken. Å andra sidan är Natos generalsekreterare och Norges tidigare statsminister Stoltenberg ihop med Norges mångåriga medlemskap i Nato gissningsvis förklaringen till den katastrofala underdånigheten gentemot Biden, Nuland, Blinken och Sullivan som grannlandet uppvisar. Denna ryggradslösa hållning är inte mindre än den våra svenska svekfulla politiker visar prov på. Osökt går min tanke och inre syn till hur den judiska ledaren Mordechai Chaim Rumkowski i juni 1941, hur han hälsade Heinrich Himler välkommen till Lodzlägret.

Utan Norges råd och uppslag verkar det tveksamt om attentatet hade kunnat utföras. I samband med Natos marina övning i Östersjön juni 2022 anbringade Förenta staternas dykare kraftfulla sprängladdningar på Nordstream 1 och 2:s gastuber.

Eftersom president Biden själv önskade avgöra när mineringen skulle detonera så löstes det praktiskt så att ett norskt marint P8-övervakningsplan gjorde en rutinflygning över Östersjön där sprängladdningarna var apterade. Över platsen släppte planet en elektroniskt bestyckad boj vars lågfrekventa akustiska signaler var fördröjda olika antal timmar innan de sändes ut. Rimligt att anta, är att bojen sände olika utformade signaler till de skilda laddningarna med tidsskillnad. När så de olika sprängladdningarnas signalmottagare nåtts av rätt signal så detonerade laddningen och pipan förstördes.

Frågan är varför ena gaspipan hos Nordstream 2 inte sprängdes. Om detta skriver Hersh ingenting, kanske hans kunskapare endast känner turerna fram till beslut – inte de praktiska detaljerna efter attentatets genomförande.

Här lämnar jag Hersh men finner det osannolikt att amerikanarna, som beslutat att göra Nordstream oåterkalleligt ödelagt, inte minerade alla fyra gaspiporna. Den rimligaste förklaringen blir därför att sändarbojens signal till den odetonerade sprängladdningens mottagare inte nådde sitt mål. Orsaken därtill går bara att gissa – avstånd, temperatur och sammansättning hos vattnet, störningar från andra ljudkällor eller att skador uppstod i samband med att grannpipan hos Nordstream 2 sprängdes.

Hursomhelst, nu återstod bara för attentatsnationen att låta leta rätt på sändarbojen som flöt omkring i Östersjön, men det var nog inget problem. Värre var det med sprängladdningen som inte detonerat, den hade ju i fel händer varit bevis för provokation och krigsanstiftan. Att amerikanska fartyg helt plötsligt och utan att i förväg offentliggjort en ny marin övning, nu skulle ta sig till attentatsplatsen hade varit en svår nöt även för den mest trogna Nato-kretsen. Inte heller norska marina enheter hade rimligen haft där att göra.

Tyska enheter då, hur pålitliga bedömdes de vara – efter att ha fått sitt projekt med relativt billig rysk gas ödelagt och istället tvingas köpa flytande gas från Förenta staterna till fem gånger så högt pris – om tyskarna hade funnit den odetonerade minan.

Det finns två länder till, Danmark och Sverige, som kanske skulle kunna vara behjälpliga med uppstädningen på Östersjöns botten. Vilka resurser Danmark har vet jag inte, och inte heller hur de skulle ställa sig till propåer från Washington.

Däremot våra politiker, som visat upp den mest ryggradslösa hållningen gentemot Förenta staterna, levererat ett ynkligt kryperi för att få underordna sig den amerikanska utrikespolitiken och som bjudit in USA att placera
kärnvapen i vårt land vid Nato-medlemskap – skulle de ha låtit svenska marinen letat rätt på och tagit upp kvarvarande laddning? Vi vet inte om det kom någon sådan propå från andra sidan av Atlanten. Om så skett, så hade med stor sannolikhet våra mjukryggade Nato-kollaboratörer löst den erhållna uppgiften.

En sak som bör belysas är att Nordstream 2:s sprängda gastub och den odetonerade sprängladdningen på parallelltuben ligger i den danska ekonomiska zonen, cirka 75 km från gränsen till den svenska zonen och
sprängningen av Nordstream 1. Områdena var dock avlysta, svenska kustbevakningens och marinens fartyg fanns på plats liksom även andra Natoländers. Och flygförbud rådde och fynd hade gjorts, hemligt vad, enligt svensk försvarsmakt. Redan den första oktober befann sig svenska marinens ubåtsräddningsfartyget Belos vid attentatsplatsen.

Belos är som klippt och skuren för städuppgift och fyndupptagning, allt finns ombord – dykare, dykarklockor, undervattensrobotar och kameror. Oavsett hur och av vem så kan vi vara helt säkra på att den odetonerade minan inte längre finns kvar. Den var i osprängt skick långt farligare för världsfreden än sprängd.

Slutligen, Seymour Hersh har med sitt arbete avslöjat planeringen och verkställandet av attentatet mot Nordstream 1 och 2. Få är väl i grunden förvånade, det fanns utanför propagandans och fantasins värld bara ett land som med ständiga provokationer, ekonomiska och militära resurser, och med egen vinning för ögonen kunde och tjänade på attentatet – Amerikas Förenta Stater.

Vårt eget lands medverkan och Natostödd anslutningskupp kommer Hersh inte ta itu med, det får det svenska folket själv göra om det framöver önskar leva i fred och frihet.